SYYSSEILAUS

P.g.a. bröllop och roderproblem beslöt vi att inte ställa upp i Syysseilaus när deltagarantalet visade sej vara så lågt att vi inte behövde göra det. Anmälan drogs tillbaka!

HENRI LLOYD
Janne & Jonte (Martin kidnappad för poltis fredag kväll)

Så var vi bara tre, lätta! Ingen chans att sent på kvällen hitta någon i stället för Martin, men det lovades ju lätta vindar.

Och i lättaste laget blev det också i början.

När vi körde till linjen noterade jag att flaggan vid startfartyget var oförlåtligt långt på banans sida. När vi sedan startade hade jag totalt glömt bort det! Slarv och slapphet som tyvärr har förekommit väl mycket denna sommar! Men Juanita och framför allt Charlotta var också lika ouppmärksamma. Vi vände genast och jag antar att det gjorde dom andra uppmärksammade på situationen. Finn Expressen hissade t.o.m. spinnakern och drev från flaggan till mitten av linjen. Dom blev ordentligt efter oss genast i starten.

Tarantella var däremot rätt sen i starten men fick dock ett ordentligt försprång över oss och tog hand om ledningen tillsammans med Minnamari. Vinden var mycket svag och de tidigare startande IMS båtarna och senare startande LYS-, X-99 mm blandades i en enda röra N om Rönnskär. Än drog det lite här, än lite där... Så höll det på i kanske en timme innan det började blåsa lite. I den röran gjorde vi rätt bra ifrån oss tycker jag. Liknande bleke har ju också hänt tidigare i denna tävling och frågan ställes om det inte är lite tidigt att starta redan 9 på morgonen. Dessa bleken förstör hela seglingen och resultaträkningen fungerar inte rättvist. Å så blir en morgonsömnig Amiral på dåligt humör! Något att tänka på till nästa år!?

Från isbojen Ö om Laxören gick banan till randmärket S om Gråskärsbådan och därifrån i mål. När vi började kryssen S-ut blåste det redan lite mera. Kanske 8-10 knop, men vinden tenderade att vrida mot V och det gjorde att vi åt höjd på Tarantella och var rätt nära när den gick för om oss på sitt slag mot Mjölö. Det betydde givetvis att båtarna bakom tog motsvarande in på oss. Vinden ökade sakta hela tiden och på vårt sista långa slag mot märket kunde vi bara konstatera att Tarantella drog ifrån allt för mycket och på spinnakerslören fortsatte Swanen sin flykt. Däremot hölls distansen till Minnamari skälig. Charlotta var svår att skymta långt bakom oss!

På invägen fick vi ett telefonsamtal från Glurpen. Var är ni, undrade han, och konstaterade att konkurrenterna redan kommit emot dem. Lite senare mötte vi Swanen Blue Magic, på väg till Tallinn.

Seglingen var tråkig, förutom de varierande förhållandena i början, som dock var frustrerande. Tråkig dels för att inga scratch sheets delats ut för banan och dels p.g.a. de långa benen ut och in. Då skall man komma ihåg att man i år inte gick ända ut till kassunen.

Huruvida vi blev lidande av vår lätta besättningsvikt är vi inte helt eniga om.

Charlotta vann klart före Tarantella som var lika klart före oss och därmed kasserades den seglingen från vår serie.

NJK SKÄRGÅRDSSEGLING
Frida, Meja (gudmor), Jonte, Niku

Båten transporterades av gudmor och Amiralen på lördag från Amiralshamnen till Helsingfors, via Esborankingdelseglingen "Rysis". Där ställde vi upp med fock och utan spinnaker. Vinden var för det mesta just lagom för den lätta besättningen och segelföringen och efter den långa inledande kryssen låg vi troligen på andra plats i korrigerad tid. På den långa första länsen skedde sedan avgörandet och vi fick nöja oss med nästsista platsen, men ESF fick ett aktivitetspoäng och gudmor tyktes trivas i början i det relativt vackra vädret. Sedan blev det väl litet långtråkigt och vågornas skvalp lockade fram John Blund.

Konkurrenterna får ursäkta, men från läktarplats kan jag inte annat säga än att deras spinnakermanövrer var sorgligt långsamma. Tror inte vi (jag) hade varit mycket långsammare, speciellt vid hissandet!

På söndag morgon samlades sedan IMS-tävlingens besättning för den mera allvarlig tävlingen. Den utlovade vinden på SW-W med en vindstyrka på c 6 m/s, stämde dåligt. I starten var det mycket mindre och endast sporadiskt kom det några pustar som nådde den utlovade styrkan. Tidvis skiftade vinden också otroligt mycket i riktning. Därtill småregnade det för det mesta.

Vår start lyckades perfekt och spinnakern kom upp på skottet vid den fördelaktigare fartygsändan av linjen. Vi får tacka Tarantella för att dom var såpass sena att vi kunde göra några bromsande krumelurer framför dem innan vi startade. Swanen gick sedan småningom förbi oss och så kom den första vindpusten och samlade fältet. Det var bara lilla Charlotta som inte riktigt hann ifatt oss andra, men kom dock allt för nära för att det skulle kännas bra för oss. Detta upprepades sedan några gånger innan vi rundade vid Gäddgrundet litet före Kajholmen. Då var ordningsföljden Tarantella, High Life, vi, Juanita, Mellow Light och Charlotta, nu dock på lite behagligare avstånd.

Juanita gick sedan ganska snart förbi på sträckbogen, men när det blev kryss fortsatte dom långt utåt, medan vi andra slog mot land och det råkade vara rätt för vinden vred mot W och ökade för en stund. Vi gick inte tillräckligt långt och Mellow Light gick förbi. Vinden avtog sedan och var ostadig till sin riktning.

Bleket under Torra Hästen klarade vi bra, medan Juanita antagligen fastnade där totalt? I varje fall blev dom ordentligt. Charlotta syntes inte till då mera i den dåliga skten. Så kryssade vi vidare västerut och vi höll oss så långt på norra kanten det var möjligt och hade en förvånandsvärt bra kryssfart i den lätta vinden. I ett skede vred vinden sedan plötsligt och oväntat mot S och speciellt Tarantella hade gått för långt. Vi vann på det men skulle Charlotta göra det ännu mera? När vi gick i mål vid Fyrprickargrundet på Kronbergs fjärden kändes det som vi skulle vara i ledningen. Men när skulle Charlotta komma? Nå den kom för sent kunde vi konstatera när vi var på väg hem från Blekholmen efter att ha inlämnat vindrapporten.

Vi vann alltså före Tarantella, Mellow Light, Life Style, Charlotta och Juanita. Nu ser det ljust ut för oss i rankingen när endast Henri Lloyd och Syysseilaus återstår.

I IMS 1 vann Jumpin' Jack Flash före Hilja, Kapinen och Alfa Romeo. I IMS 2 vann Tetu IV som vanligt. Xilia var 2a och Mean Mari 3a.

PS: Om man skall runda Gäddgrundet på Sibbofjärden medsols så som banan nu var dragen (se bild nedan) skall man inte köra innerkurvan för snålt. Det fick de båda Dehler 34orna i klass två bittert erfara. Den raka linjen från punkt till punkt snuddar sjökortets 5 meters djupkurva. Hur det ser ut i verkligheten vet vi inte, men det smällde bra...

GULLKRONA RACE
Webmaster, Mac Gyver???

Totalt 11 båtar ställde upp och vi var delade i två klasser enligt Åbodistriktets kutym, men alla startade samtidigt. För rankingen räknades resultaten för de tre klasserna separat.

Som så många gånger tidigare var vi inte klara när det var dags att starta och hade inte ens hygglig tid, men vi kom iväg skapligt. Inte ens vattendjupet efter starten hade vi klart för oss, så vi slog onödigt tidigt, åt fel håll skulle det visa sej. En gammal bekant var med! Siestan Xanthe, ex Carabilla, dessutom med bröderna Ramm-Schmidt ombord. Dom gick förvånandsvärt bra med tanke på att våra lättvindsegenskaper klart har förbättrats.

Det var kryss nästan hela vägen till Bokulla sten och därifrån löst skotat hela vägen till Vänö, tror jag för jag sov redan före Bokulla Sten och vaknade först mot slutet av den bogen. Då hade det börjat vrida imot såpas mycket att det var risk för att vi inte skulle sträcka. På det förlorade vi givetvis mot alla andra, som var framför oss. Det betydde också att vi inte hissade spinnaker efter rundningen mot Högsåra, något vi garanterat hade gjort om vinden inte vridit. Blåsan kom upp mycket senare och också då var det tidvis tveksamt om det lönade sej. Hela Gullkrona rundades tills vi kom till "Pensarfaret". Därifrån gick banan till målet i Norra delen av Erstan.

Mot slutet ökade vinden och där tjänade vi säkert på de största båtarna, som vi inte sett på länge. Vi hölls förvånandsvärt bra med Xanthe på spinnakerbogen. Förklaringen fick vi senare när vi hörde att dom skörat sin länsspinnaker vid Högsåra.

Så var det bara att vänta på resultaten, som jag fick per epost efter att ha kört till Helsingfors med Webmasters bil. Han transporterade Fifty FUN till Esbo med familjen. Jag mötte båtens gudmor, som kom från Peking på söndag kväll, och transporterades omedelbart med tåg till FUN Star som stod parkerad på ÅSS. Aj ja, resultatet! Som vi väntat, seger i IMS 3, men också i lilla klassen och till vår glädje också totalt, så "guldpokalen" var vår.

ESBO - HOGLAND RACE

Glurpen, Janne och Jonte

Motigt värre

har säsongen börjat för mej. Då talar jag om årets förberedelser. Ännu veckan före starten var jag tidvis fullständigt slut och mycket blev ogjort på båten. Den av mätningschefen önskade krängningen av båten hade inte kunnat göras p.g.a. dåligt väder och mätningsmannens förhinder, så den gjordes sent på torsdag kväll. Fredag morgon grydde i dåliga tecken. Amiralen vaknade med stegring och tydliga flunsatecken mm. Livmedicus gav dock inte tävlingsförbud utan ordinerade medicin. Så kom ett sms om att en besättningsman måste avstå från start. Någon ersättare hittades inte i tid. Vidare till dagens eländen framgick det på eftermiddagen att mina maständringar hade gjorts utgående från föregående mast i det nya mätebrevet och det rätta gph-talet hann inte till skepparmötet.

(Till de inledande motgångarna kan även fogas följande incident, som Amiralen själv - av förståeliga skäl - inte vill berätta om: Vid riggningen av "sommarvillan" FUN Star satt Amiralen vid mastfoten för att rikta in masten medan kranskötaren sänkte den på plats. Då fick han för sig att med fingrarna känna efter att masten satt rätt; sekunden innan den verkligen gjorde det.

Alla har vi hört om att man kan sätta ett mynt under masten för att försäkra sig om lycka och välgång på färden. Och vem vet, kanske en skinnslamsa från redarens finger kan fylla samma funktion?

Webmasters anm.)

Så kom en länge väntad e-post från fjärran östern. Amiralens nya ??? önskade bl.a. lycka till i tävlingen. Sakta men säkert steg mitt humör och kampanda. Sov dock den första natten i sex timmar! Tidvis mycket djupt. Så länge har jag aldrig tidigare varit på frivakt i denna tävling. Gjorde dock trots det några grova tabbar! Webmaster glömde igen att ta kameran, så vi måste hitta på en bild med relation till seglingen. (se paradsidan!)

"Alkuvoitto - koiranvoitto" stämmer inte!?

Startlinjen var totalt babordsfavoriserad och mycket lång. När första starten gick var jag inne och pysslade med något. Svag vind, 10 minuter till start och vi var i fel ända med bara storen uppe! Fattade läget och startade motorn och lyckades med äran i behåll(?) köra igenom de startande LYS-båtarnas fält. Vi fick upp genuan och var startklara någon minut före starten. Valde att starta för babord vid bojen, med god fart, men dit kom en konkurrent för styrbord. Samtidigt som vi höll på att fäll nära aktern på den stagvände dom för bojen och jag fick väja ytterligare för deras svängande akter! Ingen vits att bråka utan nu gällde det att köra för fullt. Tarantella hade tydligen tänkt göra en fullskalig grosshandlarstart, men vid bojen fanns det inte plats för dem och de svängde bort på behörigt avstånd från den och "beskyller" oss för att ha förstört deras start. Men grosshandlare skall sättas på plats, tycker jag, som nog bara försökte göra den bästa möjliga starten i rådande läge.

Det var ett nöje att som klassens långsammaste båt länge kämpa om ledningen på kryss i det lätta vädret. Den tog till slut klassens snabbaste båt, Inferno 33an Ilmarinen. Före det hade vi en jämn kamp med halvtonnaren Esteri. Vi slog ett i det närmaste perfekt slag under dem och lite senare utnyttjade jag vår båts större massa till att lova upp och tvinga dem att stagvända när dom inte "fattade" att utnyttja ett kraftigt motskift. Den lyckade manövern gav amiralen tillfredsställelse en lång stund! Minnamari passerade oss sedan efter en timmes segling och Tarantella gick förbi först just före Hramtsow, två timmar efter starten!

Så började en lång kryss mot Kotka port ca 50 Nm i öster. Vinden var varierande, speciellt till riktningen, men också till styrkan. I början hade jag plöttsligt stora problem att få hygglig fart på båten och Juanita (Inferno 31) gick förbi och fortsatte att gå bättre ända tills jag i förtvivlan stagvände. De följde efter, och vi började åter gå något bättre. Seglade ett stycke förbi Sibbo Kalbåda varefter Janne, som tvingats under däck i ett tidigt skede, fick ta över i sex timmar.
Vid Kotka port var vi 15:22, som ledande båt, 1:37 i korrigerad tid före Tarantella, utan att ha hört någon konkurrents rapportering. Esteri hade tydligen gjort ett lyckat vägval långt i SO och hade rundat 42 minuter före oss och var trea. I själva verket hade vi uppfattat bara några båtars rapportering och vi började redan misstänka att vi hade fel på vår VHF. Vår rapporterin gick dock igenom. Varför vi bara sporadiskt hörde rapporteringarna (Turku radios röst) fattade jag inte trots att Janne försökte förklara saken för mej. Så tycker jag i varjefall inte att det skall vara! En så lång segling som denna, utan att man har en aning om var konkurrenterna är, gör seglingen slöare än den behöver vara!

Min första tabbe

gjorde jag vid vid Hoglands S-spets. Det var dags att hissa spinnaker. Utan att tänka bad jag om vår stora lättvinds länsspinnaker. Den får dock inte användas på slör och nu var det uppenbart att vi skulle få rätt frisk slör till Kotka port. Tabben gick upp för mej så småningom och vi hissade genuan och tog ner blåsan.

Vi hade med den segelförningen tidvis över 7 knop och jag brydde mej inte om att hissa slörspinnakern innan jag insåg att Juanita kom fast oss med god fart. God morgon yxskaft! Där förlorade vi ca 0,5 Nm helt i onödan och låg tvåa, 1:24 efter swanen, när vi återvände till porten. (Esteris tid lär vara 1 timme för bra här). Minnamari var 3a.

Den andra tabben

kunde ha blivit stor. Nu låg jag inne och lyssnade på besättningens prat om konservativ segling mm. Somnade in och vaknade och lyssnade slumrade in... Så förlöpte 1 timme, min vila resten av seglingen, och jag steg upp, med den bestämda uppfattningen att vi borde gippa söderut eftersom vinden vridit ca 15 grader och vi skulle ledigt kunna gå på märket. Så gjorde vi också och jag styrde mot Kalbåda grund, tills Jonte upplyste mej om att vi måste höja kursen en aning för att inte hamna på Sandkallan, en grupp övervattensstenar som måste lämnas i norr! Nå, omvägen blev ganska obetydlig, men om jag hade somnat in ordentligt...? Nu råkade vi gippa ungefär på den inre territorialvattensgränsen, som enligt orderbrevet ej får överskridas (också sjöbevakningens bestämmelser).

(Webmaster, som på ifrågavarande etapp extraknäckte som spinnakertrimmare, vill i detta sammanhang påpeka att den vakna besättningen hade banans geometri fullständigt klar för sig, och att en gipp skulle ha initierats inom några minuter även utan Amiralens ingripande.)

Medan vi gjorde denna undanmanöver kom en annan båt som gick norr och väster om nämnda stenar och en bergsklack norr om dem. Båten har ett så kännspakt märke i spinnakern att den skulle vara lätt att identifiera! Många båtar har rapporterats av sjöbevakningen för att ha gått för långt in) och en som de gett nummern på fick DSQ av juryn för att ha gått norr om några kobbar!

Kalbåda grund rundade vi 21:52 och hade då endast en vag uppfattning om när Minnamari rundat, men tyckte oss skymta några båtar långt framför. Sikten var inte den bästa och de försvann ganska snart i det begynnande regnet.

Den dittills relativt svaga vinden (12-16 knop med någon topp på c 18) ökade sedan på vägen mot Gråskärsbådan till 16-22 knop (med någon tillfällig pust på lite mera) och kom i början snett akterifrån så den gamla fylliga damen fick några goda surfar på de nu betydligt större vågorna. Snart vred dock vinden med och till slut blev det helt platt läns och farten minskade givetvis. Vi rundade 00:43, utan att ha hört konkurrenterna rapportera. Juanita rundade 4 minuter före oss. Senare visade det sej att vi ledde här med nästan 15 minuter före Tarantella. Klart är väl att vi haft en viss fördel av den lätta besättningsvikten (mer än 100 kg under mätebrevsvikten!) hela vägen. Det var endast tillfälligt som vi måste ha hela besättningsvikten i lovart på slör och kryss och måste med segeltrim minska krängningen. Hurvida vi haft fördel av friskare vindar bakifrån kan jag inte uttala mej om, men troligen i någon mån.

På biten mellan Hundören och Kytö gick vi med hårdvindsspinnakern och gippade för tidigt mot kytö Käring och fick dessutom spinnakern runt förstaget så illa att vi blev tvungna att ta ner blåsan halvägs. Ville inte riskera en liknande manöver så vi gippade enbart storen nästa gång och skar på det sättet framgångsrikt en stund.

Min tredje tabbe

gjordes i och med att vi gippade med spinnakern vid Kytö, eländigt och långsamt, enbart för att konstatera att det inte gick att föra blåsan på kurs i den friska vinden. Tänkte då att vi går så högt och långt det går och byter sedan till genuan. Då smällde det till och lovarts skot, 10 mm spectra, gick av. Det har seglat två gånger över Atlanten och använts flitigt på mina båda båtar, så kanske det har gjort sitt? Nå i mörkret tog man sedan ner storen halvvägs innan spinnaker fallet löstes... Inte förlorade vi väl så mycket på detta men nog svor jag över mej själv och de andra och hann väl t.o.m. konstatera att vi nog inte har en chans till seger med sådan segling. Varför kunde ingen upplysa oss om att vi hade en klar ledning och kunde lugnt ha tagit ner spinnakern och seglat bekvämt i mål (smile!?)!

Stackars arrangörer

I regn och mörker kom en massa båtar in utan att belysa sina segel och många lät dessutom bli att lämna in sina rapporter med målgångstiderna, så det tog sin tid innan alla fått sina tider. Ett otroligt exempel var en båt som kom in med bara fock, som givetvis inte hade någon nummer. I protokollet skrevs "blå båt med fock"!

Vi stod rätt snabbt som slutsegrare, men resultaträknaren vägrade acceptera det eftersom Tarantella lett över oss med 26 minuter vid Gråskärsbådan...? Till slut trodde han mej när jag konstaterade att 55 minuters försprång efter 148 Nm inte kan ge swanen en 26 minuters ledning över oss. Felet, en felinslagen distans, hittade han långt senare och vår seger bekräftades slutligt. Kanske en av mina mest välkomna segrar, när man beaktar mina förutsättningar före starten.

Utomstående hjälp!

Är helt övertygad om att jag inte hade orkat seglingen igenom lika bra utan e-posten från Kina och tillskriver segern min "???"!? Har dessutom meddelat henne att jag saknar - min kamera!?

WB BANSEGLINGAR
Blomman, Glurpen, Jonte, Niku

I första starten var startlinjen mycket sned när det var dags för 3orna att starta. Alltså beslöt vi utnyttja ”design Charlotta”! Dom startar ju ofta för babord. Vi kom med god fart mot bojen och jag stirrade enbart på den, klockan och Tarantellas för, som kom längs med linjen. Det klarnade fort att vi bara har att gå på och var vid bojen ungefär vid skottet och gick med god fart för om den stora konkurrenten som hade Juanita lite bakom sej. Någon hade återkallats och inte vänt tillbaka, fick vi höra senare. Vi hörde ingenting i vår ända av den onödigt långa linjen, men det spelade ingen roll för vi hade full kontroll på läget.

Vi gick förvånansvärt bra i den lätta vinden (c 8 knop) och fick hålla ledningen hela den första kryssen(!), som enligt vår mening var c 20 grader sned. På ”länsen” gick dock Tarantella och Juanita förbi. Men på den andra kryssen passerade vi igen Juanita och Tarantella blev också bakom, kanske för att de av någon orsak gjorde ett litet extra slag till den gamla kryssbojen och gick inte direkt till den nya gröna bojen. På länsen lyckades vi sedan hålla undan för de båda konkurrenterna och tog t.o.m. line honor!

Båten har aldrig tidigare (kanske i Suunto Cup?) gått såhär bra i så lätt väder. Visserligen var vindarna lite ojämna både till styrka och riktning, men nog hade vi allt i skick och om man ännu beaktar att vi hade 5 man ombord, vilket är onödig vikt i lätt väder, måste man vara mycket nöjd. Men säg den glädje som varar länge!

Ovetskapen om vem som fått OCS gör resultatbedömningarna svåra och därmed tävlingen mera ointressant! Jag tycker att när vi nu all måste ha VHF så kunde arrangörerna meddela vem som tjuvstartat den vägen, eller i varje fall efter målgången. Vad tycker arrangörerna och konkurrenterna?

I nästa start var vi osäkra på om vi var för tidiga. Juanita skymde sikten mot startfartyget, så jag fällde ner. Vi förlorade inte så mycket tidsmässigt men kom i ett dåligt läge och måste slå bort trots att man sträckte rätt nära märket igen. Kryssen var ännu snedare för 3orna denna gång. När vi sedan gick lite för långt för att inte konkurrenterna skulle slå på oss misslyckades vi också här. Vi fick båtar på oss som gick för långt bara för att kunna slå på oss? Fattar dom inte att dom förlorar massor på det? Länsen blev slör och vi kunde inte bättra på vår position. Vi hade Elvis (Vital 26) framför oss och jag vågade inte försöka gå förbi dem i lovart. Dom hade säkert luffat? I lä kunde vi inte heller komma förbi så vi rundade hack i häl på dem och blev tvungna att slå bort. Hade velat fortsätta för babord. Elvis slog efter och det gjorde också en annan konkurrent, som låste oss för styrbord. Irriterade trimmade(?) vi och jag seglade dåligt? Tävlingen var förstörd och därmed också humöret. H-staren Aquila fick OCS i denna start och måste sedan segla hem p.g.a. att arbete kallade en ombord.

Startade inte så bra i den tredje starten heller och vi blev igen i fötterna på andra och gick på fel kant på första kryssen, med en 4e plats som följd. Vinden ökade nu till t.o.m. 17 knop och ledande Tarantella blev nog lidande av det på sista länsen, medan vi andra kom hårt bakom. Inte minst Charlotta som vann starten före Swanen och därmed hela serien med 14,7p före våra 18,o och Tarantellas 20,0.

Här kan man ju igen filosofera. Om vinden inte hade ökat hade Tarantella vunnit starten(?) och därmed haft 17p och Charlotta 17,7p. Avgjorde den ökande vinde igen till den väl seglade ”lillingens” fördel? Snart måste det väl gå tvärt om?

Rankingen leds nu av Charlotta med två segrar före våra två andra placeringar! Hoppas kunna få poängläget exakt för alla klasser före Esbo-Hoglands start på fredag kväll. Väntar bara på kalkylprogrammet.

I väntan på resultaten, först med en öl som Harald bjöd på i Blue Peter och senare per e-post, filosoferade vi hit och dit och om vem som skulle vinna. Min favorit var Albin Expressen Lurifax, när det framgått att Tarantella tjuvat i första. Så kom dom äntligen på nätet och vi avslutade kontakten:

Nå FAN! 2:a kan jag acceptera men åt DEJ!? Måste vara nåt fel!? Du var ju så mycket efter alla gånger :-)!?

Harald: Men så skall det väl vara (att vi är efter)? Det är frågan om hur mycket vi får vara.

Jag tackar å det ödmjukaste, det var en hemsk tävling och resultatet överträffade nog förväntningarna, vi hade ju inte en aning om hur fältet låg på banan. Slött, man borde segla entyp...

Vi hade ju litet tur också när Tarantella tjuvade den första starten.

Eller nåja, vi tjuvade ju den andra och gick tillbaka, så kanske det inte var tur sen heller. Men tack för oss, vi ses igen.

Vad kan man mera tillägga? OK, vi tappade på att vända tillbaka utan orsak i andra starten (verifierat av arrangörerna)! Med VHF rapport kunde man riskera och fortsätta tills beskedet kommer! Nu skall det sägas att om man bryr sej om att (kan) kolla banlängden i varje start och tar tid på konkurrenterna så är det relativt enkelt att bedöma hur det gått med hjälp av scratch sheeten. T.ex visste vi att vi vunnit första starten, men vi brydde oss inte om dom andras placeringar. I den andra orkade vi inte kolla tiderna tillräckligt noga, men i den sista visste vi nog att vi blev 4a. Under seglingarna hinner man ju på sin höjd kolla tidsskillnaderna till de viktigaste konkurrenterna. Om man är före en båt som skall vara snabbare, det hände nog oss ofta, är det ju enkelt.

Besättningen

Niku skötte fördäcket bra, dom andra var nog tidvis lite i vinterdvala (OK Glurpen är ny ombord) och vi var nog för många ombord. Alltid någon ryggtavla i vägen för någonting... och så vikten...

SUUNTO CUP
Frida, Janne och Jonte

Hemkommen från den slumrande drakens land, som ser ut som en höna på kartan, hade jag en knapp vecka tid att få båten klar för Suunto Cup. Sjösättningen var usprungligen beställd till måndag eftermiddag, men måste just före avresan uppskjutas till tisdag p.g.a. att en bult gått av i ett roderbeslag. Av erfarenhet visste jag att det var ett drygt arbete som väntade. Det blev svårare än jag trodde och sjösättningen måste uppskjutas till onsdag! Nu utan "billig utländsk arbetskraft" och lidande av underlig sömnsjuka och underligt sjuka muskler, blev Amiralen i det närmaste ett nevvrak innan båten flöt.

Men inte var det lätt efter det heller! Onsdag kväll skulle masten lyftas på plats, men krafterna tröt totalt och det var bara att snällt fara hem och vila. På torsdag ökade vinden till frisk innan det var dags att lyfta masten och först sent på kvällen fick vi den på plats. Sedan fick jag hjälp, först av Giggen och senare av Janne, så på lördag morgon var båten seglingsklar och också skepparen var i någorlunda skick.

Vinden var svag när starten gick för IMS 1 och hade inte ökat nämnvärt när vi 5 IMS 3or startade 20 minuter senare. Banan (se skissen ovan) var i det närmaste identisk med den vi hade för två år sedan. Vår start hamnade lite onödigt långt mot bojens ända, men vi gick klart för om Charlotta (FE 83), som startade för babord och var före Elvis (Vital 26) och Mellow Light (Siesta 32), alla nya i klassen. Gamla ärkefienden Juanita (Inferno 31) startade i andra ändan och var före oss när vi möttes. Vid kryssmärket gick dom ett par meter före oss och Mellow Light rundade samtidigt med oss, men gav sedan ordentligt respit med sin synnerligen långsamma spinnakermanöver.

Våra manövrer gick hyfsat genom hela seglingen som gick ut på att vi jagade Juanita och hölls förvånandsvärt bra med i den relativt svaga vinden, både på kryss och läns. Vår halvmeter kortare mast (P -40 cm) jämfört med senaste sommar, uppvägs tydligen ypperligt av den nya Doyle D4 genuan, vars förlik är ca halv meter längre än på en standard båt. Detta trots att den är gjord enligt den förra heavyns modell. Ligt ettan har pensionerats för att ge mera utrymme inne i båten.

Charlottas GPH förskräckte oss ordentligt, men båten fastnade tydligen i ett bleke mellan Ådholmen och Melkö på första varvet och var i något skede över 30 minuter efter oss och läget såg ljust ut. På andra varvet vred vinden mot N när vi paserade Melkö och vi åt höjd på Juanita, samtidigt som Mellow Light gjorde det samma på oss. Juanita slog sedan upp mot den nya vinden, enligt min mening alldeles för sent, och vi fick fälla en aning för dem. Vi gick så långt att vi klarade isbojen som skulle rundas innan man satte kurs mot målet utanför Merenkävijät. Juanita gick nu klart för om oss, men fortsatte av någon underlig orsak flere 100 meter söderut, medan vi hade kurs i det närmaste på målet. Vinden ökade och vred aningen mot S och vi kunde t.o.m. ge aningen ut på skoten och gick i mål som etta i klassen.

På HSS upplyste Ari Peltomäki oss om att vi ledde seglingen totalt och att Charlotta fick komma dryga 30 minuter efter oss. Nå, dom kom redan efter 22 minuter och knep segern. Vinden som först vred mot N och sedan tillbaka och ökande hade räddat dem!

I IMS 2 tog Tetu segern med 51s tillgodo på Sydney. Xilia var trea före Mean Mari. I IMS 1 Var både Tiamari och Luna samt en Estnisk First 36,7 före nykomlingarna Alfa Romeo (Vrolijk 42) och Xanta Maria (X-37). Totalt ställde 19 IMS-båtar upp i säsongens inledning.

På HSS hade jag tänkt bjuda besättningen på målgångsölen och mat, men restaurangen var stängd och skulle öppna först 17, efter 1,5 timmar, så vi for ut till Esbo, hungriga och besvikna. På kvällen bjöd nog sponsorn på en drink och en bit mat, men min besättning hade annat för sej då.