OFFSHORE WEEK - IMS FM
|
 |
| Det blir allt svårare att ordna skärgårds- och
havskapp- seglingar, speciellt i H:fors. Under Offshore Weeks havsbana tvingades H2O väja ordentligt för Silja Line. På bilden händer samma sak för dem i Hangö regattan när Superfast kommer in. |
Ljuspunkten i regattan är givetvis skärgårdsbanan, där vi tidvis gick bra, men båten är ju känd för sin höjdtagningsförmåga och den fattas för tillfället. Dags att flytta förstaget bakåt, tillbaka till standardläget, och staga masten rakare igen? I den tävlingen valde vindmätaren att fungera första halvan av banan. Något gick dock snett också i denna segling. På slutrakan tappade båten plötsligt flera 10-dels knop för en lång tid och inga trimningsförsök tycktes hjälpa. Först efter en stagvändning återfick vi farten. Hade vi kört över en av de otaliga små flöten som fanns på Drumsö fjärden och den hade fastnat någonstans? Skepparens redan dåliga humör blev till den grad sämre att inte ens deltävlingssegern förmådde glädja mej. Egentligen inte ännu i denna dag.
"Yrittävälle sattuu"
Första banseglingen blev en flopp för arrangörerna och Havskappseglarnas kontaktman i tävlingen. Att man inte hade förstånd att bryta den när vindförhållandena blev odrägliga.
Redan den första kryssen, så länge den var kryss, var otrolig. Spica som tjuvstartat, vänt om, tuschat märket och rundat om, kom dragandes på mitten av banan med god fart och hann en god bit upp i fältet, innan vinden dog ut totalt. Nå sådant händer och det måste man väl leva med i segling.
 |
| Första "kryssen": Nere till höger Vindungen, Minnamari och Juanita. |
Sedan vaknade en ny vind som gjorde att de som var på banans södra del kunde hissa spinnaker och de som var på den andra sidan kunde sakta slöra mot kryssmärket den sista 1/3 delen av kryssen. Länsen blev sedan först slörbog utan spinnaker. Sedan kunde man slöra resten av benet med spinnaker.
Jag beslöt dock redan i ett tidigt skede att detta inte mera var en kryss-läns bana med FM status och brydde mej inte om att hissa spinnaker. Var helt övertygad om att denna segling skulle avbrytas eller i varje fall inte räknas med. I stället hade jag lite roligt.
Det hade börjat regna och jag bad besättningen gå under däck, så att de "små gullena" inte skulle smälta. (Jag kunde ju behöva dem sedan när banseglingarna börjar?) Vi hade Spica i lä om oss med spinnaker, men inte kom dom ju förbi mej där. När vi sedan närmade oss märket bröt jag deras överlapp genom att lova upp. När de inte verkade övertygade om att så skett såg jag ingen annan utväg än att segla ifrån dem och lägga mej rakt framför dem. Dom ville dock ännu ha fotografiskt bevis, men det behövdes ej för jag kunde i lugn och ro rundade före dem och inleda "kryss" nummer två med att ledigt sträcka mot märket, allt medan besättningen drack kaffe i ruffen (utan att erbjuda mej en kopp!) Ungefär halvvägs till kryssmärket vred vinden sedan i mot och det blev kryss. Då var de ledande båtarna redan i det närmaste vid kryssmärket (och kryssen blev därmed knappast stipulerade 25% för dem). När kryssmärket närmade sej dristade jag mej att be fördäcksgasten komma ut och hissa hårdvindsspinnakern åt mej. Ville inte väta länsspinnakern, med tanke på banseglingarnas början. Gasten lutade sej sedan mot storbommen så att den hölls ute. Jag skötte skot och roder. Vi rundade uppskattningsvis 2 minuter före kompisarna på Spica. Lite före mål girade vi kraftigt för att inte störa Olof Rytövaara, som tydligen kappseglade på allvar. Valde sedan att gå i mål vid domarfartyget, för att lite demonstrera. Gasten kommenderades under däck och jag bärgade spinnakern ensam. Det hade varit kortare väg till andra ändan, men det hade inneburit en gipp och så skulle vi säkert ha stört kappseglande båtar. Vi var 1:43 före Spica i mål men det räckte inte. Dom blev 6:e och vi 7:a (!), slagna med 27 sekunder. Fråga inte mej hur man kan räkna resultat för en sådan tävling, så att man täcks visa upp det.
Har talat med en välkänd toppseglare från bl.a. H-båtsklassen och han var av den åsikten att i ett H-båts FM hade man brutit en sådan segling. Alla konkurrenter jag talat med är också av den åsikten att så borde ha skett, utom kanske en, som såg till sin egen fördel.
Följande bansegling började redan illa när IMS 1 startade. Linjen var så sned att alla var tvungna att starta vid domarfartyget. När det var vår tur såg jag ingen annan utväg, med min tunga båt, än att komma med fart bakifrån och hoppas på att det blir en lucka eller så starta bakom i andra led. Minnamari gjorde dock en perfekt start och jag felbedömde situationen och det slutade med att Carabilla och vi fick snurra och starta på nytt. Banan var kort och andra varvet blev nästan sträckbog och brant slör i mål. Inte stora chanser att reparera en missad start. Snabbaste IMS 3:a seglade banan på 31 minuter när minimitiden enligt reglerna är 45 minuter. Det föranledde en skriftlig anmärkning till juryn av en IMS 3:a. Seglingen ogiltigförklarades men ledde till att juryn också ogiltigförklarade seglingen för de två andra klasserna, som bara underskridit minimitiden med någon minut. Ett beslut som jag tycker var onödigt och seglarna var över lag missnöjda. Däremot underkändes inte dagens tredje bansegling, trots att Bimbo underskred minimitiden med 57 sekunder!
I skärgårdsseglingen underskred de snabbaste IMS 1:orna 4 timmars gränsen med ca 20 minuter och igen protesterade en förlorare. Den protesten var omotiverad, enligt mångas åsikt, men juryn hade inget val.
Jag hade måttet rågat och deklarerade att vi seglar skärgårdsseglingen och lämnar de två sista banseglingarna och koncentrerar mej på ESF:s kräftskiva på lördagen. Ett beslut som jag sedan tog tillbaka när det såg ut att bli lite bättre vind och risken för vindcircus var liten. Det blev andra problem.
När vi skulle söka oss mot märket på andra och sista kryssen upptäckte vi plötsligt två likadana bojar. Den närmare hade en märkesbåt nära sej så vi antog först att det var det som gällde. Märkesbåten flyttade sej dock småningom mot det andra märket och stannade mitt emellan dem. Man hade annonserat flyttning av märket och vi kunde småningom konstatera på vår PC att vi inte hade rundat någondera av dem tidigare. Alltså måste dom ha flyttat ett märke för dom större båtarna också. Men åt vilket håll? Vinden hade inte varit speciellt stadig till sin riktning så det var svårt att av den bedöma saken. Vi såg att Bimbo rundade det nordligare, som också vi egentligen anade att var det rätta. Juanita valde det södra och det gjorde också Inkeri (jo dom var före oss!) och då beslöt vi att runda båda och följdes av Janita II. Spica sällade sej till dem som satsade på det södra märket. Soppan var färdig, men medaljerna var ej tillsatta ännu, dom satt juryn i.
Juanita, Spica och Inkeri fick DNF. Inkeris, Janitas och vår ansökan om gottgörelse förkastades. Seglingsnämnden hade inte begått något fel!?
Frågade Jukka Partinen på H2O, som blev tvåa i seglingen, hur han visste vilket märke som var det rätta. Han svarade att han bara hade den känslan, men var inte säker.
Nu har jag på omvägar fått höra att man i seglingsnämnden anser att vissa seglare borde pensioneras. Om dom menar mej så kan jag meddela att det sker inte i år och jubileumsåret 2003 kappseglar jag också!?
Däremot kan jag sluta i Havskappseglarnas styrelse, det är ju bland annat vi som har bestämt tiderna för de olika deltävlingarna. Jag var också styrelsens kontaktman före seglingarna inleddes och har väl också där misslyckats. Bl. a. med systemet med bara två varv för 3:orna, som fungerade så bra i HSK:s banseglingar i juni. Fast det kunde nog ha funkat nu också…?
Till slut kan jag konstatera att varken arrangörernas, konkurrenternas och andra seglares agerande inverkar på vårt resultat nämnvärt, men jag är mycket besviken på tävlingen. Inte har medaljerna i vår klass gått riktigt rätt heller, enligt min rättsuppfattning. Men kanske jag inte förstår mej på segling så mycket mera?
En sak är klar: Havskappseglarna rf måste ta sej en grundlig funderare på Offshore Week. Här behövs nog seglarnas åsikter också. Dags att skippa LYS och IMS och övergå till Club? Göra rankingserien till FM?