2003 - DEN 50:e TÄVLINGSSÄSONGEN

Båten 2004

Förpiken byggdes ju om under våren. Ett drygt arbete för en amatör, trots råd, hjälp och övervakning av experter! Uppmuntrande var att försäkringsbolaget If uppskattade arbetets värde och deltog i kostnaderna, främst för marerialet. Också motorn byttes, som tur var. Den gamla visade sej vara sprucken! Härutöver blev det en massa småjobb, som byte av vindmätarkabeln i masten, masttoppsbeslaget byttes mot ett längre "racing" dito (men ack så tungt!), för att klara av ett nytt storsegel med betydligt större abborrygg än det gamlas... Seglet har ju varit klart mindre än standard. Också en ny spinnaker beställdes, men seglen blev kraftigt försenade p.g.a. omständigheter utom hovleverantörens kontroll. Dom kom dock till GR.

IMS-rankingen

Men FiftyFUN var inte i bästa trim och "ingenting" fungerade ännu, när allvaret började med den första IMS-rankingtävlingen, Suunto Cup. Men vi vann den t.o.m. totalt, trots avtagande vind och hårdvindsspi. på länsen mot målet. Den gamla, lappade spinnakern hade ju igen rivits i spillror.

HSKs banseglingar gick som väntat. Albin Expressen Econen tog segern med 1a, 1a och 2a före oss med 2a, 2a och 3a. Tarantella kom trea. Vinden varierade mellan 6 -17 knop och i stort mellan NV-NO.

Esbo Hogland Race hade fyra omstarter/bleken denna gång. Det sista eländet före målet på Pentala fjärden föranledde olika förargade uttalanden. Själv kan jag inte förstå att man endast kritiserar målbleket, när det finns så många andra på vägen. För vår del betydde målbleket att vi tog tillbaka det mesta som Tarantella vann på oss när vi fastnade före Hramtsow. I vårt fall skipades alltså bara "rättvisa".

Vi tog vår tredje raka seger och totalt den 5te (?) i denna, landets största "havskappsegling". Borde man bli borta i år. En större motgång måste ju ligga på lut!?

Cirkus Hangö är inte värt att nämnas här, men vi blev 2a i rankingen på samma poäng som 1an Minnamari.

Jubelsäsongens höjdpunkt - FM-guld

Den inledande långa tävlingen tog vi ju hem efter diverse besvikelser och problem. Att vi vann tillskriver jag nog till stor del de korta tupplurer jag tog vid några tillfällen på morgonnatten och morgonen. Var i god form mot slutet, när det gällde och avgörandet skedde.

I banseglingen spikade vi den första och den sista. Albin Expressen Econen tog de tre andra, i den friska NW-vinden.

Sedan lyckades vi ju vinna på den misslyckade skärgårdsbanan, som inleddes i svaga vindar och avslutades igen i frisk NW.

Det överraskande FM guldet räddade Jubelsäsongen! Segerns sötma fick man ännu njuta av i januari, när Jussi på Econen skämtsamt konstaterade att han inte ens ännu kommit över nederlaget.

Så började det gå utför med början i VERITAS Pentala Race och fortsättning i Henri Lloyd. I båda fick vi nöja oss med 4e plats i de åtminstone delvis mycket svaga vindarna. Men båten tog IMS-rankingen för 8e gången!

Om Gotland Runt orkar man bara konstatera att vi var bara 4 ombord och ledde klassen från start till mål och IMS totalt ända t o m rundningen vid Visbys strandstenar, där lätta och hopplöst varierande vindar åter rådde. Sedan fick vi 5 % tidsstraff på korrigerade tiden för ett "brott mot Sb-Bb-regeln" i startögonblicket. Inte endast enligt min mening borde motparten ha fällts för brott mot § 16,1-2. Konkurrenten hade aldrig hört talas om den regeln, medgav han efteråt! Stöd har jag t.o.m. fått per e-post av en för mig obekant svensk GR-seglare, som beklagade den dåliga protestbehandlingen.

Tarantella "ärvde" segern och fick därmed sin 6e klasseger i GR (med två skeppare). FIN-7510 har "bara" 5, medan skepparen har 6 segrar med två båtar. Totalsegern fattas dock och skulle smaka nu när alla seglar samma bana och KSSS kommer att utse bästa IMS-båt till totalsegrare i GR! Brynhilde (ex Sunsail) från Vasa assisterade bra med sin 2a plats.

I Helsinki Tallinna Race - ORC Club, som traditionellt togs som en "nöjessegling" blev man åter påmind om att man aldrig skall ge upp! "Så länge det är mörkt har du alla chanser att ge dina konkurrenter en kalldusch när de på morgonen gnuggat nattsömnen ur ögonen och tar fram kikaren!?" (Myntat av Amiralen under vårdepressionen 2004). Det kan säkert besättningen på Dix intyga efter att ha tappat en solklar ledning och fått se sej besegrade av Bo-Erik, Kalle och Amiralen, t.o.m. i seglad tid.

Framgångarna i Esbo Rankingen (LYS) var ju inte så tokiga och inleddes lekande lätt, när Basti och Amiralen ställde upp i HSKs deltävling, utan spinnaker - och vann Lystävlingen. Placeringarna i serien blev 1, 1 och 3 (22p) med 32an och 4 och 4 (18p) med FUN Star. Det gav totalt 40p, som var mer än vad segraren fick ihop i klassen. I år kanske vi kör hela serien med samma båt om ORC Club räknas i sammandraget! Till det behövs dock några gastar!

ESFs onsdagsserie har tidigare hört till Amiralens favoriter. På senare år har dom dock inte varit lika lockande, av många olika orsaker. Början gick bra. Fem spikar i rad (Marietta var med bara den sista gången). Sedan tog Marietta fem och Dix en, innan vi äntligen fick vår 6e i den sista starten. Därmed tog vi både onsdagspokalen (flesta segrarna) och poängpriset, som Marietta lagt beslag på de två föregående åren! Det kom ju rätt lägligt såhär till jubileets slut, speciellt som Nicke börjar fundera på ett nytt storsegel. Då blir nog Marietta rätt oslagbar i den serien?

Säsongsavslutningen för Amiralitetet blev det traditionsenliga besöket med 35an i Borgå, Östnylands kulturvagga. Det blev lite vintestning, spansk restaurang och barrond i goda vänners lag på fredagen. På lördag tog vi sedan Pälsregattan totalt.

Karvalakki seglade jag på X-99an Zoo...m, som sailing master! Så nu är den klassen testad, men segern fattas!? Festen efteråt, arrangerad av Team Mean Mari var en värdig avslutning på jubelsäsongen, tycker jubilaren och väntar på att ivern inför inkommande säsong skall infinna sej!

Slutord !?

Den "halvfärdiga" båten stressade skepparen för mycket i början av säsongen, men ändå gick det bra. Mot slutet började det åter en gång gå sämre...

GR förstörde allt - FM korrigerade läget till noll. Så totalsaldot för jubelsäsongen blir väl då + / - 0!?

En sak som dock bekymrar mej är att jag förlorat förtroendet för regler och protestbehandlingar. På 50 år har jag fått DSQ två gånger, 2002 och 2003. Båda gångerna anser jag mej ha haft rätt. Båda gångerna har motparten inte känt till den regel de enligt min mening brutit mot och jag har saknat vittnen. (Nu har jag lärt mej att den egna besättningen kan duga som vittne). I båda fallen har Sb-Bb varit aktuellt. Båda gångerna har juryn (muntligt) antytt att Bb-båten har bevisbördan. En sådan regel finns dock inte och faktum är ju att Bb-båtens skeppare bäst ser läget!

Två gånger har min protest inte gått igenom. Den första på 50-talet i en lagsegling med Vingbåt (klart fall men inga vittnen), den andra i slutet av 90-talet när jag försökte få tillstånd ett preudikat, utan att vinna något själv på den. Också det klart fal, men trots domare som vittne...

Fick nyligen höra att jag tar onödiga risker. Själv anser jag att jag inte ändrat stil på äldre dar, men har konkurrenternas regelkunskaper blivit sämre?

Om man inte kan segla ens efter de basala reglerna är det inte mera "riktig" kappsegling. Måntro det är detta som håller på att ta kål på mitt kappseglingsintresse? En bidragande orsak är det i varje fall!? Eller har jag redan fått ut allt av sporten?

Den närmaste framtiden?

Skall försöka "tvinga" mig in i kappseglandet ännu en säsong. Den sommar jag fyller 50 som kappseglare. Bl.a. föreligger beslut på att "ta hämd" på svenskarna och starta i SM och GR. Inte för att jag ser någon chans att vinna SM, men i banseglingarna (5 st?), som blir svårast för oss, blir arrangörerna tvungna att vänta på vår målgång i varje start J!? Våra konkurrenter kommer att bestå av racers på upp till 50 fot och vi blir säkert den klart långsammaste båten av alla. Samtliga seglingar räknas med, så kanske man måste ta det försiktigt bland jättarna. I GR (koeff 3), som också innehåller den korta seglingen (start - Fårö, koeff 2), kan sedan vad som helst hända. Det har vi ju sett tidigare.

På hemmaplan siktar vi på IMS-rankingen, FM på NJK och möjligen på Esbo rankingens ORC Club.

Någon säsongsavslutnings- och/eller jubileumsfest finns inte i sikte. Samma problem som för tävlingsverksamheten i ESF. Ingen arrangör finns!