(13.9)  HSKs MÄSTERSKAP - WINDUNGEN, FINNFLYER 36.
       PALLE, JAN & AMIRALEN.
ENDAST STARTEN KAN MAN VARA NÖJD MED!? DET BLEV EN FÖGA SMICKRANDE 5e PLACERING AV 8 STARTANDE. MÄSTARE BLEV SECRAYS (FIRST 40), SOM VAR ENDA ANMÄLD UTAN SPINNAKER. ALLA ANDRA HADE FULLT  LYS-TAL. ENDAST LOW ANVÄNDE SPINNAKERN. 

Vi for ut i god tid och testade med 2 rev i storen och kom till att vi också behöver rulla in i focken! Startlinjen var jätte lång och därför kändes det svårt att bedöma var den gick och samtidigt sträckte man bra från den yttre bojen, som också var aningen närmare första märket, Ostbojen vid Hundskär
Ville alltså till yttre märket, men det såg först ut som vi inte skulle hinna dit mera, men konkurrenterna flyttade på sej en efter en och tillslut var det bara en liten mellan oss och märket, men den slog bort!
Fick alltså fritt fram medan Palle räknade ner tiden till start. Vi kom lämpligt mot bojen med slör så att jag kunde reglera farten och lovade upp på kurs med någon sekunds marginal.

Det var bara att köra rakt mot märket ostört. Först lite före Hundskär gick First 40an förbi oss och rätt långt i lovart om oss. Vi rundade alltså som 2a, helt enligt mätetal och båt längd.

På väg mot första märket. First 40an är inte med på bilden, men är framför LOW, med den svarta focken, men ännu inte före oss!
Bakom Amiralen är Jan Ode som skotade storen. Obs! Amiraslens huvudbonad! Palle tog bilden.

Sedan var det läns till S-bojen utanför SPS. Här borde vi väl ha spirat focken, men den över 4m långa spinnakerbommen på framkanten av masten lockade inte till att föreslå spirande. Den är dessutom säkert för lång också? Focken drog nog någorlunda i lä också. Lite före halvvägs kom sedan Low med spinnaker förbi och Cloette (First 36.7 LYS 1.28 mot vårt 1.32) som spirade sitt försegel, låg obehagligt nära och blev i varje fall inte efter! Vid rundningen var Secrays (LYS 1.41), som spirat sin höga och smala fock och hela seglingen igenom seglat med full stor, nog i ledninge!

Sedan samma väg tillbaka. Planen var att kryssa fast och förbi LOW. Som bäst fick vi nöja oss med att ta in på den lite. Vinden som väl var c 11-13 m/s, var för mycket för oss. Försökte med mitt special system. Att gå på gränsen till ”för högt”! Men focken var inte det minsta tjänstvillig! Den backade på halva höjden och gav mej inga möjligheter till höjdtagning. Lite för nära Rönnskär gick jag väl för vinden var tidvis klart svagare, men däremot fick vi tidvis lite mera höjd och hade mindre sjö i mot oss. Så vi vann väl inte på det, men förlorade inte heller? Båten styrs med pinne och autopiloten var på monterad och gjorde rodret tungt. Men Palle anser det är bättre så än att koppla lös autopiloten. Men jag har bättre känsla i min ratt än med denna pinnstyrning och behöver inga krafttag. Kort sagt! Kryssen var en pina!

STORBOMMEN GICK AV
LOW rundade sedan klart före oss och satte kurs mot mål öster om Hundskär. Plötsligt lovade de upp som om de tänkte gå på andra sidan om skäret, stagvände, fällde ner och gippade och var igen på kurs mot målet. I något skede av manövern märkte någon av oss att deras storbom var av vid kickfästet! De tog ner storen och seglade i mål knappa 3 minuter efter oss och gav oss på pälsen!

När resultaten var klara märkte vi att segraren Secrays, som vann, hade anmälts utan spinnaker! Alla andra seglade med fullt LYS tal, men endast LOW hade hissat blåsan! Två blev Cloette, slagen med 2:20. Tredje blev Bella (First 31.7 LR)  före LOW och oss. Åtta startade.
Obs! Fyra första var First-båtar! Dags för en viss FinnGulf att ställa upp?

EFTERSNACK

- kanske vi ändå borde ha försökt med focken utrullad?
- Amiralen var sjuk i hela kroppen följande dag! Sådant har väl aldrig hänt med min lättstyrda båt!
- VindUngen har grundare köl än en standard båt!
-
Secrays hade en liknande smal och hög fock som Low och kryssade utanrev! Vår fock var nog mera en cruising dito.
- Vi kom överens med Palle att göra om detta någon gång när det är båtens väder.


(9.9) KAKSINPURJEHDUS, KoPu - NIKU & AMIRALEN

Bana: Tiistis E, c 7,3 Nm. Vind c O, 15 knop och mera i byarna?

Styrbords halsar vid startfartyget var det som gällde. Vinden var rätt frisk, så tog det försiktigt och kom till linjen bakom de första, som var lite tidiga och platsen blev ledig, med marginal.

SLOG TILL GENAST EFTER STARTEN

Full fart och helt ostört kunde vi köra över linjen, c 10s försenade. Hälften av den c 0,3 Nm korta kryssen var tillräckligt för oss att ta ledningen i fältet och vi kunde slå mot märket före Low och styra mot den röda pricken S om Ormkobbarna. På den sträckan rapporterade Niku att Low broachade och vi fick försprånget utökat. Alltså ingen press på för spinnaker hissningen.

Blåsan kom hyfsat snabbt utan ”håsande” och fällde genast ner på helt platt läns, för att i möjligaste mån undvika onödig gipp! Focken lämnade vi uppe, trots att den ju nog störde spinnakern lite. Men manövrerna blev ju snabbare på det sättet! När jag tittade snabbt bakåt var det bara att konstarera att vi hade ett skapligt försprång! Så vår manöver var tydligen snabbare än konkurrenternas. En av de närmaste före rundningen var troligen Ipanema, J/109, (LYS 1.29), med gennaker på rulle, men den skar ordentligt utåt och såg inte ut att hota oss. En Melges 24 (1.27) kryssade också bakom oss och fick fast oss först efter på slören efter rundningen av Ådholmens gröna, men sedan drog den iväg och lämnade oss flera minuter, trots att den gick närmare Ådholmen och hade sämre vind. I ett skede kom nog klungan bakom oss med god fart i egen vind, men de kom aldrig hotande nära.

Följaden rundning var 180 grader vid den röda V om Rönnkobben och betydde gipp. Där fick den lilla något problem i manövern, medan vi gjorde en säker och snabb manöver och tog säkert in halva försprånget. Härifrån samma väg tillbaka. Men nu var det då kryss och vi gick klart bättre än Melgesen, utom under Ådholmen, där vinden var svagare, men vi tog den där, trots det och lämnade den sedan ordentligt när vi kom ut i den friskare vinden och var knappa 5 minuter före den i väskan!

INSTRUMENTEN SLOCKNADE
När vi passerat Ådholmen slocknade våra instrument! Plottern hade gjort det redan tidigare! Vi kände ju vattnen någorlunda bra och Niku tog fram sin telefonkarta (har en själv också), och att köra på känn på kryss klarar man ju. Target speeden var det ju ändå inte att tänka på när gastens vikt inte räckte till att hålla båten tillräckligt upprätt! :-)

Enkel huvudräkning räckte till att rätt fort bekräfta att vi vinner. Vem som blev andra brydde vi oss inte om att fundera på, men klubb kompisen Nicke i Xelina låg nog bra till för den placeringen. Så gick det också och vi vann dem med drygt 4 minuter i korrigerad tid. Favorit i repris från förra året, fast nu var vi lite mera före dem! Trea blev Timoleon Caravitis i en H-båt, en knapp minut efter Xelina i korrigerad tid, men den kom såpas mycket efter oss i mål (c 14 min), att vi inte hade koll på den. Kim Lindroos med Ipanema blev sedan 4a, knappt slagen av H-båten!

Autopilot var tillåten, men den använde vi inte! Begränsningarna var dessutom så stränga att det inte just blev någon möjlighet att använda den, när det skulle ha behövts. Fem minuter efter starten, 5 båtlängder från märken... Att t.ex. vänta med att hissa spinnakern till 5 båtlängder efter märket är ju ingen vits! På den tiden får man ju upp blåsan! Att ta ner den så att allt är klart före 5 båtlängder till märke är väl tidigt!

  

Här kommer vi och går mot mål! Foto Tapani Juva.



På hemväg 2an Xelina behövde tydligen träning för de hissade spinnakern. Manövern finns på video men den vill de knappast se! Vi seglade med enbart storen!



(5.9)  OS#17 - NÅ NU ÄR MAN DÅ SATT PÅ PLATAS! FRIDA & STEFFI.
DET MESTA GICK FEL,  FRÅN START TILL MÅL! SLUTRESULTATET VAR ÄNDÅ TRYGGAT OCH ENDAST EGOT FICK SEJ!
Redan i starten gick det illa! Imppu B luffade upp Another Brick mot oss, som hade Xelina i lovart. Vågade inte hissa spinnakern i det läget utan började ta ner focken, när Imppu B fällde och jag bestämt mej för att hissa spinnakern. Blåsan gick inte helt upp för den fastnade i focken som inte hunnit enda ner... Vi kom sedan som  till märket vid Vargen som näst sist med, med Xelina på ytterplats: Another Brick hade tvingats ta ner spinnakern p.g.a. problem med gipande och var sist.
Rundningen betydde slör-slör, som ju är krävande, men jag var inte tillräckligt vaken utan fullföljdesvängen för snabbt och spinnakern fördes inte tillräckligt fram, samtidigt som Frida vid masten inte fick lös bommen innan top liften till slut gavs ut.Ok, Cirrus som rundade just framför från en ytterkurva framför Xelina, hindrade nog mej först att ta en lägre kurs. Kaoset var alltså totalt.och Xelina gick förbi i lovart. Till slut fick vi ordning ombord och kunde börja segla och gick rätt snabt förbi cirrus och tog fast Xelina, men var i lav den! Att försöka gå om dem i lovart tyckte jag inte var en vettig lösning! Imppu B hadevredan et skapligt försprång och vi hade inte råd att ge oss in i en luffningsmatch med X-332an!
Som Nicke konstaterade efteråt avgjordes tävlingen nog vid den första rundningen!
På väg till Rövarns märke gick vi N om Rövargrund med dess grunda område. Vågade inte gå så långt ner som det antagligen hade krävts för att kunna gå förbi konkurrenten i lä.

EKOLODET FICK FNATT
Detta underströks sedan av att ekolodet plötsligt började hoppa oregelbundet mellan c 2 -12m! Inte går man då innanför 10 m kurvan!
Nå trots det såg det i ett skede ut som vi skulle kunna klara det ändå, men sedan fick de en liten vindpust och jag gav upp. Där gick sista chansen till en seger eller ens en andra placering. Kryssen till målet gick ju i det smala området mellan Torraisarn och Ärtholmen och Another Brick hade också blandat sej i kampen och kryssen bestod till största delen av att slå sej fri i den svaga vinden och det tog ju bort farten för en lång stund varje gång.

LATT PROBLEM
Både storens och fockens översta genomgående lattor ställde till med problem i varje stagvändning. I efterhand har jag kommit till att jag satt fel person vid fel plats. Steffi hade varit med och transporterat båten till Drumsö och då hade vi satt en ny latta lättvindsfocken och konstaterat att den fungerade. I riktigt lätt vind fastnade den nog, men Steffi fick den galant lös med en liten knyck i skotet! Nu var Frida vid fockskotet och hon hade problem med att få lös den. Steffi igen hade stora problem med att få storens, för styva latta att vända sej rätt vid stagvändningarna. Den skulle Frida ha klarat bättre! Vidare hade jag inte märkt att häcken var för spänd för det lätta vädret och storen fastnade i akterstaget. Det gick halva kryssen innan jag uppmärksammades om det problemet. Satt nämligen hela tiden i lä och såg inte problemet!
Nu har jag satt en mjukare latta i storens topp och när jag hissade seglet i motvind i hamnen fungerade lattan perfekt när seglet gick överstag för sej själv! Så det problemet är avstyrt! Tror dessutom att lattan är tillräckligt styv för frisk vind!

FINT ATT MAN FÅR ORDNING PÅ PROBLEMEN ÅTMINSTONE TILL SÄSONGENS SISTA SEGLINGAR!?

 

 

(26.8) PENTAL - RWYC CHALLENGE, PENTALA - NOKKALA / EM!
          FRIDA & LASSE  -  ARBETSSEGER. INTE MINST ÖVER BÅTEN!?
Har sällan jobbat så hårt för att försöka förstå vad båten vill på kryssen och Xelina pressade oss! Spi.bogarna lättare och alla manövrer gick hyfsat! 


GLÖMDE BORT MEJ I STARTEN

Drygt tre minuter före vår start var vi långa vägar från linjen, på fel sida. Vi hann just och just till rätt sida och vända till kryssbog. Xelina, som hade starttid bara 1 minut efter oss, var genast i det närmaste fast oss. Men aktiv bevakning och rätt bra kryssfart, med lättvindsfocken i vind omkring 10 knop, utökade t.o.m. vårt försprång lite före pricken vid Kytö. Detta trots att vi förlorade c 50 m medan vi satte spinnakern på plats.

Sedan läns till den röda V om Rönnkobben och då drog vi tillslut upp ett skapligt  försprång. Sedan kryss tillbaka, men till pricken vid Kytökäringen. Bogen till Stora Lövös V prick var i princip sträck bog, men de mötande konkurrenterna hade styrbords halsar och det kändes omöjligt att möta dem på deras lovarts sida, så jag seglade med lätt skotning och passerade dem på deras lä sida och kom inte sedan mera upp till pricken, vilket väl Xelina gjorde. Här hade vi nog något fel i trimmet för båten gick väldigt lågt och trögt. Xelina däremot gick högre och hårdare. Nå de hade nog lite fördel av ett medvrid! Och också aningen bättre vind? Hur som hellst kom de obehagligt nära!  Så det blev att ta till hårdbevakning igen i lättare vind än på första kryssen!

Konkurrenter kommer imot. Närmast fr.v AXA, och Pärlan.

TVÅ BROBLEM

Xelina fångad av vår ratt! Frida tog denna bild medan jag kämpade med att hålla fart på båten.

Jag hade problem med att trådarna i fockens nedre del och vindmätarens vindvinkel ville totalt olika! Till slut seglade jag enbart på focken och lyckades hålla konkurrenten bakom oss.

Det andra problemet var vår plotter! Den hade tydligen ingen gps kontakt så jag hade ingen aning om var grunden fanns. Speciellt hade jag för mej att sådana finns V om Gåsgrundet, så jag vågade inte gå så långt som jag hade velat, utan slog väl ganska rakt framför Xelina! Vilket kändes tryggt!

Sträckan till Rysskär kändes obehaglig i förväg. Om vi inte skulle kunna gå med spinnaker hade säker Xelina med sin genua tagit oss på den sträckan! Men det gick bra med stora blåsan och vi drog väl igen lite ifrån konkurrenten, trots att vi inte exakt visste vart vi skulle styra när inte plottern fungerade! Att gå för lågt kunde ha betytt att vi inte kommer upp till märket, speciellt som vinden pendlade 10-15 grader! Försökte hålla oss rakt framför konkurrenten  tills vi såg pricken och rundade till platt läns mot Rönnkobben.

Den länsen var en pina som krävde mycket av både spinnakerkotaren och rorsmannen, so mot sin vana tvingades skära i den lätta vinden och skvalpande vågor.

Nu hade Speculator kommit obehagligt nära! Den skar ännu mera än vi och gick hårt, med lite bättre vind och var redan ganska nära Xelina, som nog hade blivit åt oss. Sedan när också vi fick lite bättre vind, fällde jag ungefär på kurs. Speculastor hade gipat och kom snart rakt efter oss. Lite före Rönnkobben gippade vi och fick skära lite mot rundningsmärket och efter det ordentligt och avståndet till konkurrenterna ökade hastigt. Xelina lyckades sedan runda före Finngulf 41an, vilket kändes tryggt, för då skulle klubbkomppissen ju åtminstone i någon mån stoppa upp den stora.

Hade i mitt huvud kalkylerat att Speculator borde ha varit fast oss i den rundningen för att vara jämnt med oss! Men de var väl dryga 3 minuter efter oss! Starttiderna var alltså inte beräknade så att först i mål vinner, utan resultaten räknades i efterhand med tid på tid.

 Följande stressmoment var hur mycket man skulle våga fälla vid läområdet vid Stora Ådholmen och ändå komma upp till den gröna pricken som skulle rundas! Jag beslöt att gå rakt på pricken och inte ta några risker och det gick förvånande bra! Och när konkurrenterna inte kommit just närmare och Finngulfen ännu(!) var efter Xelina, började läget kännas bra, men ett stressmoment återstod. Att hitta kurssen till prickporten Ö om Karlö! Den visade sej vara betydligt mera österut än vad mitt minne trodde. Samma gällde den orange bojen som skall rundas på målrakan för att undvika att köra på en sten! Nå vi hade ju ingen gps, så det förblev endast en minnesbild

Vår seger blev sedan betryggande över Xelina, dryga 3 minuter. Speculator besegrade sedan Imppu B med minder än 1 minut! Esko Rechardt i X-99an Axa (gamla segel?) fick nöja sej med 6 plats av de 8 startande

Segrarna på pallen. Amiralen, Frida och Lasse. Foto seglingsnämndens Stina.



På hemvägen blev det sedan totalt bleke och regnmolnen omringade oss fortfarande, men regn fick vi inte på oss!

(22.8)  OS#15 - VI BÖRJADE I STARTEN!? - FRIDA & DAIJE!
Vi beslöt gemensamt att segla utan spinnaker! (viatt inte riskera grejorna för en OS segling!?) Nicke hade stor besättning och förbehöll sej rätten att avvika från det beslutet! Till all lycka för oss andra gjorde han det inte! Vinden avtog sedan snabbt efter starten och när vi närma de oss märke 9, SW on Röda kon, var det mycket svag vind och vi skulle vända till läns mot mål!

Vi var visserligen endas fyra på statlinjen i stora klassen, men ändå kom vi underligt lätt undan. Xelina låg någonstans i mitten av startområdet, rätt nära linjen. Vi kom bakifrån klart i lä om konkurrenten. Gjorde en ”hotande” höjning mot dem och det resulterade i en undanmanöver och vi var helt fria och styrde ner mot yttre märket och bromsade först lite och sedan full fart mot märket, som var fördelaktigaste stället att starta vid! PANG START IGEN!


Här har vi kommit genom Aisarsund! Xelina verkar att åka på vår aktervåg. Stora Imppu B har lyckats gömma sej bakom Cirrus?
De närmaste konkurrenterna var i princip lika snabba som vi och Imppu B som var klart störst, låg sist i fältet. PEKKA DU BORDE LÄRA DEJ STARTA! :-) Så det var bara att köra på, lågt ner mot Storaisarns strand, på respektfullt avstånd från Mellbergs sten. Sedan runda Vargen och styra mot bojen vid Långrund! Eftersom det var ungefärlig SW gick banan härifrån till märke 9 SW om Röda kon.

Då gäller det vanligtvis att hålla sej på västra kanten på kryssen Alltså slå så fort som möjligt W-ut! Xelina var nu alldeles i hasarna på oss, så det gällde att slå genast! Det gjorde vi och konkurrenten gick aningen längre, men följde sedan efter.

ELÄNDIGT ATT KRYSSA
För det första hade man solen rakt i ögonen på det slaget! Man såg inga mätare hyggligt och fick ideligen titta upp på Windexen. Farten kändes trög och vindinstumentet visade en styrka som var klart över 10 knop och då bör vår fart vara över 6 knop, men vi kom knappt till 4 enligt loggen! Alltså en eländig känsla, men konkurrenterna blev efter!? Lite innan vi kom till Rövarn slog Xelina utåt och vi gjorde givetvis detsamma, för att bevaka dem. Imppu B hade till min förvåning inte fått fast oss innan Långrundet och de hade, sin vana trogen styrt mot Kytö i ett tidigt skede av kryssen.

Xelina och Cirrus inzoomade av Frida. Imppu är nära Kytö och för liten att fota.
Så slog Xelina tillbaka och vi följde igen efter, inte minst för att den västra sidan brukar vara fördelaktigare vid SW. Nu kunde vi se att de höll på att byta försegel och snart slog de med genuan uppe. Vinden var nu så svag att det definitivt var rätt segel. Vi följde givetvis efter för att bevaka dem. En desperat konkurrent hade säkert sökt sej västerut i hopp om att hitta bättre vind, men jag föredrog att segla i samma förhållanden som de, tills de visade sej för överlägsna. Vi hade vår hårdvindsfock, som är klart mindre än vår största, men jag bedömde att det inte var lönt att ”hoppa omkring” på fördäck för ett segelbyte.

Konkurrenten var nog något snabbare, men inte helt övertygande. Kanske beroende på att det blåste fläckvist ganska olika. Nu kom också Imppu B mot vårt håll. Först såg det ut som vi skulle gå för om den, men sedan fick den bättre vind och gick klart för om oss och slog på, såpas illa att jag ansåg det nödvändigt att slå bort. Men det var ju åt det bättre hållet, så risken att lämna Xelina kändes inte så illa! Dessutom kom de snart efter oss!

Bekräftelse på västra kantens fördel fick man när vi mötte Bavaria 38an nästa gång nära märket!? Den gick nu någon båtlängd akter om oss. Nå denna gång var det kanske de fläckvisa vind områdena som fällde utslaget? Men nu upptäckte vi att det gick en kraftig ström vid bojen. I stort i vindens riktning. Den kan ha varit orsaken till den olustiga känslan på kryssen? Men förklarar nog inte varför fockens nedre lä trådar fladdrade ivrigt för en högre kurs, medan Windexen ansåg att vi gick med en vindvinkel som passar i hård vind!?

Här har konkurrenten tagit bort spiran oc skär mot målrét med god fart.

 

Vi går i mål på exakt samma tid vilket Imppu B, som gjorde en extra länk ut på fjärden, efter målgången, kan konstatera!
Alla Foton togs av Frida af FinnFun med Amiralens vattentäta kamera!
Banan blev ju lyckad med det gamla gardet i koppin! Tack för det!

 


(17-18.8) HTR - XELINA ETTA - TOTALT BLEKE I STARTEN....!
               FRIDA, JOHANNA & NIKU.

Redan i starterna före oss började den svaga vinden mojna ytterligare och var totalt noll när vi började förbereda starten. Vi var alldeles nära linjen vid yttre märket, som då var klart fördelaktigare.

En av de som jag utsett till favoriter i tävlingen, estniska Fanatic, en Guyline 355, med samma LYS som vi, kom längs linjen för styrbord, sakta, sakta, men lyckades komma över den efter starten och smög vidare mot öst, för om oss som bara cm efter cm gick över linjen för babord.


13:30 efter starten! Farten är noll enligt loggen. I verkligheten gick vi nog cm för cm...

Fr.v. Jasmina, Mannerberg 31, M Toppila; Jolly, J/97, J Rönnback och Low, First 34.7, J Railo.

Närmast är Bianco, First 35, med hängande dukar. Båten har varit framgångsrik i ORC. Nu blev det 7e plats i LYS1.

Nästa minnesbild jag har är att ”draget” börjat komma mera från S-SW och vi ”gick” för styrbord med en stor och tät klunga båtar i ”lovart” om oss. Där fanns bl.a. Xelina (startat 4 min efter oss), och Low (11 min). En kort glädjestund var när vi trots klungan i lovart, gick aningen bättre än de! Men den glädjen varade inte länge! Fanatic var nu flera 100 mera längre österut och slog mot kryssmärket! Valkyrian som hade start samtidigt med Xelina, kommer jag inte ihåg att jag skulle ha sett. Men hörde senare att de kommit till Husunkivi först till midnatt och avbröt då helt förståeligt! Vi var då säkert söder om Gråhara!
På sträckan från kryssmärket till Husunkivi kämpade vi med Ramdata (Salona 37, LYS 1.30) som startat 25 minuter efter oss. Den hade vi sedan också senare problem med. Nu upptäckte vi också Xilia (LYS 1.26, 11 min) klart före oss. Jag började jämföra med den och lyckades kryssa fast den och gick t.o.m. förbi den innan banan vände västerut mot märket V om Gråhara. Xelina hade vi då också fått fast så och humöret steg några grader. Men det hade redan börjat mörkna och jag svor över att jag inte hade kollat ordentligt i plottern. Banan fanns där, men förutom att det var ORC banan från 2016, då jag senast var med, slarvade jag med att aktivera den och hade nu lite problem med orienteringen och Xilia gick förbi och Xelina försvann.
I något skede hade Niku kollat att Imppu B, som startat 35 minuter efter oss, nu var långavägar framför oss. De hade startat i fartygsändan av linjen och tydligen i ”skydd” av klungan i lovart om oss smugit förbi och fått ett så stort försprång att vi inte kände igen den medan det ännu var ljust.

RACET KRASCHADE FÖR MEJ
När vi gick för styrbord SW om Gråhara, med Xilia akter om oss i lovart, seglade vi fast Ramdata igen och blev tvungen att gå i lä om den och kom också förbi, för de gick otroligt högt, men långsamt! Men Xilia vann på det och när vi sedan fick ett grund framför oss, som jag försökte pressa över, men inte till slut ändå vågade gå över utan vi slog bort, tappade vi helt kontakten med konkurrenten och såg den först i Tallinn när vi kom fram! Var t.ex. Xelina var då har jag ingen aning om och kände inte igen en enda båt i närheten. Hade en olustig känsla och hade ingen aning om hur jag ville gå... Klämde visst ur mej för Frida att detta egentligen är ganska tråkigt! Man har ingen aning om någonting kring sej!
Så ökade vinden och det blev dags att byta fock. Där förlorade vi givetvis igen mot konkurrenterna, antar jag. Så hittade vi inte Helsinki kassun! Hade nog ett diffust minne av att den var släckt, vilket visade sej vara rätt! Här försökte sedan Niku kolla läget med iPaden men den hade inte mera något nät! Humöret sjönk ytterligare!

BÄTTRE HUMÖR
”Hela flocken” framför oss gick Västerut i stort parallellt med finska kusten och när man kunde anta att vi var långt efter åtminstone Piloilleri (LYS 1.18), Fanatic, Xelina, Xilia... Låg tanken på att slå mot estniska kusten nära till hands och när vi fick vind mera emot (c 190 grader) gjorde vi slag i saken. Vi gick ungefär till mitten av Finska viken och slog tillbaka. Lite efter det hade vi vind från 170 grader och bra gång nästan på kurs till Tallinna madal. När sedan akterljuset från en större båt som gått för om oss innan vi slog, sakta sjönk ner mot finska kusten i jämförelse med oss och sjön var behaglig och båten kändes härlig att segla, började jag trivas och var säker på att detta skulle förbättra vår position! Inte blev det sämre av att vinden tidvis kom t.o.m. från 163 grader.
Vi kom inte riktigt upp till kassunen, men inte långt ifrån och båtarna längst framme hade sjunkit längre ner. Slog lite för tidigt och klarade inte det blåa fältet S om fyren så valde att inte ta några risker och slog bort ett stycke. Sedan tillbaka inåt där sjön förväntades vara ännu mindre. När vi sedan samtidigt som det ljusnade närmade oss västbojen vid Aegna, såg man allt flera båtar komma inåt för styrbord. Onda aningar vaknade så småningom. En snabbkoll på iPaden hade placerat Xilia och Taitai långt N om oss, men Xelina hade hoppat S om oss under kollen, som jag avbröt och beordrade vår tyngsta gast upp i lovart! På den långa vägen mot mål hade man också känt igen Tai -Tai framför oss i lovart... Humöret sjönk igen...
Nå slutresultatet blev inte så dåligt som vi hade tänkt oss (5-6), utan vi blev 4e, som nu inte är så dåligt. Xelina (i mål 7:15:00) vann före Fanatic  (7:21:00) och Xilia (7:21:24). 5e blev Piloilleri (Dambesättning! 7:40:26) och 6e Ilmarinen (7:56:48), en av våra svåraste konkurrenter i tidigare HTR och andra tävlingar. Då i ORC!
Vad Ramdata hållit på med är ett mysterium! Oss störde hann den i varje fall töra några gånger! De blev 15e i LYS 1 och nästan 7 minuter efter oss i mål!
Så någonting har vi nog gjort ganska rätt ändå!?

ORC Club vann Mercedes-AMG. Jani Lehti med ”vår” Henkka Andersson som taktiker! Endast 8 startade och vi hade varit klart minsta båt där, så valet var lätt att välja LYS. Fast bättre vind hade vi säkert haft, men klart längre bana!
Aj ja! BESÄTTNINGEN HADE JU INTE HUNNIT TILL DEN STARTEN!
Imppu B blev 3a i LYS 1, en placering de verkade nöjda med!

PS. När besättningen fått sitt målgångsöl i dubbel version och jag två små rödvin var det dags att förbereda hemresan.
Jag skulle nämligen planenligt hem med färja 13:30, efter att ha "snutssovit" i sittbrunnen c 45 minuter i väntan på avgångsdags. Åt två bananer som morgonmål mellan sömnturerna. Sedan en räksmörgås på färjan med kaffe och en kaffe till senare. Följde promenad från Busholmen hem till Drumsö som dagens träning! Väl hemma blev det ett hett bad där jag sov minst 30 min. Sedan middag med rödvin av hälsosam sort! Och då kom bilden nedan från Frida! På morgonen kollade jag på Polare370 hur jag sovit. Somnat 5-tiden och sovit dryga 5 timmar sade den! Förstod ingenting först! Men så kom jag ihåg att jag vaknat 5 tiden och märkt att Polaren var på laddning och satte den på armen! Så hur länge jag sovit är en gåta! Tippar på c 11 timmar! (VIKTMINSKNING DRYGA 2 KG PÅ ETT DYGN!)


SEGRARNA I LYS 2 PÅ PRISPALLEN. Fr.v. Jukka, Haye, Kati, Alisa, Lasse, skepparen Nicke och Toni.
Foto Frida af FinnFun.

(15.8)  OS#14 - TOTALT MISSLYCKAD START MM - MEN SEGER!?
       FRIDA & HENKKA. JAG FICK VISST UPPMANINGEN AV DEM ATT SKRIVA:

Sju båtar ställde upp denna gång! I ett tidigt skede insåg jag att vi inte ens närmelsevis hinner i tid till starten. Trots besättningens försäkran om att det inte var någonpanik, gjorde vi säkert sommarens sämsta start? Men med vår bättre startposition och den svaga ojämna vinden från ca NO-NW, skulle det visa sej att läget inte var så hopplöst! Xelina startade bra längst i lovart, efterföljd av bl.a. Valkyrian, men därifrån hade de både längre väg och sämre vind och Cirrus som vi hade rakt framför oss var ganska jämt med de två.

Jag valde i min djävulshet att inte täcka Wasa 36an utan gipade bort, i hopp om att den skulle störa de två andra konkurrenterna och vi obehindrat skulle få segla vårt race.Men det skulle sedan visa sej att de två skulle bråka med varandra så mycket som man sällan sett! Någon annans hjälp behövdes inte!

Det slutade med att vi fick runda märke 6 vid Rövarn i lugn och ro och med ett skapligt försprång!
Kryss tillbaka till Pentala fjärdens märke B (som ju inte hör till våra märken!) Varför kan man fråga sej! Här fick vi sedan sällskap av alla andra klasser, som hade rundat den rödapricken S om Ärtholmen, men vi hade tur och blev inte nämnvärt störda av några jollar. Visserligen planerade vi nog slagen så att vi varken skulle störa eller störas av dem, när vi tog fast dem eller mötte dem när de kom länsande emot oss på sitt andra varv.


PÅ STEN!
I den strävan gick vi på en sten vid Torraisars strand, just i stagvändningen, där jag tycker vi har gått otaliga gånger tidigare. Enligt plottern slog vi klart före 6m kurvan och det syns inga stenar på plottern! Vi stannade upp totalt och ballanserade på stenen en stund tills vi lossnade. Men det tog en evighet innan vi fick upp farten och Xelina fick fast oss och Valkyrian kom närmare.

Vi rundade sedan klart efter Xelina och tillsammans med Valkyrian, som sedan tvingade oss att göra rundningen till en 180 graders sväng och försökte få oss i nittio graders vinkel till kurssen. Troligen för att de ansåg att vi gjort ett fel, men sade ingenting. Henkka tyckte vi inte felat. Fallet skall diskuteras med Amiralitetets regelexpert, vid tillfälle! 

Nå vi ordnade så att vi blev efter dem och gippade bort och tog upp jakten på Xelina, medan Valkyrian blev efter oss.
Rundningen till kryssen mot mål vid märke 6, blev igen till sista minuten. Jag sov tydligen! Manövern innefattade borttagning av spi.bom, (gick snabbt), spinnun ner i gamla lä. Också det gick bra efter att jag insett att vi stagvänder runt märket och gamla lä blev nya lä.... Sedan full fart mot den bättre vinden vid Rövargrund.


Vi slog nära stranden medan Xelina fortsatte mot Pentala! Snart insåg konkurrenten att vi gick bra och slog. Men vinden avtog och de slog tillbaka. Nu hade vi i det närmaste tagit fast dem. När vi lite senare slagit vid Torraisar och möttes gick konkurrenten just för om och slog på oss och vi slog givetvis bort innan de hann störa oss. Lite senare fortsatte konkurrenten underligt långt vid Storaisar medan vi slog när det var möjligt att sträcka i mål vid Pentalas djupa strand. Vi gick alltså en kortare väg och sträckte så precis att jag tvingades höja lite för högt för att komma över en förtöjningsboj med en motorbåt. Konkurrenten kom med låg kurs och god fart, men förlorade med tre sekunder!

Som minsta båt i klassen kan jag uppskatta LH denna gång!
J


 

(12.8) IMPPU B TOTAL ETTA I PENTALA RUNT! PUPPIS VANN LILLA!
       Lätt vind, nästan bleke, liten åskby med lite regn, lång läns (utan spinnaker!) i varierande lätta vindar...

        En intressant och spännande skaba! (Samtliga foton tagna av Frida med sin telefon!)

Endast sju båtar ställde upp i ESFs Pentala Runt. En segling som seglas utan spinnaker och med jakt start. Allt för att undvika det ”blodiga alvaret”! Men inte ens det vill gå hem i ESF!?
Lätt väder spåddes, och i lättaste laget blev det! En ställde inte upp för det var risk för åska. En Folkbåt skyllde på att det var Viaporin Tuoppi.  Där var tydligen också en annan från lilla klassen.

Med var:
Lilla klassen: Sabrina, (Magnus & Claes); Puppis, (Kalle & Tiina); Team Blue, (Angele)
Stora klassen: Imppu B, (Pekka, Laura, Sami); Happy Hours, (Lasse, Barbro, Alex); Trinity, (Ville, Antti, Erica + BABYN Lidia, 3 mån!!!) och FinnFun, (Amiralen & Frida)

VÄXLANDE VINDAR
När Sabrina startade var yttre ändan av linjen, (nordmärket) klart fördelaktigare, och de startade visst så att de kom från öster och rundade märket och började kryssen. Beslöt att så vågar jag inte starta och behövde inte heller för vinden vred såpas mycket att linjen var ganska bra i förhållande till vinden när vår start närmade sej. Denna gång fick vi startklockan igång precis 5 minuter före starten när skepparen äntligen lyckades få Polaren på armen att vusa också sekunder!
Banan gick ut genom Aisarsund och därifrån fritt till röda isbojen SW om Röda kon och vidare till V-märket O om Systrarna och sedan mot N och mellan Svartholmen och Lill Pentala via gröna lateralmärket vid Amiralshamnen till målet vid Paven. 8.4 Nm.

Jag var på något sett oinspirerad vid starten och gick allt för tidigt mot linjen från Pavens strand och fick fälla längs linjen en god bit. Hade tänkt starta nära Paven!?
Nå, Pekka berättade att han hade i tankarna startat enligt LYS-talet med spinnaker och förundrat sej över att han inte fick något startkling. Med detta gav han oss andra c 2 minuter respit!

Som alltid verkade avståndet till Sabrina hopplöst långt när vi kom ut ur Aisarsund. Nå det blev betydligt bättre när jag småningom insåg att jag sett på fel båt! Nu var vinden ännu svagare än vid starten och sjögången mycket störande. Kollade försäkerhets skull orderbrevet innan jag beslöt att gå innanför Rövargrund där vågorna inte störde farten. Sabrina och den lilla Team Blue stod nästan stilla ungefär mitt mellan Långrundet och Rövarn. Vi fick sällskap av Puppis som sökt sjölä vid Vargen.


Puppis far på äventyr och går N om Rövarn...


Vi gick sedan ut före Rövarn. Sakta, sakta mot sjön och slog så fort vi sträckte förbi ön. Nu kunde vi gå rakt mot märket(!), men ännu störde sjögången, men kom inte lika mycket framifrån. Farten var 1 - knappa 2 knop länge, länge! Till min förvåning och förundran hade Puppis fortsatt vidare N om Rövarn och gudarna vet vilka andra holmar! Medan vi gick en kamp med genuabåten Sabrina, som var rätt långt i lovart. Länge gick vi ganska lika, men den lilla kom sakta närmare i sidled. Efter Röda kon drog vi sedan småningom ifrån den, men nu fick jag en chock när jag tittade bakåt. Imppu B och Happy Hours var mycket nära oss och gick bättre än vi. De hade tydligt bättre vind än vi och besättningen på Imppu B berättade efteråt att de sett vårt vägval och kopierade det. (Hade glömt lämna in patentansökan!)


"Ovälkommen atack" bakifrån. Fr.v. Trinity, Imppu B. Happy Hours har slagit utåt ur bilden! Rövarn i bakgrunden.

Lite före vi kom till den röda isbojen kom en åskby och gav oss ett krysslag på några hundra meter. Vi rundade 1:15 före Imppu B och skillnaden var ungefär den samma vid pricken vid Systrarna, men den korta åskbyn var då redan på avtagande. Föga förvånande tog Bavarian in på oss märkbart, men vinden mojnade och det blev platt läns och fockarna spirades.
Till vår förvåning och glädje drog vi upp ett klart större försprång och höll det någorlunda konstant – i medeltal.

Åsbyn avtar men Imppu B kommer ännu bra med dragande genua

Övre bilden! Vi är V om herrö och det är platt läns! Undre bilden: V om norra Pentala. Inzoomat så man ser lite mera konkurrenter! :-) Puppis och Happy Hours följande efter Imppu B? Snart tar vi kurs mot sundet mellan LillPentala och Svartholmen oc det är slut på spirandet! Jag tror att genuabåtarna borde ha en längre spirbom än spinnakrbommen, för att få genuans yta bättre använd!?

Ända till förbi mittledsmärket N om Pentala. Nu kunde vi inte mera spira och det kan ha varit början till vårt nederlag. Den slutliga niten kom sedan just innan vi kom till sundet! Bjässen fick en god vind och min reaktion var att lova upp mot Lill Pentalas strand och gå så nära att de med sitt stora djup inte skulle våga gå mellan oss och land, utan gå i lä om oss. Men den planen fick jag skrota fort! Vi hade inte tillräckligt med vind för det och de körde över oss och gled genom sundet och fick den nya vinden och drog iväg till segern!
BARA ATT GRATULERA DEM! VI GJORDE VAD VI KUNDE, MEN DET RÄCKTE INTE!


Dagens hjältar, Pekka, Laura och Sami får sina muggar och vandringspriset av Stina och Rabbe. Tack till de sistnämnda!

Puppis vann lilla klassen, trots sitt märkliga, betydligt längre vägval. Mot oss förlorade de i varje fall ordentligt på det. Men kanske Sabrina fastnade så mycket där vid Röda kon att de t.o.m. kom före den till den röda bojen. Fördel fick de i varje fall av åskbyn och dess riktning!  Puppis tog i varje fall en fin skalp, Sabrina!

EFTERSNACK:
- Amiralen är djupt sårad! Klassens yngsta gast (3 månader) fick en mugg! Den klart äldsta i klassen blev utan, och han har ju så otroligt lite pokaler hemma! :-)

- (14.8) NU DEPPAR AMIRALEN!? Idag hade vi bottentvätt för intresserade! FinnFun var någorlunda i skick, men hade slemm överallt, trots att jag försökt borsta det flitigt. Aktre delen hade massor med småsmå snäckor, som också lär ha förekommit på andra båtar nyligen, sade Karttunen, som skötte lyften. Men sedan var det Imppu Bs tur! Åt den förlorade vi i tävlingen!? !? !?

Pekka sprutar och Lasse W begrundar Imppu Bs fruktansvärda botten!

(8.8) OS#13 - LYCKAD START BÄDDADE FÖR SEGER! - FRIDA & NIKU.
        OS POKAEN (DE FLESTA SEGRARNA I SERIEN) ÄR REDAN NU VÅR! 

Vinden var c 4 knop, sakta pendlande kring ca 130-145? Yttre ändan av startlinjen var klart favoriserad och vi beslöt att starta där för styrbord. Avvaktade i inre ändan a linjen medan vi lät klockan gå mot starten. Alla konkurrenter var rätt långt från linjen, så det var bara att i rätt ögonblick sikta på yttre flaggan. Planen lyckades till fulländning! Vår fart kunde ha varit lite bättre vid flaggan, men vad spelar det för roll när konkurrenterna ligger i ett band i vår spillvind och tycktes trivas där ännu länge efter starten. Endast Xelina, som väl var sist i gruppen av oss fem, slog bort i ett tidigt skede.


Det är ganska lugnande att kunna titta bakåt på konkurrenterna när de vejer för varandra! Här får Imppu B veja våldsamt för Xelina. Valkyrian kommer efter oss. (Bilden tog Frida och Amiralen har Zoomat in konkurrenterna!)

Vi ledde sedan klart nästan hela kryssen till märket vid Kytö. Xelina kom ju sakta men säkert närmare med sin genua och när vi möttes hade hon styrbords halsar och jag gjorde en dunder tabbe. I st.f. att gå (knappt) för om slog jag ungefär rakt framför dem och de slog givetvis genast bort. När vi sedan slog igen fick vi inte mera upp farten ordentligt och hittade ingen orsak! Sedan kom Imppu B för styrbord och Xelina gick just för om den och kunde ha slagit på/framför den, men tyckte tydligen att det inte var nödvändigt. Sedan gjorde jag en miss igen. Slog så att Xelina kunde köra över oss den sista (korta) biten till märket.

Imppu B rundade sedan till länsen mot mål före Xelina och oss. Valkyrian var klart efter. Imppu B sökte sej aningen till lovart och Xelina fällde aningen mot lä, medan vi tog rak kurs mot mål. Vinden kom då aningen från vår styrbords sida (lovart), så vi borde ha stört X-332an. I varje fall gick vi rätt snart förbi den och höll underligt nog ganska jämn fart med Bavaria 38an en lång stund! Men mot slutet blev avstånden mellan oss tre aningen större och kanske Valkyrian tog enaning in på oss andra?

Banan var ganska lyckad och det var positivt att för en gångs skull komma imål bland de första, Nackdelen var att vi hamnade rätt in bland jollar, som kom kryssande imot oss! Vi fick veja lite för två Optimister. Men det hade vi råd med.

Enligt ORC skall, på 6 knops läns, Valkyrian vara 7s/Nm snabbare än vi och 28s snabbare än Xelina. Vi skall igen vara 21.5s snabbare än Xelina! Det stämmer ganska bra mellan oss och Xelina. Vi rundade ju c10 s efter dem och var 64 s före dem i mål! Valkyrian har jag ingen tid på vid rundningen och har inga ORC uppgifter på Imppu B, men den var nog säkert för långsam!

NU FÅR VI KLARA OSS UTAN NIKU RESTEN AV OS-SEGLINGARNA! Han har arbetsförhinder!
Men vi har ju en betryggande ledning i poäng!

(4.8) BARÖSUND RUNT - IGEN 2a EFTER SAMMA MELGES 24!
      JOHANNA, NIKU, JÄNÄ och MICKE.

Igen stort deltagarantal! Över 50 anmälda, men 8 startade ej.
Fjolårssegraren Milfhunter II, med bl.a. OS guldmedaljören och VOR seglaren Tomppe Johanson ombord, var nog storfavorit till segern!
Men man hade sagt mej att båten inte går i lätt väder, så man kunde ju leva på hoppet! Sedan har vi ”kromosombabyn” med LYS-talet 1.66 och som startade nästan 1 timme efter oss, men ändå kunde tänkas ta fast oss. (Vår seglade tid blev under 5 timmar!) Så hotade Leif på Xilia (X-34) att ta fast oss. Förra året kom de ju på tredje plats efter oss, men det hade jag ingen aning om under den tävlingen. Det blåste ju så svin hårt på slutlänsen att jag inte ”vågade gipa” ens, så inte blev det av att titta bakåt heller! Och dessutom hade vi den våldsamt surfande Melgesen ”kryssande” i hasarna, tills de gick förbi oss lite före målet! Bland de mindre, som startade före oss, hade jag stor respekt för Sabrina, Avance 24, Forsenarna, ESF och Charlotta, EF83, Harald Hanelius. Sedan var ju kompisen Henkka i Starbåten ett oskrivet blad!
Banan blev för tredje gången medsols och vinden var rätt svag när vi startade, vilket kändes lite oroande. Det skulle bli friskare vind senare, vilket givetvis kunde gynna dem som startade efter oss! Startlinjen var just N om hamnen

STARTPROBLEM
Vi hade startklockan igång redan 30 minuter före starten. Men det är inte lätt att ställa in den när starten sker med 1s noggrannhet! Var redan på väg mot linjen när jag märkte att båtar som skulle starta före oss var bakom oss. Då började jag tvivla på vår startklockas riktighet och Niku märkte missen och vi vände tillbaka. Vi var 3 båtar som hade samma starttid (samma LYS-tal). En Flabria 40 och sedan klubbkompisen Cirrus, Wasa 38.
Vi startade för babord med spinnakern dragande och hade Cirrus i lovart, också den med dragande blåsa. Risken att bli täckt av dem var stor, men vi klarade det problemet med en hårsmån och fortsatte sedan rakt fram mot den norra stranden, där det blåste bättre. Cirrus gippade ungefär mitt i sundet och utgjorde inte mera något hot. Nu gällde det bara att ta de tidigare startande på rätt sätt!
Efter det smalaste stället vid Stångholm var det arrangörsföreningens kommodors tur i Dufour 34an Doris, att passeras. Här var jag inte riktigt uppmärksam och tog innerplats i kurvan. Båda var innanför den gröna pricken! När det var för sent insåg jag att det hade varit bättre att ta dem på lä sida, för nu fick vi lä av, först den lilla holmen men också lite av Älgsjö. En eller två tog vi väl ännu innan rakan mot vändmärket vid Stora Fagerö. Den sträckan var sedan ganska tight spinnakerbog med några häftiga pustar, som krävde att man var alert med storskotet och det gick bra och några båtar nappades!
Följde en nära kryssbog, där man måste runda ett grunt område. Sedan närmade vi oss nästa märke med god far, medan 2-3 båtars akterspegel kom närmare lite väl fort, men inte tillräckligt fort! Fick bromsa upp lite och tog sedan ”extrafull höjd” genast efter märket, för att slippa de andras spillvind. Vinden hade nu ökat så mycket att denna höjd kändes bra för att spilla vinden från storen och hålla båten möjligast rak, utan att förlora för mycket fart. Det är ett system jag ofta tar till när jag inte mera orkar köra på targetarna! Och underligt nog brukar det gå snabbare jämfört medkonkurrenterna då! Och egentligen är det lättare för mej! Kör mest på känslan! Tyvärr funkar det inte lika bra i sjögång!
Vi slog för Povskär och nu fick Niku ta hand om navigeringen! Omöjligt för mej att styra och navigera. Det gällde ju att optimera slagen mellan prickar som absolut måste tas och vilka man kunde ta fel!
Sedan började det ju dessutom regna. Sammalagt fyra båtar lär ha varit på grund!
Vi gick förbi starbåten FunStar ungefär på samma ställe som förra året, tror jag. Men Charlotta hann betydligt längre än för två år sedan, sedan hade vi bara Sabrina kvar och henne tog vi ju tidigare än förra året. Samtidigt berättade man mej att Melgesen närmar sej. Också masttoppen på Farr TP52an hade setts över holmarna!
Denna gång var vinden svag när vi började den c 4Nm långa länsen mot mål och Melgesen var betydligt närmare än förra året. Att ökande vind bakifrån kunde bli en katastrof för oss var uppenbart!

"Svarta faran" har inte ännu gått förbi oss! Vid vårt akterstag ser man Starbåten FunStar, med Henkka Andersson och gasten Vili Kaijansinkko. De ligger på tredje plats overall och höll det till målet!

Jollen kom fast oss relativt fort, men sedan tog den det ganska lugnt och man hann ju redan börja hoppas på att det stämde att den inte går i lätt väder. Nå den stannade inte med oss så länge och gick i väskan dryga 20 minuter före oss, står det i resultaten.
Dagens prestation stod nog starbåten FunStar för med sin 3e plats overall och seger i lilla LYS! Gasten i den extrema båten var första gången ombord på en Star och hann träna bara c 10 minuter före starten i den då mycket lätta vinden. Hade det varit svag vind hela vägen skulle prestationen inte varit fullt så märkvärdig, men det blåste ganska friskt som mest på kryssen och att hänga upp den överriggade båten är inte lätt! I början av länsen mot mål hann man t.o.m. bli rädd för att de skulle få fast oss! Men så hade vi turen på vår sida. Vinden ökade inte, utan vi flöt iväg med den gamla vinden och allt hot bakifrån upphörde.
Fjärde totalt och tredje i stora klassen blev Hangöpojkarna i Xilia. Ännu får de träna lite innan de klår oss i denna tävling?
:-)  Sabrina var 5a overall och 2a i lilla klassen.


EFTERSNACK:
- jag är inte helt nöjd med vårt kryssande, med undantag av första slaget! Det käns nu efteråt som suveränt. (Måst försöka komma bort från target-jagande?) Men i ett senare skede kändes det rentav för jävligt. Så gav vi ut i storskotet och farten ökade märkbart. Kryssande har det blivit rätt lite av på denna bana, i proportion, om man inte räknar med några långa sträckbogar, där man dessutom på endel ställen måste fälla för att inte komma för mycket i lä! Knappa 4 Nm full kryss, också den full med "hinder", som visserligen kan klaras bättre eller sämre, beroende på skicklighet.
- En eller flere protester förekom och fördröjde prisutedelningen. Enligt rykten skulle någon ha protesterat mot att de med sitt stora djupgående måste segla en längre väg än andra! Vet ej om det är sant, men om det är det och skulle den ha gått igenom, vilket jag anser som helt omöjligt, kunde man ju begära att båtar med högre mast än t.ex. 16m borde bestraffas för att de får bättre vind där uppe! Ju högre mast desto större straff!? :-)

 

 

(1.8)   OS#12 - KÄMPISSEGER I LÄTT VIND - NIKU & JÄNÄ!?

Beslöt att starta för babord vid yttre flaggan, eftersom den endan var klart fördelaktigare. Vi skulle ha kommit ganska lagom till märket, men båten framför var för tidig och lade sej på tvären framför oss och fortsatte sedan, enligt min mening över linjen. (Så var inte fallet enl. seglingsnämnden!)
Ingen återkallelse kom. Förvirrad kunde jag bara konstatera att vår start var förstörd och vi tvingades slå bort. Genast hade jag problem med att få fart på båten. Windexen, båtens vindinstrument och trådarna i focken tävlade om att förvirra mej... Vindinstrumentet visar fortfarande olika vinklar på kryss, för foten i masttoppen är antagligen sned efter ommontering i vintras. Men vinden var också otroligt orolig!
Så gällde det att bestämma vilken väg vi skulle gå till det långt borta liggande märket 9 SW om Röda kon. Väst om Torraisarn är den kortaste vägen, men det var ju kryss. Redan i början verkade det som om den som var längst i öster gick högre för babord. Beslöt att gå så långt att vi för styrbord fick gå lite för lågt för att klara den lilla klacken SO om Torraisarn. Detta för att inte Valkyrian, som var längre i öster och kom med babord klart före oss, skulle kunna slå på oss. Att de skulle stagvända tog jag för givet, för med den kurs de hade skulle de, enligt min mening gå lite onödigt nära ön och få sämre vind.

De slog inte och Vera gick samma väg som de! Vi skulle nu få gå ostört helt som vi ville, åtminstone till Rövarn! Men när vi såg Valkyrian nästa gång var det klart att jag anat rätt! Vi var långt före den! Jag kämpade ännu med att få båten att gå så jag var nöjd! Och när sedan Valkyrian kom ut mellan Rövarn och Rövargrund, tyckte jag att de var klart närmare än då vi såg dem först. Detta trots att de åtminstone tidvis gått lägre än vi.

Nu var planen att hålla oss mellan dem och märket för vinden var ostadig både till riktning och styrka. Vi hade kurs ganska rakt på märket, så det var naturligt att konkurrenten slog efter oss. Men så vred det så mycket emot att vi tvingades slå för grunt vatten SO om Rövarn. Inget problem! Konkurrenten tvingades också slå!

Snart var det klare att vi seglade i olika vindstyrkor, för de blev efter. I den mycket svaga vinden, som dessutom tidvis gav oss dikt kryss till märket undrade jag hur länge Weber Brothers skulle orka fortsätta! Själv hade ja bestämt att vi inte avbryter före det är klart att vi inte hinner i mål före 21:00.  Som är tidsgränsen för första båt i klassen, för att seglingen skall godkännas. Övriga kan sedan komma i väskan när som helst, men tar sin egen tid!

Så finns ännu möjligheten för seglingsnämnden att avbryta seglingen på vilket ställe som helst! Men det är i dagens läge en teoretisk regel. Inte har den tillfälliga seglingsnämnden möjligheter att skicka någon ut och göra detta! Och frivilliga skall du inte tro att gör något sådant!
Det gick som jag anade! Valkyrian, som redan var flera 100 m efter oss, avbröt! Men jag höll envist fast vid mitt beslut! Har vi kämpat såhär länge så ger vi inte upp innan det är klart att vi inte får igenom seglingen.

Snart belönades vi med en sakta ökande vind och hade c 90 minuter tid på oss att länsa i mål inom minimitiden. Det kunde lyckas!

När vi närmade oss Rövarn ringde dagens dragare och beklagade att han bedömt vinden fel och meddelade att de inte har möjligheter att komma ut och avbryta seglingen! Meddelade att enligt våra beräkningar hinner vi i tid och det gjorde vi med dryga 7 minuters marginal. Därmed fick också Vera sin 2a plats, när de gick i mål 21:12:54! En dräglig tid en vacker sommar kväll!?

MEN NOG HADE JAG BLIVIT FÖRGRYMMAD OM VI HADE VARIT UTE - PÅ HELSPÄNN - HELA KVÄLLEN FÖRGÄVES!
Dags att hitta på en regel, inom vilken banan kan kortas av eller brytas! T.ex. kunde seglarna ha rätt att via VHF korta av banan!?
(Jag skulle ha ringt till Weber Brothers och föreslagit att vi rundar 5, men deras nummer försvann i våras när jag simmade med telefonen. Dessutom var besättningen av den åsikten att de inte skulle godkänna det! Mitt regelförslag är att ett sådant beslut kunde göras per VHF!!! Alla stora båtar har VHF!)


 

 

(25.7) OS#11 - KLAR SEGERFÖR NIKU I FinnFun och LÄTT VIND!?
          FRIDA, JOHANNA och MICKE.
          Sorgligt! Endast två båtar i stora klassen! Lilla klassen hade ändå 5 startande!
         
Amiralen tävlingschef och sedan nattvakt i hamnen.

Båda var sorgligt sena i starten, med Valkyrian för styrbord längs med linjen. FinnFun kom för babord. Yttre ändan av linjen var klart favoriserad. På bilden nedan har de redan kommit klarat över linjen. Yttre flaggan längst t.v.

Sedan slog båda och Valkyrian fick genast en klart bättre höjd! Amiralen fick en kalldusch! Samma vindsystem som i OS#9? Nu skulle Valkyrian gå ifrån dem?

Men det var bara en tillfällig vindpust och i stället fick FinnFun kanske ett litet försprång.

Här går de mot Storaisar. Valkyrian t.v. Men de kommer inte till samma ställe på ön som Amiralen med flickorna! Vi kom då ungefär till Mellbergs sten och gick så nära den vi vågade. Men dagens skeppare var ju inte med då och de slog tidigare än de hade behövt?
Här är FinnFuns Ais spår. Där ser man att båten kom ut rätt nära Torraisar, medan vi alltså satsade på vindvridet och höll oss långt österut som möjligt och fick ju mera och mera medvrid. Nedan ser man ju att Nikus team också fick ett klart, men moderatare medvrid. Valkyrian var i lä om FinnFun och förlorade hela tiden mera. Tävlingen avgjordes där?

Frågan är om Niku hade vunnit mera på att vara närmare Vargen. Vi kom juså nära märket att vi behövde göra endast ett slag på c två båtlängder. Och då gick jag längen på fart och inte på höjd för att komma så mycket som möjligt mellan konkurrenten och märket! Men det var nog rätt av Niku att bevaka konkurrenten!
Följande ben var meningen att bli en streckbog utan spinnaker, men där svek vinden arrangörerna! :-)
Sedan var det bara för FinnFun köra i mål. Lite såg det ut, vad man nu från stranden kunde se, som Valkyrian skulle lida av sämre vind där klart bakom. Spinnakern säckade oftare än för konkurrenten.

Micke, Johanna, Niku och Frida på den obligatoriska målgångsölen i väntan på prisutdelningen.

(18.7) OS#10 - SEGER, MEN INTE LÄTT!? TRIMMET ÅT SKOGEN!
         FRIDA & MICKE (Nu en hel del tillägg i texten!?)

Vi for ut tidigt för att kolla vinden. 8m/s lovat, men i hamnen var det inte fullt så mycket ens i byarna! Imppu B hade utökat sin besättning betydligt från tisdagens 2! FinnFun hade fått Micke med och när vinden inte verkade vara så frisk ändrades det gemensamma beslutet att segla utan spinnaker. Nu gällde det bara att välja rätt fock. Det blev trotjänaren, den gråa icen! Men den trötta skepparen var orolig för att vi var för lätta, om vinden skulle öka och hur vi skulle klara spinnakern då!

Så kom banan! 7-2, var nu inte drömbanan för en underbemannad båt! Det betydde nämligen en kort, platt läns från Ärtholmens röda! Beslöt utan tvekan att inte hissa blåsan där, trots att den välbemannade Valkyrian i ett tidigt skede gjorde sej klar för spinnaker.

Vårt AIS-spår visar banan. Men från originalet får man också båtens hastighet och det skall jag kommentera i texten senare.

Imppu B startade längst i lä i vind från c 100 grader, med Valkyrian tätt i lovart och vi ytterligare ett steg uppåt, lite försenade. Vid yttre flaggan startade juniorerna i J/70an, i det närmaste på ”skottet”, men vinden var för svag för dem här inne. Imppu B lyckades skaka av sej sin överrock, i form av Valkyrian, vilket jag var glad för. Den skulle inte mera störa oss! Under Torraisar hotade vi sedan Weber Brothers, så de lovade lite upp och tvingade oss mera upp i bleket, men vi fick vinden före dem och lyckades köra över dem just före pricken. (Det flitigt borstade bottnen kan också ha verkat!?)

Så fick vi hjälp av Happy Hours, som också körde över dem just när de hissade spinnakern och vi fick ett litet försprång. Sedan skötte jag mej dåligt och släppte spinnakerbåten på oss lite före märket. Borde ha lovat lite tidigare, men hade väl för mycket att hålla koll på i egen båt, så jag reagerade för sent. Varför de gick i lovart om oss begriper jag inte! Kunde ju ha luffat dem till Herrö! Nu gipade vi bort när vi hade deras spinnaker delvis över vår båt!

Så vi rundade till den långa kryssen till Knaperskär som trea. Imppu B som inte heller gått med spinnaker ledde klart och jag gjorde igen ett misstag. Borde ha stagvänt runt märket, men Valkyrians akter var väl lite för nära och de lovade dessutom upp ordentligt. Troligen för att vi inte skulle få fri vind och jag gick någon båtlängd i onödan i den vinden innan vi slog. Till min lättnad fick vi gå ensamma österut, vilket betydde något mindre sjö, men tyvärr lite mindre vind? Men när vi slagit fick vi en stund bussig höjd och det såg bra ut, men den glädjen blev inte långvarig.

Så slog vi planenligt under Rövargrund och gick lämpligt längs djupkurvan. Mera sjölä hade vi säker jämfört med de andra, som gick på yttre sidan om holmen, men troligen hade vi fortfarande något sämre vind. (Men enligt AISen hade vi farter på 6.4, 5.9 och 6.4 på det slaget, vilket skall vara rätt bra i den rådande vinden! Visar nu också loggen fel?) Slog lagom före Vargen, för Långgrundet och kunde bara konstatera att Valkyrian gick klart före och slog givetvis på oss, men för tidigt. Tack för det! Lyckades enkelt pressa oss upp rakt efter dem. Det var för högt, men vad spelade det för roll! Imppu B hade inte fått för stort försprång och vi tog sakta men säkert in på ”antagonisten”! Så Amiralen var nöjd med läget! Så slog Valkyrian, som jag hade hoppats att de skulle ha förstånd att göra, mot sjölä av Knapperskär. Vi gíck ett litet stycke längre för att möjligen gå före dem vid nästa möte.

MASTTRIMMET FEL
Nu hade jag märkt att mastens trim var totalt misslyckat. Båten varonödigt lovgirig när det blåste lite mera och vanterna i lä var lösa. Hoppas inte vantskruven igen har svikit! (I efterkontroll verkade den ok!) Har nog gjort en liknande säkring, som tidigare! Vantskruvens nedre del är från den gamla och trots att dess gängor ser helt intakta ut och den är inskruvad så att de gängor som är i användning inte är på det område som gav efter tidigare, är man ju lite osäker. Har beställt en ny, men har inte fått den ännu.

Nu hade vi vårt öde i egna händer, men inte gick vi före dem när de slog, men vi hade ändå ”kommandot” och kunde fritt välja när vi slog. (AISen: 6.4, 6.1, 6.5, och 6.4 borde ha varit nog till att få fast dem!?)
Här hade vi gått ”för nära”Knapperskär i sista OS förra hösten och vunnit klart mot bl.a. samma konkurrent. Det gjorde vi nu också. Vi kunde tidvis gå klart högre än de (syns inte på AIS-spåret) och hade ju minder sjö emot och tillräckligt mycket vind. Vi började koppla greppet på konkurrenten. (AIS: 6.1, 4.9, 5.1, 5.1, 5.1 5.5 och 6.0, speciellt de senaste är tillfredsställande med tanke på mot sjö och inte så mycket vind!)

När vi också var ute i sjögången slog vi den slutliga spiken i läget och när de slog mot märket gick vi så mycket förom att vi kunde slå på dem – ordentligt! Vid rundningen var vi sedan klart före dem, ett försprång som det skulle visa sej att vi behövde! Eller?

I vår kamp med konkurrenten märkte jag inte att  vi hade spinnakern på fel sida. Bommen sattes upp före märket och vi kunde inte annat än hissa blåsan. Nå jag borde ha sett att lä skot var för löst och det ledde till en jäkla knut på spinnakern. Vad som sedan egentligen hände har jag ingen klar minnesbild av, men focken togs ner, Frida fick upp knuten förvånandsvärt lätt genom att dra ner i skotet, vi gippade, och kunde konstatera att konkurrenten var ungefär jämsides, men långt i lovart om oss och med en kurs som betydde att vi var före dem!? PUH!?

Nu var taktiken den att vi lät konkurrenten gipa först, trots att vi hade kunnat gippa betydligt tidigare, och lade oss sedan mellan dem och målet. Bara en total katastrof kunde beröva oss segern nu! Imppu B fick sin spinnaker upp mycket senare än vi! (De hade tappat sin påse i sjön i förra OS och hade den nu i en vanlig säck och där hade den råddat till sej... Eller nåt i den vägen!)

Imppu B hade inte en bra dag och får nöja sej med LH!

Bakåt! Nu kan vi slappna av! Knapperskär  de sista konkurrenterna och Valkyrian.

Gissa om Amiralen var piggare efter detta! Men en seger, t.o.m. i OS med klent deltagarantal, piggar ju lite upp!

EFTERSNACK:
- Pekka af Imppu B sade efter tävlingen att ”teillä kävi säkä”! Han kunde inte definiera det bättre än ”kun te voititte”!
Nå han kan ha haft rätt! Vi valder rätt väg vid Knapperskär, mot alla odds och bara baserat på en tidigare erfarenhet! Kände att vi fick mera med under holmen och funderade då om det drog runt N ändan på den. Men det troliga är att det var den mera ostliga vinden, som vi sedan hade vid rundningen också, som anmälde sej?

-Spinnakersegling är tydligen en svår konst för många!? (Här hänvisar jag inte till FinnFuns besättning! Vi var underbemannade och jag borde ha märkt att lä spinnuskot var för löst vid hissningen och förorsakade knuten på blåsan! Enda felet i den manövern! Problemet löstes galant och snabbt!)  Man frågar sej vad de gjorde på Valkyrian när de inte hann längre medan vi hade våra problem!? Men inte hänvisar jag till det heller! Fråga mej när jag slutar kappsegla om inte mina tidigare vinkar gått hem! :-)

 

 

(11.7) OS#9 - TACK TI! EN FIN 79 ÅRS PRESENT!
      FRIDA & EMILIA

NU VET INTE AMIRALEN VAD SOM ÄR BÄTTRE - 1 ELLER 2 FLICKORS BESÄTTNING! (Se OS#6 2017!)

På onsdag morgon kom det sista negativa beskedet! Endast Frida kunde ställa upp! Några timmar senare kom det WhatsUpp från Frida om att hon har en kompis som kunde komma med. Har inte kappseglat men kan nog segla. Lät bra så hen var välkommen! Så visade det sej att det var en flicka och sådana har Amiralen ju goda erfarenheter av under sina 65 kappseglinssäsonger!
Vid 17-tiden uppenbarade sej sedan Frida och Emilia och vi for rätt snabbt ut för att hinna träna några stagvändningar mm. Men vinden var minimal och omväxlande till riktningen. Hade studerat den från c 15 i Amiralshamnen. Den växlade då mellan c 130 – 170, men när vi for ut kom det en klar antydan om c 95 grader, vilket var nära det som Windguru lovat!

Vi körde ut genom Aisar sund och konstaterade att den obetydliga vinden kastade mycket till riktning, men den var inte tillräckligt nära OSO, som Windguru hade spått! Den var så svag att det inte blev av att träna några stagvändningar, men några gjorde vi ju.
Banan blev 1- 4. Långrund – S-märket SSW om Torr Aisar (Labbartarna). Kändes långt! Men på Pentala fjärden blåste ändå lite. Endast Imppu B hade dykt upp, men när vi skulle starta var där en jolle på linjen, som sedan startade med oss. Borde ha vetat att det var en J/70, som ligger i Amiralshamnen! Men kom inte att tänka på den och var några gånger färdig att ropa åt dem att hålla undan!
Redan i starten ville jag hålla mej till yttre flaggan, medan Imppu B var för tidig och fick fälla ner mot Pentala. Vinden var c SSO då. Trots att jag tyckte vi startade i rätt ända för babord (Ok lite sent), fick vi veja för Bavarian och valde att slå i god tid (österut) och sedan tillbaka när konkurrenten gått förbi! Det slaget drog vi sedan ut så långt ut som Torraisarns nordliga klippor tillät! När den stora var rakt framför oss slog den på oss, men aningen för tidigt. Så vi kunde fortsätta vårt slag, till all lycka! Vågade gå flera båtlängder närmare Storaisar och Mellbergs sten än konkurrenten. Har en linje till hjälp  för det!
Länge behövde vi inte gå innan vi sakta men säkert fick mera höjd! Den ostligare vinden som jag väntat på började anmäla sej. Nu var Bavarian redan klart längre ute och verkade inte ha känning av den nya vinden. När vi passerat Vargen fick vi sedan så mycket höjd att vi ledigt gick mot märket. Kunde t.o.m. tidvis ha gått klart över det, men ville söka mej mellan konkurrenten och märket så mycket som möjligt, med tanke på att det kunde komma sydligare vindar ännu! Vi fick sedan slå ett c två båtlängders slag till märket, som vi rundade drygt 2,5 minuter före Imppu B.
Spinnakern upp, men just som vi hade allt trimmat och klart insåg jag att vi var på kollisionskurs med jollen. Båda för babord Tänkte redan ropa åt dem att hålla undan (De var ju ensamma, medan vi hade kappsegling på gång?) Men så insåg jag att vi har råd att göra det och gick en stund med för låg kurs. Snart gippade vi sedan och gick på bra kurs mot märket. Sista biten dit hade vi sedan vind klart mera från sidan, medan Imppu B ännu hade nästan platt läns, och blev t.o.m. lite efter.



Konkurrenterna något inzoomade!

Spegellugnt men seglen drar och vi går frammåt! Långt framför oss skymtar Sabrina!

Det kryllar av gastar på Imppu B! Bland dem en känd X-99-seglare! Men jag var glad för att ha bara två lätta flickor!

Efter märket kunde vi sedan fortsätta ett långt stycke på brant spinnaker slör. Sabrina som seglat en kortare bana var nu framför oss och tog ner sin blåsa. Vi fick också vinden väl mycket emot på samma ställe och strök blåsan. Bavarian kämpade sej dock över O-märket, men blev igen lite. I väskan var vi sedan knappa 2 minuter före dem i mål!
Den färska 79-åringen var nöjd! ALLT GICK RÄTT IGEN! Tack Ti!
Lilla klassen vann Sabrina över en folkbåt.

EFTERSNACK:
- En genant men positiv överraskning
dök sedan upp efter prisutdelningen, när Claes presenterade resultaten. Tvåa i klassen blev Gazprom, Team ESF Liga Jr, som visade sej vara en J/70 med LYS 1.19. Hann redan klämma ur mej, att inte kan han räkna med den jollen i vår klass, när jag insåg att det ju var en J/70, som jag vet att har officiellt LYS-tal! Det betydde ju att vi fick inteckning i OS-pokalen för 5e gången!
- Sådana här jollar håller på att bli ett problem i LYS! Trots att J/80 fick höjt LYS tal i år var en av dem helt jämnt med Xelina  efter att den blivit fastseglad (jaktstart) i Emäsalon Lenkki och kom t.o.m. före den i mål (LYS 1.24/1.21)!
I korrigerad tid förlorade vi c 27 minuter och Xelina lite mera!
 

(4.7) OS#8 - ALLT GICK RÄTT!  KLAR ETTA & LINE HONORS!
     
FRIDA och NIKU.

Imppu B lurades av felet i orderbrevets textdel om märke 5? Rundade först fel märke och förlorade massor och LH! ÅRETS karta är rätt!

Vinden var ganska nära SW, men det var inte full kryssbog till Vargens märke K. Uppfattade starten som om nästan alla fem båtar varit mycket nära linjen. Valkyrian längst i lä med kortaste vägen till märket. Vi var följande mot lovart. Sedan följde Xelina och troligen Imppu B, som väl var lite sen och sedan också Happy Hours. Kunde inte se linjen, utan endast yttre flaggan! Valkyrian kom bra iväg liksom också vi. Xelina var lite trög i början och Imppu B kom snart fram bakom dem och det var bara en tidsfråga innan 38 fotaren skulle köra över dem och de skulle bli ytterligare!

Vi gick alldeles jämnt med Valkyrian en lång stund, men vi trimmade seglen och sökte fart. Snart gick vi aningen snabbare och konkurrenten blev störd och blev. Samtidigt tog Imppu B Xelina och det dröjde inte länge innan Bavarian var över oss! Men jag tog snabbt höjd och den tycktes passera oss utan att man märkte att den skulle ha stört oss! Nu hade den dessutom god fart och därmed också en klar aktervåg. På den gick vi sedan nästan ända till K med en fart på 6.9knop enligt loggen. Enligt Ais spåret hade vi t.o.m. 7 knop just före rundningen. Min spådo10m då om att detta kommer att bli vår högsta hastighet i denna kväll, besannades!

Imppu B går mot märket vid Vargen (skymtar mellan våra vanter) och vi surfar på deras aktervåg!

Fr.v. Xelina, Happy Hours och Valkyrian i Aisar sund. Något inzoomat.

Vi slog genast i rundningen, men slog utåt ett gott styck tidigare än man behövde, närmast för att inte bli störd av Imppu B på det slaget. Men också då fick vi vågor bakifrån en stund! Xelina gick längre in och fick först fin höjd på sitt slag mot S, men sedan klart svagare vind. Min teori till det må vara osagd, för den kan vara helt fel! Imppu B gick väl ungefär så långt västerut som man kunde. Vi fortsatte vårt slag så långt tills Bavarian började vara i vindögat och då var det just lämpligt för oss att slå. Till min förvåning slog också Xelina och lade sej ungefär med oss i vindögat. Vi fortsatte tills vattendjupet gjorde det riskabelt att fortsätta och slog då mot märket och Xelina borde ha fått grundare vatten tidigare än vi, men vågade gå t.o.m. aningen längre än vi.

Då konstaterade jag att vi snarare tagit in på Bavarian än blivit efter. Ingen större överraskning för de hade inte slagit efter oss västerut, dit man som regel skall gå vid SW. Men så såg vi dem runda ett gult specialmärke som är ungefär där vårt märkr var förra året. De fortsatte långa vägar mot N, med spinnakerbommen på plats, men hissade inte spinnakern, innan de trodde på oss som gick mot det rätta märket. Valkyrian hade ungefär följt efter Imppu B och blivit klart efter oss, men de blev inte lurade av Pekkas  misstag.
I orderbrevets text del är det nya märkets position helt felaktigt beskriven och ingen rättelse har synts till, trots att jag påpekat felet! (Så jag har satt en lapp på anslagstavlan i Amiralshanen om saken och berättat om det för många!) Men i årets bankarta är det rätt, med koordinater och allt!
Senast vid rundningen var tävlingen nog avgjord! Vi hade ett flera minuter långt försprång före Xelina, så endast en grundstötning eller något lika allvarligt kunde beröva oss segern!
Jag konstaterade då att detta varit den bästa tävling vi gjort på länge! Vi gjorde inga fel över huvudtaget och hade en förvånansvärt bra fart mest hela tiden! (OK, WB bansegling enl. ORC var ju en betydligt större prestation!)
Kanske Ti nu ville få oss på bättre humör och hjälpte oss, efter föregående OS-seglings felaktiga och osakliga beskyllningar, som upprört oss och fått skepparen att må verkligt illa!


Fr.v. Valkyrian, Imppu B, Xelina och Happy Hours, som seglar utan spinnaker. (Inzoomad)

Skärpta miner, fast vi nog tog det rätt lätt redan!

Banan var ju rätt bra, men kryssen hade klart längre styrbords slag och därför tog tävlingen endast 1 timme för sista båt. En längd som nog är tillräcklig för mej! Så kunde banan ha gått via F på in vägen. Nu hamnade vi ihop med några 606or m.fl.! Men som läget var hade vi ju råd att hålla undan för dem, men hade det varit en jämn strid om placeringarna i vår klass...


Våra konkurrenter är redan så små att de kan gömma sej bakom en 606:a! :-) Valkyrian syns dock mitt i bilden!

EFTERSNACK:

Efter OS#7 skulle jag staga masten bakåt för att få lite bättre höjd!
Ett ljudligt PANG! Gängorna hade släppt i vantskruven och Amiralen tittade oroligt bakåt och kunde till sin lättnad konstaterat att masten stod, tillsynes oskadad!
Men en ny vantskruv verkade inte hittas!? Amiralen designade då en nödlösning, en skruv, som experterna inte trodde skulle hålla! Men Amiralen riggade ett säkerhetssystem för att inte riskera masten!
De som var med i seglingen, eller läst referatet, vet att båten gick otroligt bra! Och staget höll! Vi behövde ju inte fresta speciellt mycket på förstaget med häcken! Men följande dag testades staget genom att dra in allt vad det kom i häcken! Ett litet PJUFF(!), sprinten var av, men säkringen höll!!!
Nu har en ny vantskruv hittats och på kvällen 8.7 hissades staget upp och Amiraen efter och fäste det! TACK TILL LASSE OCH PEKKA OF IMPPU B

På måndag var masten trimmad så gått det gick med gamla nedersta delen av vantskruven. (Beaktat möjliga osynliga skador på gängorna!) Resultatet är inte helt vad Amiralen önskat, men när den nya delen kommer skall det fixas!

(27.6) OS#7 - SEGER MED SMOLK I BÄGAREN - FRIDA & NIKU.

Sex båtar på linjen, men Xelina fattades! Vår fock kom ut ur profilen just vid starten och en hyfsad start blev medioker! Typiskt! Hade tänkt att vi borde börja hissa focken i god tid och trimma in den. Vanligtvis blir den lämnad till sista minuten, vilket inte är vettigt, som ju nu bevisades! Men så hade vi igen väntat så länge att varningssignalen var aktuell, så vi måste ta den först...

Men när focken var uppe efter några misslyckade försökt hade vi endast tre båtar framför oss! Imppu B (klart första!), Valkyrian och Crackajack (C&C 115, LYS 1.27 –V), i nämnd ordning, som höll ända till första märket (4).
Därifrån slör till 1 vid Knapperskär. Det dröjde länge innan någon hissade spinnaker. Vinden kändes på något sätt ostadig och otillförlitlig och vi var bara tre ombord, vilket fick också mej att tveka! (SW 5-7 står det i resultatlistan och jag har ingen minnesbild av hur mycket vind vi hade!) Sedan hissade Valkyrian med mycket besvär. Det såg ut som de skulle, med spinnakern på ”halvstång”, driva ner på Another Brick (First 44.7, LYS 1.39 –V), som tagit fast dem. Men de fick drag i blåsan och klarade sej. Vi hade t.o.m. bytt till en gammal hårdvinds spinnaker (på däck), men inte ens den såg vi det vara värt besväret att hissa, trots att vi låg sist i fältet. (Tillfället hade ju egentligen varit utmärkt att kolla den gamla trasan, som ursprungligen hört till Fun Star och Nikus & Amiralens America 500 äventyr! Givetvis något omskuren! C 5 kvm mindre än vår största!) Utnyttjade i stället, efter bästa förmåga, aktervågorna av de större som alla redan gått förbi. Helt ok när vi var klart mindre än de! Vid märket var vi c 3 min(?) efter Imppu B och c 200m efter Valkyrian. Vetskapen om den långa kryssen till 9, SW om Röda kon, höll skepparen lugn!

Valkyrian slog ganska genast västerut och vi gick bara lite längre. Sakta men säkert tog vi sedan in på dem, men precis som i OS#5 mot Xelina, kunde jag inte gå lika högt som konkurrenten. Samma taktik som då ville jag ändå inte ta till nu. Valkyrian brukar ju vara aningen snabbare än vi på läns. Utåt ville jag inte slå mitt på Kytö fjärden. Ditåt hade alla de stora gått och det såg inte så bra ut. Att försöka gå förbi i lä brukar inte lyckas med Valkyrian. De brukar fälla ner på en då. Tillslut tog jag beslutet att göra ett försök i lä! Vi tog god fart och siktade på ett relativt långt avstånd från konkurrenten och manövern lyckades otroligt lätt och snart kunde vi gå på full kryss igen! Men nu gick Valkyriantydligen lågt, berättade Niku 1.7. Höjdskilnaden minskade snabbt! Det visste jag ingenting om för jag koncentrerade mej helt på körandet, utan att ens kasta en kort blick bakåt! (Det förklarar en del som jag inte riktigt fattade senare!)
Men sedan dök ett problem upp ”oväntat tidigt”- O-märket Rövargrund! Vi hade kursen just S om pricken och det kändes inte tryggt. Koncentrerade mej på att gå så högt som möjligt, för att klara det diffusa området och en aning dra ner på farten när vi närmade oss det...

(ETT STYCKE CENSURERAT!)

Vi gick söderut rätt nära Röda kon, för att bevaka Valkyrian, som nu verkade vara vår främsta konkurrent. De låg ett stycke i lä om oss. Helst hade jag gått lite längre västerut, som oftast brukar löna sej på detta ställe. Men varför ta risker? Sedan slog konkurrenten, men jag ansåg att vi hade så lite kvar tills vi skulle slå mot märket att det inte var värt att slå ännu. Vi hade ju dessutom Imppu B, som hela tiden hållit sej på södra sidan av fjärden och nu gick för babord mot märket. Av dem kunde vi också se när man sträcker. Det sparade oss två stagvändningar, som kunde komma oss till godo på länsen in. Redan innan vi slog mot märket visade klockan att vi ledde före Imppu B i korrigerad tid! Men den skulle säkert gå bra på vägen in, så onödiga slag var bra att lämna bort!
De gick sedan inte tillräckligt bra, skulle det snart visa sej, och Valkyrian höll sej också snällt bakom oss hela vägen!

(HÄR BESLÖT HPns SKÄRM ATT BÖRJA DARRA SOM EN GALNING!? Men tror inte att någonting försvann ur texten  denna gång!?)

Vad som sedan hände efter målgången, följande dag och som ännu i skrivande stund sent fredag kväll/lördag förmiddag, ännu hänger i luften, vill jag inte gå in på!  Inte i detta skede i varje fall! Allt tål inte ens att skriva om! Men kan säga att jag inte mår riktigt bra ännu heller (1/7).
Valkyrian blev sedan 2a, c 30 s före Imppu B.
Lilla klassen seglade en klart kortare bana och var ute endast en knapp timme, medan vi selade drygt en och 30. Sabrina vann före Sara med c 30s resten var klart slagna. 5 startade i den klassen.


EFTERSNACK:
-
ännu 14.7 vaknade jag trött. Svårt att somna! Den osakliga behandling jag fått av mina vänner(?) stör mej ännu!

 

(16-17.6) EMÄSALON LENKKI

Kronbergs fjärden via Hamnsundet, där alla prickar skulle tas! Ännu skulle man Skepparmöte hölls 14.00 på lördag eftermiddag (ganska onödigt) och första starten först 16:00. Det var halvvägsjaktstart och vår start var först 17:21, så det blev en onödigt lång väntan. Mat intog vi just före vi for ut!
I vår klass startade två J/80 17:15 och arga konkurrenten, klubbkompisen Xelina, 3 minuter efter oss. Totalt var endast 7 båtar anmälda till vår klass, men en J/97 uteblev!

Började genast efter skepparmötet bekanta mej med banan, vilket visade sej jobbigare än jag tänkt mej. Allt var rätt enkelt ända tills man kom ut frånta S bojen SO om Sandhamn rätt!

Sedan började problemet. Allt var helt fritt därifrån till Onaslandets SO udde där en prick skulle tas rätt (lämnas i N). Med andra od kunde man gå hur mycket som helst S om den. Att börja mäta skillnaden i längd om man for S eller N om Bodö gav jag mej inte tid att göra. Den yttre vägen hade dessutom många olika alternativ. Den stora frågan var nog var det skulle blåsa bättre. 
Drog ändå en variant av den yttre rutten i plottern. ungefär som vi kommit hem från Pälsregattan en gång! Om vi valde den vägen kunde man sedan improvisera vid behov!

Det var kryss hela vägen ut från Kronikan och vi gick så bra att vi passerade den sista J/80an vid sulutet av Hamnsundet och den blev dessutom ordentligt efter innan vi kom till S-bojen SO om Sandhamn! Också Xelina tog fastden, men hade, underligt nog, förlorat åt oss, trots att det borde ha varit genuaväder! Vi valde att följa den yttre rutten i väntan på att konkurrenterna skulle välja väg! J/80an Junnu kom lite före Xelina till bojen och fällde genast ner längs farleden som går N om Torra Hästen och över Sibbo Fjärden.
För mej var det omedelbart helt klart att vi också skulle hissa blåsan och fälla ner till samma farled och lägga oss framför dem, när det dessutom fanns en säker väg mellan klipporna, som inte alls gjorde vår rutt längre. Det enda vi förlorade på det var att vi gick något lägre än de i början. Av besättningens miner och småmumlande kunde man dra den slutsatsen att de möjligen var av annan åsikt. Delvis kanske för att de inte var helt bekanta med rutten. men att gå en annan väg en konkurrenterna hade varit helt vansinnigt!

Vår agent hade placerat sej på NJKs Kajholmen med sitt teleobjektiv! Här passerar vi i klar ledning!

Och här kommer konkurrenterna! Tror inte Xelina var mindre än 3 minuter efter oss då!

Mot östra ändan av Sibbo fjärden svek mitt minne lite och och vi fick lite navigeringsproblem, men till slut visade det sej att vi kunde fortsätta rakt fram ytter om farleden. Xelina sökte sej här lite mera söderut, lite tryggare, men obetydligt längre väg, men när vi upptäckte den rutten kom vi inte mera upp så högt med spinnakern.
Till märket vid Onas kom vi fortfarande som första i klassen, men nu mojnade vinden, tidvis till 0 knop! Detta fortsatte ända till Emsalös SO udde, som mest undanvind. Flerskrovsbåten Trou noire hade då gått förbi oss.

När vi drev omkring S om Emsalö gick vår agent Henkka på Kajholmen  i bastu och därifrån tog han denna fina bild. (Amiralen har beskurit den upptill och i nedre kanten.)
Därefter blev det kryss norrut längs hela Emsalö, med lika svaga vindar än från c NW och än från c NO och allt där emellan. Då gick Xelina givetvis förbi med sin genua och fick
snart sällskap av Junnu och till slut försvann de två t.o.m. bakom holmarna där framme! Faktum är att vi inte hade en aning om när de rundade vid norra ändan av ön! (Efteråt har vi hört att vi var långt över en timme efter dem, baserat på vår ais!)

Jag hade problem med att hänga med de skiftande, obetydliga vindarna och alla flerskrovsbåtarna fick fast oss och gick t.o.m. förbi, trotts de superlätta vindarna. Också Elan 340an (LYS 1.24) fick fast oss, men gick aldrig förbi.
Flera gånger vsade vindmätaren 0 och då brukade jag styra rakt på kursen till nästa stället på banan, tills det kom vind. Jag tror att vi helt tappade styrfarten tre gånnger innan det kom nya fläktar och då var det bara att vispa med rodret så fören pekade dit man ville.

Av någon orsak lämnade vi småningom alla sakta men säkert och jag tänkte att vi hade bättre vindar där i täten, precis som Xelina och Junnu hade haft det tidigare, men så ändrade jag tankegången! De hade det ännu värre än vi! Man får väl tacka sin lycka för att det inte gick ström från Borgå å här! På väg mot Emsalö bro kunde man notera en liten medström!
Den kryssen slutade sedan med att vi rundade långt över 10 minuter före nästa, som var Trix, Dragonfly, från ESF! Mot bron till Emsalö hade vi räknat med att kunna gå med spinnaker, men nej det tyckte vinden var en dålig ide! Först när vi kommit under bron blev det dags för blåsan, men det såg inte ut att gå så värst långt, så jag tänkte en stund att besättningen skulle få vila, men så insåg jag att vi skulle förlorade en hel del på att inte hissa, så blåsan togs upp.
På fjärden längre söderut stod rymmlingarna och väntade på oss, men så fick de vind frammifrån och drog iväg igen.
Hade kalkylerat att om vi seglar c 20 timmar, så får vi förlora mot Xelina med c 7 minuter! Ännu var tidsskillnaden för stor, men med ökande vind mot slutet och med vår bättre länsfart...? Ett problem var att det var så svårt att mäta tidsdifferansen när spåret gick så rakt. Det var frustrerande!
I höjd med Kajholmen väntade sedan Casper med Seija och Henkka! Henkka sade vad jag tänkt.  "Ännu är allt möjligt"! Men Junnu kunde vi nog glömma redan?

Casper hissade sedan sin gennaker, men blev sakta efter oss, men inte mera än att de såg att vi åter rundade sydbojen SO om Sandhamn. Om den nu sedan skulle rundas också på hemvägen. Vi läste och läste och försökte tyda vad arrangörerna hade tänkt. Till slut beslöt vi att följa efter Xelina och Junnu, och som de, för säkerhets skull runda den. Men här gippade vi genast, in mot land medan konkurrenterna fortsatte ett stycke västerut innan de gippade.

Henkka, som också vi, såg att följande J/80, Merenhuiske inte tog märket! Här är Henkkas bevis!

På Kronikan gick sedan Junnu betydligt längre bort ifrån de höga bergen än Xelina och styrde mot Brändö strand. Därifrån skar de sedan upp framför konkurrenten och gick väl galant i mål med sin gennaker? Medan Xelina kämpade in i det sista med att komma i mål med sin spinnaker! Försöket misslyckades och de fick ta ner blåsan på sidan om målet, hissa genuan och först sedan kom de i mål!
Jag kollade klockan och när vi sedan, efter att ha tagit ner spinnakern i god tid, gick över linjen, visste jag att det skulle bli jämnt mellan oss!

Vi vände genast mot Drumsö där båten har en egen plats och när vi mötte Merenhuiske ropade de att de hade protest mot oss "för att inte ha rundat S-märket S om Sandhamn"! Vi svarade att det gjorde vi nog, och har vittne, men inte mera!
Väl hemma skickade jag mejl till tävlingsledningen och meddelade att vi har protest mot oss, men att jag omöjligt orkar ta mej dit efter att ha vakat hela seglingen igenom och dessutom inte har någon bil till förfogande. Meddelade ocså att vi har ett vittne på det. Troligen nämnde jag också att Merenhuiske inte tog bojen rätt.
Min vana trogen efter dessa seglingar och Esbo Hogland, började jag min vila i ett hett bad! Vaknade till att iPaden meddelade att jag fått epost och badvattnet var kyligt. Det var från HTPS och sade att ingen protest lämnats in och gratulerade till vår 2a plats! Kan man få en bättre väckning?
Senare framgick att vi vunnit Xelina med 25s!
Flerskrovsklassen vanns av Trix, Teemu Miettinen, ESF! (Det var inte den som använde motorn!)

 

(13.6) OS#5 - ETTA, OVANLIG TAKTIK!? FRIDA, NIKU & MICKE.
        OCH SEGER ÖVER SARA & SABRINA SOM SEGLADE SAMMA BANA!


Trött (sovit dåligt otaliga nätter) och oinspirerad, kvaddade jag starten och p.g.a. det, och den originella banan, tog jag till en ovanlig taktik, som man inte i första hand kommer att tänka på. Hela 6 båtar med denna gång! Först över mållinjen var Another Brick, First 44.7, Markus Renlund, LYS 1.42! Banan blev lite misslyckad i och med att bara 9 (röda bojen SW om Röda kon) ingick. Kortaste vägen dit går mellan Torraisar och Ärtholmen, vilket väl de flesta vet. Trots det for alla utom Xelina och vi genom Aisarsund. I och med det var väl nog de två topplaceringarna avgjorda.

Glömde helt bort att ostmärket måste tas rätt och därmed fick Xelina greppet på oss, för det var kryssbog till Rövarn. Först såg det ut som man skulle sträcka hela vägen och jag beslöt att göra ett försök att gå förbi i lä. Det misslyckades totalt och vi fick båda slå mot Ärtholmens S udde. Efter stagvändningen där var vi helt fria. Men för att gå med target speed var jag tvungen att gå några grader lägre än konkurrenten. Vi tog nog in på dem då, men skulle ha hamnat i deras spillvind om vi hade fortsatt. Bara att försöka hålla höjd för att undvika det och när avståndet bibehölls ungefär konstant var det ingen panik!

Efter Rövarn hade vi sedan kunnat slå bort. Slaget borde ha varit kort för i annat fall hade man riskerat att gå för långt. Hade vi slagit hade det garanterat lett till att konkurrenten slagit efter och sedan slagit ordentligt på oss när vi slog ut mot märket. Då hade vi ju varit illa ute och tvingats slå bort igen.

Då föddes tanken att kämpa så gått det gick där bakom dem. Så länge vi inte blev efter dem borde vi haft full kontroll på läget. Vi brukar ju vara aningen snabbare på läns och får ju förlora c 30s på en timme! Dessutom lyckades vi då och då gå på fart och ta in på dem en aning och sedan ta lite höjd och samtidigt bibehålla avståndet! Ett stöd för taktiken var också att Windguru hade visat en tydligt sydligare vindriktning något tag på kvällen. Så det var det bara att vänta och hoppas på att de slår innan de når upp till märket, så att vi kunde slå fria efter dem! Så gjorde de också och när de slog tillbaka till styrbord mot märket blev jag tvungen att veja för dem och slog sedan rakt efter dem. Nu i efterhand har jag funderat på om vi inte fick en fläkt av sydligare vind, för sista biten innan vi möttes fick vi klart högre höjd jämfört med dem än vi haft i början på slaget!

Vi rundade tätt efter varandra och de tog lite höjd medan vi fällde lite ner. Detta ledde till att vi helt fritt fick inleda länsen/slören mot mål, samma väg vi kommit. Endast Another Brick rundade före oss två och hissade så småningom enjättelik spinnaker. Då var Line Honors avgjort! J

Ganska fort gick vi, som väntat, förbi Xelina! Ett foto som jag visades efter seglingen visar tydligt att vi trimmade spinnakern på annat sätt än konkurrenten. Samma skillnad har jag noterat i tidigare seglingar där vi på läns hållit undan t.o.m. lite större båtar!

Trea blev Valkyrian som gjorde sin säsongstart, men gav oss rejält med respit med fel vägval!

Av lilla klassens två båtar fick Sabrina storstryk med hela 8s av Sara! Och som sagt vann vi också dem!

Vår något tröga säsongsstart i OS har nu hoppeligen kommit igång! Xelina leder väl nu med de 2p de fick i den första där vi inte var med och segrarna är 2-2!

EFTERSNACK:
- Tyvärr blev Imppu B borta p.g.a. ”koppitur”, ett sorgligt system som ESF har tvingats till i brist på arrangörer! Att påstå att systemet skulle fungera bra gäller inte för LYS-båtarna i varje fall! Gång på gång görs samma fel i banläggningen... Dessutom är det ofta som en båt fattas i startfältet p.g.a. koppijobbet och vi är aldrig för många båtar i dagens läge! Lilla klassen har visst redan två gånger bestått av 1 båt, p.g.a. detta!

- Banan blev misslyckad denna gång! Ett märke som tvingar alla att gå ut samma väg (t.ex. F eller K, eller t.o.m. 1, som första märke) hade gett en bättre starlinje och lite bättre kryss! Men för oss blev det en erfarenhet rikare! Jag anser vår båt (jag?) vara en typisk kryssbåt, som vi länsar (jag?) hyfsat bra! Att då kallt låta en konkurren hållas framför på kryssen är ju inte det första man kommer att tänka på!  Ok, nog var det lite svårt att ge sig till tåls där bakom, men jag klarade trycket! :-)