VERITAS PENTALA RACE ORCi
(Lisa 22kg, Harald, Janne, Klas)

Vi såg hur fördelaktig Ramdatas start vid babords ända blev, så dit ville också vi.

Starten gick åt skogen. Närmade mej babords startboj och var lite för tidigt ute och fällde och lovade lite några gånger, men det räckte inte och då höjde jag ordentligt. Då hördes ett våldsamt skrik från Ebnegea, som var lite bakom och lite i lovart. Hajade till och fällde automatiskt (visste inte exakt var konkurrenten var efter som min blick varierade mellan klockan och bojen. Kanske jag trodde att han inte hinner hålla undan?)! Sedan kollade jag bojen några sekunder och beslöt att ge upp. Fällde och gjorde 270 grader och lyckades knappt gå för om Merinna som var följande som kom längs med linjen för styrbord. Tarantella hade kommit imot oss och rundat oss och låg framför oss i lä.



Tarantella går över linjen och tar bilden av våra 270 grader. Ebnegeas akter syns vid bojen. Hade varit roligt att se bilder tagna lite tidigare också! Både Tarantella och vi hade tur att inte t.ex. Merinna kom tidigare på sin styrbord.

Ebnegea hade till råga på allt elände slagit på oss. (påstår att han inte sett var vi var utan slog för att babords halsar bar nästan till märket). Nå bästa starten fick dom i varje fall. men kanske dom inte borde ha slagit. Merinna gick ju längre och kom bra upp till märket! 

Varför han skrek, vet jag inte! Varför jag fällde undan är lika obegripligt och jag tror Harald håller med mej där! Att med omotiverade skrik skrämma en pensionär på detta sätt borde vara förbjudet i lag, eller åtminstone i kappseglingsreglerna! HiHi!

Såg ingen annan möjlighet än att fälla och gå på fart tills vi var helt fria. Gick tills vi sträckte till märket, men då kom Tarantella för styrbord och jag övervägde att slå nära i lä om dem, men insåg att dom fått upp för hög fart för att vi skulle hinna/kunna spegla ut dem, så vi fällde akter om  och slog genast efter dem.

Xilia kom som klar etta till märket (från styrbords sidan), men från andra sidan kom Merinna klart före oss. Andra som var före oss där var åtminstone Ebnegea och X2.  Länsen mot Knapperskärs  S-märke gick i lätt och till riktningen kastande och mycket  ojämn vind. Här lyckades vi mycket bra och gick upp i ledningen före Knapperskär.  Xilia hade skurit mot S och körde in i ett vindlöst bälte. Tarantella skar kraftigare åt samma håll och när dom gipade låg de verkligt dåligt till och vi, som skurit mycket mindre än dom andra, gipade ungefär på linjen mellan dem och nästa märke. Tyvärr fick X2 och andra båtar bakom oss ”privat” vind och vi blev tvungna att skära upp för att inte bli överkörda. Under tiden kunde Tarantella gå rakt på märket med god vind och kom dit just före oss,  som hade  Xilia i hasarna.

Följde en lös bog mot Örskär och där räckte inte vår fock till utan Xilia gick förbi, medan resten av båtarna blev efter, troligen p.g.a. svagare vind. Vid Kytö mötte sedan en ny, klart bättre vind från SW. Den fick givetvis konkurrenterna klart före oss och drog ifrån. När sedan Xilia gick lite längre söderut än Tarantella, fick dom ett privat skift och gick förbi Swanen och fick ett kraftigt försprång som dom inte mera tappade. Däremot sög vi sakta fast 37 fotarens försprång


Märket närmar sej och vi är nästan fast Swanen, därifrån man tog ännu en bild av oss!?

och rundningen vid Vargen gjorde vi bättre och lyckades få grepp på dem från lovart och sög oss förbi.



Lite tröst!? Vi gjorde en bättre rundning till andra varvet och kom förbi. Fr.v. Klas, Harald, Janne och Amiralens näsa. Lisa råkar för tillfället vara någonstans inne. (Foito Tarantella)



Efter Kytö Käringen! Dom hatr bra tele objektiv på Tarantella :-) !?

Efter det drog vi sakta ifrån dem och gjorde andra varvet dryga 3 minuter snabbare än dom, men det gav oss en förlust på 7:11 i korrigerad tid. Mellan oss kom givetvis Xilia, som förlorade 4:04 åt Swanen. Ebnegea tog fjärde platsen före Merinna.

Harald var tydligen första gången på en lite större båt än hans egen FE 83 och inser nu hur mycket tyngre det är för oss, trots focken. Men han klarade sej med gott betyg! Välkommen åter!

Mera fina bilder på http://www.tarantella.fi/index.php?option=com_wrapper&Itemid=108

PS. Det verkar som ORCi 1 haft myckett värre förhållanden än vi. inte minst för att det blev så stora distansskillnader mellan båtarna. Resultaträknaren var ju ute med sin båt och kollade förhållandena. Samtliga klasser har räknats enligt olika vindar. Det blev ett drygt arbete och garanterat är det omöjligt att få ett 100% riktigt resultat. Det var någon som sade att resultaten rätt väl stämmer med GPH talen och om det stämmer så är ju resultaten i detta fall ändå rätt bra!? 

HONDA BOW  (FM)  I TALLINN   (Basti, Janne, Niku och Teddy)

Regattan blev en besvikelse ur många synpunkter.

För oss var det medelmåttliga resultatet den största motgången, men de svaga virriga vindarna var nog olidliga ansåg väl alla. Det kunde under banseglingarna åtminstone delvis ha förbättrats med att flytta seglingarna längre från stranden och den bästa seglingen hade vi fått om inte seglingsnämnden hade blåst av seglingarna för dagen dryga 30 minuter innan den utsatta sista starttidpungten (17:00). En tydlig, sakta ökande stadig vind var i antågande från Naissaar och den blåste ännu 20:30 när vi satt och åt på hamnrestaurangen!!! En annan besvikelse var det låga deltagarantalet. ORCi hade bara 9 deltagare trots att 12 var anmälda. Av dem lär en skeppare blivit sjuk och en hade besättningsproblem. Enda Estniska båten startade nog i långa tävlingen, men fanns inte med i deltagarförteckningen. Det visade sej senare att den endast hade Club mätbrev och var med utom tävlan, utan att vi visste någonting om saken! Givetvis blev man besviken när den inte ens var med i resultaten!

Regattan inleddes som vanligt med långa havskappseglingen, med start onsdag kväll. Då blåste det de utlovade 7-8 m/s från c W, som jag redan talade om på denna sida på tisdag morgon. Den vred dessutom som utlovat sakta mot N, men avtog, tyvärr för oss, inte på torsdagen så mycket som man spått.

Vi fick en bra start för styrbords halsar i lovart på de viktigaste konkurrenterna och hade en fördel i att linjen favoriserade oss. Tarantella var väl (som vanligt) längst i lä och klart bakom. Vår taktik var att hållas först i klungan för att kunna utnyttja den väntade vindvridningen, som egentligen skulle komma först på natten. Den började just innan vi kom till kryssmärket.

Följde en spinnakerslör runt S-spetsen (med grund!) på Naissaar till Tallinn Madal. Under den vred vinden sakta vidare och det slutade med att vi 5 Nm före kassunen fick ta ner blåsan. Det gjorde alla andra också? Här fick vi igen en liten fördel. Så blev det platt läns till Kurdimuna, som vi fortfarande rundade först.

Nu var det meningen att vi skulle kryssa hela vägen till Inkoo 2 vid inloppet till Porkala fjärden. Vi gick först en stund för babord men insåg snart att det skulle bära närmare märket för styrbord och slog. Lite senare gick vi på kurs, medan tvåan i fältet, Xilia, fortsatte rätt långt för babord.  Till märket kom vi fortfarande i ledningen, som en aning utökats, men Tarantella rundade endast c 13,5 min efter oss! Dom hade tagit in på oss, t.o.m. i seglad tid! Varför vet jag inte! 12 min i korr.tid säger dom själva. På en sträckbog där vi tidvis gick mycket för hårt enl target speed! Så var det bara att länsa till målet utan för Pirita. Lite frustrerande med Swanen alldeles för nära. Det var ännu alldeles för mycket vind för att stämma överens med prognosen och alltså små chanser att det skulle hinna mojna. Visst blev Tarantella en aning och också Xilia, speciellt närmare målet när det mojnade lite.

Tarantella tog trots det segern med 12 minuter till godo på oss, som var före Xilia, Ilmarinen, X2. Alla med c 2 minuters  intervaller. Astraia blev endast 6e, vilket var mycket förvånande efter de erfarenheter vi hade av båten i Hangö regattan. Nå dom skulle komma att korrigera saken senare!

Vårt ”enda” glädjeämne var att vi tog line honor före samtliga båtar. Inte värt någonting förståss, men skänkte en viss tillfredsställelse. Inte minst när man fick ringa och väcka tävlingsledaren Pata Andersson. Hans ”yrvakna” kommentar var: ”Är du säker på att ni rundat alla märken”? Vi väntades ju i mål efter 21-24 timmar, inte på under 15!

Banseglingarna lönar sej inte att gå igenom en för en. Inte kommer man heller mera ihåg i vilken start vilken händelse skedde. Här kan dock nämnas att vi var tidigt ute före den första starten och tränade spinnaker gippar. Något sådant har vi knappast någonsin gjort förut? Initiativet togs av Niku redan på överfarten!

Generellt kan man säga att vi startade bra alla gånger och hade bra fart på första slaget (styrbord) och låg ofta bland de första vid första kryssmärket. Länsade oftast hyfsat men tappade senast på andra varvet. Första dagen hade vi eländig fart för babords halsar, men det problemet var försvunnet andra dagen, eller i varje fall inte lika markant. I tre stagvändningar tappade vi farten totalt, till synes utan orsak!

Vi fick serien 5, 5, 4. Astraia spikade de två första och var 3a i den sista, 3 s före oss! (Så vi hade klockan imot oss också?) Ilmarinen vann den starten klart.

Skärgårdsseglingen (endast 12 Nm) startade vi igen bra och gick igen hyggligt i början. X2 och någon annan slog ganska snart till babord och gick länge på det slaget, medan vi följde med huvudklungan för styrbord.. senare visade det sej att X2 var i klar ledning. Vinden avtog till nästan noll och vår fart med den, mer än konkurrenternas. T.o.m. Inferno 31an Valpuri gick hårdare än vi!

Den långa länsen mot mål räddade oss i någon mån i och med att vi skar åt rätt håll i motsats till nästan alla andra. Endast 4 konkurrenter var tillslut före oss i målet, men i korrigerad tid blev vi endast 7a! Astraia tog segern, före Merinna och Valpuri.



Största delen av totalsegraren Astraias (ESS) besättning med skepparen Jussi Pietinalho lämgst t.h.

Kanske det är så att vi, trots allt, har för lite segel i lätt vind? Men nog tycker jag att jag tidigare klarat av sådana här förhållanden mycket bättre!? Lite finns det nog att ta ut via det svårskötta fockskotningssystemet och sedan genom aktiv stortrimning med beaktande av variationerna i vindstyrkan och koll av loggen? Vi har ännu mycket att lära, men ingen har tid och intresse att träna!?

HEMÅT

En utlovad frisk NO och avsaknad av orsak till firande fick mej att besluta att starta hemåt redan samma kväll. Jag hade tänkt vänta på prisutdelningen men den drog ut på tiden och jag stack iväg, ensam! Ingen vits att pina besättningen mera! 
Jag hade tur vid avfärden! Merinnas besättning var på plats, i.st.f. på prisutdelningen, och hjälpte mej med avfärden. Ensam hade det varit jobbigt när besättningen vägrar att förtöja som skepparen vill (genomgående lina som man kan fira ut utan att lämna båten och utan att helt kasta loss allt på en gång)!

Besättningen startade  c 10 min. för tidigt med Tallinks gröna, så jag ansökte om gottgörelse av MOR och det beviljades! Här försvinner dom vid horisonten, garanterat sittande vid baren...

.. men natten var otroligt vacker och det var mycket avslappnande att bara åka med när autopiloten styrde tills det blev problem vid Berggrund!

PROBLEM

En skön trip i vacker sommarnatt. Det var motorseglande ända till 0,5 Nm före Kytö, där nordan kom i mot och seglen togs ner. Enda problemet var en plastdunk vid Berggrund, som jag såg och hann veja för så att jag passerade den på minst 10 meters avstånd på lä sida. Lite senare hörde jag ett ”surfande” ljud bakom mej och såg att dunken följde efter och satte plötsligt in en attack och innan jag hann reagera var den under båten. Fritt i och tänkarmössan på! Båtens fart hade avsevärt minskat! Vad göra? Satte backen sakta på och kunde höra hur dunken hackade en stund i bottnen och fick sedan nog av oss och släppte greppet. Vi var fria och motorn fungerade klanderfritt!

03:00 var båten förtöjd i Amiralshamnen och Amiralen gick för att kolla om det fanns någon nattvakt för det syntes inget ljus i fönstret. Vakten fick en rejäl chock när jag klev in!?

Frestelsen att ta en drink hade varit stor några gånger, men jag kunde hålla mej. Tur var det? Jag slumrade ändå till ett tag före Berggrund!
Väl framme och efter att ha satt skräck i nattvakten var det dags för en liten spumante, en snabb dusch i båten och sedan i sovsäcken. Vaknade vid 10-tiden och åkte hem för att sova vidare. Ett "misslyckat" projekt var avslutat NU GÄLLER DET ATT TRÄNA LÄTTVINDSTRIM! "SEGELSTRÖM" KOMMER OCH HJÄLPER PÅ ONSDAG!

VOLVO HOGLAND RACE

 

c. 1/2 sjömil efter starten. Tarantella är ännu på vår aktervåg.

Starten lyckades igen perfekt! I stort en kopia av förra årets, fast nu var det ju lättare när båten är snabbare.

Vi startade alltså i bojens ända av linjen, men denna gång var spinnaker manövern ingenting att skryta med! Det oaktat var vi ohotade när spinnakern började dra. Tarantella var närmaste båt bakom oss, på vår aktervåg, tills dom började pynja med ett stagsegel och tappade den och började bli efter. Jag lämnade med flit stagseglet hemma för det kräver konstant justering och det räcker inte våra resurser till!


Sett från Tarantella.


c 1 Nm efter starten.

Spinnakern togs ned vid Melköbojen  och vi tog  rumbline, klart i lä om LYS 4 båtarna som startat 10 minuter före,  till Hramtsow där spinnakern åter hissades. Då hade vi endast några enstaka LYS båtar framför oss. Vinden var rätt frisk och spinnaker körningen krävde full koncentration av ”rattaren” på den nya båten och i de oprövade förhållandena. Det var inte alltid så lätt när besättningen underhöll sig med storyr, som t.ex. om vem som donerat skidpipon på huvudet (den måste ju viftas framför åhörarnas ögon också)... En kallibrerad, rättvisande vindmätare hade givetvis varit till hjälp här! 

Väderprognosen (Vene lehti/Foreca) höll för en gångs skull perfekt. Före midnatt, nära Sibbo kalbåda, började det mojna och vrida mot N. Strax efter rundningen hade vi full kryss i ökande vind. Det var inte roligt att uppleva sådana förhållanden första gången med den nya båten – i mörker!

Var kunde man hitta besättning, som dels kunde hjälpa en mera med allt som behöver göras på en ny båt och några gånger kunde komma ut och träna och testa? Inte ens till onsdagsseglingarna har dom möjligheter att komma med! Då kunde dom kanske fatta att allt inte fungerar mera så primitivt som i den första tävlingen och inte t.ex. ”sabotera” försegelets skotblocks placering så att Amiralen måste ta en ficklampa och gå ner i lä och lösa det ”omöjliga problemet” allt medan Xilia får fast oss och går förbi.

Till slut fick vi någorlunda kontroll över läget och kunde börja jaga konkurrenten. Men hade vi hållits framför dem skulle vi hela tiden ha dragit fördel av den utlovade vindvridningen mot ost! Troligen hade vi då seglat i från dem, för vi verkade gå något bättre, men så vred det igen och vi fick börja från början. Tarantella var enligt egen utsago c 14 minuter efter oss vid kasunen. Säkert mycket mindre efter våra sjabblanden, men jag hade ingen koll på var dom var. Dom visste nog var vi var! Klas som styrde medan jag fixade problem fick fortsätta ännu en stund medan jag tog lite igen mej. Han klarade uppgiften rätt bra och tog t.o.m. lite in på konkurrenten, men körde enl. min mening aningen för lågt. Janne hade kommenderats på frivakt för jag hade tänkt köra tills jag kroknar. Där fick han sedan bli hela natten.

Vi fortsatte jakten på X-332an och tog fast den många gånger, men då vred vinden alltid lite till mot O (helt enligt prognosen) och vid Kotka port ledde dom fortfarande med c 1,5 minuter, efter att på ett stort skift återerövrat vår nyss erövrade klara ledning. Men då hade redan Tarantella dykt upp "från intet " och rundade bojen samtidigt som Xilia, men var c 100 m längre i N. (Fel tid för X:n i rapportresultatet!)

Hade räknat med att vi sedan skulle sträcka till Hogland och man skulle få vila lite, men kryssen fortsatte ända fram till ön. Det positiva i det var att vi lyckades passera X båten och var ca 200 m före den när vi kunde börja lösa på skoten längs med öns O-strand. Vår vindmätare visade 20-23 knop då. På slören tillbaka på västra sidan var styrkan t.o.m. uppe i 28 knop. Här började vi ta in på Swanen och var bara en dryg minut efter vid rundningen.

Så följde en platt läns i den friska vinden. Var lite harig och valde den mindre slörspinnakern, men den räckte till för att passera och lämna Swanen. Xilia däremot hängde med och började sedan gå aningen bättre. Enligt mätbreven skall vi vara 0,06 knop snabbare i 20 kts vind, så vår lilla slörspinnaker kostade oss. Jag vet dessutom att den på läns är aningen sämre. Vårt fartrekord är nu blygsamma 13,6 knop. (32ans blev 13,75 i GR i 17 m/s med spinnaker.)


Vi passerar Tarantella med Xilia hack i häl!

Före Hramtsow hade vinden redan avtagit och började t.o.m. visa tecken på att dö ut, vilket hade varit vår enda chans att klå 37-fotaren, som vid sista rundningen var endast 20 minuter efter oss.

 


Klas tar sig en tupplur mellan spinnakerskotninsturerna inför slutspurten...




Vi bytte spinnaker ca 1timme före rundningen, när jag tagit sej en tupplur på
däcket inför slutspurten. Den manövern som brukade gå galant på 32an tog en ”evighet”. Grundregeln att alltid reda ut spinnakerfallet innan man tar ner, hade glömts. När den sedan hissades fick vi timglas runt förstaget för ingen var på lä skotet och fick dra ner den igen. Men sedan knappade vi en aning in på det ökade försprånget. X:n bytte också blåsa och det gick nog också oförlåtligt långsamt (tycker säkert Leffe?)  men dom fick upp den utan problem.  Xilia rundade ungefär 1 minut före oss.


Vår viktigaste person Giggen betraktar det maritima sceneriet medan Janne försöker hålla båten i styr.













 Enligt de eminenta jämförelse tabellerna som arrangörerna numera ger (personliga för alla ORCbåtar!)  kunde vi konstatera att med den seglade tid vi såg ut att få skulle scratch gälla mellan X-båten och oss! Det sporrade oss till yttersta skärpning i den lätta, platta, länsen till mål. Innan vi upptäckte det hade jag uppsatt line honors som målsättning. (Alla vet ju att jag inte värdesätter det speciellt högt, men det fick duga!)

     
Före slutspurten inleddes var Xilia redan rätt mycket före, men vi bytte spinnaker...                                                                                          


Också Jonte skärpte sej inför slutspurten och skotade hela vägen in, enligt amiralens direktiv!?

Konkurrenten gjorde ca halva sträckan våldsamt motstånd mot våra attacker, men till slut fick vi övertaget och kunde t.o.m. mot slutet få ett skapligt försprång på över 1 minut, som i mål var 1:17.

(När jag lagt upp kappseglandet för gott kanske jag avslöjar hur jag gör det. Jag tror inte ens att hela besättningen fattar hur det går till, fast dom är en del av systemet, eller ens tror på det?)


Vår seglade tid blev tyvärr lite över ett dygn eller 24:16:01, ett personbästa, som skulle hålla för alltid?

Man börjar väl bli gammal?
Vid 23-tiden var Amiralen hemma! Börjande vid midnatt baddade han sina sjuka muskler i ett hett bad, intagande ”matrester” från racet bestående av en gourmet soppa och en kebab pizza och ett par stglas rödvin/sprite. Vid 4-tiden blev han småningom medveten om att vattnet började vara rätt svalt och snart var han så vaken att han orkade släpa sej till sängen!
Same proceedier as last year and the years before... but you know, he is crazy, no?

Slutkampen mot Xilia var nog höjdpunkten på vårt dygn vid sidan av den lyckade starten.
Måste nog medge att det var en liten besvikelse att vi inte vann, för det är mycket möjligt att detta var min sista Hogland tävling. Visserligen var tävlingen inte lika långtråkig som normalt, men jag trivdes nog inte alls i det hårda vädret i mörkret.

Det blir väl tillägg i texten ännu an efter. Redan nu kan man konstatera, inte oväntat, att c 35 båtar avbrutit tävlingen, som förutom den hårda vinden, gick i strålande sommar väder! Föga förvånande var den största delen från LYS.


Vår seglade tid blev tyvärr lite över ett dygn eller 24:16:01, ett person bästa, som skulle hålla för alltid?

PRISUTDELNINGEN blev en misslyckad tillställning. Volvos tält hade "blåst bort", men restaurangen hade reserverats för oss. Trots det fanns där många ätande utomstående. Utrymmet var ju redan utan dem för litet. Nu varken såg eller hörde man  någonting.

Vi i kommitteen behärskar inte hela arrangemanget av Hogland race tillfredsställande, trots upprepade försök till skärpning! Resultaträkningen, vandringsprisens regler, inbjudan, orderbrevet... ja t.o.m. startproceduren lär ha haltat, men det var det kanske få som märkte? Inte blir saken bättre av att utomstående blandar sej i arrangemangen på ett opassligt sätt! Ett "skärpningsmöte" skall hållas inom kort!

Före den egentliga prisutdelningen höll Amiralen en privar prisutdelning för Janne, som av de närvarande mest bidragit till att båten kan kappsegla och Giggen för att han uppofrade sej och ställde upp i sista minuten. Inte minst hans vikt var guld värd på kryssen och bidrog säkert till att vi knep andra placeringen! De fick varsin Doyle skjorta! Se nedan! 

Jag har många gånger sagt att det bästa med prisutdelningar ofta är...



I tur är Giggen! Klas längst t.h. väntar på sin tur och Janne siktar redan på Volvos Daniela?



WB ROUND THE BUOYS
(Frida, Janne, Jonte och Niku)

I ORCi 1 var AlfaRomeo överlägsen med enbart segrar! Endast i första seglingen var dom hotade! 4 sekunder före Estniska Lady Bird. I  2an tog Stella segern med 1, 3, 1.

I vår klass var det mera jämnt!
I första seglingen
vann vi klart (också först i väskan) före Astraia (-1:39) och Xilia (-2:29). 4a var Tarantella (-4:26).
I andra seglingen tog Xilia segern 25 s före Astraia och 1:31 (i seglad tid 1:53) före oss. Merinna var 4a.
Vi tappade plötsligt ledningen när Luna överraskade hela besättningen med att anfalla tätt i lovart på vår sista läns (VI SOV!)! Jag gjorde, med facit i hand, det felaktiga beslutet att gippa undan – in i ett vindlöst bälte! (Hade jag varit medveten om ”systerbåtens” aggressiva attack, så hade jag troligen höjt så mycket att dom hade fattat att en liten 33a inte stör en 46a nämnvärt! Och vi hade hållits i samma vindbälte som konkurrenten Xilia och bakom dem Astraia och varit först i mål och vunnit deltävlingen och därmed också serien!)
I mitten av den deltävlingen sluta vår logg plötsligt att fungera! Nå mellan starterna fixades problemet med att stänga av instrumenten och sätta på dem igen. Vindmätaren fungerar, men är ännu helt okalibrerad!
I tredje seglingen, efter en totalt misslyckad start, hade vi redan Astraia täckt på slutmetrarna för att ta line honors! Vi var också helt på det klara med att X-99an framför/i lovart om oss båda skulle gipa till styrbords halsar för att runda bojen för sitt sista varv. Så skedde och från Astraja hördes ”nousee” (för att gå akter om 99an), men dom höjde aldrig utan gjorde i stället 360 grader mot lä och tog ner sin spinnaker!? Trots denna obegripliga manöver (troligen kom 99ans manöver som en total överraskning, liksom den kom för vår fördäcksgast, som inte hört vår sittbrunns diskussion om läget), lyckades Astraia klå oss med 7 s (i seglad tid fölrorade dom endast 42 s på denna manöver i dessa lätta förhållanden!)  och tog därmed (en förtjänt) totalseger i serien!

Min försiktiga bedömning av båten, i dessa lätta, våglösa förhållanden,  med dacron stor (24kg!) och en ny Doyle Stratus lättvindsfock, är att vi är snabbast på kryss (vilket vi med på några undantag när också skall vara!)!?
På läns förvånar den gamla (tillfälliga), förlängda 32ans länsspinnakertrasan! Vi var nog minst lika snabba som konkurrenterna med den också!!!

Nu väntar jag på kryss med sjögång! Det blir nog svårare än med underbara 32an! Undanvind med ratt har jag ju övat diverse gånger sedan 1991 över Atlanten, så det skall nog gå med denna båt också, efter lite övning. Men övningarna blir nog, tyvärr först i någon tävling. Inte får man ju gastarna ens med på prisutdelningarna!

ProSailor ORCi Race (Janne, Jonte, Klas och Niku)

ORCi 1 har startat. Längst till höger Foxy Lady, denna gång inte så slug med en tjuvstart. AlfaRomeo kom för tidigt. men vände tillbaka redan före startskottet och vann klasse. Just såhär svag var vinden ännu efter sundet mellan Rönnskär och Melkö, när 3orna passerade där.


Vår starten var bland de bästa i klassen och det dröjde inte länge innan vi var först i klungan bland de 10 båtarna. Vinden var mycket svag, så det var mycket positivt att vi gick så bra med vår fock och cruising segel!

Nu vet vi inte ännu riktigt hur focken skall skotas i sådant väder. Jag tror att skothornet är lite för lågt för att effekivt fås inskotat mot mitten? Men farten var positivt good. Det var bara taktiken som sprack i den ojämna vinden! Kanske vi också borde ha haft mera förvikt? (Foto Team Fun First)

Vid Melkö gjorde jag det kanske avgörande taktiska felet. Xilia (X-332) slog mot stranden och jag valde att inte göra ett kort slag för att bevaka dem. Efter det var vi hela tiden ohjälpligt efter dem och dom drog ifrån allt mer och mer i den sakta ökande vinden, medan vi fortsatte att gå i otakt med skiften! Nå, en fungerande vindmätere i dessa förhållanden hade varit guld värd, men det har vi inte!

Resten av tävlingen blev för vår del en kamp med X2 (X-332) och den gång på gång återkommande täta dimman. Positionerna byttes ofta samtidigt som vi lämnade resten av konkurrenterna och körde fast 3 av 4 ORCi 2 båtar, som startat 10 minuter före oss. Endast Stella (Finngulf 37) var klart före oss.

Kanske vi redan hade avgjort kampen mot X2, när vi totalt missade spinnakernedtagningen i den redan friska vinden. Först satte vi luftbromsen på för fullt och sedan försökte vi tråla sill i några minuter. X2 fick fast oss och gick t.o.m. förbi. I mål var vi igen före konkurrenten (6 sekunder)  och förlorade 1:38 i korrigerad tid. Fyra blev Valpuri (Inferno 31) före Merinna, Fun First...

Mean Mari (Mean Marin 32) var just före oss i mål. Segern i klass två gick till Ramdata, Sakari Laulajainen. Men dom var endast 8 minuter före oss i mål efter att ha startat 10 minuter före!

Den officiella totalsegern gick till Xilia före 7 klass 3 båtar! Ramdata var bästa icke 3a på 8e plats och Alfaromeo 12a.. Men allt detta beror givetvis på att det blåste så minimalt i början och ökade mot slutet.

 FUNDERINGAR
Om man jämför Xilias och vårt mätbrev med varandra kan man konstatera att Xn på kryss skall vara 0,13 knop snabbare än vi i 6 knops vind.  Man kan väl anta att skillnaden är större i svagare vind. Skillnaden minskar med ökande vindhastighet och först vid 16 knop är vi lika snabba och vid 20 knop skall vi vara 0,01 knop snabbare.
På 90 graders slör skall vi vara 0,13 0,11 0,05 0,02 och vid 14 knop är vi lika snabba.
På läns är vi snabbare 0,08  0,11  0,14  0,12  0,12  0,08  0,06 (men vi har för tillfället för liten spinnaker jämfört med mätebrevet)

Så man kan väl förbereda sej på match racing med dem och dom andra X-332na i sommar, framför ögonen på hela resten av klassen!? Så kommer ju någon EF-34 att blanda sej i  "toppstriden” och bakifrån lurpassar Tarantella, Merinna, Minnamari, Fun First ...  Borde man flytta till tvåan, för att få det lite lugnare? 

Vi startade alltså i bojens enda av linjen, men denna gång var spinnaker manövern ingenting att skryta med! Det oaktat var vi ohotade när spinnakern började dra. Tarantella var närmaste båt bakom oss, på vår aktervåg, tills dom började pynja med ett stagsegel och tappade den och började bli efter. Jag lämnade med flit stagseglet hemma för det kräver konstant justering och det räcker inte våra resurser till!