Amiralens memoarer

Amiralens MINNEN under arbete...(men kommer knappast att någonsin publiceras, annat än vad här nu dyker upp. Amiralens anm.) och här kommer valda bitar att dyka upp med ojämna mellanrum! Ett arbete som alla seglare i finska och närliggande vatten bör noga monitorera - tiden har en tendens att förgylla alla minnen, och det finns alltså en reell och överhängande risk för vem som helst att bli omnämnd i smickrande eller mindre smickrande och antagligen helt felförstådda situationer :-) (Webmaster i.a.)

EN KAPPSEGLARES MINNEN  

1 - FÖRE TIDERÄKNINGENS BÖRJAN
Två veckor gammal sommaren 1939, lär jag ha gjort min första sjöresa! Från Helsingfors till Stakevik på Sommaröarna i Esbo. Men det var med farfars motorbåt Cri-Cri III.

Cri-Cri III i full fart. (Foto troligen taget 1937)

Min pappa hade en förmåga att få olika båtar till sitt förfogande under åren efter krigen och jag fick vara med och segla med dem. I bland till och med i kappseglingar. Vilket år vi hade vilken båt kan jag inte säga, men jag kommer ihåg O-jollen, (OS 1936) Haj och ruffade Draken Sinikka, D L3.

      

Amirals embryot på 40-talet, i en ruffad Drake?    T.h. den ruffad Drake Diana, bygd och ägd av Raine Lindgren & co. Fotad från en tavla på Jouko Lindgren Oys kontor.

O-JOLLEN, DESIGNAD FÖR OS 1936 
Den är den första segelbåt jag kommer ihåg. Farsan hade den en tid hos oss. Tyvärr har jag inget foto på det exemplaret och jag är inte säker på att jag ens suttit i den. Kommer emellertid bra ihåg att den hade en konstig rorpinne. Y-formad med hantag för båda sidorna. Numera har båten normal pinne med förlängning, har jag sett på nätet. Man seglar tydligen  ännu med den åtminstone i Holland och Tyskland.

Efter att ha skrivit detta fick jag höra att det funnits en sådan på Pentala sommarren 2013 vid invgningen av Harrys paviljong, men jag var för sent ute. Den var redan intagen för vintern. Det är ett renoverat exemplar, som till och med har bommulls segel. Så mycket har jag fått utrett, att den har ett rött O i seglet. Om nummern är 37 så skulle det vara samma exemplar som jag sett vid vår brygga. Spännande väntan, såviså!
Så kom ESFs Höstinfo (c 25.10-13)
och där finns ett foto på en sådan jollen med seglet hissat. Där finns också en text om båten, skriven av Krister Ahlström. Jag plockar lite från texten:

Den byggdes som nr 26 i en serie på 27 st. på Åbo Båtvarf år 1937, för de olympiska spelen, som skulle ha varit i Helsingfors 1940. (Så nu fick jag bekräftat att jollen skulle användas i de olympiska spelen i H:fors. Men samma nummer som jag kommer ihåg är det ju inte och endast 27 skulle ha byggts, så kanske jag kommer fel ihåg!)
Båten hade på 50-talet kommit i skribentens ägo. Den hade hängt i ett båtskjul tills dess, och senare i ett annat skjul på Lill Aisarn. (Så nära!)  Vintern 2012/13 har den omfattande restaurerats. Mast, bom och bommullssegel är emellertid original från 1937.
Båten är 5 m lång, 1,66 m bred, djupgående 0,15/1,10m, vikt seglingsklar 220 kg, segel area 11,5 m2 och masthöjd 6,80m.
Många mått är rätt nära Vingbåtens (se nedan), så det är nog en stor enmansjolle!

Hoppas att någongång få provsegla den! 
Här ett foto taget av Stina Sjöblom på Pentala 2013! Där ser man den speciella rorkulten!

  

2.3 2016 kontaktade Finn Eriksson mej och undrade om jag vet någonting om den jolle som min pappa skulle ha haft. Han lär ha köpt en av de jollar som byggts för OS i Helsingfors 1940. Affären gjordes tillsammans med min morbror C-E Gustavsson. Nu var den stora frågen vem som seglat "Julle" på onsdagarna. Farsan lär ha seglat en kölbåt. Min tippning är att han seglade båda tur vis? Så hade jag gjort!

HAJ
Med hajen fick jag vara med på en kappsegling och mins en öppen segling med läns start från ESFs Paven. En stund efter starten länsade vi fast en konkurrent och trots rop om styrbord höll konkurrenten inte undan och då körde vi, i den rätt svaga vinden, med flit upp på aktern på konkurrenten! Om jag förstått rätt vann vi nog protesten, men enligt min mening var ju manövern helt meningslös.
 

Dessutom minns jag att vi en gång utfärdsseglade med Hans Dittmar och hans 5a Carola till Stenskär i Esbos yttre skärgård, med vår jolle på släp. När vinden mojnade på hem vägen, drog farsan upp jollen på 5ans vällackerade akterdäck, till kommodorens förfäran!
Nämnda jolle försåg jag senare med en mast, nerhuggen i den omgivande skogen kring farfars villa Stakevik på Sommarö. Den försågs sedan med ett segel utskuret av en gammal presenning. Seglet märktes, lite tvivelaktigt, med vingbåts märket och L-73. 73an seglades då av Pye Ekström, son till mina föräldrars goda bekanta och pappa till Fredrik Ekström, som senare aktivt varit med i ESFs slutna seglingar och lite i öppna, med olika egna båtar.

Min första segelbå! "Konstruktören" själv                             Min första riktiga segelbåt:
vid skotet. Lillebror "Modde" vid styråran!

       
      
Så gav min farfar mej en annan jolle som 12 års födelsedagspresent. Den hade hört till hans motorbåt Cri Cri III och några bord hade bytts ut, en köl bestående av en järn skiva hade monterats och båten försetts med ett roder på akterspegeln. Masten var laminerad och hade likskåra och seglet var gjort av Karhu Sport, givetvis i bomull. Med den seglade jag t.o.m. till andra sidan av Sommaröarkipelagen via Kopplosund och N om Bodö och seglade mot Bosse von Willebrands ”allmogebåt” på vattnen nära Svinösund. Sedan fullföljdes cirkeln på hemvägen genom Svinösund. En barndomsvän beskriver båten och dess kapten långt senare i ett nummer av min besättningstidning FUN Arket!?:

"Alla som känner Tom, undrar säkert hur han lärt sig segla. För dem, som inte haft oturen att känna honom sedan tidig barndom, liksom jag, kan jag berätta, att han som barn hade en liten jolle vid namn ”Krakofararen”, med vilken han ofta besökte Lilla Tallholmen. Då barnen skulle äta middag, brukade han starta hemåt mot Stakevik. Efter middagen kunde man gå till stranden och beundra Amiralen kryssande i Maren i en utdöende SW. Sammanlagt tillbringade han säkert veckor och månader kryssande omkring i skärgården. Under dylika omständigheter kan säkert även personer mindre begåvade än Amiralen lära sej grunderna i segling”. Teddy Weber
(Anm. Amiral blev jag först 1995 i samband med Course Kemi :-). Om det senare!)

ONSDAGSSEGLING, SENARE KALLAD OS, MED LÅNAD VINGBÅT
År 1953 skulle Webers Folkbåt Annika (L 11) ställa upp i Sandhamnsregattan och då fick jag chansen att segla Teddys Vingbåt L 81 Viggen en onsdag. Onsdagsbanorna bestod då av Start - Vargen - Rövarn - mål. Eller andra vägen! Enkelt och redigt jämfört med dagens banor! Men vi har ju u ett otal olika klasser! Allt från optimidter till Stora LYS!
Vid SW seglade man det första alternativet och då lönade det sej att genast slå mot väster vid Vargens märke, förklarade amiralsembryots far mycket riktigt.
Men medan farsan följde med seglingen med kikare på verandan på Stakevik, valde jag att gå söderut i den svaga vinden, medan farsan lär ha fått ett raseriutbrott. Men det råkade vara en av de få gånger då det lönade sej, så vi ledde klart vid Rövarn. Så blev det nästan totalt bleke och mera erfarna seglare tog kommandot, innan seglingen kortades av. Jag tror vi blev 7a av kanske ett 20-tal båtar!

Då var jag ännu fullständigt omedveten om att jag hade utomstående hjälp av en underskön gudinna, som senare skulle leda mej till många framgångsrika beslut i segling. (Närmare senare!)

  2 - TIDERÄKNINGEN BÖRJAR 1954, MED EGEN VINGBÅT 

Till sommaren 1954 lyckades min mamma få ihop tillräckligt pengar (morfar CA Gustavson) för inköp av vingbåten L-73, senare döpt till FUN, byggd i Borgå 1941. Faktiskt samma år som jag blev inskriven i ESF. Båten hade alltså varit Pye Ekströms och sedan övergått  i Arne Baltscheffskys ägo för några år.

VINGBÅTEN
Vingbåten är i det närmaste identisk med den svenska Stjärnbåten, som faktiskt ännu är still going strong i Sverige! Där firade den 100 års jubileum 2013 med en regatta i Göteborg, där båten ursprungligen kom till. Den ritades av Janne Jacobsson 1913, som juniorbåt åt GKSS. Däremot är den sista Vingbåt jag sett denna röda som för länge sedan fanns på land i Borgå.

 

Stjärnbåtens data: L 5,50 m, B 1,60 m, Djup 0,73 m och det stämmer nog ganska bra på Vingbåtens mått! Storseglet är c 11,2 kvm. Måttet på focken har jag inte, men enligt bilder verkar den mindre än Vingbåtens. Däremot tror jag att Stjärnbåtens stor var aningen större.

Två Stjärnbåtar i 100 års jubileumsregattan i Göteborg 2013. Bilden från Segling.

På Allt för Sjön 2013 fanns det flere Stjärnbåtar utställda, jubileet till ära. Bl.a. en rätt ny i glasfiber. En av de utställda hade ägts av den världsberömda seglaren och båtkonstruktören Peter Norlin. Du vet det började med Scampi...!
I Finland började man bygga Vingbåten i början av 30-talet. I ESF fanns säkert den största flottiljen för det mesta. Vi kunde ha över 20 båtar på onsdagarna! Båten var en utmärkt juniorbåt, som man också kunde långfärdssegla med.

Inte behövdes heller några föräldrar med när juniorerna skulle segla till kappseglingar i Helsingfors eller Svartbäck. Men på den tiden seglade vi ju mest kring Helsingfors och reste inte land och riken och mycket anna runt, så som man gör i dag!
 
     FLYTTEST.

Varje sommar inleddes med flyttest av vingbåtarna. De hade stora plåttankar som skulle hålla dem flytande i fall båten vattenfylldes. Som här skett med Teddy!
Oss hände det en gång att vi vattenfylldes till hälften på Kronbergsfjärden. Med båten halvfull med vatten var den så instabil att det bara var att ta ner seglen och börja ösa, med det ämbar man hade med. Men nog kommer jag ihåg att vi också hade rejäla handpumpar i båtarna. Till all lycka undvek vi att vattenfyllas helt, för då hade vi inte lyckats tömma den ute på havet. (se bilden nedan). Nu kunde vi seglande ta oss iland efter ett drygt ösande.
De äldre båtarna, som Teddys och min, hade ett lite smalare skarndäck än de nyaste modellerna. Det gjorde givetvis att de lättare tog in vatten i lä.


Flyttest utfört vid ESFs Paven. Ving 73 flyter med Teddy på taket och skepparen på fördäck.

SEGLEN
Seglen var givetvis av bommull och måste seglas in innan man fick segla normalt med dem. Om jag kommer rätt ihåg slörade man omkring i timmar med lite för hårt skotat för att forma seglet! I dagens läge skulle det visst räknas som att slita på seglen!

EGEN SEGELKLUBB
Vi bildade en egen segelklubb som döptes till Skata seglare. Den hade hemmahamn vid skata ångbåtsbrygga därifrån vi också startade våra kappseglingar. Se bilden nedan.

Start vid ångbåtsbrygga på Skatan 1954, Skata Seglares hemhamn. Fr.v. Teddy Weber (81), Rabbe Takolander (86), Tage Sundelin (75), Ulf Eriksson (77), C-M Fogelholm (85) och jag själv (73). Teddy vann seglingen, före Tage Sundelin. Min placeringar är "höljd i historiens dunkel", säger segraren och jag kan inte heller komma ihåg den! Inte har jag heller en aning om vem som var min gast då.
Ju mera jag tänker på detta, desto säkrare är jag på att seglingsnämnden räknat mina stagvändningar och kommit till att jag gjort för få och fick väl dsq? Seglingsnämnden hade nämligen bestämt att man på kryssen skulle göra ett bestämt antal stagvändningar. Åtminstone 10 st och jag kan bra föreställa mej att mitt minne inte ens på den tiden klarade av att hålla reda på dem, när man också skulle hålla koll på annat, så som konkurrenter, vind mm!

   

Här har vi Ving L 88 Harald "Harkku" Lindner och den pokal som Teddy vann i SS-seglingen 1954,  (bilden ovan). Var 88:an gömmer sej på den bilden vet jag inte. Längst t.h. det I pris från SS 1955, som jag hittat vid städning av prisskåpen!

1954
Hbl.:
MASALIN ÄVEN BÄST I ÖPPNA SEGLINGEN (Mitt första pris i öppen kappsegling!)

Kaj Massalin lyckades inregistrera sin fjärde seger i följd genom att vinna den öppna juniorkappseglingen idag vid Pentala. ESF stod som arrangör och  använde sig av samma bana som lagtävlingens, fast den nu var medsols.   Vinden hade under dagens lopp stadgat sig och var vid starten 3 m/s.

Tävlingen hade samlat 23 vingbåtar till startplatsen. Första benet i banan var en sträckbog och därför sökte sig båtarna till lovartsflaggan. Starten var mycket ojämn och en enda röra.Erikson kom för tidigt och måste vända tillbaka, med T. Finell och J. Hackman i lovart och Lönnqvist, Massalin och Inkineni lä lyckades bra och kom alla med god fart över linjen. Efter första varvets kryss låg Hackman i täten med Massalin hack i häl. Erikson hade gått mycket starkt och låg klar trea. På länsen in till rundningsflaggan för andra varvet tvingade sig Massalin upp till ledningen och därmed förstod man att seglingen var avgjord. Hackmankom aldrig fri på kryssen utan Massalin lade honom hela tiden i spillvind och drog ytterligare ifrån. Under den andra kryssen seglade T. Finell upp sig till tredje och behöll sin sin placering till målet.

Resultat: 1) Kaj Massalin, HSS, 1.42.15; 2) J. Hackman,NJK,1.43.42; 3) Tom Finell, ESF, 1.43.42; 4) L. Erikson, ESF, 1.48.10; 5) L. Lax, NJK, 1.49.08; 6) H. Lindner, ESF, 1.49.48; 7) C.-M. Fogelholm, ESF; 8) T. Weber, ESF, 1.50.10; 9) B Lönnqvist, ESF; 10) C. Krogius, NJK; 11) T Sundelin, ESF.

1955
Hbl.
Jämna skolseglingar, Lärkan leder i poäng

Nya svenska läroverkets lag leder om Interskolpokalen efter första dagens seglingar. Lärkan försvarar både denna och den andra skolpokalen, B-pokalen. I B-seglingen har Tölö svenska samskola ett försprång on en kvart poäng, trots att dess lag bestod av en enda båt. Peggy Krogius stod för bravaden
att vinna B-seglingen och skaffade därmed sin skola poängmarginalen. Lärkans lag, bestående av Peter Tallberg och Johan Hackman, kom i mål som första och fjärde och samlade 23 ¼ poäng före Norsens 20 poäng.

Interskol pokalen är uppställd till tävlan mellan de svenskspråkiga läroverken i huvudstaden. Intresset för seglingarna har varje år ökat och denna gång är sju skolor representerade. De skolor, som har möjligheter att ställa upp två lag, deltar med sitt andra lag om B-pokalen. Varje lag räknar med två vingbåtar.
Inledningsseglingen gynnades av en vacker sydvästlig bris, som var lämplig för dessa seglingar. Starten skedde vid Blekholmen Med Nyländska Jaktklubbens junioravdelning som arrangör. Banan var dragen från startplatsen till Tirgrundets nordprick och vidare samma väg tillbaka. Distansen blev fen sjömil. Brändös Arne Blässar blev i starten återkallad och han hade svårt att genast vända tillbaka. Bertel Lönnqvist från Grankulla, Magnus Lax från Lönnbeck och den andra Brändö-båten, Roby Palmberg
var de som kom bäst iväg. Efter det eskadern hade passerat Långörnssundet hade Palmberg ledningen före Peter Tallberg från Lärkan, Jorma Raitinen, Norsen och Erik Berg, Tölö. På kryssen till Tirgrundet gick Peter Tallberg till ledningen och rundade som god etta före Raitinen, Palmberg och Johan Hackman, som på kryssen gjort väl ifrån sig. Under sträckbogen till målet behöll toppbåtarna sina redan uppnådda placeringar.
Dålig B-start
De tre lagens representanter i B-seglingen var rädda för linjen och låg vid skottet ett 20-tal meter för lågt. Tom Finell, Lärkan, kom dock bäst i väg följd av Teddy Weber från samma skola. Peggy Krogius gjorde en sämre start, men trots det kom hon in i målet som etta före Ros från Norsen. De tre lagen som deltog om B-pokalen har efter första seglingen allesammans fem poäng förutom Tölö  som med Krogius seger ligger före
med ¼ poäng!
Resultat
Interskolpokalen: 1) Peter Tallberg, Lärkan, 1.22.12, 2) Jorma Raitinen, Norsen, 1.22,23, 3) Roby Palmgren, Brändö, 1.24.29, 4) Johan Hackman, Lärkan, 1.24.51, 5) Erik Berg, Tölö, 1.26.34, 6) Arne Lemström, Norsen, 1.26.36, 7) Tage Sundelin, Broban, 1.27.03, 8) Arne Blässar, Brändö,1.27.42, 9) Bertel Lönnqvist, Grankulla, 10) Magnus Lax, Lönnbeck, 11) Johan Gullichsen, Grankulla, 12) C-M. Fogelholm, Broban,
13) A Eriksson, Tölö.
B-pokalen: 1) Peggy Krogius, Tölö, 1.29.18, 2) Roos, Norsen, 1.30.54, 3) Tom Finell, Lärkan, 1.31.07, 4) Teddy Weber, Lärkan, 5) R Takolander, Norsen.
Poängställningen för Interskolpokalen:
1) Nya svenska läroverket 23 ¼ p. 2) Svenska normallyceum 20 p. 3) Brändö sv. samskola 17 p. 4) Tölö sv. samskola 10 p. 5) Läroverket f. gossar o. fl. 9 p. 6) Grankulla sv. samskola 8 p.7) Lönbeckska samsk. 4 p.
B- pokalen: 1) Tölö sv. samskolan 5 ¼ p. 2) Nya sv. läroverket och Sv. Normallyceum 5 p.
Finalseglingen hålls i dag med start 17 invid Blekholmen.

                                                                                     N i b e

Seglarskolan Lärkan tog båda pokalerna
Nya svenska
läroverket dokumenterade sig åter som huvudstadens bästa seglarskola. Både Interskolpokalen och B-pokalen hemfördes på nytt. Lärkans båda lag var så säkra på sin sak att de inte hade brytt sig om att hämta pokalerna till prisutdelningen, nu blev endast de individuella pokalerna utdelade under dr Thorolf Webers överinseende. Individuellt bästa skolseglare blev Peter Tallberg från Lärkan, som tog segerskottet båda dagarna. Hans lagkamrat Johan Hackman sekunderade bra med en fjärde placering i finalen. B-lagets seglare Tom Finell och Teddy Weber vann pokalen till sin skola genom sin jämnhet.
Kronbergsfjärden var inhöljd i en askgrå dimma och ett fjunlätt regn vätte sakta men säkert seglen redan från starten.    Seglingsnämnden bestämde en 4 sjömils bana på Kronbergsfjärden, som gick via Lonnan, Hundholmen och Länsmannen till målet vid Blekholmen. Den sista distansen till målet blev kryssbog och i dimman seglade några för långt på sina slag mot Blekholmen. Grankullas Gullichsen, Brändös Palmberg, Norsens Lemström var de som först kom över startlinjen. Peter Tallberg hade haft en rätt god positioni starten och det dröjde inte länge förrän han var i ledningen. Vid Lonnan rundade han före Palmberg, Gullichsen, Hackman och Berg. Efter denna rundning behöll Tallberg och Palmberg sina placeringar till målet. Vid Hundholmen hade Berg intagit tredja plat
s och han efterföljdes av Lemström och Hackman. Lärkans lag vann Interskolpokalen för andra året i följd genom Peter Tallbergs två segrar och Johan Hackman två fjärde placeringar. Brändös lag, representerade av Roby Palmberg och Arne Blässar, blev andra i slutpoäng med sina andra, tredje, femte och åttonde placeringar.
I B-starten skulle Peggy Keogius fått en bra start om hon inte hade stoppat sin fart just några sekunder före skottet. Nu kom Teddy Weber och Takolander bäst i väg. Tom Finell från Lärkan var ledarbåten  vid kryssens början och kom i mål som god etta före Takolander från Norsen.

Finalseglingens resultat.
Interskolpokalen: 1) Peter Tallberg, Lärkan, 1.02.22; 2) Roby Palmberg, Brändö, 1.03.07; 3) Erik Berg, Tölö,1.03.47; 4) Johan Hackman, Lärkan, 1.05.03; 5) Arne Blässar, Brändö, 1.05,54;6) Tage Sundelin, Pontan; 7) Arne Lemström, Norsen; 8) Jorma Raitinen, Norsen; 9) J. Gullichsen, Grankulla; 10) Bertel Lönnqvist, Grankulla; 11) C.-M. Fogelholm, Pontan; 12) A. Eriksson,Tölö.
B-Pokalen:
1) Tom Finell, Lärkan, 1.03.44; 2) Takolander, Norsen, 1.05.27; 3) Teddy Weber, Lärkan, 1.08.23; 4) K.G.Roos, Norsen; 5) Peggy Krogius, Tölö; 6) H. Colliander, Tölö.
Slutpoäng: 1) Nya svenska läroverket 46 ½ p; 2) Brändö svenska samskola 38 p;
3) Svenska normallyceum 33 p; 4) Tölö svenska samskola 23 p: 5) Läroverket f. g. o. fl. 20 p; 6) Grankulla sv. samskolan 17 p; 7)Lönnbeckska samskolan 4 p.
B-pokalen: 1) Nya svenska läroverket 15 ¼ p; 2) Svenska normallyceum 13 p; 3) Tölö sv. samskola 8 ¼ p.

                                                                                       Nibe

RESULTAT
14.10-17 fick jag oväntat ett mejl från Viveca på ESF, med min ansökan om Juniorjetong för säsong 1955. Av den framgår att vi vunnit  onsdagsserien i poäng! 14 seglingar av vilka vi ställt upp i 11, eller åtminstone fått poäng i dem. Tyvärr framgår inte placeringarna, utan endast erhållna poäng i form av decimaltal! (Gissar att vi vunnit 4, blivit 2a i 3 och 3a i 4 st. Obs! Det kunde vara  20 eller flera båtar med!
I öppna tävlingar hade vi följande resultat den sommaren: ESF IV, BS II, M I, NJK XI (AV 22), SPS V och BS II. I slutna: Rövarfatet vann vi två gånger och i enmansseglingen blev det silver.

1956

Hbl
Peter Tallberg juniorsegrare i SPS-segling
I
sommarens första öppna juniorkappsegling hemförde Peter Tallberg från NJK en överlägsen seger. Harry Nyberg, HSS, blev tvåa före Esbos Tom Finell. Som arrangör var Suomalainen pursiseura, banan var dragen på Kronbergsfjärden och mätte 8,5 sjömil. Vädret var i det sämsta laget, rätt lugnt vid starten, senare kom dimma och först mot slutet kom vinden.
Kyligt blev det för pojkarna, men humöret var prima och man var i almänhet glad över att komma i mål oberoendeav sin placering. Aderton vingbåtar hade anmälts, men endast 13 startade och av dessa avbröt Noa Hackman och Lars Thelestam efter första varvet, medan Sven Kockberg efter andra varvet kom i mål ytter om flaggorna.
Peter Tallberg, Noa Hackman och Jan Winqvist låg väl till efter skottet, men Lars Thelestam ledde eskadern till Skatuddens västprick, där Peter Tallberg gick och tog ledningen. Efter detta kunde ingen mera av de övriga hota honom och han och han fick segerskottet före Harry Nyberg, som efter första varvet redan låg som god tvåa. Tom Finell och Rabbe Takolander var trea respektive fyra då det första varvet var avverkat, men på det andra varvet gick Teddy Weber förbi Takolander, som kom i mål som femte.
Resultat:
1) Petter Tallberg, NJK, 3.27.16, 2) Harry Nyberg, HSS, 3.29.51, 3) Tom Finell, ESF, 3.30.33, 4) Teddy Weber, ESF, 3.31.48, 5) Rabbe Takolander, ESF, 6) Carl-Erik Bengelsdorff, HSS, 7) Rolf Kokkola, HSS, 8) Leif Eriksson, ESF, 9) Jan Winqvist, NJK, 10) Johan Holmström, HSK.


Kryssen avgjorde i Brändö-segling Tom Finell vann
Harry Nyberg som i lördagens juniorsegling blev god tvåa efter segraren Peter Tallberg, hade i söndagens juniortävling övertaget mot slutet av seglingen, men sedan lyckades Tom Finell från Esbo bättre på kryssen och vann.Nyberg kom i mål som tvåa före Teddy Weber och Rabbe Takolander. Vädret var hårt. 5-7 meter i sekunden visade vindmätaren och de flesta båtarna hade några varvs rev.

Brändö seglare stod som arrangör för söndagens juniorsegling. Den tvåvarvs bana som seglades var för-
lagd till Kronbergsfjärden med Seglarklippan som bas. I början av tävlingen var vinden kraftig, men senare avtog den en aning i styrka så attreven kunde slås ut. Inga malörer inträffade och allt klaffade fint.

Harry Nyberg och Tom Finell hade de bästa startpositionerna. Klungan som sökte sig under Degerö efter  skottet leddes av Teddy Weber, som då han mötte den andra klungan efter kryssen låg på tredje plats efter ledarbåtens Harry Nyberg och Tom Finell. Länsen ner till Brändö ändrade inte placeringarna i toppen och då andre varvet började var Nyberg fortfarande ledaren före Finell, Weber, Takolander och Bosse v. Willebrand. På andra varvets kryss lyckades Finell segla om Nyberg, som nu kom på andra plats före Weber och Takolander.
Resultat:
1) Tom Finell, ESF, 1.37.42; Harry Nyberg, HSS, 1.37.55; 3) Teddy Weber, ESF, 1.41.36; 4) Rabbe Takolander, ESF, 1.41.36(?); 5) Leif Eriksson, ESF, 1.46.36; 6) Rolf Kokkola, HSS; 7) Bosse v Willebrand, ESF; 8) Henrik, Sundman, ESF; 9) Lars-Johan Nygren, ESF;10) Jan Winqvist, NJK; 11) Lars Thelestam, NJK.
Noa Hackman avbröt före starten på grund av rigghaveri!

Esbo juniorerna seglade bäst i vingbåtstävling
Esbo segelförening ser inte ut att förlora greppet om ungdomen och seglarutbildningen.År efter år  trimmar de nya skaror i Pentala och de dominerar inte bara kvantitativt utan även kvaliteten tycks vara prima. I gårdagens öppna juniorkappsegling med vingbåtar arrangerade av HSS´ junioravdelning var över hälften av deltagarna från Esbo och de satte även sin prägel på prislistan. De tre första platserna belade juniorerna R. Takolander, T. Finell och C.-M. Fogelholm, samtliga från ESF. Takolander vann dessutom A.A. Haars och W.W. Wickströms vandringspriser medan Esbos S. Sundelin vann tartpokalen. Bertel Pettersons minnespris för bästa HSS-junior vanns av R. Kokkola.
Banan var den vanliga småbåtsbanan utanför Skifferholmen, som på grund av den sydliga vinden seglades motsolstvå varv. Seglaren Takolander med Ving 69 låg som etta redan efter första varvet tätt följd av Tallberg och Finell. På andra varvets kryss lyckades Finell segla förbi Tallbergs Ving 1, medan Takolander ytterligare säkrade sitt försprång. C.-M. Fogelholm gjorde en grann upphämtning under andra varvet. Från sjunde plats kryssade han upp till tredje och därmed var esbotriumfen klar.
Resultat:
1) 69, ESF, R Takolander 2.12.16; 2) 73, ESF, T. Finell, 2.13.12: 3) 85, ESF, C.-M. Fogelholm 1.14.00; 4) 1, NJK, H. Tallberg, 2.14.26; 5) 14, NJK, P.W. Snellman, 2.14.37; 6) 88, ESF, H. Lindner 2.16.16; 7) 29, NJK, S. Hackman; 8) 83, ESF, G. Grönros; 9) 75, ESF, S. Sundelin; 10) 32, HSS, R. Kokkola; 11) 77, ESF, V. Eriksson; 12) 26, HSS, C.-G. Bengelsdorff; 13) 79, ESF, C.-G. v. Willebrand; 14) 27, ESF, Anita Ehrnrooth; 15) 70, ESF, L. Eriksson; 16) 34, H Nyberg; 17) 23, L. Thelestam.
(NJKs juniorsegling startade följande dag, men hittar inget referat!)


1957
Tre juniorer seglade med folkbåt till Sandhamnsregattan!

Båten var Webers folkbåt Annika och med var Teddy, som skeppare, jag och Ove. Kommer inte ihåg så väldigt mycket av

transportsträckorna, men vi for via Höhsåra, där vi övernattade och genom Korpoström. Någonstans efter det tog den utmärkta farleden plötsligt slut, fast den ännu fanns på vårt sjökort. Nå med skärgårdsvana hittade vi utan att gå på grund. Sedan seglade vi över Ålandshav på natten för att hitta bättre, kommer Teddy ihåg....
Vi samlar våra minnen från resan och återkommer så småningom!

KONKURRENT SÄNKS
(Baserat mitt minne och bilder och text i Till Rors).
Före regattans andra delseglings start fredagen den 2 augusti, på Kanholmsfjärden i rätt frisk vind, blev folkbåten Boja rammad av en M 30a. 30ans stäv trängde igenom folkbåtens styrbords sida, lågt nere och med sådan kraft att den också gick igenom babords sida. Folkbåten tog snabbt in vatten och aktern började snart sjunka och båten föll till slut ner från skärgårdskryssarens för och sjönk på c 70 m djup. Ingen skadades och folkbåtens besättning hann t.o.m. rädda en del utrustning. M 30an bogserades sedan iland.

Mina anteckningar:
Den dagen (vår andra start) var det min tur att vara rorsman och jag har noterat att vi seglade runt Boja medan Teddy och Ove mest tittade på räddningsmanövern och jag blev riktigt nervös när de inte hjälpte till att hålla utkik i den friska vinden!

Hösten 2015 kunde jag i Lovisa se en restaurerad Vingbåt som fått nya Doyle segel.


Nu hade jag chansen att riktigt gå ombord på en Vingbåt! Men ägaren var inte närvarande så det blev inte av att titta under pressun! Men sommaren 2017 fick jag att tillsamans med Kari Wilén göra en "testsegling" med den! (Se nedan!)
Seda var jag i Åbo 5.11-15 och blev bjuden på ett besök i Forum Marinum, som vi inte besökte under BOW 2015. Där stötte jag på en överraskning!
En splitter ny Vingbåt, trodde jag! Men det visade sej att det var en renoverad, gammal bekant från juniortiden. VingEtt! Båten lär ha bygts 1954.
Till saken hör att jag seglat den i den årligen arrangerade skolseglingen, troligen 1959, när jag inte mera hade 73:an FUN.



En renoverad vingbåt L1, VingEtt, som enligt texten seglades av Henrik Tallberg till år 1962, men 1954 seglade nog storabror Peter ännu Vingbåt, så månne inte han också seglade med båten i början? Tyvärr framgår varken båtarnas namn eller segelnummer i de tidningsutklipp på tävlingsreferat jag har från den tiden och inte kommer jag ihåg vilken båt Peter hade. 
Nu har jag i ESFs Årsbok hittar bevis på att jag anade rätt! Där framgår att Peter vann ESFs öppna vingbåtssegling 1954 med den båten!

ONDAGSSEGLINGARNA - SOMMARENS KRYDDA ÄN I DAG!
Redan på den tiden hade vi övningsseglingar varje onsdag eftermiddag och sedan kvällstävlingar. Nå ja, ESF har visst haft onsdagsseglingar sedan 1914, tror jag. Seglingsnämnden sköttes av junior kommittén. I praktiken Holi och Carin Weber och Lilly och Torsten Paulig. Inte var det då frågan om att korta av seglingarna vid bleke, om nu inte  vinden dog helt ut. Man seglade tills man var i mål och seglingsnämnden satt snällt och väntade. Nu skall man förstås komma ihåg att det på den tiden som regel blåste SW på dagen och så började nattnordan (NO) ge sej till känna vid 21-tiden! Numera är, enligt min mening, SW en vind av många och nattnordan kommer jag ihåg att jag senast fick en gång 1960 på HSS!   
Viggen var bättre i riktigt lätt väder eller hård vind med hög sjögång. Åtminstone i början. Medan vi i Fun kunde vara överlägsna när det började blåsa lite mera - 3 beaufort och små vågor. Då gick vi högt och hårt. Berodde det på seglen? Nej, det satt nog mellan öronen på rorsmannen åtminstone delvis, som framgår i nästa stycke.
Senare blev frisk vind och sjögång också ett specialväder för mej, Men kanske jag har klarat mej bäst i friska nordliga vindar. Som känt kännetecknas de av byiga och till riktningen skiftande vindar här hos oss, i Finska viken!

BÅTBYTE  
En gång efter första onsdagsövningen med mellanvind, hörde jag hur en konkurrent klagade för juniorchefen att han inte får båten att gå hur han än försöker. Jag öreslog då att vi skulle byta båt, och så gjorde vi. Det blåste just så mycket att jag hade gått högre och minst lika hårt som L 75, Tage Sundelin, och tagit segern i första starten. Nu upprepade jag det på samma sätt med den andra båten och Tage bara skakade på huvudet och juniorchefen nämnde några berömmande ord om mej!


VANDRINGSPRIS PÅ ESF UNDER JUNIORTIDEN. (Plockat ur årsböckerna.)

RÖVARFATET (Tävlades 2 ggr per säsong. 3 inteckningar gav priset till eget)
1954 Ving 80, Bertel Lönnqvist
1954 Ving 73, T Finell
1955 Ving 73, T Finell
1955 Ving 73, T Finell

VARGSTÄVAN (forts. på Rövarfatet. Donerat av K Finell. Samma regler.)
1956 Ving 73, T Finell
1956 Ving 88, Harald Lindner
1957 Ving 69, Rabbe Takolander
1957 Ving 69, Rabbe Takolander
1958 Ving 75, Sven Sundelin
1958 Ving 81, Teddy Weber
(1959, 1961 och 1963 Ving 73, C.G. Nilsson för alltid.)

GÖSTA SALINGRES VANDRINGSPOKAL (Uppställd 1932. Tävlades om i ESFs öppna juniortävlingar. 5 inteckningar behövdes för att få den! Tävlan om pokalen upphörde 1967 och pokalen ställdes i föreningens pokalskåp!)
1954 Ving 35, K Masalin, HSS
1955 Ving 1,   Peter Tallberg, NJK
1956 Ving 10, Erik Berg, NJK
1957 Ving 73, Tom Finell, ESF
1958 Ving 73, Tom Finell, ESF
1959, 1960 Ving 78, S.H. Hägerström; 1961 Ving 73 C.G. Nilsson; 1962 Ving 72, Kim Weber.
..

ROBERT RENÉ CASTRÉNS MINNESPRIS (Donerad av Aarne Castrén 1947. Evigt vandrande, tillfaller för året den yacht, som enl. styrelsen gjort den mest uppmärksammade långfärden.)
1957 Annika, Teddy Weber
(Juniorerna Teddy Weber, Ove Gryne och Tom Finell gjorde en seglats med Webers Folkbåt Annika till Sandhamn för tävling där. Teddy var skeppare! Kanske får vi tillstånd en skildring av resan ännu!)

MONYA-POKALEN (Donerad 1949 av Sigurd Nordman. För gast eller rorsman på annans båt som är berättigad att bära spinnaker. Båtägare kunde inte få pokalen, varken som besättning eller rorsman på egen båt! Poäng enl. pokal-stadgarna.)
1957 Tom Finell (Folkbåten Annika. Se ovan!)
1963 Tom Finell (båt?)
1966 Peter Joutsi (Ursula?)

1967 Tom Finell (Tina)
1968 Peter Joutsi (Ursula?)
1969 Tom Finell (Tina för alltid)

BEKYMMERLÖSA SOMMARDAGAR
En typisk sommardag, när vi kanske seglat omkring ”härjande i bästa match race stil” mot varandra, kunde sluta med att Teddy följde hem mej med Viggen, men så måste jag ju följa hem honom... Och alltid blåste det inte så bra på kvällarna, men det kom ju, som sagt oftast nattnordan på den tiden, sådär vid nio tiden...

Ibland hade vi ”världsmästerskap” i Maren, det smala L-formade sundet som börjar öster om ESFs paviljong. Som rundningsmärken använde vi några Vingbåtars förtöjningsbojar. I Marens mynningen hade vi Renkonens boj, i mitten Webers vid Lilla Tallholmen och i östra ända vid Marbron, Sundmans boj.  Alla som har ett hum om förhållandena där, kan ana sej till att där sällan förekom stadiga vindar.  Men det hindrade inte oss från att ”leka” där och jag tror att vi lärde oss en del om segling i svåra förhållanden och lätta vindar.
Detta var en tid av bekymmerslösa somrar. Inte behövde man jobba, utan man skulle vila upp sej så att man orkade med skolan. Nå, Teddy klarade ju skolan med glans, men amiralsembryot hade ju problem med läroinrättningen, så kanske det var något fel på systemet i varje fall?

Grunden till Amiralens framgångar i de ofta förekommande blekena i Emsalö Runt och senare t.ex. Esbo Hogland Race, lades säkert dessa bekymmerlösa sommardagar och inte minst som ett resultat av vår juniorchef, Holger ”Holi” Webers lärdomar. Holi var ju Teddys pappa, så det var ibland skolning dagligen, så där obemärkt på sidan om. Bland annat på folkbåten Annika.
I Hogland Race har det ju blivit sju segrar, varav den sista var 2011 och sedan skulle vi inte vara med mera. Mera om det senare?

TESTSEGLING 2017

.

28.08.2017 Fick jag en provtur med Lovisa Vingbåten! Blev positivt överraskad av seglingsegenskaperna i den lätta vinden! Vid samma brygga fanns också en inplastad Vingbåt.(Senare klarnade det! Det var min brorsdotters exemplar, som jag en gång sett under pressu på land! Världen är liten!)
Denna båttyp, med lite moderniserad rigg och med spinnaker, skulle vara en ypperlig tävlingsbåt än i denna dag. Men kanske inte för dagens juniorer, som väl skall ha planande båtar eller de mest vidunderliga "flygande" konstruktioner!
Foto Kari Wilen!

 

 

 

 

 

 

 
Teneguia eller Ti, min hemliga gudinna, som lett mej till alla framgångar i olika tävlingar! Henne blev jag medveten om på den kanariska ön La Palma! Såg henne i en keramik affär jultiden 1993(?) och insåg genast att det var min hemliga  gudinna.  Hon  som otvetydligt hjälpt mej att göra otroliga beslut under kappsegligskarriären! Inte minst hjälpte hon mej att hitta ön Guanahani i Bahamas, dit hon också måst ha hjälpt Columbus. Hur skulle han annars ha hittat dit? Columbus hade den dåliga smaken att döpa ön till San Salvador. Som du förstår är Ti en evigt ung gudinna, som ännu ibland hjälper mej i kappseglingarna.