IMS-tävlingar 2002

SUUNTO CUP IMS 25.5
(Benny, Kalle, Niku, Sanna)

I HSKs LYS-segling hade vi inga vindinstrument. Inte ens Windex. Nu hade vi fått dem på plats och Sanna och Amiralen hade varit ute på torsdag kväll och kalibrerade vindmätaren. Samtidigt gjorde hon sin första seglats med en riktig segelbåt. Mot slutet av seglingen märkte jag plötsligt att jag endast kollat vindstyrkan och inte ens kollat att Windexen är rätt installerad!

Vi hade träff 9:30 på Drumsö, men 9:40 fattades ännu Sanna och Benny. Ett telefonsamtal gav för handen att Sanna satt i bussen, men redan åkt för långt. Niku och Amiralen beslöt att fara med den förstnämndas bil och fiska upp flickan, samtidigt som Benny anlände till hamnen. Ca 5 minuter senare var också Sanna ombord. Hur klarade man sej innan mobiltelefonen uppfanns?

Kursen sattes mot startområdet SW om Melkö, dit vi sist och slutligen anlände i rätt god tid, men Amiralen hade jättelika fjärilar i magen ännu när starten gick.

Mot linjen kom vi klart för tidigt, med H2O lite framför i lovart. Plötsligt fällde konkurrenten brant ner framför oss och endast tack vare dess besättnings kraftiga armar undvek vår för att ramma in i mitten på "jollen". Med "österländsk behärskning" undslapp inte ett ljud Amiralens läppar. Och hör och häpna! Också besättningen teg för en gångs skull, i en klar protestsituation! Utan att gå närmare in på detaljerna om hur situationen fortsatte kan man konstatera att vår start avgjort försämrades av konkurrentens agerande. Men han har senare bett om ursäkt och skyllt på felbedömning. Därmed är saken insatt på kontot "vinterrost".

På den inledande kryssen i den ostliga vinden på ca 14 knop gick vi sedan skapligt med Doyles D4 Heavy 1, trots att vinden då var i underkant för seglet. Vi rundade strax efter ledande Carabilla som var knappt före Bimbo. Vi nådde "target speed" genast på första kryssen, när vi kommit över startproblemen. Senare överträffade vi de värdena klart. H20, Vindungen och Juanita hotade oss flere gånger under seglingens undanvindsbogar, men på de korta kryssbogarna lyckades vi alltid få så mycket försprång att vi till slut rätt klart kom före dem i mål.

Bimbo tog över kommandot av Carabilla på första länsen, helt i överensstämmelse med mätetalen. Sedan fick de problem. En lätt broach på första slören ledde till att spinnakern skörades. Efter en stund fick de upp en ny blåsa och lyckades behålla ledningen. På andra varvet gjorde de sedan igen en liten broach på samma ben, men nu hade de en starkare spinnaker uppe, så den höll. Bogen slutade dock för delas del med katastrof. Dehler 29:an fick inte ner sin spinnaker och blev tvungna att länsa iväg, åt fel håll, och till slut skicka en man upp i masten och kapa fallet. Loppet var kört och båten kom i mål 20 minuter efter Carabilla och fick nöja sej med 6:e plats bland de 7 startande. Tyvärr hör nog denna båt, hur bra den än seglar däremellan, till kategorin dåliga "spinnakerslörare", som beskrevs i referatet från förra lördagens LYS segling.

Banan var denna gång en ändrad version av senaste lördags LYS-bana och med målgång vid Merenkävijät, via faret S om Rönnskär. Målgången borde dock ha letts via ostbojen just före målet. Nu tog FRESCO Networking stranden för snålt i jakten på sekunder, och studsade på sten 2 sekunder efter målgången. "Där har ju aldrig funnits någon sten förut, tycker Amiralen, som seglade Vingbåt där redan på 50-talet!"

Segern var dock vår, också totalsegern i IMS 1-3, före Carabilla och H2O. Se resultaten på sidan "resultat".

I IMS 1 fick Olof Rytövara den bästa starten, men segern gick trots det rätt klart till Seppo Ajankos Birgitta. I IMS 2 tog Doyle stallets Kari Hokka en knapp seger med sin Caramel, före Jani Lehtis Victoria. Men faktum är att Kari trodde att han skulle förlora segern på slutrakan när han blev tvungen att väja för ett fraktfartyg. Så gick det ju för oss förra året!

En båt från IMS 2 seglade vi förbi, trots att den startat 10 minuter före. Men det var inte så underligt. T.o.m. Sanna märkte att man bara satt och glodde i sittbrunnen på den båten, samtidigt som vi hela tiden aktivt skotade åtminstone spinnakern och var noggranna med var vi hade besättningsvikten. Det skall sägas till deras försvar: dom satte inte heller ett strå i kors för att hindra oss att gå förbi. Faktiskt gav dom plats vid en gipprundning med spinnaker, som en varvad F1 bil. Medvetet eller inte må vara osagt.

Det blir allt svårare att ordna bra IMS kappseglingar i Helsingforsvattnen. Den ökande Tallinntrafiken är det största problemet. HSKs skärgårdsbana från förra lördagen är troligen den minst störda skärgårdsbanan för tillfället. Samma klubbs mycket omtyckta 36 Nm långa Henri Lloyd bana börjar också bli ett problem. Förra hösten berättade en IMS-skeppare att de blev tvungna att ta hänsyn till 5 (fem) fartyg under senaste segling. Esbo Hoglands bana går ju också kors och tvärs över, eller längs farlederna.

Besättningen i Suunto Cup: Niku, Amiralen, Sanna, Benny. Bakom kameran "enarmade" Kalle.

HSKs bansegling "WB round the Buoys" 2.6.2002
(Blomman, Jonte, Niku, Martin)

Ca 12 knops vind före första start, men sakta ökande? Vi valde vårt supersegel, Doyles D4 GI H, trots att vinden var i lägsta laget vid starten. Valet var det rätta. Vinden ökade.

Starten missade jag genom att jag inte märkte att H20 hamnade tätt i lä om oss. Vi hade kommit för tidigt till linjen och blev tvungna att bromsa och fälla ner längs linjen. Denna miss gjorde att vi hamnade i klorna på Bimbo under hela första kryssen, och loppet var kört mot dem. Vi blev dock tvåa före H2O och Carabilla.

I en fälla

I andra starten kom vi för sent. Hade lagt oss mellan linjen och Bimbo när vi ännu var på väg bort från linjen och dom vände för sent. Men vi hade dem under kontroll. Sedan seglade vi upp oss till andra i fältet efter Carabilla. Strax före första märket slog vi från babords halsar tätt under H2O, men enligt hela besättningen helt regelrätt. Själv kände jag mej nöjd med ett perfekt slag, ungefär som vi gjort mot Carabilla i första seglingen, och koncentrerade mej på att köra båten maximalt efter stagvändningen.

Efteråt berättade Jonte, som skotat genuan, att han var på väg upp i lovart när det hördes våldsamma vrål från konkurrenten. Jag vände mej om och såg hur de fällde ner med kurs rakt mot vår akter. Insåg genast att det inte var någon fara för att de kunde träffa oss och körde lugnt vidare. Dom skrek "protest" och att vi vänt för nära. Jag vinkade med kalla handen, man har ju vant sej med deras skrikande i tid och otid.

Frågade efteråt Blomman om han såg dem väja och fick till svar att han inte ens tittade bakåt, efter som han ansåg läget helt klart från vår sida efter stagvändningen. Inte heller Niku eller Martin har sett dem väja. Dom hade dock skepparen från Bimbo som vittne. Enligt honom låg de på samma halsar som H2O, vilket också stämmer illa med vår uppfattning efter som vi hade bevakat dem, liggande före och ca 50 m i lovart, åtminstone just innan vi slog till styrbord. Han hade sett H2O lova upp, men kunde givetvis inte bedöma avståndet och bekräfta att det var nödvändigt. Jag hade inga vittnen och svor tyst för mej över att alla tre jurymedlemmar hela tiden var nere vid start/mål.

Hur kan vi då ha så olika åsikter om situationen? Har kommit till att H2O måste ha lovat upp, fullständigt i onödan, i slutet av vår stagvändning. Just då hann ingen av oss titta på vad de gjorde. Men hur man fick det till att vi vänt rakt framför dem är ett mysterium. (Så hade läget inte heller ritats i protesten!)

Faktum kvarstår: Båt med rätt till väg påstår att dom blev tvungna att väja och ett vittne har sett dem lova upp i vind, dock utan att kunna bekräfta att det var nödvändigt att hålla undan. Vi borde ha kunnat bevisa att konkurrenten inte behövde väja. Hur gör du det när den egna besättningens åsikter inte gäller och det inte finns vittnen som kan bestyrka att väjning var onödig?

Har under årens lopp gjort denna manöver otaliga gånger och inte hört ett knyst från konkurrenten. Tvärtom till och med fått beröm för den efteråt. Mot denna konkurrent har jag dock gjort det en gång tidigare och också då blev det skrik. Jag borde ha förstått att varit försiktigare mot honom, i synnerhet som vi ledigt kunde ha vänt en båtlängd tidigare och ändå sträckt till märket! Men frestelsen att sätta dem i en perfekt spegelvind blev för stor.

Detta var tacken för starten i Suunto Cup, som förorsakade större olägenhet för oss än detta för H2O. Se referatet! Behöver jag säga att H2O inte skall fela ens lite mot oss i framtiden.

Protestflagga i tid?

I detta fall satt H2O upp protestflaggan först när de hade spinnakern dragande. Passade på att fråga juryn om detta var i tid. Under Havskappseglarnas regelseminarium lärdes vi nämligen att om flaggan kommer upp "senare än efter 10 sekunder" är det för sent. Juryns ordförande ansåg dock att man inte kan sätta en sådan tidsgräns. Där är vi helt överens!

Vi vann seglingen före H2O och Bimbo, men förlorade i protestrummet.

I sista starten beslöt vi att helt segla vårt eget race. Vi hade haft bra fart och hyfsad höjd och vinden var stabil, så det kändes som ett rätt beslut. Det gav utdelning och vi vann klart före Bimbo och Carabilla.

I andra och tredje starten var vi t.o.m. först i mål, trots nästlägsta mätetalet. Totalt föll vi till tvåa (!) efter Bimbo och före Carabilla, trots att ingen segling fick räknas bort, och leder nu IMS-rankingen före Carabilla, H2O och Bimbo.

Våra spinnakermanövrer var inte alltid de bästa, speciellt nertagningarna var några gånger bedrövliga. Vi fick t.o.m. ett spinnakerskot runt rodret, så att det kändes i pinnen! Men några andra båtar, i vår och i andra klasser, var ännu sämre.

Nu ser vi med tillförsikt mot Esbo Hogland Race nästa veckoslut, trots att vi brukar vinna den tävlingen vart annat år, och vann förra året.

IMS 1 vanns med tre raka av Tetu IV före Jumpin Jack Flash och Birgitta. I tvåan var det Victorias tur att vinna före Tarantella II och Caramell.

Man kan väl konstatera att två tunga båtar, Tarantella och vi, klarade sej bra trots att banan var mycket kort. Helt emot vissa kommentarer på senare tider i Havskappseglarnas insändarspalt!

Väl arrangerade seglingar av HSKs rutinerade seglingsnämnd. Också väder och vind hade dom ordnat bra! Tack för det!

Några seglare ansåg dock att området är för trångt för FM. Nu kom ettorna fast treorna på vår andra kryss och båda blev klart störda. Man skall dock komma ihåg att under FM är inte X-99 med i egen klass och det gör 5 min kortare tid mellan starterna. Att treorna seglade bara två varv ansågs också tillräckligt. "Ordningsföljden reder ju upp sej bra på den sträckan och skillnaderna blir bara större med längre bana".

HANGÖREGATTAN
5.-7.7.2002 (Blomman, Janne, Jonte, Niku)

När vi skulle starta efter Gotland Runt -prisutdelningen i Sandhamn blåste det slörvind till Hangö, så vi for iväg. Blomman som flugit till Sandhamn och Jonte som sovit för det mesta på vägen till GR tog första vakten, som de plikttroget förlängde till morgonen, där Janne och Amiralen tog vid. Lyssnade på VHF-väderleken som lovade SE-S 15 m/s. Nå t.o.m. SE skulle ju vara bara kryssbog, så det skulle nu ännu gå an. En timme senare hade man höjt prognosen till 17 m/s, men riktningen var den samma. Felet var bara det att vi redan då hade i det närmaste ostan, men eftersom vi redan hade passerat Utö blev det inte av att välja den vägen mera, tyvärr.

Beslöt att köra med motorn så långt det var någorlunda dräglig sjö och det betydde ca en timme. Sedan fick vi kryssa resten av vägen, i vindar som tidvis var uppe i 20 m/s. Sjön var dock inte fullt så jävlig som det vi upplevt tidigare och så hade vi ju sprayhooden uppe. Till råga på allt elände sade Navcentern plötsligt upp kontraktet och vi fick navigera med en bärbar GPS. PC:n ville jag inte riskera. Gissa om man var slut, frustrerad och lite frusen när vi äntligen landade i Hangö vid 19-tiden. Utom Blomman förstås. Han sov ju hela dagen... När vi hade förtöjt bröt ett otroligt åskväder bröt ut. Arrangerat av Ti, för att annonsera vår ankomst?

Regattan började sedan, som tur var, i mycket lätt vind, i annat fall hade jag inte ställt upp. Det regnade och var tidvis rätt tät dimma. Utan Navcentern och med en PC som hade elförsörjningsproblem från 12 V systemet, var navigatörens direktiv till rorsmannen ofta orakelmässiga. Det skall dock medges att banan var något krånglig, om man inte hade läst igenom orderbrevet ordentligt.

Åter en gång kom vi i gräl om reglerna med H2O och jag uppmanades ljudligt att lära mej de nya kappseglingsreglerna. Såg mej tvungen att lämna in protest för att få upprättelse (§ 17.1, som på svenska är felaktigt formulerad i regelboken!) och den gick igenom. Nu har vi skakat hand på att inte bråka mera på havet utan efteråt reda ut problemen sinsemellan på land. Vid behov med hjälp av någon regelexpert.

Alla IMS båtar seglade i samma klass och i den första starten saknades flere toppbåtar, men att vi blev två i den tävlingen kom ändå som en positiv överraskning. Lite smolk i bägaren gav systerbåten Undamarina som seglade i LYS klassen och hade startat efter oss, men ändå var före i mål.

Andra dagen seglades sedan den första IMS rankingseglingen och då var alla båtar med och det blåste skapligt. Trots att skepparen också nu fick felaktig information om vilka märken som skulle rundas och vi på kryssen blev tvungna att halvslöra till ett märke, vann vi tävlingen med 30 sekunder före X-362:an Tetu.

I IMS rankingen, som för oss var det viktigaste i regattan, var vi första i IMS 3 med 0 p mot H2O med 3 p, vilket betydde att vi måste besegra honom också i den sista seglingen, eller om han inte vann, i praktiken vara följande efter honom.

Vindmätaren visade igen opålitliga värden, men jag räknade med att vinden skulle öka något under dagen, så det blev G 1 Heavy, som visade sej vara en felsatsning, speciellt i starten. Själva starten missade jag också. Det var krysstart och vi kom för tidigt till styrbords ända och jag valde att göra en runda och starta på nytt i samma ända. I stället borde vi ha fällt ner längs linjen. Då hade vi kommit mot rätt ända. Nu startade vi för sent i fel ända, med H20 på oss.

Den långa kryssen ut till havs blev en katt och råtta lek med H20, där vi blankt gav katten i alla andra och bästa vägvalet. Vi gick nog aningen bättre än antagonisten, men kom aldrig förbi honom. Ett vindskift mot S kom ur vår synvinkel i fel ögonblick och vi förlorade massor åt de andra. Den slutliga niten på kryssen kom när jag gjorde en taktisk miss just före märket och vi tappade åt H20, i st. f.. att vinna. Följde en lång slörbog där mycket få hissade spinnaker. Vi var kanske den första, men kunde inte gå riktigt på kurs. H20 drog upp sin gennaker och kunde hålla höjden. Så vred vinden i mot och vi förlorade givetvis ännu mera, men läget var inte ännu hopplöst med tanke på H2O. På nästa spinnakerslör tredubblade konkurrenten sedan plötsligt avståndet till oss på en kort tid, trots att vi då gick bra jämfört med LYS-båtar som tagit fast oss. Spelet var förlorat. Vi blev 11:e och H2O 8:e, men i rankingen kom vi på samma poäng som Minnamari, men fick nöja oss med andra plats efter dem, efter som dom vann den sista seglingen. Poängmässigt blev det dock vår sämsta segling hittills. Minnamari vann sedan hela regattan med klar marginal till oss.

Efter att ha upplevt regattan på nytt efter en lång paus kan jag bara ge arrangörerna ett råd: SKRIV INTE UT JUNIORKLASSER I REGATTAN I FRAMTIDEN. De får helt fel signaler från oss äldre och alldeles för tidigt. Visserligen är det till största delen medlemmar av svansen som transporteras bort med ambulans, men också många seglare dricker alldeles för mycket. Inte minst sådana som borde vara ett speciellt föredöme för juniorerna. Varför inte ordna en skild juniorregatta!

PENTALA RACE IMS
24.8.2002 (Jonte Webmaster, Niku, Peter)

Efter att ha vunnit två FM segrare i Helsinki-Tallinn Race, visserligen i Club, togs vi ner på jorden igen. Helvetet från FM fick sin fortsättning i lördagens Pentala Race. Vi går definitivt inte i vindar under 4m/s. Båten behöver omkring 5 minuter för att accelerera till target speed efter t. ex. en stagvändning och det är annars också svårt att få den upp till den farten. Vi behöver definitivt en större genua och då ser jag inte någon annan möjlighet än en höjd förtriangel. Att förstora storseglet, som är klart mindre än standard, tror jag inte mycket på. Något att fundera på under hösten. Har någon idéer?

Själv är jag ju uppvuxen i lätt väder, just i dessa vatten dessutom, och har tidigare gillat lätta vindar. Nu är de en mardröm på kryss.

I väntan på start. Fr.v. Niku, Peter (Co-driver) och Jonte Webmaster. Martin skulle också ha varit med, men omdirigerades till arrangörsstaben pga. det lätta vädret.

Visst missade jag starten. Tyckte det verkade fördelaktigare vid startfartygsändan när tvåorna startade, men Bimbo visade att den andra ändan var bättre när det var vår tur och tog en klar ledningen genast från början. Carabilla startade lite sent med god fart, i lovart om oss och körde över inte bara oss, och tog snabbt andra platsen i besittning. Dix gick nu betydligt bättre än vi och många andra, med min gamla fock och vi föll till nästsista innan vi fick upp farten. Så kom också Puppis, som missat starten totalt, fast oss och vi blev tvungna att slå bort... Som långsammaste båt är det lätt att bli överkörd och man undviker helst att starta i lä om fältet. Carabillas startsätt hade nog varit det bästa för oss också.

Mot slutet av den långa inledande kryssen ökade vinden något och vi gick förbi Janita och tyvärr också Puppis, för den kom sedan fast oss på länsen och vi tvingades gippa åt fel håll för att inte bli täckta.

Att Bimbo och Carabilla skulle gå bra i den svaga vinden var ingen överraskning, men att de skulle vara så överlägsna var deprimerande. Inte höjdes humöret heller av att vi inte fick fast Albin Expressen Lentävä Kani, som kom trea i mål och tog samma placering i korrigerad tid. Vi var inte mycket efter dem, men mellan oss rymdes Crescendo, Dix och Puppis, som vi visserligen sedan klådde.

Ralf och Peter Ramm-Schmidt putsar i all vänlighet ESF:s prisbord.  Carabilla är till salu, så någon kunde ju ta och köpa bort den. Och helst nu med det samma, så att vi blir av med en farlig konkurrent :-)!

Vår poängmässigt sämsta tävling och Carabilla tog nu ledningen i rankingen med 0,26 poäng och 5 starter, så nästa gång räknar de bort sin sämsta (nu 6,82 p). Vi räknade redan bort denna och har nu 6,72 som sämsta. Vi har dock 1 p för aktivitet i bakfickan, så de facto leder vi med 0,64 p. Bimbo har nu 37,4 p, med en sämsta segling på futtiga 2,16 p. Så nog är det jämt med två seglingar kvar. Men blir det inte bättre vindar så får vi ställa in oss på tredje platsen i rankingen! Också i de andra klasserna är tätstriden skarp.

Förvånande nog blev Bimbo bara andra i totalen, efter Tetu IV, men nog före Jani Lehtis nya Dehler 36:a Pampula och Olof Rytövaaras ombyggda Ruskanpusu, som mätetalsmässigt egentligen nu går i klass två, men får fortsätta i ettan. Xanta Maria, som deltog för första gången i år vann IMS 2 och kom 6:a totalt.

HENRI LLOYD 7.9.2002
(Benny, Peter, Martin, Niku)

Inte blev det ännu heller någon hårdvindssegling, men nu blåste det ändå något och vi hade inga fartproblem.

Underligt nog! För lite efter starten upptäckte jag att vårt storfall gick ett varv runt akterstaget! Det var nog jag själv som satt det så efter upptagningen för bottenputsningen, men att ingen av oss märkte det vid hissandet eller ens när vi seglade omkring före starten, är nog lite underligt. Storen stod lite annorlunda än vanligt, men jag tyckte att vi nådde target speeden på kryss och inte var det något fel på höjdtagningen heller.

Ännu när det var mindre än en tredje del kvar av kryssen bedömde jag att vi låg riktigt bra till. Vi var på styrbords halsar när Carabilla slog ca 0,5 Nm framför oss, på väg söderut. Ingen panik, men så fick vi problem med farthållningen och till slut beslöt jag att slå västerut. På den sidan hade Crescendo gått förbi oss och Juanita (Inferno 31) hade blivit klart efter oss när de hade gått på andra kanten. Man kunde ju också räkna med att vinden skulle vrida mot W. Så gjorde den också och vi gick med god fart mot Helsinki kasun när vi slog, men det oaktat hade konkurrenterna Bimbo, H2O och Carabilla fördubblat sitt försprång när de rundade. Sedan var det bara för oss att köra i mål, utan förhoppningar om en bättre placering än 4:a, trots att vinden ökade klart.

Bimbo tog en klar seger före H2O och Carabilla.

Läget i rankingen torde nu vara det att Bimbo leder med 45,51 före våra 45,08 och Carabillas 44,38p, när man tar med de aktivitetspoäng som adderas till efter avslutad serie. Bimbo har dock fördelen att ännu räkna bort bara 3,31p, medan vi har en sämsta på 5,86 och Carabilla 6,83p.

Ett problem föreligger kanske ännu. Åtminstone två IMS 3 seglare har ansökt om ändring i domslutet för FM:s sista bansegling. Om det går igenom torde tom medaljer omfördelas och därmed också rankingpoängen. Avgörandet kan väntas vid jultiden?

Ett glädjeämne för en ESF:are var att Xanta Maria deltog för andra gången i IMS och sopade rent igen, före Tarantella och FM segraren X-ray. I IMS 1 var ordningsföljden Tetu, Pampula, Aquavit och Ruskanpusu.

I IMS 1 har Tetu säkrat segern medan det i IMS 2 är fyra båtar som ännu kämpar om topplaceringarna. Caramell leder före Tarantella, Paradox och X-Ray. Vem som helst av dem kan ännu vinna.

På kvällen var Amiralen bjuden på kalas, så det var inte bara på havet det var dimma  i Esborankingdeltävlingen, när han gästspelade på argaste konkurrenten från ESF:s onsdagseglingar, Marietta. Om det så småningom under LYS-referaten.

SYYSSEILAUS
15.9.2002 (Claes, Jonte, Martin, Niku)

Det lovades friska vindar, men det vågade man ju inte tro på. Väderspådomarna har ju varit under all kritik på senare tid. Eller hör jag på fel källor. Utbudet är ju enormt. Till vår glädje, eller... stämde spådomarna.

Vi hade kniven på strupen. Vi måste vinna och få båtar mellan oss och Bimbo. Vi hade alla förutsättningar att vinna i detta väder, men hur få ens en mellan oss och konkurrenten? Carabilla var nog vår största chans där? Samtidigt som vi måste se upp att inte de kom före oss.

På första spinnaker slören fick jag tänka om. Vi hade startat med länsspinnakern. Lär man sej ingenting av sina misstag? Inte ens om dom är bara ett dygn gamla! (Se LYS-seglingen!) Precis som på lördagen ökade vinden och kom i plötsliga, häftiga byar (nå ja, max 12 m/s?) ofta mera från sidan. Spinnakern fick mycket stryk, inte för att vi skulle ha broachat, utan för att vi inte hann skota om i kastbyarna. Och så gick den plötsligt i bitar, bara några minuter efter att Juanitas gjort det samma. Kan inte komma ihåg att sådant hänt oss förut.

Alla utom Carabilla hade då redan tagit ner sina, så såtillvida var det inget större problem, men vi hade kunnat fortsätta och hängt med Bimbo. Nu erbjöds tillfälle att tillsammans med Albin Expressen Lentävä Kani, hänga på Juanitas aktervåg till nästa märke, så det var ingen mening med att hissa hårdvindsblåsan i det skedet. Allt medan Carabilla kämpade ihärdigt med sin spinnaker, föll neråt och blev efter. Dit gick chansen att få dem mellan oss och Bimbo, trodde jag tills Ramm-Schmidtarna var fast oss halvvägs av första varvet, vid Rysskär. Otroligt så vissa kan gå hårt på undanvind! Gäller också de två Expresserna som då också var jämnt med oss. (En koll i deras mätbrev ger dock vid handen att de borde ha varit före oss då!).

När vi rundade till "kryssen" fick vi först kämpa oss förbi Lentävä Kani i lä, samtidigt som vi fick avgaser från X-ray (Dehler 34), som rundat just före oss. Sedan fick vi vara helt i fred hela den långa sträckbogen på vilken bl.a. Bimbo och X-ray då och då gav oss lite underhållning när de tappade kontrollen och lovade upp i vinden. Slöa gastar? Knappast!

Första varvets enda kryss var drygt 1 Nm lång och hade en prick, som måste tas, och gjorde den L-formad. Så inte gav den mycket chanser till taktikerande. På slutet av den blev vi omseglade på nära håll i lovart av IMS 2:an Caramell (Doylestallets Dehler 33), som varit under kontroll hela tiden, och blev tvungna att slå ett kort slag.

Halva andra varvet var sedan spinnakerkör för dem som vågade/hade någon kvar. Här blev vi omkörda av Nornan (Joson 32), som med sin gennaker planade förbi med imponerande fart.

Kryssen var ca 2 Nm på vilken vi gjorde ett slag på ca 200 meter och kom då inom 50 meter från märket. Här såg vi åter ett exempel på de moderna båtarnas seglingsegenskaper? Tetu som redan säkrat rankingsegern, tappade kontrollen just före märket och båten lovade upp så mycket att de blev tvungna att göra 360 grader för att komma rätt om märket. Sedan var det en kort bog, som man klarade utan att kryssa, trots att man fällde ner i bleket under Melkö. Följde ca fyra Nm slör, tyvärr utan spinnaker, till målet.

Först i mål var IMS 1:an Pampula som gått förbi oss just efter rundningen till andra varvet. X-ray var dryga två minuter efter och Caramell 32 sekunder efter dem. Ännu Stella och Tetu hann före Bimbo, som var "bara" ca 5,5 minuter före oss, så dom trodde vi oss klå. Vem skulle kunna tänkas komma i mellan? Expressarna? Nej Kaninen kom alldeles för tidigt, enligt Pentala Racets scratch sheets, som baserade sej på en sluten bana med kryss ca 20-25%. Happy Hour borde vi klå enligt det, speciellt som det nu varit mindre av den varan så hoppet levde. Tog för givet att Ocean modellen skulle användas och inte Olympic, med sina 55% kryss. Så gick det nu inte och vi fick nöja oss med tredje plats före Bimbo, som bröt vår segerrad i rankingen. Grattis!

Klassens hårdvindsspecialist var slagen av två välseglande Albin Expressar. Hoppas de ger nytt blod i klassen nästa år och hämtar flere med sig.

Banan och arrangemangen

Banan har jag alltid gillat och seglar oftast både LYS (jaktstart, lite trångt ibland) och IMS. I år var dock vindriktningen ganska misslyckad och det blev lite för mycket "kökörning", något som startordningen förvärrade. Varför i fridens namn startade de mindre båtarna först, och med bara 5 minuter mellan starterna? Tycker det var tal om saken redan förra året!

I princip kan man säga att det var rak kryss från Rysskär till N-märket N om Karlö. En sträcka på nästan 3,5 Nm. Problemet var bara det att man måste runt Rönnkobben, som åtminstone vi hade kunnat passera på fel sida om vi hade kryssat fullt. Sedan hade vi lateralmärket N om Haraholmen, som måste tas, och för att inte gå för långt borde man ha slagit nästan genast, men vi frestades att gå lite för långt av en gynnsam vindpust och fick gå lite lägre för att klara pricken. Alltså inte mycket till kryss på första varvet. Andra varvets sneda kryss är beskriven ovan.

Om resultaträkning

Nu räknades resultaten med banmodell "olympic", som torde innehålla 55% kryss! Alternativet hade varit "0cean", som nu inte lär passa för annat än långa havsseglingar om vinden är ostadig och om exakta vindriktningsuppgifter ej står att få. Den baserar sej till 100% på en cirkulär bana vid 12 knops vind (prima!). Vid svagare vind minskar denna andel och in kommer kryss/läns, mera ju svagare vind (tja?). Vid starkare vind kommer slör in, mera ju hårdare det blåser, vid 16 knop 60 och 20 knop hela 80% ( mycket nära Syysseilaus -02 alltså!).

Men, säger Timo Sarainmaa: I samband med havsbana är inte vindstyrkan den verkliga och försöker inte ens vara det, utan är en kalkylerad sådan... En tidsmässigt snabb tävling (ej kryss) ger hög vindhastighet och tvärt om ger mycket kryss en svag vind. Han tillägger: Har aldrig förstått hur man kan länka in den verkliga vindens inverkan. Och det kan man inte heller.

Nu räknade man alltså med att det ingick 12,15 Nm (55%) kryss i banan. Vi skall ge 53 / 69 s åt en Albin Express i 16 / 20 knops kryss. Det blir 10 - 14 minuter. På slör och läns skall de i medeltal ge lite åt oss. Är det någon tvekan om hur orättvist det blir om verkliga kryssen är bara 6-15% (svårt att räkna rätt?). Nå Kaninen var nog så mycket snabbare att vi inte ens enligt "Pentala" modellen (se nedan) hade klarat av den, men med de verkliga vindvinklarna hade det blivit jämnt, och med offshore!

Vidare är det helt klart att moderna, ofta överriggade båtar, som går bra på undanvind, drar fördel av detta räknesätt.

Andra fel tycks också förekomma, eller vad sägs om följande:

• Caramell förlorade i seglad tid 32 s (1,45 s/Nm) åt X-Ray. Om man jämför deras mätbrev finns det inte ett enda ställe där Caramell skall vara snabbare än konkurrenten i 16 - 20 knops vind. Minsta skillnad är 1,4 s; på ett ställe! Inte underligt att Kari var bekymrad efter prisutdelningen och påpekade att dom inte haft några som helst problem med kurshållningen på kryssen.
  
  
• Tarantellas besättning är förtvivlad. De har räknat med samma system som i Pentala Race, Henri Lloyd och med Offshore modellen och skulle vinna i alla fall och ta en klar rankingseger. Nu blev de fjärde och därmed tredje i rankingen!

Detta förenklade system är nu följden av att man har krävt snabb resultatservice. Men man kan också göra det lite mera invecklat och rättvisare, om man gör sej besväret, och ändå snabbt få ut resultaten!

Pentala Race - rättvisaste skärgårdsseglingen?

Nu börjar jag mer och mer uppskatta resultaträkningen i Pentala Race. Banan designades ju för Circular Random (passar bra in på Syysseilaus banan), men sedan den bantypen försvann (kan någon förklara varför????) har vår resultaträknare haft en cirkulär bana som modell (inte riktigt samma sak som C/R?). Man kan tänka sej att båten kör rakt (banans längd) och vinden vrider runt den ett halvt varv på den sträckan. I praktiken görs det så att man delar in banlängden i ett antal delar som alla är lika långa. Då får man ett antal bandelar med olika vindriktningar. Systemet gör det möjligt att göra scratch sheets, vilket ESF också har haft alla gånger! Själv har resultaträknaren varit ute på banan och kollat bojarnas positioner och vinden. När seglarna kommit iland har resultatet för dem som kommit i mål varit klart. Snabbare service har jag inte upplevt och ingen har klagat hittills! LYS-resultaten kommer ju oftast mycket långsammare nuförtiden!

Detta system torde dessutom vara flexibelt i och med att det, vid behov, går att justera andelarna för vindriktningar, tror jag! Jag tror han är värd en öl när vi träffas nästa gång!

Det blev lite dålig eftersmak av denna säsong. Under FM var jag beredd att sluta. Efter denna segling har några uttalat liknande tankar, och om inte vi får garantier för rättvisare resultaträkning i framtiden så är tanken nog aktuell för mej igen. Men det går säkert om i vinterkölden. Nå ja, jag har ju redan beslutat att kappsegla ännu nästa sommar, min 50:e tävlingssäsong, men regeln/klass kan ju vara obestämd ännu.

Planerade ändringar på Fresco får bli till en annan gång, tills man återfått intresset helt. Vad gäller kritiken från besättningen, gäller taktik på kryss, kanske jag tar upp senare eller bara inom "familjen".

Vi återkommer efter Turkis dit vi far med FUN Star, som numera har PC-TV, (fungerar på Fresco också) så inte får vi tråkigt ;-)