KARVALAKKI  (Jan, Klas, Markus)

Vinden var frisk (10 m/s? Senare 14 m/s?) och sikten dålig när vi for ut till starten. 1 rev och 100% fock blev segelvalet.  Vår besättningsvikt var endast c 300 kg!

Linjen favoriserade tyvärr klart styrbords ända och där vågade jag inte starta i detta väder, men kom aningen för tidigt till linjen och hamnade lite längre ner än jag tänkte. Vi hade lite för mycket segel, inte minst med tanke på den lätta besättningen, varav en var nere och skotade focken, och tvingades just före skottet lätta på storskotet och tappade lite extra. Så gällde det att få fart och försöka få möjligheter att slå till babord.  Lite i lovart och lite förom hade vi Hilja (IMX 38) eller någon annan. Rakt framför Platun Farrina. Vi var alltså i påsen eftersopm det var helt omöjligt att slå p.g.a. styrbordsbåtar! Tvingades fälla under den lilla ”banseglingsbåten” och läget blev bara värre!

När vi sedan kunde slå hade vi redan kurs på märket, dit vi alltså kom för babord med en båt i lovart om oss. Den tvingades slå lite för tidigt och klarade inte märket. Vi slog genast efter, i lä med vind för om en 41-fotare och pressade upp så mycket det gick stirrande med ”skräck” på den vita båtens väldiga ankare i fören! Till vår lycka slog en våg undan bojen och vi klarade den med knappa 10 cm till godo från vår akter! Några gånger fick vi skrika åt båten i lovart för att få dem att höja upp, tills den tillslut blev bakom och fällde akter om oss. Efter det kom den aldrig nära oss mera.

(Vad tänker man på när man seglar med ett stort ankare (troligen också kätting?) längst i fören i sådant väder. Inte nog med att det kunde göra stor skada vid en eventuell kollision, men att kryssa i sjögång med sådan vikt i fören är ju en bra handbroms! )

Vi fortsatte efter en X-99a, som alldeles tydligt hade för mycket segel och tvingades pressa för att inte kränga för mycket. Liksom en Platu som inte heller den gick bra. Vi hade tagit in ett andra rev och fällde i lä om 99an och tappade givetvis ytterligare eftersom det var kryss till Trutkobben. Men sedan hade vi fritt fram, egentligen hela racet igenom. Enda vi tävlade med var en Fg 37 (med massor av gubbar ombord), som gick aningen bättre på undanvindarna, men sämre på kryss. Vi tog ut endast ena revet på den långa länsen (ingen hade spinnaker här) men på den andra kortare brydde jag mej inte om att pina besättningen med det. Fg 37an tog ut reven och drog ifrån, men efter rundningen drev dom så mycket ner (medan dom jobbade med reven?) att vi gick förbi dem och lämnade den sedan ordentligt. Delvis p.g.a. bättre vägval i sjölä av en kobbe och Hundören, men dom försöker ännu lära sej båten och kryssandet är ju det svåraste. Den senare kunde vi ha utnyttjat ännu bättre genom att gå närmare.

Enda som försökte med spinnaker på den korta länsen var Woltti (Bavaria 38 Match Special), med 11-12 gubbar ombord, men de fick aldrig upp den ordentligt och det hela slutade med en ”kines”, och de gick länge åt helt fel håll och tog ner blåsan. På det förlorade de massor!

Också om jag ännu inte får samma kryssglädje i frisk vind med FinnFUN, som med Fortina FUN (Comfortina 32), tyckte jag att det denna gång började kännas som om vi börjar hitta trimmet och farten. Men nu kanske jag för första gången på allvar saknade pinnstyrningen! Tyvärr hade vi för liten besättningsvikt nu och mina 100 kgs gubbar, som denna gång hade de mest olika orsaker för varför de inte kunde ställa upp, får axla ett stort ansvar för varför vi inte blev bättre denna gång! (smile!) Tredje plats hade lätt varit inom räckhåll med 1-2 av dem ombord! Antagligen också andra platsen?  Ok, vi kunde ha tagit ut reven helt, men tyckte det var onödigt att pressa segel och besättning med det. Några 10-tals sekunder kanske vi tappade på det? Hur mycket vi sedan förlorade på att vinden avtog mot slutet är svårt att säga, men nog kan man räkna med att fjärde platsen (11s korr.tid) med säkerhet förlorades med det?

Så, sällan har jag varit så nöjd efter en 5e placering som denna gång! Till det kanske bidrog att vi, trots 5e placering i klassen, klådde "Mr Karvalakki", som vann lilla klassen. Harald och Charlotta (FE 83) brukar inte vinna endast klassen utan också totalt. Denna gång blev han säkert lidande av att vinden avtog mot slutet och dom kom ju långt senare i mål.



I ensamt majestät mot målet!? Fr. fören "juniorerna" Klas, Markus och Jan.

Melgesen, som blev 2a, räknar jag inte med alls! Den har ingenting gemensamt med familjebåtarna som dominerar LYS seglingarna. Sportbåtarnas LYS-tal är inte jämförbara med våra, lika lite som lättbåtar/jollar/flerskrovsbåtar skall blandas in i kölbåtarnas LYS seglingar!

Slår vad om att den inte fyller besiktningsreglernas klass 2! Hur är det med Benetau 25 (Platu), som i SweLYS också kategoriseras som sportbåt, i det fallet? (I Finland har kategorierna glömts bort i LYS-tabellen!  Men man kan nog hitta en länk till SweLYS på AMPs hemsida! http://www.ssf.se/tk/lys/sokaLYS.asp)

Har dom fastmonterade länspumpar? Eldsläckare?, VHF?  2 ankare med 50 m lina och kätting? Nödraketer? Livboj med ljus, drivankare och visselpipa, revningsmöjligheter...? Det måste vi ha! Tyvärr verkar det som säkerhetsgranskningarna lämnats bort. Tidigare var dom vanliga i denna tävling!

Säkerhetsutrustningen är ingenting att leka med i väder som detta! Man behöver inte mer än läsa Nauti n' Nollas och Valpuris referat! En nära att falla överbord och en skadad så hon fick sys, så förstår man det om inte annors! Sikten kunde dessutom ha varit ännu värre!

Cavan smakade i st.f målgångsölet!? Fr.v. Markus, Klas och Jan.

Totalsegraren Wollitis "lilla" besättning! En torde ännu saknas på bilden?



Harald, segrare i lilla klassen, men kommer att ha det svårt denna vintersäsong! Han förlorade ju åt oss i totalen  !?

Resultatet: Woltti (Bavaria 38 Match (Spec.?) överlägsen och också totalsegrare, Melges 24, Finnflyer 36, Cabernet (A 40), FinnFUN (Förlorade 30s åt FF 36 och 11 åt A40).

Alla konkurrenter och hela besättningsgardet önskas en skön höst och vinter!?

October Race FÖRSPELET (Bo-Erik, Segelström)

Tisdag 30.9. Start 11:00 från Amiralshamnen med cruising storen på bommen.
Soligt, svag vind från olika håll framifrån. Motor eller motorsegling hela vägen.
Endast någon obetydlig regnskur och relativt mycket sol.
C 18:05.på Mistluren, Bo-Eriks sommarställe nära Baggö,
Bastu och sedan kräftor i båten!


Onsdag
1.10. Start 10:45
Seglade inre faret från Baggö i frisk SO.
Passerade Hangö c 14:00 med god fart.
Tidvis rikligt med regn.
FinnFUN anlände till Kasnäs16:25.
Middag på restaurangen.
Vi funderade på att stannar hela torsdagen där!


Torsdag
2.10 for vi i varje fall vidare omkring 11:00 efter tankning, trots god och vänlig betjäning i vilket ingick bastu. Men ingen hamnavgift ville man ha!
Full stor och hårdvindsfocken på c 17 kvm.
På rakan mot Helsingholmen ökade vinden och ett rev togs in.
Lite senare blåste det minst 20 m/s från c W (vindmätaren hade just pajat igen) och just före prickporten O om Helsingholmen var det osäkert om vi skulle klara V märket med sina stenar och jag satt på motorn som säkerhet. Då revs focken plötsligt ur profilen och innan vi han ta ner den hade den förlängda toppen slitits av och seglet kom ner och fallet for upp.
Beslöts att ta nödhamn på Helsingholmen.
När vi tog ner storen slet sej en fendert och flög i sjön. När seglet var beslagen for vi ut efter rymlingen som vi fick fast med första försöket via badplattformen. Den försvann dock obemärkt i något skede igen!
Väderlekskoll sms genast efter landningen menade att det skulle blåsa W 7 både klockan 16 och 20!?
Lunch intogs.
16:00 återtogs färden mot Nagu med stormfock på 9 kvm och två rev i ca 10-14 m/s. Telefonen ansåg att det skulle blåsa W 7 då och W 5 klockan 20!
I början fantastisk segling på hög slör, trots tidvis frisk vind och rikligt med regn!
Väl inne i skärgården hade det mojnat betydligt och vi motorseglade resten av sträckan. Till Nagu kom vi lagom för att se en vacker solnedgång.
Middag intogs på restaurangen.
Ingen hamnavgift här heller!


Fredag
3.10 grydde med strålande sol.
Hissades upp i masten och tog ner fallet och den kabellösa vindgivaren, som sattes på laddning i solen.
Lite senare fungerade den igen, men när det mulnade på eftermiddagen dog den ganska snart igen.
På vägen till tävlingshamnen Airisto Strand Marinan opererade Segelström den skadade hårdvindsfocken.
Väl framme byttes Doyle dacron storen mot Stratis diton.
Restaurangen hade privat beställning och vi kunde inte få mat där, men bastun var öppen för oss som inte heller här behövde betala hamnavgift.
Bastun var emellertid mycket sval. Däremot gick diskussionen ”het” med en åboseglare, som laddad av öl avslöjade sin totala okunskap om ORCi regeln, eller IMS, som de flesta ännu tycks kalla regeln i dessa trakter.
Han råkade dessutom vara i vår klass visade det sej följande dag, men det visste varken han eller hans kumpaner som var med i bastun.


OCTOBER RACE (Bo-Erik, Henkka, Jokke, Segelström)


Lördag
4.10. Första dagen gick i fantastiskt "sommarväder. Vår start förstördes totalt av en "festprissarbåt” (bastukillarna), som helt regelvidrigt och fräckt fällde ner framför oss så att vi fick veja massor. Efter det höjde båten upp och tvingade oss och en massa andra, bland dem Xanthe, ytter om linjen. Vi startade tillsammans med de stora LYS båtarna, som var drygt 10.
Första korta kryssen gick sedan dåligt för oss och Xanthe (Siesta 32) kryssade förbi oss!  Också på den korta länsen hade vi problem med att bli av med Siestan, trots att vi genast gick förbi dem! Sedan var det en lång spinnakerlös slörbog och först då började vi gå hyfsat. Efter det blev det en lång spinnakerslör och en dryga 2 Nm lång läns. Här hade redan Xanthe blivit ordentligt, men inte tillräckligt.
Kryssen mot mål blev tyvärr alldeles sned och vi sträckte nästan och därmed var vi slutligt förlorade. Vi blev 3a av 4 startande. Etta blev Xanthe knappt fört Dat Wor Et (X-332). Våra manövrer gick skapligt, med undantag av att fockens skotpunkt åter några gånger plötsligt var helt fel!


Söndag
5.10. Denna gång hade vi en bra start, men fick inte genast ordning på speciellt focken och en klar chans att spegla ut Dat Wor Et missades. Vi var dock alldeles nära den, som 2a i fältet, när vår hårdvindsfock mot slutet av kryssen än en gång kom ut ur profilen. När den bärgats satte vi vår 100% fock och tog ut storens rev. Vi låg då trots allt ännu 2a. Hade redan beslutit att inte riskera grejorna med att hissa spinnakern på den korta länsen. Dat Wor Et gjorde det inte heller, men hade ju fått ett gott försprång.
Denna gång var kryssen mot mål ordentlig kryss och vi tog först ett rev och sedan ett till. Vi gick bra jämfört med alla andra utom Dat Wor Et, som vi gick jämnt med. Unda Marina (Comfortina 32, LYS 1,14, segrare i båda starterna), som var i lilla LYS klassen och startat 10 minuter före oss fick vi fast halvvägs på kryssen. Stora LYS klassens segrare  (Sun Fast 3200, LYS 1,28) klådde vi båda dagarna båt mot båt. På söndagen med några 10-tals sekunder! Det är nog rätt klart att standarden i LYS var betydligt sämre än i vår lilla ORCi klass och vår regel guru har räknat ut att vi skull ha förlorat endast åt en X-37a, i första seglingen om vi hade seglat LYS! Dat Wor Et hade givetvis besegrat oss i båda starterna och Xanthe i den första!
Vi hade startat tillsammans med de stora LYS-båtarna, men ändå kom vi 2a i mål efter Dat Wor Et. Xanthe förlorade nästan 17 minuter åt oss, men vann oss ändå med dryga 20 s! Det har vi lite svårt att förstå eftersom dom var c 12 minuter efter oss i den första tävlingen och vann oss då med 5 minuter på den 7 Nm längre banan. Nå arrangörerna korrigerade sedan senare självmant resultatet och vi blev 2a och Xanthe 4a! Men 3a och 2a, räcker inte mot 1a och 4a enligt bonuspoängsystemet, så vi fick nöja oss med 3e plats efter Dat Wor Et och Xanthe.
Resultatet tillfredsställer givetvis inte skepparen, Men besättningen kan inte klandras för det och hela höstseglatsen blev ju ett minne för livet!


October Race EFTERSPELET
(Bo-Erik)


DET BLIR EN SÖMNLÖS NATT!

Söndag 5.10, 20:30


Sitter i en gungande och knyckande FinnFUN i Airisto Strand Marina. Ute blåser minst 20 m/s ungefär från S! Har just varit i duschen efter att ha tillsammans med Bo-Erik gjort vårt bästa för att förtöja en del bårar som låg illa. Ett par har tagit in på hotellet, för det är fullständigt omöjligt att komma ombord på deras Jon 30. Själv hade jag stora problem att komma ombord på en X-99 som rivit loss en stock från bryggan med två förtöjningsöglor... En Albin Express på andra sidan om vår brygga (den allra innersta) gungar från c 20 grader åt ena hållet till lika mycket åt det andra. En Fenix bredvid den gungar lika mycket men slår hela tiden mot bommen och fendertarna har redan mist sina tygskydd. Ingenting vi kan göra åt saken! Bryggorna har för få förtöjningsknapar. Nyheterna lär ha talat om upp till 23 m/s på Skärgårdshavet nu på kvällen! Det tror jag helt på! (Vår vindmätare fungerar alltså inte!)

Måndag 6.10: 


Åter en skit dag till sjöss!? Solsken och "värme" hela dagen och god västlig vind! På 3 timmar och några minuter till Kasnäs, efter testseglingar av Etap 37!

Tisdag morgon c 7:15:


Tisdag c 13:39:

Tisdag kväll c 19:15:
Cirkeln är sluten!?


PÄLSREGATTAN (Jonte och Pekka)

föregicks denna gång av en lugn kväll i Borgå. T.o.m. båtens konstruktör konsulterades medan kvällens andra av två öl konsumerades!?

Själva tävlingen startade också lugnt med spinnaker, men vi tog snabbt tätplatsen i fältet och fick t.o.m. i ett skede en god lucka till dom närmaste. Men sedan vred det imot, som planerat, Vind styrkan var dock svagare än lovat och vi hade t.o.m. problem med några Albin Expressar, som startat 10 min tidigare. Kanske också för att Amiralen inte kunde fullt ut sköta taktiken, i den ojämna vinden, på den delvis underbemannade båten och med en helt ny ombord!
Sedan ökade det och på den långa kryssen söderut var vi fullständigt överlägsna och fick upp en 10 minuters marginal till tvåan i fältet. Det var väl Dehler 33an Caramel, vill jag minnas. Segern gick helt väntat till hopplösa Xtas (X-79, LYS 1,14), som fick vara c 18 minuter efter oss. Resultaten har jag inte ännu på söndag morgon, för vi for hemmåt i frisk SSW, skörade en gammal hårdvindsfock vid hissandet och seglade länge med enbart cruisingstoren. Planen var att segla ända till Amiralshamnen, men den friska vinden, mörker, mörka moln, och en totalt slutkörd Amiral (ännu på söndag morgon när detta skrivs), fick oss att söka "nödhamn" på Drumsö.
(Någon bild skall väl hittas senare?)

GRANDE FINALE (Lasse)



50 m efter startlinjen, 15 minuter efter starten, Vi (längst t.h.) är i en klar ledning! Åtminstone med ett par meter!

29 minuter efter starten! Lasse skotar storen! Bara blankt vatten framför och bakom ser man konkurrenterna. Närmast Cirrus följd av Broder Willibald. Marietta, segraren i stora klassen torde vara i mitten i bakgrunden.

X-99orna går till attack! Först kommer Cassandra och Merita passerar just Cirrus.

Här har vi rundat och drivit ca halva banan. Nu är Merita före Cassandra och båda gick förbi. Vi har seglat 1h11m.

Så gick det ju som man kunde vänta sej! Det kom vind! Vi lyckades klå 99orna med några futtiga sekunder och tog line honor, men Marietta, andra fr. v. kom alldeles för tidig i mål set från vår sittbrun! Det har gått c 2 timmar nu och c 1,9 Nm.

FINNGULF TOPHY 2008 (Team Vene lehti)

Jag hade hela tiden planerat att segla med enbart med en flicka. Men diffusa uttalanden från Finngulf och Kari Wilen om en pressbåt gjorde att jag inte vidtalade någon av mina tre kandidater innan det var för sent. En hade flyttat till Vasa, en hade program både på dagen och kvällen och den tredje hade jobb... Så kontaktades jag av Venes chefredaktör Ari Inkinen om att ta med honom, chefstestare Kari Wilen och två damer, Marja Vainio och Päivi Koipijärvi,  som vunnit ”En dag i segelbåt” inom huset. Så var besättningen fastslagen. Jag hade dock endast en redaktör som varit i Qingdao, någon annan hade en skeppare som deltog. En dam dessutom! På en 41a fanns det dessutom en välkänd FG-konstruktör - visserligen manlig!?

Hela 34 Finngulfar ställde upp i den 4e Finngulf träffen. Tävling på dagen, fest på kvällen! Egen klass hade FG 41 (5), Fg 39 (6), Fg 37 (6), Fg 36 (4), Fg 33 (5) och Fg 28 (3). Dessutom en var av typerna 46, 43, 44, 34 och 38.
Båtarna startades i tre grupper  och i den första startade 28 och 33.

Vår start var försiktig med tanke på att en stor del var familjeseglare, nära startfartyget, som var den klart fördelaktigare ändan. Framför oss fick vi två 28or varav en var VindUngen, en av de absoluta favoriterna till totalsegern, enligt min mening.

Vi fick lite bromsa upp för ”småttingarna”, men  så fort dom var över linjen skotade vi in och gick aningen högre och givetvis också fortare. Kryssen var kort, men när VindUngen slog mot märket kunde vi slå på den och sträckte sedan upp till märket trots den till riktningen och styrkan varierande vinden. Sedan hade vi en lös bog på kanske en sjömil och vi valde att fälla lite under kursen, för att få så lite lä som möjligt av en holme och det gav väl lite utdelning. Närmast oss hade vi en 33a med genua (vi har ju bara fock och lite mindre storsegel än standard), så jag var lite orolig för hur den långa länsen till den gröna isbojen V om Kytö skulle gå.

Först hölls den otroligt nog bakom oss, men lite efter Ådholmen kom den med en privat vind, nästan jämsides med oss. Efter det blev den sedan sakta men säkert efter. Enda förklaringen jag kunde komma på var att vårt botten var renare. Men vi förstod också att ha förvikt och på detr sättet minska den våta ytan. VindUngen blev också sakta men säkert, men dom hade säkert rätt rent botten.



Förvikten består här av Ari, Päivi och Marja.




Amiralen visar vart vi skall för Ari Inkinen och Kari Wilen. Bakom oss kommer FG 33 Arandea (mörka), som blev 2a totalt och FG 46 Luna! Men fyfy inte får man ha två försegel uppe samtidigt när tävlingen går utan spinnaker! (Foto: Kinttu alias Päivi Koipijärvi)

Så återstod en lång kryss tillbaka till Gäddvik. I början tog vår värsta konkurrent, Arandea (Jukka Vikman, EPS) rätt bra in på oss. Vinden var som bäst 7-8 m/s och det var tillräckligt för oss och lite i mesta laget för konkurrenten, trots att dom var hela 7 ombord. Tidvis fick dom gå med levande stor. Men tidvis var det betydligt svagare vind och kanske lite för lite för oss, så inte kunde vi vara säkra på klassegern. Men trots en slör mot målet var vi knappa 2 minuter före i mål.
 
Vi hade inte en aning om hur det skulle gå i totalen, utan fick vänta på resultaträkningen. Lite spännande var det ju, inte minst med tanke på att en BMW X5 utlovats totalsegraren för 3 månader. Också en TAG Heuer klocka skulle man få.

När resultatet kom hade man lätt att le. Konkurrenternas hyllning, också om den var mera på skämt, pågick hela kvällen  och blev till slut smått generande. Följande morgon var man rätt trött när vi for ut till ORCi finalen.

"Skörden" från Finngulf Trophy! En TAG Heuer clocka, en BMW X5 (modellen ovan till egen, normal storlek för 3 månader) och ett vandringspris!?

PS. Har redan kört min BMW X 5 i tre dagar och klarar automatväxeln både framåt och bakåt och kan köra lite åt båda sidorna också! Radion kan jag också använda och lite till!?
Ocksdå min TAG Heuer klocka fick jag igång och visarna visar rätt liksom datumet!?

DRAMATIK I ESFs SISTA ONSDAGSSEGLING!?

Vinden var 13-15 m/s i byarna, men sjögången var tidvis mycket hög! Ca 0,5 Nm före S-märket O om Knapperskär sade vårt fockfäste i däck upp kontraktet (min design!) och innan vi hann reagera slets focken ut ur förstagsprofilen. Det var inte lätt att kryssa vidare med enbart den revade storen och just före märket fick 40-fotaren Brigitte fast oss och rundade aningen före, men gick sedan genom vinden i st.f. att gippa. Jag valde att försöka undvika att gippa och det lyckades, men vi gjorde ingenting annat än koncentrerade oss på att klara Knapperskärs ogästvänliga lovart strand! Först efter det kopplades hårdvindsfocken och hissades lite senare. Att ens försöka ta ut revet på platt läns kom inte i ens i mina tankar.

LILL-FREYA
Långt senare kom Lill-Freya (First 24) till samma ställe. Om jag nu förstått rätt försökte de ta ut revet och hamnade då för nära land och ”kunde inte då mera gippa”! Troligen skall det tolkas så att dom inte vågade gippa och skulle gå genom vinden men farten tog slut och stagvändningen kunde inte fullföljas och båten hade inte mera styrfart. Det läget upplevde vi också nästan under vårt kryssande utan försegel. Följden av det var att dom gick på grund på lovart strand. Båten spolades längre mot stranden, kölen lär ha gått av och  masten kom ner, en del av besättningen spolades i land av de största vågorna, medan andra kunde mer eller mindre vada i land. 
C 21:15 hämtade sjöbevakningen besättningen till Amiralshamnen.

(11.9 09:00) Gast Janne meddelar från olycksplatsen att "båten är så nära land att man kan vada ut till den med gummistövlar. Allt under skrovet är borta!"

Många avbröt och en annan lär också ha varit nära att hamna på land. Flere segel har skörats! Men det var endast 10-15 m/s!? Vi var, trots missödet, först i mål och blev trea i klassen (efter Marietta och Ebnegea) och det var tillräckligt för:
- en totalseger i klassen före Marietta och Ebnegea och 
- onsdagspokalen (flesta antalet segrar)  i klassen och
- onsdagspokalen totalt  (delad med lilla klassens segrare Sabrina).

 

 

 

 

NER PÅ JORDEN IGEN?
Onsdagsseglingen 27.8 började med en dålig start av oss, men ändå den bästa av alla! Vi drog iväg, jallade bort 40-fotaren i bleket vid Torraisar, men fick ge oss vid första märket. Vi slog och dom fortsatte helt ensamma mot Kytö. På kryssen upplevde jag att vi tidvis gick dåligt, men ändå gick vi högre och hårdare än de två X-99orna. Att anse att vi skulle ha gått med sidan före, som man har påstått, låter otroligt! Det hade jag nog märkt!
Vid kryssmärket var vi något efter 40-fotaren (i korr tid), som rundade fel väg (vem bryr sej så länge seglingsnämnden inte ser det?) och ganska jämnt med Ebnegea! Länsen mot mål var mera läns än jag bedömde och därför valde vi den mindre slörspinnakern. Ett misstag! Så hade vi ett jävla fågelbo vid styrbords spi,skot när vi skulle hissa spinnakern! Amatörer ombord, så som Amiralen! Vidare kom det bättre vind bakifrån! Inte vår dag! Men vi gick trots allt upp i delad ledning i serien, med 2 seglingar kvar! Detta tackvare att Marietta redan räkna bort poäng och vi inte behöver göra det alls.Så läget ser riktigt bra ut? Utan totala missar från vår sida kan den största kampen bli mellan Ebnegea och Marietta om andra platsen.
Segern togs av  Ebnegea (1,14) före  Brigitte (1,27) och oss(1,23)! Totalsegern tog lilla klassens Lill-Freya, tack vare ökande vind bakifrån mot slutet? De tre bästa i totalen var från lilla klassen!
Om totalens segrar är läget att Sabrina har 4 segrar och vi 3. Vi borde alltså vinna de två återstående totalt!
Om onsdagspokalen i klassen gäller att Marietta måste vinna båda återstående för att bli jämnt med oss om den pokalen!


RWYC ESBORANKING DELTÄVLING
(Gästgastar: Tapsa och Jerker fr. Minnamari. På egen begäran endast ”viktiga”, c 200 kg: Bo-Erik och Lasse)

Vind c 4-5 m/s N-NO (vindmätaren fungerar, men loggen visar alldeles för mycket, så vindvärdena är långt ifrån rätta).

Startlinjen var lagd så att man med lätt skotade segel, för babords halsar, nådde följande märke från styrbords ända. Där startade vi med god fart endast c 5s försenade och hade genast en klar ledning. Det var endast Banner 41an (LYS 1,33) som med god fart kom ner från andra ändan och ganska snart tog ledningen. Vid  Melkös isboj ledde dom redan klart i korrigerad tid, gipade och fick så småningom upp spinnakern.

X2 startade sämre och blev t.o.m. luffad av Marietta innan den kom loss och kom rätt snabbt ganska nära oss, men stannade sedan c två båtlängder bakom oss. Fastnade kanske på vår aktervåg? Vid Melkös SW spets fick dom sedan en privat vind och kom nästan jämnsides med oss, men vi fick ändå vind för om dem och läget låste sej och vi  gjorde en bättre rundning/spinnaker manöver utan att gipa och hade rätt snabbt blåsan dragande. Vi fortsatte för babord en stund för att runda Zoom 8 och Opti FM seglingsfältet. Om jag hann uppfatta rätt gick 41-fotaren mer eller mindre igenom hela fältet och några andra gick nog delvis igenom det också.

X2 parkerade sedan igen några båtlängder bakom oss. Vinden hade nu ökat till ca 7 m/s enl. vår uppskattning. Senare var det kanske 8 m/s i byarna. På Gråhara har det inte mätts mer än 7 m/s under seglingen, men efter seglingen talade man om att det skulle ha varit upp till 10 m/s och jag måste medge att jag tyckte såg ut att blåsa betydligt mera där bakom än vad vi hade.

Skulle uppskatta att Saililo III ledde ännu i korrigerad tid vid rundningen N om Kytö. Seglingen hade gått verkligt snabbt dit, men jag var inte särskilt orolig, för vi hade ju en lång kryss i ”mitt special före” framför oss. Trodde inte heller att någon annan var ett hot mot oss i detta skede. Speciellt med tanke på vad vi hade framför oss. Speciellt Marietta brukar nog kryssa bra, men enligt mina ungefärliga tidtagningar var dom nog ordentligt bakom ännu vid Rysskär och Ebnegea torde i varje fall ha varit före dem med sitt mindre mätetal.

Vi rundade bättre än X2 som hamnade i vår spillvind och slog rätt snart. Räknade med att det som vanligt vid nordliga vindar blåser bättre nära land och vi skulle få sjölä av Knapperskär för den underligt stora dyningen från O, om vi gick tillräckigt långt in. Så vi lät konkurrenten gå och dom gick långt. När vi möttes var spelet förbi för dem. Vi hade en klar ledning som hela tiden ökade och som väntat tog vi kraftigt in på Banner 41an. Den var bara knappa 3 minuter före när kryssen var slut och Fun First och Ebnegea var så långt efter att vi inte ens funderade på att hissa spinnaker på den sista biten mot mål. Det borde ha gått med våra ”viktiga” gubbar långt bak i lovart och specialspinnakern, men varför anstränga sej i onödan!

Som man kunde ana hissade Jokke sedan spinnakern på sluttampen.

Kanske det gav dem tredje platsen, 41 s före Fun First. Dom förlorade andra platsen med futtiga 23 s åt X2, som vi i seglad tid klådde med hela 3:38 och i korrigerad tid med 6:04.

När vi rundade vid Kytö märkte besättningen att de båda Infernona fattades! Vi förstod att något måste ha hänt någondera och den andra blev där för att hjälpa. Man hoppades ju bara att ingenting allvarligt skett.


EMs Tävlingschef Timo Lauttia skötte sej åter en gång bra! Jokke Majander med dottern Linnea (11) och Jukka Pirinen tog 3e platsen med Ebnegea och säkrade RWYC lagpriset till ESF. De var de enda som gick med spinnaker på den sista biten mot mål!

 LYS SEGLARE MÅSTE VARA  KORKADE!?

Varför ställer man inte upp i denna fina tävling. Bra bana i de flesta vindar, fina arrangemang och snabb resultaträkning!
Resultaten avslöjas dock först efter att alla hunnit äta laxsoppan, bröd, öl och kaffe med bulle, som arrangörerna bjuder på! Ju större besättning desto större ”vinst” gör man ju dessutom! För oss kostade det 4e/man och då fick vi tävlingen och prisen på köpet!? J Och skepparen betalar ju kalaset!



Fr. v. BO-Erik, Jerker, Tapani, Amiralen och Lasse

NÄSTA ESBORANKINGDELTÄVLING GÅR 7.9 PÅ HSK!

RODERHAVERI

Inferno 31an Solveig råkade ut för ett roderhaveri utanför Rysskär och Jan beskriver händelsen såhär:

Enligt vindmätaren ca 9 m/s och lite på 8 knop på loggen. På intet sätt varken högsta fart eller vind under sommaren. Lite tråkigt faktiskt då vi hade hoppats på att få vår första vinst över Marietta, tror inte vi låg helt dåligt till totalt heller.

Antingen så har metallen blivit uttröttad med tiden (fick bl.a. rätt mycket stryk i kryssen i korssjö mot Kotkan portti på VSSR) eller så har vi tagit i något utan att märka det.

Roderbladet saknas och av axeln ser det ut att finnas ca 30-40cm kvar under vattenlinjen som dock ser ut att vara böjd, inga flatjärn är kvar. Saint Boats har dock lovat att göra ett nytt roder, men måste först få OK från försäkringsbolaget, det kunde kanske löna sig att göra ett lite djupare roder då man en gång fixar ett nytt?

Annars så var det ganska odramatiskt, fick en liten broach då jag inte kunde styra mera förstås men sedan fick vi snabbt ner alla segel och Marietta var på plats inom några minuter.

Marietta bogserade sedan båten mot land tills sjöräddningen tog över och premierades sedan av arrangörerna med ett special pris!

 

HELSINKI – TALLINNA RACE
(Daije, Giggen Teddy. Medelålder dryga 66 år.)

Speciellt optimistisk var jag inte före starten med tanke på vilka vindar som utlovades. Den inställningen förlåter inte min urusla start! Jag ”glömde” bort mej totalt och då var det ju verkligt misslyckat att ha satsat på lä ända av linjen.  Nu blev vi illa täckta av en massa stora båtar.

Vi hade sällskap av FG 391an Ode, på vars aktervåg jag till en början åkte, men gav upp den och kunde konstatera att vi gick minst lika fort. Fast sedan när jag blev för intresserad av besättningens ”kafferepsprat”, märkte jag att vi tappade lite åt stora systern. Så blev jag plötsligt upplyst om att några båtar kom fort bakifrån. För sent att lova upp och försöka få dem att gå i lä. Så den första av dem, Comfortina 38an Najadi IV, körde över oss och efter den de två andra.  Vi förlorade flere 100 m åt Ode. Rent slarv och slöhet från vår sida!

Några sjömil före Tallinna madal  kom det utlovade bleket, som började med att vinden vred i mot. Klassens största båtar kom betydligt lättare runt kasunen och kunde driva iväg mot målet, medan vi och många med oss kämpade i obetydlig vind och mot stora vågor.

Men inte nog med det. Just när vi höll på att driva förbi den tidigare nämnda Comfortinan, fick vi en chock! First 31.7an Fun First hade kört fast oss (LYS 1.18 mot vårt 1,23)! Tydligen hade vi åkt in i ett bleke och båtarna bakom oss kommit fast oss. Men vi drev nog ifrån Firsten igen när vi var i samma vind, tills vi tappade bort den igen i mörkret.

Så kom det lite vind från öster, som utlovat, och vi sträckte tillslut mot fyren. Vi tyckte det såg bra ut och egentligen var det bara en ”större” båt som gick fortare än vi och rundade dryga 100-200 m före oss. Den var en av få båtar som strävade S-ut, så de flesta andra båtar var ORC Clubbåtar.

Satte kurs efter konkurrenten, men kunde inte hålla deras höjd och föll ner. Dom drog ifrån. Så vred vinden och vi kunde ta mera höjd och till slut gick vi på kurs, medan konkurrenten föll ner. Senare hörde vi att dom aldrig gått ens nära kryssbog utan fällt ner för de trodde att vi gick på kurs mot målet. Jämna vindar på fjärden!?

Lite efter Aegnas V-boj fick vi fast konkurrenten och lyste på dem! Chock igen! Det var Fun First! Inte vår natt denna gång!?

En liten tröst var ju att vi lämnade dem 10 minuter på sträckan till målet, men det hade behövts knappa 20 minuter till mot dem, som blev ”bara” 4a, trots sina lyckade drag!


Varför månne herr Andersson är så glad?


I väntan på prisutdelningen

Segern gick åter en gång till omöjliga Panasonic (Salona 45, LYS 1,34), som seglar med chartergäster ombord!? 2a blev Dehler 34an Ramdata (LYS 1,24), som lite före bleket vid Tallinna Madal var inom rimligt avstånd från oss och måste ha lyckats ännu bättre än Fun First! 3a blev vår klubbkompis Anne-Maj (Arcona 400, LYS 1,32).


Vår herr Andersson och Seija Andersson fr. Fun First...



Vem tog dessa bilder....?

Av andra ESFare vill jag gärna nämna X-99an Cassandra som var bäst i X-99 klassen och Marietta som blev 3a bland 30 startand i LYS 3. Lill-Freya blev 2a bland 7 i LYS 4-6. 5a blev Quintus i LYS 1.

PS 1: Ytterligare belägg på de "orättvisa" förhållandena är ju det att minsta LYS klassens segrare Tyyne (RJ 85) seglat endast 39 minuter längre än vi!? Därmed har den väl slagit oss med c 60 minuter i korrigerad tid. Den var också först i mål av LYS båtarna (men några Business LYS båtar har nog klått den?).

PS 2: Onsdag kväll fick jag åter en chock! Märkte plötsligt att vi seglat med fel fock! 100%aren i.st.f. lättvindsfocken! Det förklarar varför jag i mörkret inte kunde förstå hur focken kunde stå så underligt vid Tallinna Madal! För många pensionärer ombord!? Börjande med skepparen! Gränser borde finnas för vad man ger för fördelar åt konkurrenterna!?

!?

PENTALA RUNT – ESFs LÄTTSAMA FAMI LJE SEGLING!?   (Frida)

På söndag seglades ESFs slutna LYS tävling runt Pentala, utan spinnaker, i skuggan av lördagens kräftskiva! Själv hade jag svikigt kräftskivan, men var inte för det i speciellt fördelaktigt läge, vilket några, med kommodoren i spetsen, försökte antyda :-) !
Jaktstarten skedde för vår del i c 3 m/s, som senare ökade till c 7 m/s. Olyckligt för oss hade vindtabellen för den svagaste vindstyrkan valts. Därmed gav vi c 3 minuter extra åt stora klassens segrare, som vi förlorade 29 s åt. Totalsegern förlorade vi med 8:19 till lilla klassens bästa, medan vi ”gett bort” 11:04 åt dem i starten!

Vår klass vanns av Safiren Safira, förd av Fredrik Ekström med delägaren Mikael Westerlund som ”familjemedlem”. Det skall medges att dom seglade mycket bra och endast en liten taktisk miss lite före mål gjorde att Marietta slank förbi. Olyckligtvis hade den sistnämnda just före det gått fel om en prick och kanske fått en liten fördel av det och dom var hederliga nog att medge sitt misstag och hissade flaggan just före mål.

Lilla klassen vanns i överlägsen stil av folkbåten Stiplu II, denna gång förd av Tomme Finne.

Ännu 0,5 Nm före mål var läget så här illa för oss: Safira har lyckats klämma sej emellan Marietta och märket (hur det riktigt gick till fattar jag inte! Inte tyckte jag att överlapp förelåg!) och har en klart chans att få grepp på konkurrenten, men väljer att slå först! Vi är ohjälpligt för långt bakom. Längst till vänster H-båten Trassel och till höger Folkbåten Tee-Che. Stiplu II är redan i mål!



Moraliska totalsegrare (finns det något sådant?) i ESFs PENTALA RUNT, Frida och Amiralen i FinnFUN!

2008 VERKAR INTE VARA MITT ÅR!? VARFÖR SVIKER TI MEJ?

RYSÄKARIN RYSÄYS (Frida, Giggen och Klas)

Foto: Team EPS! Tack för dem!

Missade starten totalt och här är vi nu totalt i påsen, längst i lä vid första rundningen. Mot lovart: Merinna, X2, Marietta och Solveig.

Stax därefter är läget inte alls bättre för oss. Längst till höger Ebnegea (Tempo), klassens minsta båt, som startat perfekt, leder ännu klart och blev inte omseglad ännu på länge. först förbi var X2 och vi lyckades med det först lite före Kytö. Nästan en timme efter starten! På kryssen till Äspskär tog vi just inte alls in på X2, som rundade omkring 4 minuter före oss. Alla andra blev nu lite på den kryssen. Merinna rundade som 3a.

På länsen till Rysskär tog vi sedan fast X2 (!) och gjorde en bättre rundning och passerade konkurrenten, men dom "små" var alldeles för nära. Troligen var Merinna i ledningen i korrigerad tid före Marietta och Ebnegea (th), gissar Jokke M? Beslöt att strunta i X2 (i mitten) och segla så snabbt som möjligt och försöka rycka ifrån alla. Vi gick innåt så mycket som möjligt medan X2 gick utåt. När vi möttes lite före Knaperskär hade vi dragit tillfredsställande ifrån X-332an. Sedan siktade jag på ett moln som kom över Kytö och fick en god vind. X2 hade då gått inåt och blev otroligt mycke på det. Merinna blev också klart på denhär kryssen, men var inte ännu riktigt tillräckligt efter vid rundningen N om Kytö. Däremot hade de andra blivit tillräckligt! Jag var nöjd! Ännu hittar jag vindarna, vilket totalt misslyckades i BOW.

Full fart på spinnaker slör mot mål och en önskan om att det skulle mojna närmare målet. skickades till "gudarna". Så gick det inte! Plötsligt såg vi en rivare komma, betydligt mera från sidan. Vi hann bereda oss på den, men när den kom lossnade lä skotet plöttsligt från spinnakern och det blev lite panik ombord. Hur få fast skotet igen snabbast? Focken upp och spinnakern delvis ner för om förstaget och så skotet fast och duken upp igen?

Så långt han vi inte! Vinden hade vridit ytterligare och det var bara att ta ner spinnakern helt. Från Träskholmen var det sedan kryss hela vägen in.

Tyvärr hade vi mindre vind och mera i mot än de som kom efter oss, men Merinna vann så klart att det inte hade någon avgörande betydelse!

Onsd. 30.7

Efter att hela dagen ha njutit av det otroligt vackra vädret, seglande omkring i Esboskärin, med herr & fru ”Segelström” tog vi iland vid Paven. Där opererades lättvindsfocken en aning och så intog vi middag på klubben. Kyrkslättsborna anlände och tog sej en öl... Vi for för sent ut! Jag hann inte söka efter startklockan på mätarna (aldrig mitt jobb) och vi fick upp seglen rätt sent. Vi ”tog fart” från pontonbryggan och styrde mot linjen, i lä om Pentala, i lä om bl.a. Marietta, stående i det närmaste stilla.


I förgrunden Marietta och vi attackerar bakifrån! (Stackars motorbåt!

Seglen måste ha varit perfekt skotade till någon osynlig vind! Vi sväpte med fart i lä förbi diverse båtar jag inte hann notera och trots att jag tvingades till snabba undan manövrar stoppade inte farten och vi sköt iväg över start linjen.


Fr. v. Marietta, vi, Sabrina, Pinta och Lill Freya  (som vänder tillbaka efteratt ha insett att dom är över. C 10-15s till skott!! 

Inte som första, men med överlägsen fart och for iväg. Åter kunde jag konstatera hur enkelt det är att starta med denna båt bara det blåser lite över 6 kts, trots focken!

Så kom vi med överlägset försprång i mål, utan att få kling. Ok, var vi trots allt för tidigt över, eller var det för att vi glömt flaggan uppe i starten? (Det sistnämnda står det ingenting om i reglerna, det visste jag! Dock inte den överentusiastiska konkurrenten från 60-talet, som lär ha rusat till seglingsnämnden och fordrat att jag skulle diskas! I EN ONSDAGSSEGLING!?)

OK, jag såg aldrig linjen p.g.a. konkurrenter, som verkade vara före oss när skottet gick, och som jag försökt undvika att köra över! Men när en ”vanligen tillförlitlig gast” utropade att vi inte var för tidigt över, som också jag "trodde". Fortsatte vi utan att ens se om flaggan tagits ner när dom andra återvänt. Gasten har medgett att inte han heller såg linjen!

Nå det kändes skönt att veta att båten ännu går bara det blåser lite! Ett skuggresultat gav vid handen att vi hade vunnit totalt över lilla klassens Sabrina med 1:49. Klassegern hade vi fått med 2:44 med en seglad tid på 48 minuter. Vi kunde troligen ha vänt tillbaka och ändå vunnit?

Marietta (med spi.) och Tärnan (Swedestar 37) går i mål och den sistnämna fåt klinget!

Nu återstår ännu 6 seglingar. I totalen räknas de 10 bästa. Vi har 26,75p på 4 starter och ligger 4a. Ledande båt har 41,25p på 9 starter och räknar av dem bort 9,5p, medan vi räknar med allt. Slaget är inte förlorat, men från och med nu är åter Ebnegea (28,5p efter 5 starter) med efter sin semester och med dom har vi haft några ytterst jämna duster...

Om onsdagspokalen (antal segrar) ligger vi på delad första plats med 3 segrar.

Segelström skotade inte in focken mot mitten fullt så mycket som vi brukar!


HANGÖ REGATTAN (Andreas, Basti, Janne, Peter, Teddy)

Första tävlingen gick till Hangö 1 – Ajax – Sextant och till målet via Andalskärsbådan.. Vinden var omkring NW så det blev spinnaker ända till Ajax. Vi startade i östra ändan av linjen och kom skapligt iväg. På sträckan till Ajax hade vi närmast framför oss Mean Mari (Mean Marine 32, LYS 1,26, Ari Känsäkoski), Astraia ( EF 34, LYS 1,22, Jussi Pietinalho) och Maremoiselle (Omega 36, LYS 1,22, Rolf Therrnan /Janne Winqvist). Vi gick rakt på märket, medan konkurrenterna gick i en liten båge uppåt. Det hämnade sej före rundningen när de måste gå på en lägre kurs i förhållande till vår och vi passerade de två sistnämnda och kom till rundningen i det närmaste samtidigt med Mean Mari. När jag såg att dom bytte till sin ”krysspinnaker” drog vi lite i bromsen och rundade tätt bakom dem och skar genast upp, medan dom inte ens  kunde gå på kurs.

Det tog en stund innan vi fick trim på vår fock (det är ingen lätt uppgift att snabbt få tillfredsställande trim inställt med vårt lite komplicerade system) och jag kollade väl lite för mycket på hur det jobbet fortlöpte och märkte inte hur hårt Astraia kom bakifrån och tog dessutom lite höjd. Här borde jag utan vidare ha tagit mera höjd och placerat oss framför dem. Det var nästan kryssbog och vinden vred i mot sista biten av benet och det blev ordentlig kryss. Astraia fick nu fritt passera oss. Delvis tackvare sin genua gick dom aningen bättre? Men det var första gången under regattan som jag tyckte att båten inte gick som den brukade och samma upplevde jag i Hangö – Sandhamn på den friska kryssen. Är någonting fel på våra trim?

Det blev alltså kryss på slutet, som några av de snabbare båtarna slapp nästan helt och Astraia drog fördel av det jämfört med oss, men dom gjorde också ett lyckat slag i den mycket ojämna vinden. Jag var också för snäll mot Ramdata och slog inte upp mot märket framför dem, utan lite i lä. Lite ström gjorde sedan att vi inte klarade märket och måste fälla och gå akter om konkurrenten, men vi hade bestämt att försöka gå med spinnaker efter rundningen och fick upp den relativt fort. Först när vi visade att det går började man förbereda sej på Ramdata och innan dom hade blåsan uppe hade vi gått förbi dem i lä. Snart hade också alla andra spinnakern uppe!

Vid Abborgrund tog vi ner spinnakern, vilket alla andra utom Mean Mari också gjorde. Ramdata hade gjort det redan tidigare och blivit ytterligare efter. Troligen hade det lönat sej att fortsätta och gå lite under kursen i de värsta pustarna. Vinden hade nämligen ökat betydligt. Att Mean Mari tog in på oss är dock inget bevis för den teorin. Dom har en liten och mycket plan spinnaker och skall ju vara snabbare än vi.

Den korta kryssen mot mål gjorde vi utmärkt, trots att det inte gick att ta skiften, utan man måste se efter var det var minst störand banseglingsbåtar som också skulle i mål på samma ställe.Vi tog in klart mer än halva försprånget till Astraia och blev 2a efter dem.

Nästa dag (fredag) var det mycket svag vind och en speciell lättvindsbana togs i användning.  Banbeskrivningen var dock besynnerlig! Den bestod av en kiopia på en bana gjord på en plotter. Inget fel på det, men samtliga wp var endast angivna med koordinater i en lista. Alltså ingen beskrivning på vad rundningsmärket bestod av. Vissa kunde man givetvis begripa vad de var, som t.ex. Hangö 1, men några var endast punkter i havet!?

Vår start förstördes av en Diva 39a, som vägrade höja när vi kom upp mot dom från lä. Tvärtom sänkte han lite, för annars hade han ju hamnat på fel sida om linjen! Nå dit hamnade han ju ändå, efter att han hamnat framför oss och Panasonic tog över, men vi hade tappat farten. Det ända goda med vår start var att vi startat i rätt ända av linjen och var på väg mot den lilla vind som vi såg i SO.

En del båtar blev otroligt långt efter i starten p.g.a. de svaga ojämna vindarna. Bland dem var Astraia, men dom gav inte upp och kämpade fast det otroliga försprång Omegan fått till dem.  Också vi var säkert över en sjömil före dem i ett skede. Men när vi närmade oss Hangö 1, när c 1/3 del av banan återstod var Omegan, vi, Ramdata och Astraia inom ett kort avstånd från varandra. Vi gick på ganska skärande kurs mot märket, men då gjorde jag den bedömningen natt det blåste bättre lite i lä om oss och jag beslöt att gipa dit och det gav utdelning. Vi rundade lite före Omegan, som var före EF:n och Ramdata.

Tävlingen fortsatte som spinnaker bog mot kusten och till slut blev det en relativt kort kryss ijämn vind mot mål där vi lyckades lämna Astraia tillräckligt (9s i korr. tid), men inte Maremiselle, som vann oss med 51s. Vi var nu i poängledning på lika poäng med Astraia!

Tredje seglingen började i god vind omkring N-NW. Enligt min åsikt fick vi en dålig start, som en följd av att jag överraskades av ett antal båtar startade för styrbords halsar vid östra flaggan och gippade runt den och först efter det hissade spinnakern.  Vi kom för babords halsar mot linjen nära samma flagga, borde givetvis ha startat längre mot mitten med dragande spinnaker. Nu blev jag tveksam. Det var ju omöjligt att veta hur långt dom skulle fortsätta för styrbord och då var det ju riskabelt att hissa balongseglet.

Vi hade en lång läns mot Georgsbank och sedan kryss till Ajax och läns till mål via Savimatala. Ända till Georgsbank var det god, relativt jämn vind.

Genast när vi kunde för de två begränsningsbojarna gipade vi och skar Västerut. Detta av två orsaker. Jag ville bort från den efterkommande skocken i vilken ingick sämre startande stora båtar, men också för att det brukar blåsa bättre nära land vid nordlig vind. En IMX 40a (LYS 1,38) som tog ledningen efter starten skar ut till havs och tog fältet, inklusive Astraia, med sej. Vår taktik var dock till vår otroliga förvåning till den grad lyckad att vi  (LYS 1,23) rundade pricken som klar etta!

Den dittills till riktningen relativt jämna vinden, som avtog  ju längre ut vi kom, vred mot ost i samma ögonblick som vi förberedde oss för rundningen. Det betydde att en väntad slörbog förvandlades till kryss i vind som för ett ögonblick avtog till nästan noll.

Den attacken mot vår totalseger klarade vi ännu. Sedan fick Ramdata en otrolig fart och seglade först fast Astraia, som såg sej tvungen att slå S-ut för att bli av med den störande vinden från Dehler 33an.  Jussi berättade efteråt att han trodde att det inte skulle löna sej och det trodde jag också, (Vicke Ruokolahti på D var av samma åsikt)  för alla båtar framför och i lä om oss gick mycket bra. Trots det borde vi ha slagit efter konkurrenten och lagt oss framför, i lovart om dem, trots att dom inte gick långt ut. Det enda som gällde i denna start var ju att komma före dem i resultatlistan och därmed ta totalsegern!

Så skedde ju det som inte skulle få ske och ingen spått! Vinden vred mor S och konkurrenten var alldeles för nära oss. Men vi gick bättre och hoppet växte åter, men sedan kom ett större vrid mot S och dom var klart före oss!

På länsen mot Savimadal jagade vi sedan Astraia och Ramdata, som i ett skede såg ut att ta hem segern i starten.  Vid rundningen hade vinden mojnat betydligt och vi nästan tagit fast konkurrenterna. Framför oss, i riktning mot målet, hade vi ett otroligt fält av banseglingsbåtar som kryssade och länsade i mycket svag vind. Och vi skall kämpa om deltävlings- och totalsegern. Inte riktigt ok!

Vinden avtog allt mera och vi lyckades gå förbi konkurrenten. Sedan gällde det att på något sätt lämna dom c 3 minuter. Vi jipade hit och dit men dom följde oss och deras manöver var alltid bättre så det hjälpte inte att vi hade aningen bättre fart I nästan noll vind gick vi i mål 63s före dem och blev åter 2a.

Det är bara att medge att Astraia seglades bättre än vi i regattan!.
DUBBELSEGER FÖR KAMU - IGEN!? DENNA GÅNG I LYS!
Men enligt min mening blev det igen fel ordningsföljd mellan oss!?  

Hur mycket sedan det faktum inverkade på resultatet att Astraias (och Maremoiselles, som blev trea totalt) for hem till natten och slapp det hela natten  pågående oljudet från de festande seglarna och motorbåtssvansen, kan man bara ana sej till!. Själv sov jag mycket dåligt de två första nätterna (den egna besättningen har sin andel av det också) och var tidvis ganska så trött. Endast i nyktert tillstånd fattar man tydligen vilket helvete regattan är??? Sista kvällen gav jag sedan, av ”tvingande” skäl upp, med den påföljden att jag sov som en stock det lilla jag hann och mådde dåligt ännu efter seglingen...  Trots det var  väl jag  bland de piggaste ombord och säkert den som mest orkade jobba för att vinna ännu på mållnjen, trots att jag inte fick en chans att sluta ögonen under seglingen!

DETTA KAN INTE RÄKNAS SOM SPORT OCH ÄR NOG INTE TILL HEDERS FÖR DEN SK SEGELSPORTEN! Namnet borde ändras till HANGÖ SEGLAR FESTIVAL!

En annan sak jag grämer mej över är att en del helt kallt anmäler ett fördelaktigare LYS-tal än det rätta! T.o.m. standard båtar! Ingen visar upp sitt LYS-certifika och arrangörerna bryr sej inte om att kolla talen på Havskappseglarnas hemsida där alla giltiga certifikat är nämnda.  

PS. Bottnen var lindrigt slämmigt och vid vattenlinjen satt ett lager av tjärliknande ämne som inte lossade ens med borste och Fairy! Det blir att vattenslipa och måla! En knapp 10-dels knop har det nog inverkat på farten, men var de andras botten bättre? (Farr Out såg bra mycket värre ut! Förvånande att dom inte putsat bottnen före GR! Det har jag alltid gjort!)  

Hur mycket inverkade sedan det att vi hade en person (6 totalt) mera än vanligt i besättningen och livflotten och lite annan extra  vikt ombord. Det var ju övervägande lätta spinnakerbogar, trots utlovade hårda vindar. Av erfarenhet vet jag att om vi seglade 32an med bara 3 ombord var farten på läns märkbart bättre än om vi var 5!                  

Ändringar och tillägg, möjligen någon bild senare när jag är hemma!

ONSDAG 18.6
En timme före start stod det ännu på en Internetsida att det blåser c 10 m/s från V. I Amiralshamnen blåste det knappt alls, från NO och NW...

Vid startögonblicket visade Windexen mot S-sektorn, men på vattenytan såg man ingenting. Småning om kunde man se vind i SW, men dom som var på ”fel kant” fick vind först. Vi låg som värst bland de allra sämsta, men när det började blåsa lite på oss också tog det inte lång stund innan vi kryssat fast de ledande båtarna. Den sista vi passerade var X-99an Merita. Då kunde man redan skuta ut lite och gå på märket, men jag gick i en båge mot S för att möta den vind som var alldeles nära oss. Innan vi fick den kom det emellertid mycket kraftig vind rakt bakifrån, alltså NW. Spinnakrarna drog redan på några båtar och åtminstone en hade stora problem.

Innan vi ens var nästan färdiga att hissa insåg jag att vi redan var för nära märket och manövern avbröts. Då upptäckte vi att märket låg i strandstenarna av Långgrund och vi gick så nära land vi vågade utan att taga någon risk och gipade ”runt märket”.

I den manövern lyckades vi få fockens översta genomgående latta på fel sida om förstaget och den behagade inte komma loss innan vi tog ner seglet. När vi sedan kunde fortsätta att segla normalt hade åtminstone Marietta gått förbi. Nå det tog inte lång stund innan vi kryssat förbi Infernon, men samtidigt vred vinden så att man sträckte ledigt mot mål. Inte en chans att få upp ett tillräckligt försprång  för att klå den och Ebnegea som kom tätt bakom den. Klart var ju också att andra säkert också var för nära.

Alltså ett typiskt småbåtarnas race. Först bleke där klockan tickar till deras fördel och sedan kom vinden inte bara bakifrån utan också snabbt och med hård styrka.

Vi blev 5a efter Safira (Safir, som seglade utan spi och med endast skepparen ombord), Marietta och Ebnegea delade 2a platsen och 4e var Oroigo (Cenit 33, som också seglar utan spinnaker).

Lilla klassen (startade samtidigt med oss) vanns av Rock 20an Elina som också vann totalt före Lill-Freya. Safira blev endast 5a i totalen.

Man kan ju hoppas att detta nederlag bådar gott för Hangö – Sandhamn! (GR blir det ju inte för oss i år!)

Som om det inte hade räckt med allt detta elände! Vi har vunnit alla onsdagar hittills, men aldrig har det varit någon dam med och dela ut priset! Men nu var det! ESFs OS representant, TUULA TENKANEN!
I protest mot denna diskriminering lämnar jag minst tre följande onsdagsseglingar oseglade!
SÅ DE SÅ  !?

VERITAS PENTALA RACE 22 Nm LYS (Frida, Giggen och Niku)

Endast 7 startade i stora klassen och 4 i lilla. Så det var ju igen lätt att starta bra i ett så litet fält, med en snabb båt. Men riktigt färdiga var vi ju inte. Ok, just och just. På vägen ut hade vi för första gången testat nya storens rev och gjort lite justeringar.

Vi startade för syrbords halsar med siktet S om Långrund för att få sjölä av Knapperskär i dn ostliga vinden på c 7 m/s.
Vi fick rätt snabbt ett skapligt avstånd till de långsammare konkurrenterna, men X2 hängde någorlunda med. Slaget mot Knapperskär gjorde jag kanske aningen för tidigt. Kan inte ännu bedöma riktigt hur högt vi går. Nu kunde vi utan risk ha gått c 5 båtlängder närmare land.

Någon läns blev det inte till Örskär, men så mycket akterifrån att jag valde länsspinnakern (speciellt som den pensioneras när vi får vår nya). Hade för mej att det ändå inte skulle gå med spinnaker på nästa ben, men där misstog jag mej.
X2 hängde ännu med och gick kanske t.o.m. aningen bättre.

Vid gippen gick allt snett.  Skotet lossnade från bommen, bommen lossnade från masten och blåsan tvinnade sej runt förstaget. Vi fick släppa på fallet en hel del innan det hela reddes upp och vi kunde ha hissat på nytt, men jag kommenderade ner den. Det var ju ändå länsspinnakern vi hade uppe och bogen var rätt tight. Det hela slutade med att X2 gick förbi och fick t.o.m. en klar lucka till oss.

Kort kryss till Kytös N-märke där vi först tog fast rymlingen, men dom gick så högt att jag försökte på att gå förbi i lä. Det lyckades förvånandsvärt lätt och sedan gällde det att få upp tillräckligt försprång för att kunna slå upp mot märket. Vi psykade säkert konkurrenten med att gå förbi i lä för dom blev tillräckligt efter.

Så följde en slör utan spinnaker N-ut och dito tillbaka till Kytö fyr.

Sedan ett varv till. Denna gång hade vinden ökat till c 8 m/s och jag tvekade länge med att hissa spinnaker och tog lite höjd , liksom X2 och så hissade vi lite efter att dom gjort det. Denna gång den mindre slörspinnakern. Gipen gick väl inte 100% denna gång heller. I fortsättningen bara körde vi på och försökte samtidigt klocka på Merinna, som var för snabb för oss.

På den långa bogen in till mål vågade jag inte riskera att hissa spinnakern med den lätta besättningen och det var väl nog rätt klokt. Det kom några häftiga pustar på vägen.

Merinna hade så vitt jag vet seglat en i det närmaste felfri segling och vann oss till slut med 1:26. Jag har inte mera samma möjligheter att följa med vad som händer bakom oss. Den nya damen kräver för mycket koncentration. Ebnegea, som vi tyckte att var vårt största hot i början, var 3a före X2.
Lilla klassen vanns föga överraskande av Sabrina före Lill-Freya.

Om man räknar resultaten enl. ORCi (helt privat och utan garantier för att rätt metod och rätta data används), kommer man till att vi fortfarande vinner mina värsta privata antagonister på Ebnegea. Låt vara att det sker med mindre marginal!? Så kanske dom klår oss i Veritas Pentala Race 23.8?

Vid målgången fick vi inget skott och det gjorde oss rätt nervösa. Hade vi, och speciellt Niku som slitit som ett djur, jobbat förgäves bara för att få DSQ för någonting vi inte hade en aning om? Väl i land klarnade det att man sjabblat med pistolen. Nästa gång, ge ett försenat kling, please!!!

F.ö. undslapp det Niku att han är för gammalt för detta (redan 30 fyllda?) vilket fick pensionär Giggen att undra vilet år han är född. "Jo jag vet" blev svaret...

Onsdag 11.6. (Janne, Frida, Giggen) Väl vid båten upptäckte jag att stagningen var åt h-e! Så inte endast fanns det behov av att gå upp i masten och fästa Windexen som under Hogland race snurrat runt i masttoppen. intermediate stagen var otroligt lösa! Hur? Varför?


Så skall det väl inte se ut? (Smygfoto med Amiralens kamera!?)

Så skulle den nya storen också fås upp och det gjorde vi på vägen till starten. När vi kom till linjen smällde 5an och vi hade nästan storen uppe. När 1an gick var vi på linjen, men på väg åt fel håll! hissande 100%aren. Långsam sväng mot lä med gipp och kurs mot linjen och första över linjen... Småningom fick vi ordning på kaoset ombord och när länsen började efter en dryg Nm var vi nästan färdiga att hissa spinnakern. Efter några Nm vred den friska vinden imot och vi fick t.o.m. ett par broachar och tog ned. (Andra hade värre problem!) Fast först kom vår stor neråt i1 meter innan misstaget uppdagades...
Efter rundningen blev det en kort tight kryssbog i dryga 20 kts vind i pustarna. Men nu hade vi inga egentliga problem med full stor! Så var det lite öppnare tills det började slå imot och vinden avtog. Här drog vi ju som första båt fördel av situationen.
Sista bogen mot mål började med spinnaker, men så vred det igen imot och vi blev tvungna att ta ner blåsan. Fördel oss igen!
Vi sträckte dock ledigt i väskan, men konkurrenterna hade det nog betydlig jobbigare att klara målet och de minsta hade full kryss. Ibland är det en fördel att vara sanabbast!?

Det är väl detta som kallas överlägsen fart och skicklighet? (Skämt!)

Onsdag 4.6. Starten var svår och misslyckades rätt illa för oss. Ebnegea däremot lyckades bra och också Brigitte. Vi hade en massa båtar på oss och det tog sin tid innan vi kom upp i fart, men sedan kryssade vi rätt fort förbi dom mindre och tog upp jakten på Tempon och Sun Fast 40an och kunde inleda den första undanvindsbogen som första, efter att ha passerat 40-fotaren, som kom för babord och gick för långt, på insidan vid märket  och släppte aldrg den positionen mera. Kampen blev mot klockan och Tempon (endast 2 ombord!) och den vann vi med "klara" 2 s! Tredje blev Marietta -1:20. Wasa 38an Cirrus blev 4a.
Totalsegern gick dock till Sabrina, lilla klassens segrare, med en dryg minuts marginal till oss!
Förra gången vann vi väl också enl. den inofficiella ORC Club räkningen. Idag tror jag segern går till Tempon eller Sabrina?(Jo, Sabrina vann klart före Tempon som var 15 s före oss!)

ESFs onsdagserie körde igång 28.5. (Endast Janne o. Trä-Erik)
Vi hade bästa starten, bättre fart på första kryssen än 40-fotarna, spinnaker på slören. bara Arcona 400 hängde med på andra kryssen och tog fast oss på länsen för att gå förbi först i Aisar sundet när jag vejade onödigt mycke för Mellbergs sten.

Hotet kom dock från "lilla Tempon" (Jokke Majander, denna gång med 4 vuxna i besättningen! Dottern vägrar komma med så länge hon har skola, eller...) som hade oturen att vinden vände imot före målet och spinnun måste tas ner betydligt tidigare än vi. Det kanske avgjorde till vår fördel och räkte också till totalen!. Marietta hade bara 2 ombord och fick alltså segla utan spinnaker och mätetal därefter och blev 3a, 4e och bäst i lilla klassen blev som"vanligt" Sabrina (Magnus Forsén, AV 24). 16 båtar med!

På kvällen hade vi en informell onsdagsträning 21.5. Suverän start och line honor och klar totalseger! Arcona 400an gav visserligen respit genom att starta alldeles för sent (starten gick för tidigt!) och  kom med fruktansvärd far nästan fast oss på inledande kryssen i svag vind. Sedan parkerade den c 100 m bakom oss och först på spinnacker slören kom den något närmare och på slutlänsen fick dom fast oss, men parkerade igen innan dom fick överlapp!? Nu skall man dessutom notera att vår hoprafsade spinnaker är klart för liten. Vi går överraskande bra i lätt väder utan genua!?

Här drog vi lite ifrån Arcona 400an när vi fick höja kursen en aning efter rundningen. Bakom syns ingenting på bilden men Avance 24an Sabrina kom dryga 20 minuter efter oss. vår seglade tid var c 63 minuter.

Prisutdelningen var en sorglig tillställning. Några få skeppare eller representanter för båten. Endast Alfaromeo hade några besättningsmän på plats.

 

"Team Doyle": Fun First, Henrik Andersson och "nybörjaren" FinnFUN med Amiralen vid ratten, tog dubbelseger i det 9 båtar starka fältet. Längst t.v. Freyr Riska som med sin Lill-Freya trivdes 45 minuter längre på banan och därmed utnyttjade den ökande vinden till den innofficiella totalsegern före FinnFUN!

HSKs WIKSTRÖM - ESBO RANKINGENS FÖRSTA DELTÄVLING
(Frida, Jonte och Klas)

Linjen var i riktning c NO från startfartyget och kursen till första märket c S. Och vinden något S om O. Vi var alla ense om att starta vid startfartygsändan. Därifrån hade man klart kortare väg och högre kurs mot vinden, men sträckte utan problem. Dessutom kom man mindre i lä av Rönnskär.

Vi fick starta i all ensamhet, med undantag av en stor båt som kom för styrbord. Jag var övertygad om att den skulle slå vid skottet, men nej! Den fortsatte, c 90 grader mot kursen, genom hela fältet! Nå vi tackade ju och tog för oss! Gick akter om båten och startade med god fart nästan på skottet.  Mycket bättre kunde man inte ha lyckats! Fast seglingsnämnden påstår att vi hade focken felskotad efter starten! Det dröjde nämligen 13 minuter innan Hannu Niemelä med sin Salona 45 (LYS 1,33) gick förbi oss! Lite senare kom sedan Erkki Lempiäinen med sin X-35a (1,34).

Sedan blev det spinnakerslör mot Trutkobbens isboj, men med okänd båt och när vår tyngsta gast i sista minuten gett återbud, tvekade jag länge. Men så hissade vi och hade inga problem utan tog fast X-35an, som inte hissat. Här förlorade vi nog en hel del när vi inte genast hissade!




Efter seglade
ca 1 timme hade vi X-35an igen bakom oss Vita spi. torde vara Nauti n´Nolla, den blå är Fun First och sedan troligen Valpuri? Myten om OD-seglarnas överdådighet fick sej en törn?

Vid Rysskär navigerade Salonan fel och märket det först när vi gipade mot märket och föll ner till 3a i fältet. Skall medge att också jag hade problem efter att ha först sett fel på Geonaven.

Lite senare taget (med teleobjektiv?) från Fun First (Hannu Laurila, med skepparens kamera) Xn har gått förbi. Solanan är t.h. utanför bilden på väg förbi märket som X-35an och vi styr på.

Och såhär såg det ut från oss. Frida, Amiralen och Jonte. Foto Klas med Amiralens kamera:

Så var det att bara försöka hitta de rätta trimmen och köra så hårt det gick. På kryssen gick vi mycket  hårt enligt loggen, men när jag jämförde med Geonavens gps var farten 0,2-0,3 knop långsammare. Trots den relativt lätta vinden gick vi dock lika hårt eller hårdare än 32an maximalt gick. (Vår trådlösa Nexus vindgivare fungerar inte!)

På andra varvet hade vinden tydligt ökat och nu vågade jag inte hissa slörspinnakern, med vår lätta besättning, utan åka snålskjuts på Salonans aktervåg en bit.

Vid rundningen av Rönnkobben gick en motorbår för sakta maskin framför oss. Siktade redan mellan den och den djupa stranden och ropade åt dem,  samtidigt som vi upptäckte att dom fiskade med dragen på sin babords sida. Till min otroliga förvåning girade dom mot stranden och stängde porten, samtidigt som vi tvingades passera dem på babords sida. Tydligen för nära för båda dragen fastnade i vår köl(?) eller i rodret(?).  Där är dom kanske ännu?

På kryssen blåste det nu klart mera och vi hade tidvis problem med seglens trim. Bl.a. är focken tydligen för lång med masten i detta läge och gick inte att sträcka ordentligt och masten var troligen för krummad för storens förlik. Men vi gick ändå hyfsat. På sträckan mot mål tyckte jag att man kanske kunde ha gått med spinnaker (och då brukar det löna sej), men vågade inte försöka när ingen annan hissade.

Vår huvudräkning höll sträck och vi vann klart (knappa 4 minuter) över Fun First, som alltså blev second(!) (3 min) före Valpuri, trea före systerbåten Donna (förlorade 56 s).

Lilla klassen vanns klart av klubbkompisen Lill-Freya, som hade endast en konkurrent, vilken dessutom försenade sej i starten. Totalt var dock Lill-Freya snabbast, en knapp minut före oss.

Banan har i tiden designats av Amiralen, men nu är dr det nog dags att ändra på den. den ger för lite kryss vid många vindriktningar. Inte så viktigt i ORCi, som beaktar båtarnas prestanda på olika bogar, men för en.talsregler som LYS och IRC är det ett problem! Vi hade fördel av det, inte minst för att allt annat än kryss är lättare med en okänd båt! I år hade jag av förståeliga skäl inte tid att fundera på det!

Resultaten finns på HSKs hemsida www.helsingforssegelklubb.fi

På söndag blir det sedan tuffare motstånd i ORCi!

Ungefär så här startade vi, men ingen var såhär nära!? Foto taget tidigare av Hannu Laurila på Fun First.