Avomerikauden avaukset. Kari Weilén

Touko/kesäkuussa suomalaiset avomeripurjehtijat ryhtyivät tositoimiin, ensin Tallinnan edustalla ja sen jälkeen Helsingissä.
Yhteistyö suomalaisten ja virolaisten avomeripurjehtijoiden kesken on jatkunut useita vuosia, esimerkiksi siten että yhteiset mestaruuskilpailut eli BOW (Baltic Offshore Week) järjestetään vuorovuosina näissä maissa.
Uutta on yhteinen ranking-sarja FINEST 2018, johon kuuluva E4 Fleet Race avasi kauden toukokuun keskivaiheella Piritan edustalla. Yhteensä 25 ORC-veneen joukossa oli seitsemän suomalaista ja kahden päivän aikana purjehdittiin kuusi starttia hienossa kesäsäässä ja –tuulessa. X-41–veneet olivat vahvoilla ja veivät kaksi kärkisijaa. Voittajaksi selvisi virolaisen Tiit Vihul’in kipparoima Olympic ja toiseksi nousi Jani Lehden ohjaama Mercedes-AMG. Lehden porukka on siirtynyt Next 37 –veneestänsä ja siirtyneet hyväksi havaittuun venetyyppiin. Kyseessä on Riku Nissilän edelleen omistama Nicole 4, jossa Jani toimii kipparina ja perämiehenä. Tiimit ovat yhdistyneet niin, että nyt ajetaan kymmenen hengen miehistöllä, joista kuusi on entistä Mersu-porukkaa ja neljä Nicolen vanhaa miehistöä.
X-41 on nopea ja urheilullinen vene, joka sopii ORC-sääntöön erinomaisen hyvin, Jani Lehti toteaa. X-41 on helppo purjehtia ja se kulkee hyvin kaikissa keleissä, joten odotukset tälle kaudelle ovat korkealla. Alkukauden kisoissa olemme pysyneet mukavasti hallitsevan Euroopan mestarin Xini Freedomin vauhdissa, mikä antaa lupauksia hyvästä kaudesta. Tavoitteenamme on tänä vuonna voittaa molemmat kotivesillämme ajettavat ranking-sarjat. Ensi kauden päätavoitteena on EM-kisat Ruotsin Oxelösundissa.

Perinteinen WB-Sails Round the Buoys Race järjestettiin HSK:n toimesta kesäkuun ensimmäisenä sunnuntaina. Ohjelmassa Ytterskärin radalla oli kolme nopeatempoista ratakisaa banaaniradalla päivän aikana nousevassa lännen puoleisessa tuulessa. Yhteensä 31 tiimiä osallistui ja veneet oli jaettu A- ja B-luokkaan.
ORC A–luokan voitti Martin Estlanderin X-41 Xini Freedom tasaisella sarjalla 2-2-3. Jani Lehden kipparoima sisarvene Mercedes-AMG oli kuitenkin nopeampi kahdessa ensimmäisessä startissa ja johti myös kolmatta kun spinaakkeri karkasi keulaluukusta mereen ja joutui veneen alle. Kisa oli pilalla ja spinnu riekaleina. Sarjalla 1-1-9 Mersu oli kuitenkin kolmas A-luokassa, toiseksi nousi Sven Nuutmannin virolainen one-off–vene Eest Media ST.
Päivän ylivoimaisin voittaja oli kuitenkin veteraanikipparin Tom Finellin Finngulf 331:nen FinnFun joka voitti B-luokan jokaisen purjehduksen sekä suorassa että tasoitetussa ajassa. Siitä huolimatta, että miehistön oli purjehdittava viimeisen kisan toinen avotuuliosuus ilman spinnua skuutin irrottua kulmasta. Tomppa viettää tällä kaudella 65-vuotisjuhliaan kilpapurjehtijana. Ura alkoi jo vuonna 1954 Sulkaveneellä L-73 Fun ja vei erilaisten kevytveneiden kautta avomeripursiin.Toiseksi WB-skabassa tuli toinen veteraani, Markku Hentisen X-99 Vinca ja kolmanneksi Markku Kotisalon First 31.7 Fun First.

(01.09) HENRI LLOYD - SOPPAN I AVTAGANDE OJÄMNA VINDAR!
        JOHANNA & NIKU - EN FULLSTÄNIDG SOPPA ENL. AMIRALEN!
VARFÖR ALLA ORC-BÅTAR (52-33-FOTARE) I SAMMA START? OCH VARFÖR DESSUTOM ALLA LYS BÅTAR MED OSS? DÅ KAN DET GÅ JUST SOM DET GICK! AMIRALEN FÖRSTÅR INGENTING!? TROLIGEN FÖR GAMMAL FÖR ATT FÖRSTÅ DESSA AMPS TANKAR???
Redan starten var ju ett problem för en liten, men snabb båt! T.ex. att hissa spinnakern i den denna soppa, med stora, ofta  långsamma LYS-båtar! Trots att det var klar spinnakerbog skulle det ha varit en stor risk för oss att hissa! Däremot kom X-41an Mercedes-AMG lös och kunde hissa spinnakern och drog iväg tillsammans med 52-fotaren Audi E-tron. Vi väntade med hissandet tills vi kunde fälla ner längs den diffusa SO stranden av Melkö. Här gick vi nog närmare stranden än de flesta och satt sedan kurs RAKT mot pricken vid Rysskär, medan huvudklunga gick i en liten båge söderut. I ett skede var vi t.o.m.  ungefär mitt i fältet! Efter att ha varit nästan sist när vi hissade blåsan. Sedan fick de andra bättre vind och vi tappade lite.
Så såg vi hur Audi E-tron, då c 20 minuter framför oss, rundade fel märke vid Rysskär och avbröt lite senare. Vi tackade och tog emot det, som kompensation för den huvudlösa startmanövern i våras!
Amiralen hade sett en vindspådom som sade att vinden skulle vrida mot S (från c O-SO) och då borde man ju gå utåt, men framför oss var en stor mängd båtar, mot vilka vi ju skulle förlora för varje grad vinden skulle vrida emot! Man kunde se att ”Mersun” där långt framme redan hade fått sänka kursen. Då tog jag till en kvalificerad chansning. Gå inåt och få sjölä av Trutkobben och Enskär mm. I vind på c 15 knop gick vi med lättvindsfocken(!) enkelt med en fart och höjd som båten borde ha i på friskvinds kryss.  Arcona 340an, som  rundat just före oss passerades på ”nolltid”. När vi sedan slagit utåt fick vi en stor LYS-båt kommande för styrbord. Vi hade blivit tvungna att väjamer än dess längd och då beslöt jag att slå i stället. Då slog den också! FRUSTRERANDE!
Vår chansning visade sej vara en hyfsad  och när vi sedan i slutet av kryssen dessutom lyckades optimera ett nytt vindvrid mot S, passerade vi t.o.m. rankingledande WE2! Men då var vinden redan bedrövligt svag och det gick verkligt långsamt, medan Mercedes-AMG, och några till, sedan länge, gick på spinnaker slör mot Kuggensten.
Den bogen var inte heller lätt. Sjögången skakade båt och segel och farten var bedrövlig. Bättre blev det  när vi fick sjölä av Mjölö mm. På den bogen skar nog WE2 bort sej och tog till slut inte alls in på oss.
Följande bog gick först som tight spinnaker bog, men före Enskär friskade vinden tillfälligt och just när vi tagit ner blåsan avtog den igen. WE2 hade tagit ner sin spinnaker så jag ville inte ta någon risk. Med lite större besättning hade vi antagligen inte tagit ner seglet och troligen t.o.m. blivit en placering bättre i slutprotokollet. Vi gick nämligen dåligt utan spinnaker, jämfört med de närmaste! Palle Eklund med sin Finnflyer 36 och endast en gast gick problemfritt förbi oss ett stycke i lovart och hela vägen med en plan spinnaker!
Så återstod undanvinds bog till målet. Vinden var fortfarande svag, men ökade tillfälligt något, så att Xelina (LYS vinnaren) tog fast oss, men blev sedan igen efter på målrakan!
Jag hade aldrig hunnit bekanta mej med scrathen, så vi försökte lite via LYS bilda oss en uppfattning om vår placering!  Mersun skulle ju vinna överlägset och att vi skulle klara Arcona 420an (blev 10) var klart och vi tyckte nog att WE2 (7) också skulle få stryk! Där tog vår uppfattning om resultatet i tävlingen slut! SÄLLSYNT SLÖTT ALLTSÅ, när man dessutom ideligen fick beakta LYS/IRC-båtar och t.o.m. veja för dem... Inte hade vi heller någon koll på våra stora konkurrenter där långt framför oss, bland LYS- och IRC-båtarna.

Vårt spår enligt Nikus iPad. Det korta slaget mot NO i början, gjordes för att undvika att veja massor för en stor LYS-båt, som sedan ganska snabbt slog bort och vi efter. Nertill i mitten ser man att vi slår mot märket i god tid och hur vi sträcker bättre och bättre till märket. På slutet fick vi ge lite ut i seglen, vilket var välkommet för vinden var nu mycket svag! Framför oss, lite i lä, hade vi WE2 (First 35) med Arcona 340an bakom sej. Båda fick slå och rundade bakom oss. Snett bakom oss hade vi bl.a. Speculator (Fg41) som blev efter, informerade Niku! Ett ögonblick av överlägsen taktik, alltså! :-)

(21.7) WM I HOLLAND - KOMBINERAT ORC & IRC!?
          Class A: 6. Blue Nights, Swan 45 OD, Tea Ekengren-Sauren
           Class B: 4. Xini Freedom, X-41, Martin Estlander
           Inga andra finska båtar ställde upp! Jokke Majander har försökt förklara för mej hur systemet funkade!

Alla båtar hade både ORC och IRC mätbrev, med samma mått i båda.
ORC/IRC kombinationen fungerade så, att man i varje deltävling räknade poängen för både IRC (endast en tidsfaktor) och för ORC (långa tävlingen med en tidsfaktor, banseglingarna med Tripple number, alltså med tre olika tidsfaktorer för tre olika vindstyrkeområden. Precis som i årets WB banseglingar. Se referat nedan.)
Så räknade man ihop båtens poäng enligt sin placering i respektive regel och summan gav sedan båtens placering och därmed poängen i den starten.
M.a.o. i IRC hade man ett och samma ”LYS-tal” i alla seglingar, medan man i ORC hade ett i långa tävlingen och i banseglingarna hade man tre olika ”LYS-tal” och valde varje gång det som motsvarade startens vindstyrkeområde!
Vart detta skall leda till i framtiden är ännu höljt i dunkel och hur det blir nästa år har man inte ens tänkt på ännu? Men Amiralen anar en förenkling av ORC, om man vill göra engemensam regel i framtiden. IRC är redan en version av LYS där talet fås på ett ”krångligare” och dyrare sätt. Men inte heller IRC kan beakta olika vindstyrkor! Då är ju ORCs Triple Number klart bättre och man får hoppas på att det är dit man hamnar med en eventuell ny gemensam regel! Men vägen dit är kanske väldigt lång?

(3.6)  WB-SAILS ROUND THE BOUYS RACE - TRE SPIKAR!?
          NIKU, JOKKE, HENKA OCH MIKKO.
När Henkka anmälde sitt deltagande c 1 vecka före start var vi 4 och jag beslöt att beställa ORC mätbrev och anmälde oss! Så allt är Henkkas fel!?
Jokke hittade sedan en 5e åt oss. Mikko visade sej vara ett bra val, lugn, aktiv och gjorde allt nästan utan att behöva dirigeras!

Varför flaggar alla idag, 4.6?
Nå naturligtvis för vår fina prestation i gårdagens seglingar och prisutdelningen denna dag!?
På vägen till starten berättade jag att jag sovit mycket dåligt. Varför begriper jag inte! Bekännde sedan att jag varken litar på mej själv eller båten! Inte en enda segling med hygglig vind hade vi haft och dåligt med besättning hittills...! Alltså ingen aning om hur masttrimmet fungerar! (Nå i slutet av föregående OS fick vi lite jämn vind på kryssbog och tyckte då att undervanterna borde spännas. Det hade jag gjort!)

Efter seglingen "klagade" jag på att det "hela tiden" var någon svart rygg som skymde sikten för mej. Ingen förstod mej, men kanske denna bild förklarar vad jag menade! Här har vi just rundat till en av 9 länser! Bra träning, men tyvärr fattades två av standard besättningen! Foto. Kari Wilen.

Vinden var rätt svag när vi kom till startplatsen. Men sakta ökande. Det blev den gråa focken som fick tjänstgöra denna gång! Jokke hotade med att 31.7orna startar rätt aggressivt och det gjorde mej lite orolig, med så många av dem med! Men helt i onödan! Vi kom alla gånger aningen för sent, dirigerade av Jokke, men med hyfsad fart jämfört med de omkring varande! Alla gånger nära startfartyget.
Vi hade ju en liten fartfördel jämfört med de 12 First 31.7orna av sammanlagt 17 båtar i klassen. Detta hjälpte ju oss lite jämfört med dem. De övriga var X-99an Vinca, (en framgångsrik X-99a och hård konkurrent bl.a. i BOW 2015) med bl.a. ESFs Pekka Rapeli ombord. Gph 639.0). Så Xelina, (X-332, Gph 644.29) som inte hade en riktigt bra dag, så vi fick en gruvlig revansch för vårt stora nederlag föregående OS). Vidare Low (First 34.1 med nästan samma Gph som vi)  och den 5e var Windrose (Dehler 34, Gph 633.5) från ASS. 31.7orna hade alla Club gph 667.2.
I varje start lyckades vi komma loss rätt fort och lätt och intog ledarrollen i fältet. Båten löpte fint, något vi också hade tyckt i första OS seglingen. De två första seglingarna hade vi LOW som närmaste båt och den blev också 2a båda gångerna. Också Windrose var relativt nära bakom oss, men blev 9a och 5a i korrigerad tid. Vinca hörde jag nämnas några gånger, men såg den inte. Vi hade alltså bra gång mest hela tiden och inga problem att hållas i ledningen, utom...

KATASTROF PÅ LUT!?
I den tredje starten var det viktiga att vi inte skulle göra bort oss, så att slutsegern skulle gå oss förbi! Efter en lite trång start kom vi åt att slå oss fria och fortsatte vårt ”segertåg”! Nu var det Windrose som var närmast oss. Första varvet gick som vanligt. Men sedan på den andra länsen lossnade babords (lä) spinnakerskot när vi hissade blåsan! Med två man på fören jagande efter det förrymda skothornet passade spinnakern på att tvinna sej otroligt och t.o.m. en knut blev det väl till slut innan blåsan var på däck. Föreslogs en ny spinnaker, men Amiralen bedömde att det skulle ha varit osäkert om vi hade hunnit få upp den mycket innan den skulle ner igen, på det korta benet. Vidare hade vi redan hunnit så långt åt sidan att vi efter en gipp skulle få focken att dra mot märket. Så det blev focken upp efter att spinnakern fåtts ur vägen!
Nu gick Windrose förbi och fick ett ordentligt försprång. Samtidigt konstaterade Jokke att vi ledde tävlingen med liten marginal till 31.7an Fun First. Amiralen beslöt då att vi skall slå så litet som möjligt, inte minst för att hans stagvändningar fått kritik för att gå dåligt. (Personligen hade jag i ögonvrån några gånger tyckt att vi dragit ifrån Low i stagvändningarna!?) Följaktligen styrde jag rakt efter konkurrenten. Men det gick inte så bra och sailing mastern ville slå för han och Henkka ansåg att vi var störda av Dehlern. Men min erfarenhet sade mej att på detta avstånd, rakt bakom och i frisk vind, borde vi inte vara störda. Men faktum var att vi bara marginellt tog in på konkurrenten. Ingen kom på tanken att focken kanske inte var rätt trimmad... Den hade skotats in av någon annan än Niku, som brukar trimma den. Fördäcksgasten hade nu beordrats vila efter kämpandet med spinnakern. Också med tanke på hans sjuka arm! Nå konkurrenten avgjorde rätt snart frågan i och med att den slog bort!?
Inte kändes gången mycket bättre efter. Lite bättre blev det ju i och med att jag kunde köra någon grad lägre. Nå långt gick vi inte innan vi sträckte till märket och slog. Då tyckte jag genast att båten sköt bättre fart och när Åbobåten sedan slog gick den redan akter om oss! En stagvändning mera än vi hade den ju gjort, men det räckte nog inte som förklaring! Annan vind än vi haft? Så hade den ju ännu en stagvändning att göra och blev ytterligare.
Sista länsen tog vi det säkert och valde vår minsta spinnaker (knappa 4 kvm mindre) och höll undan Åbobåten!

RESULTAT ORC B:
1. FinnFun, 3p; 2. Vinca, 11p; 3. Fun First, 31.7, 12p; 4. LOW, 13p; 5. Penelope, 16p; 6. Windrose, 17p;

Vårt “varumärke” sedan hösten 1995 ”!?” kom väl till pass! (Vi stack iväg! Tog LH och segern i varje start och Amiralen blev nog lika överaskad över vår överlägsenhet som säkert mången annan!
Detta var den första deltävlingen i den nya, enligt min mening, underliga rankingen där det är tänkt att man från tävling till tävling får välja enligt vilken regel man vill ställa upp. ORC, LYS eller IRC. IRC var ju inbjuden att ställa upp i denna tävling, men de är väl inte så intresserade av bansegling, helt förståeligt! I varje fall var ingen med!                                                                 
EN BRA BÖRJAN PÅ VÅRT JUBILEUMSÅR!?
(Om någon undrar var reglerna för rankingen finns, så har jag nyligen påpekat för Havskappseglarna att de inte fanns på nätet! NU FINNS DE DÄR!)

EFTERSNACK:
- Resultaten räknades denna gång på ett för mej helt nytt sätt! Triple ToT (Tid på Tid) Winndward/Leeward och för Low, Medium och High vindstyrkor! Till all lycka hade vi Jokke med oss, så Teknikens Super Maestro (skepparen) behövde inte bekymra sej över det! Jokke gjorde dessutom en egen, enklare version av denna Scratch Sheet.
Om jag förstått saken rätt så är det en sorts ”LYS-tal” för olika vindstyrkor. Hur rättvist systemet är kan jag inte bedöma och vinnaren bryr sej ju sällan! Men en brist fanns det! Gällande vindstyrkor fanns inte för de olika kategorierna, har jag insett senare. Men Jokke hade kanske kontroll på det, men inte resultaträknaren. Det ledde till att den mellersta seglingens resultat räknades om, sent på söndag kväll. Så i vår klass bytte 2an och 3an plats i slutresultatet, vilket ju inte är så trevligt för den som flyttas från silver till brons!
- Så en liten arrangörsmiss. I något skede hade man bestämt att ge information per VHF, men det hade vi ingen aning om! Bland annat gavs resultaten den vägen efter varje segling! Nå, vi hade ju Jokke :-)!