SÄSONG 2000

Som jag skrev i min ”besättningstidning” i höstas så kändes sommaren 2000 som en misslyckad säsong, trots att man ju inte på allvar kan anse det. Vi kom väl till att det berodde på att vi ”bara” klarade oss som vanligt, igen!

Första gången i mitt liv gav jag katten i en onsdagssegling, trots att inte full kvot kunde erhållas, och fick för mej att segla till Mariehamn för att äta kräftor. Det blev tredje plats i serien. Trots allt en liten besvikelse.

En besvikelse var givetvis också storfallet, som svek oss just före säsongens första rankingtävling. Troligen första gången som ett materialfel hindrat oss att starta eller slutföra en tävling. Det gjorde ju att vi tog ledningen i rankingen först i slutet av säsongen och det kastade ju länge en liten skugga av oro över vår huvudmålsättning, att vinna IMS-rankingen. För sjätte gången, av åtta försök med denna båt.

Största besvikelsen kom nog i FM. Bara fjärde och några av de bästa fattades. Men det var nog också annat som inte stämde på den resan. Skepparens blåa öga var dock en ren olyckshändelse (i den ena av de två banseglingarna, som vi lyckades vinna).

Segern i Gotland Runt, den fjärde inalles och tredje i rad med FIN-7510, var ju lite oväntad om man tänker på oddsen. Men jag har ju sagt att vi går bra på lätt läns i IMS. (Om man nu bortser hopplösa Julia III !)

Brons i RM var ju acceptabelt med bl.a. förra årets SM-segrare i klassen, trots den ödesdigra navigationsmissen, som nog fällde oss minst ett pinnhål neråt.

Fjärde och bästa ”standard båt” (cruiser/racer) i SM var nog en positiv överraskning bland ILC 40:or och Corel 45..... Men såhär efteråt tänkt; tänk om de hade räknat andra seglingen enligt de verkliga förhållandena och tänk om vi hade märkt vindskiftet på sista kryssen i den tredje. Tidsdifferansen mellan vår sjunde plats och tredje plats var ju endast 23 sekunder (53 till andra) i korrigerad tid i den seglingen! Femte plats hade gett brons, andra silver. Så med tur och större skärpa kan man klara sej också bland dessa ”jumbojättar”.

Nya utmaningar skulle behövas? Därför skulle nog IMS EM locka, men det blir nog omöjligt att få ihop besättningen till ett så stort projekt. Efter en sådan resa skulle en motgång - och den kommer lätt i den serien - kännas tung? Samma idiotiska ide kommer igen. Man seglar nog i flere klasser, men bara en mästare koras i en final. Hur har Svenska Seglarförbundet lyckats med det också i EM?