SYYSSEILAUS – IMS
|
|
|
|
I
banseglingens start var linjen så sned att det enda vettiga stället att
starta på var vid fartyget. Som näst långsammaste båt var vår taktik
att starta där, vid behov efter de andra, och sedan slå. Vinden var
från SSW och alla väderrapporter talade om SW, så jag ville västerut.
Vi har just passerat linjen, lite onödigt sent. Fr.h. ses Tarantella, Esteri, Juanita, Peto Jr, Minnamari och Frendship. Foto Ari Peltomäki. |
Vi tog den lilla rätt snabbt och ostört och kunde konstatera att Swanen inte gick mycket snabbare än vi, men var oroväckande långt före redan. I mål kom vi som tvåa 2:20 efter Tarantella och förlorade med 13 sekunder. Minnamari, som seglar med en urgammal stor, var 1 minut efter oss i seglad tid och förlorade 2:21 i korr.tid åt segraren. Synd att dom inte har ett nytt storsegel ännu, så dom kunde ”bråka” lite med Ramm-Schmidtarna och inte låta dem segla helt fritt hela tiden.
Vi seglade med vår D4 fock för vi vågade inte riskera att den slutslitna heavyn skulle ge helt upp mitt i en kryss. Den hade varit bättre i banseglingen, om den hållit, och då skulle vi nog inte ha förlorat mera än 1 s!?
Skärgårdssegling i hemmavatten
Starten gick från samma ställe, efter en mycket lång väntan, medan arrangörerna försökte få kryssbojen att sluta driva och få sej själva att hållas på stället. Linjen var nu bättre, men jag glömde att se på klockan medan jag höll ögonen på Esteri som kom in mellan oss och fartyget. Så vi skotade in lite sent och blev något efter. Samma kryss och denna gång fick vi först Tarantella på oss (50 m framför) och sedan Juanita före märket. På slören kom sedan Esteri och körde över oss, tvivelaktigt nära, men vi tog dem i rundningen. Eller riktigare, dom rundade så dåligt att dom inte kom framför oss och vi kunde äta så mycket höjd att dom inte heller speglade oss.
När vi slog kom dom genast efter och det blev en lång, seg dragkamp mellan oss under vilken vi drog cm för cm ifrån. Juanita som slagit genast efter märket kom nu upp för styrbord men gick klart för om, men slog inte på, utan först lite senare. Dom hade haft en bra chans att ta oss båda. Vi tre gick synnerligen jämnt, men Juanita gick aningen lägre och lite hårdare. Till slut började hon störa Esteri, som slog bort. Vi blev tyvärr tvungna att slå för Knapperskärs strand och då fastnade akterliket i spinnakerboms beslaget, som rev ut snörplinan och vi gick just akter om Juanita. Relativt snabbt fick Niku lös focken och vi kunde konstatera att den för övrigt var hel.
Så vred vinden en aning mera åt S och ökade något och vi slog tillbaka med Niku vid masten hjälpande seglet över. Juanita gick ensam långt västerut, men vi slog än en gång och då vi mötte Esteri fick dom göra en stagvändning i lä om oss. På det slaget tappade dom lite åt oss och slog snart tillbaka medan vi fortsatte tills vi tyckte att vi skulle sträcka lagom bra. Vinden måste ha vänt(?) i samma veva, för vi fick gå mycket löst skotat mot märket. Juanita gick också onödigt långt och Esteri rundade tätt efter dem. Konkurrenterna gippade och hissade spinnaker, Vi hade allt på styrbords sida och behövde alltså inte gipa. Sikten var bara någon sjömil, men jag bedömde att vi var mycket nära rätt kurs. Juanita gippade och närmade sej oss, men var något framför, när de gippade tillbaka och strax efteråt gjorde en häftig ”kines”. Ingenting verkade gå sönder och de kunde snart fortsätta normalt och hissade sin fock som stödsegel och det tycktes hjälpa.
Också vi blev tvungna att gipa. Vinden vred snarare mot S än V som jag hoppats på. Trots att vinden ökat ytterligare, vi hade en by på 26 knop och största spinnakern uppe, gick manövern utan större problem. Esteri hade skurit kraftigt och blivit efter. Ännu en gipp behövdes för att klara pricken vid Lövö, men den halsen var så kort att vi inte brydde oss om att ta över spinnakerbommen. Vi hade knappt hunnit få seglet att dra på den nya bogen innan det var dags att byta hals igen. Spinnakern drog bra hela tiden!
När Esteri kom till pricken tappade dom i sin tur kontrollen ordentligt och tog ner blåsan för en stund. Också Peto Jr fick något problem och spinnakern kom inte upp igen utan båten for raka vägen hem.
Vi förlorade igen mot Tarantella. Nu med 40 sekunder och tog andra platsen före Juanita ( -4:08) och Minnamari. I rankingen blev ordningsföljden Tarantella, FiftyFUN och Esteri, knappt före Juanita.
I IMS 1 gick segern till Alfa Romeo före Chili och Birgitta. Totalsegern gick sedan, något överraskande, efter att två protester behandlats, till Alfa Romeo. Ledande Luna samt Birgitta fälldes för varsin startsituation och det avgjorde till Alfa Romeos fördel före Luna och Birgitta.
I IMS 2 gick segern till Tetu IV, som också vann rankingen. Tvåa var Xilia före Lapland Hotels. I rankingen blev ordningsföljden den samma.
Om banorna
I skrivande stund har konceptet bansegling(ar) + skärgårdssegling fått enbart positiva röster i mina öron. Banområdet däremot inte. Där lär finnas urberg, som inte gärna ger bra fäste för ankare och t.ex. kryssmärket drev under banseglingen. Något som absolut inte borde få ske i IMS.
Att inte ha start/mål vid nedre märket, som Havskappseglarnas experter rekommenderar, utan ett stycke in på benet, får inte mitt stöd. Det försvårar ändring av banan vid vindvridning och ger inga fördelar.
Med den sällsynta vindriktning vi nu hade, kunde man ha haft start- och mållinjen betydligt längre S-ut. Nu var man så nära grunt område att flere båtar lär ha haft grundkänning, i väntan på start. Inte bra om man under banseglingar skall behöva navigera hela tiden.
Skärgårdsseglingens kryss hade långa babordsslag och en liten förbättring hade varit att runda den gröna isbojen väster om Kytö, i st f den röda. Det andra banalternativet som fanns rekommenderar jag inte. Bl.a. gick den banan delvis som lördagens LYS-bana med samma smala sund där vi hade problem med omsegling.
Om FiftyFUN, FIN-7510 - 16e säsongen
Nästa år är båtens 16e säsong. Den har hittills vunnit IMS-rankingen 8 ggr och detta var den tredje 2a placeringen. En gång har den blivit 3a. Endast asarna vet hur många starter båten har bakom sej, men inte är det alldeles få!
Amiralen börjar få en uppfattning om vad som skall göras till nästa sommar. Förlängt skrov, mera kölvikt och mera segel, så att vi kunde kämpa ostört av de andra och mera med Tarantella, vore idealet!? Men riktigt allt detta blir det nu inte? Må konkurrenterna våndas i ovisshet följande 8 månader!? Redan har ju avslöjats att en ny Doyle D4 är beställd och den är på väg.
FIFTY FUN MED BESÄTTNING GRATULERAR TARANTELLA TILL DERAS FÖRSTA RANKINGSEGER EVER! Vi beklagar att vi i år gav så mycket respit p.g.a. masthaveriet!?
HENRI LLOYD - IMS, HSK,
4.9.2004
(Basti, Giggen och Jonte)
Nu är vi tillbaka!?
Vinden
var i svagaste laget för oss och banan började med sträckbog (för de
flesta) till Husunkivi och kryssen började först vid Skanslandet och
var kortare än 3 Nm. Sedan följde en lång spinnobog till kasunen och
därefter en tråkig bog in. Varken kryss eller slör.
Säsongens bästa start!?
Startlinjen favoriserade klart den yttre ändan. Än en gång hade vi, som
långsammaste båt, inget annat val än att starta i den ändan. Det blev
att starta för babord och söka en lämplig lucka. Den skötte Esteri och
Minnamari om. Dom kom båda för styrbord, med den förstnämnda i lä. Så
började Esteri höja och föra liv, men var så nära att Minnamari inte
lätt kunde hålla undan. Dom låste alltså varandra och det var lätt att
snabbt fälla akter om dem och så höja upp mot bojen och pressa upp
Minnamari, som samtidigt slagit. Sorry Tapsa, men det är inte alltid en
bra lösning att starta för styrbord när man inte sträcker över linjen.
Vi kom alltså med bra fart upp till bojen och fällde ner på kurs på
skottet, c 1 m från märket. Under tiden startade Tarantella helt ostört
ungefär på mitten av linjen. Vi fortsatte på nästan full kryssbog mot
Husunkivi. Men snart hade vi Esteri i hasarna, något i lovart. Vi kunde
höra hur dom skotade ut för att få fart och komma på oss och till slut
lyckades det. Dom körde över oss, men inte nog med det. När dom var
framför oss, kunde man tydligt se hur skepparen "ryckte" några gånger i
storskotet, för att ge oss maximalt mycket spillvind. Men, hade det
inte varit effektivare att gå på full kryssbog och därmed störa oss
maximalt länge och effektivare? Nu föll dom snabbt ner i lä om vår kurs
och till slut kom dom just och just över Husunkivis N-märke. Tarantella
fick göra ett slag, men vi hade inga problem att klara märket.
Det börjar stämma
På kryssen var det väl bara Tarantella som gick lite bättre än vi.
Tarantella psykar alltid en ordentligt med sin jättelika masttoppsgenua
och dito spinnaker, men nu var dom inte så mycket snabbare med
någondera seglet.
Vi gick med
lättvindsgenuan, men egentligen hade vinden ökat såpass mycket att
heavyn redan borde ha fungerat bättre. Vår nya stor börjar nu fungera.
I jakten på bättre lättvindsegenskaper hade jag önskat ett maximalt
stort segel. Det ledde till att vi borde ha satt en latta i masttoppen
för att lyfta undan akterstaget från abborryggen, men jag kom till att
jag inte vill ha en sådan och att seglet var för stort för båten. Så
återstod endast att minska seglet betydligt, börjande med den överstora
skeddan och ända ner t.o.m. näst översta lattan. Amiralen har också
sett sej tvungen att acceptera en normal lattficka för den översta
lattan. Seglet mättes om och GPH-talet steg något. Ett stort tack till
Doyles "Segelström", för överseende med Amiralens idéer och klagolåtar
och för den offrade tiden på tester, planering och ändringarna. Nu
väntar vi bara på den nya heavy ettan.
På länsen höll vi sedan nästan jämnt med Esteri och höll just och just
undan för Minnamari, som ju blivit ordentligt efter i starten. Man
kunde åter en gång konstatera att en aktiv spinnakerskotning ger
resultat. Vi kunde hålla 36-fotaren bakom oss när dom fick fast oss
lite före kasunen. Juanita och Crescendo hade blivit ordentligt efter.
Varför vet vi inte.
Enda mokan
Spinnakern ner och gipp runt kasunen. Seglen skotades in, men genuan
vägrade! Skotet gick kring spinnakerbommen, vars ena enda drogs under
mantåget och pressades djupt ner i Finska viken. När två man hade
lyckats få loss skotet och bommen på däck, hade vi tappat så mycket
höjd att Minnamari fick fri passage i lovart om oss. Lite senare gick
hon sedan förbi och trots att avståndet var rätt stort störde hennes
stora segel oss ordentligt.
På den bogen fick vi inte bra? Tarantella drog kraftigt ifrån, Esteri
och Minnamari gick också bättre och bakifrån kom Juanita med otrolig
fart och var lite före oss i väskan. Åter en gång en Inferno fsnabbare
än vi!? Varifrån fick dom denna fart till slut?
Tarantella gick upp mot
Rönnskär och hissade spinnaker. Minnamari gjorde lika, medan vi gick
kortaste vägen och hissade vår superspinnaker från 1990 och plötsligt
var bogen njutbar igen.
Vi var säkra på att Tarantella hade vunnit tävlingen. Lite hoppades man
ju på att resultatprogrammet skulle förstå att vi hade haft mycket lite
kryss. Så gick det också och en länge efterlängtad seger var ett
faktum, t.o.m. totalt! Tre månaders hårt arbete och mycket stress har
äntligen gett önskar resultat. Tyvärr gick största delen av säsongen
till spillo men vi har redan siktet på nästa säsong och planer smids
under Amiralens flint.
I IMS 1 tog Alfa Romeo (2a i rankingen) spiken före Luna (1a) och Birgitta (3a).
IMS 2 vanns av rankingledande Tetu IV klart före Lapland Hotels (3a) och Xilia (2a).
Tarantella har nu rankingsegern i en ask och vi håller andraplatsen
före Esteri, dagens trea. Juanita, som tills vidare har resultat från
endast fyra deltävlingar, har väl ännu en chans att ta en medaljplats.
Rankingfinalen går nästa söndag i och med Syysseilaus med en kort
bansegling och en kort skärgårdssegling. Hoppas vi får ett bra
deltagarantal. På lördag planerar vi att ställa upp i samma tävlings
LYS-segling, som går som jaktstart.
VERITAS PENTALA RACE IMS
14.8.2004
(Jonte-webmaster, Martin, Niku)
Voi _ _tun, _ _tun _ _ttu! (Webmaster anser att man kan skriva sådant på sin hemsida!?)
Den sista seglingen av det 25e Pentala Race, seglades i frisk och byig
vind omkring nord. En vindriktning som inte passar banan speciellt bra.
Närmast för att det blir för mycket slörar och lite läns.
I den friska vinden fick arrangörerna problem med startlinjen när bojen
började driva efter ettornas start. Tvåornas start måste därför
uppskjutas fem minuter och när den gick startade vi vår klocka
rutinmässigt på 10 minuter. Vi låg då ett stycke från startfartyget, på
dess "baksida". Vi följde med hur tvåorna startade och beundrade
Lapland Hotels fina babordsstart, "klart" för om Caramell. Vad vi inte
såg var att Laura drämde in i Carabilla för babords halsar och att den
sistnämnda skadades så svårt att den avbröt. Däremot såg vi att Laura
gjorde 720 grader och fritog sej därmed från diskning, men givetvis
inte från ansvaret för skadorna. Vi såg också att linjen var alldeles
för sned och beslöt att kolla den.
Pangstart - utan att veta om det
När vi var ungefär mitt på linjen, på full kryss, för att kolla fockens
skotpunkt, gick "fem minuters skottet" och jag kunde konstatera att
klockan stämde. Dix hade vi irriterande nära i lä och jag kunde inte
förstå varför han måste komma så nära oss, så vi slog bort och kollade
den andra skotpunkten. När det var 2:40 kvar till starten enl. vår
klocka, vände vi mot linjen för att förbereda vår start. Först då
märkte vi att Dix redan var långt borta på full kryss och de andra hade
just gått över linjen. Det var bara Tarantella och vi som var långt
från startfartyget. Vi såg också att inga flaggor var uppe på
startfartyget. Innan vi helt fattat vad som hänt var vi redan tillbaka
på linjen och startade följaktligen ca 5 minuter för sent. Enda trösten
var att Tarantella var klart bakom oss.
Vad hade hänt? Jo det stod i orderbrevet "Starttider och signaler, se
kappseglingsprogrammet" och där stod det att IMS 3 startar 11:50. Det
råkade bli 5 minuter efter IMS 2. Hur kommer det sej att ingen av oss
såg flaggorna? Nå, vi hade fullt upp med att hitta rätt skotpunkt, men
ändå. Varför hörde vi inte 1 min signalen, trots att vi borde ha varit
alldeles nära startfartyget då?
Vi klarade av att hålla Tarantella bakom oss hela kryssen och tog nog
in på rymlingarna. I själva verket kanske vi gick rätt bra på den
kryssen(?), med fock och full stor (och en förbannad skeppare). Sedan
var det slör till Knapperskär, men vinden var såpas mycket från sidan
att jag tror att ingen försökte med spinnaker. Just före rundningen
gick Tarantella förbi (obehindrat i lä!) och jag hade redan planerat
att haka på deras aktervåg. Vi skotade emellertid in storen för tidigt
för gippen runt märket och en liten pust krängde till båten, med en
halv broach som följd, och därmed tappade vi för mycket till Swanen för
att få snålskjuts.
Tarantella hissade spinnaker och vi följde exemplet. Vi var tvungna
till det för att få focken hissad i rätt skåra så att vi skulle kunna
byta till genua vid behov. Nå, nu tror jag att vi hade gjort det ändå.
Jag tror vi gjorde tre "halvbroachar" på den bogen och skepparen blev
allt mera irriterad över båtens beteende. Inte gick irritationen över
på nästa bog heller. Tvärtom, båten gick eländigt och vägrade uppnå
target speed på kryssbogen, vad man än gjorde. Inte får vi höjd heller
mera. Följande bog hade vi vinden från sidan och den förbannade båten
gjorde allt för att stjälpa i byarna - trots att storskotet gavs ut -
så lite före kryssen tog vi in ett rev.
Hårdvindsfocken hemma och gasten på annan båt
Då hade Dix, som vi nästan hade tagit fast, också tagit in ett rev och
strax efter det avbrutit. Varför? Jo, Daije hade glömt sin
hårdvindsfock hemma och ville inte riskera den han hade uppe.
Ytterligare hade han givit bort sin son åt Olof Rytövara, trots att dom
blev bara fyra ombord. Inte så underligt att "jollen" uppförde sej som
en skadskjuten anka. Men vem kan Daije skylla på!? Nå, jag hade nog
behövt en femte man (80-90 kg och/eller någon med ögon och öron i
skallen), jag också. Men det blev inte mer än något tafatt försök…
Första slaget med nyintaget rev gick båten rätt skapligt(!), men det
var ett övergående fenomen. Trots att vi sett Nornans halva spinnaker
flyga rätt ut från masttoppen, och Esteri och Juanita gå utan
spinnaker, var det ingen större tvekan ombord på FiftyFUN. Spinnakern
åkte upp och bra gick det, som omväxling. Legget S om Kytö körde vi
igen med spinnaker, men nu hade vi ett rev och lämnade focken uppe. Det
gick bra mycket bättre och jag kunde t.o.m. släppa rodret en lång stund
utan att båten ändrade kurs. Farten var stadigt över 7 knop, ofta över
8, med 8,6 som max. Med minimala vågor tycker jag det är
tillfredsställande och är väl i stort skrovhastigheten för en
Comfortina med dess bulliga skrovform. Förgasten var dock missnöjd med
farten. Esteri och Juanita gick utan spinnaker och speciellt den senare
tog vi klart in på, trots att den är rätt flatbottnad. Minnamari
seglade med spinnaker, men hade en urgammal dacron stor, så det är inte
så underligt om farten på kryss inte var så skaplig.
När vi sedan skulle ta ner focken efter målgången hade den åter en gång
kommit ut ur likskåran. Vi har under årens lopp testat med olika
likband men inget hjälper. Vi är också mycket noga med att ha
skotpunkten långt bak i hårt väder, men ingenting hjälper.
Till min förvåning blev vi tvåa (-2:21) efter Tarantella. Det är varken
båten, skepparen eller besättningen värda, anser en djupt besviken
Amiral. OK, vi använde spinnaker på alla bogar, så kanske vi ändå tar
emot prisen. Detta har tidigare varit vårt favoritväder och vi borde
kunna klå Tarantella, eller åtminstone ge dem en match…
IMS 1 vanns av Luna, trots att dom nog inte hade en aning om vart de
skulle ta vägen efter kryssmärket. Dom fann sej dock betydligt snabbare
än Aquavit. Tvåa blev Alfa Romeo (-16 s). Tetu tog spiken i IMS 2 före
Lapland Hotels (-1:57).
Besättningen
Efter seglingen påpekade webmaster Jonte att "hets av folkgrupp" är
förbjudet i vårt land, så jag har inte så mycket att säga om "de små
gullena". Mej själv skulle jag nog vara beredd att byta ut.
Med tanke på skepparens ansvar har jag dock blivit lite fundersam.
Nästa veckoslut är det Helsinki-Tallinna Race. Där kan det bli rätt
mörkt och blåser det friskt och spinnakern borde upp och besättningen
inte ens kommer ihåg på vilken sida de olika linorna finns, är det inte
då ansvarslöst att hissa… Och inte ser eller hör vi väl heller om något
fartyg kommer… Vi är igen en för lite för hård kryss och två nya
ombord. Men vi seglar i ORC Club, så vi har ljust längre än LYS-båtarna
och också bättre koll på konkurrenterna än om man seglar LYS. Huvud
målsättningen (officiellt) är att klå Dix och dom har den omvända
målsättningen. Hoppas mitt humör är bättre efter den målgången än det
är nu.
Sannsaga
Efter seglingen meddelade jag resultaträknaren att min båt är tillsalu,
billigt. Han bjöd 10.000.-, men när seglingsnämndens ordförande undrade
om besättningen ingår och jag svarade jakand, sänkte han budet till
5.000.-.
PS. Tidskillnaderna till Tarantella enl. scratch tabellen för denna
tävling är helt normala och stiger jämt från 6,9 s/nm i 6 knops vind
till 37,0 vid 20 knops vind. I OW skulle vi vara snabbare i 8 knops vind på kryss/länsbana!?
FINNET REGATTA, AIRISTO
16.-18.7.2004 (Jonte o Pekka)
|
|
|
Hamnen
i Airisto. |
Den
nya storen, som ersätter den vid mastbrottet totalhavererade, hade
blivit färdig. Snabbt jobbat av Doyle Teamet, dit jag väl får räkna mej
själv med. Spenderade nämligen totalt en arbetsdag som hantlangare åt
"Segelström".
Trots att seglet är i stort lika som det
förra, bara lite längre E och P (men kortare än standard), verkade det
lite annorlunda. Det gällde alltså att lära sej att använda det och
dessutom behövde vi ju lite rankingpoäng. Fick ihop bara två gastar,
men vi skulle vara 4 båtar i klassen, vilket vid seger skulle ge mera
poäng än vi hittills fått ihop i en enda segling detta år. Dessutom
gillar jag konceptet i Airistoregattan, så det var klart att vi ställde
upp.
Största delen av lördagen spenderades på Erstan i Kihti Race, som
började med mycket svag vind. IMS 1 startade först och vi andra 5 min
efter. De stora, med Aquavit i spetsen, presterade urusla starter, så
lite efter vår start låg vi jämsides med ILC 40an "klart" före alla
andra. Så kom det sakta ny vind och dessutom så att vi två drog
ytterligare ifrån. Ett exempel på de ojämna vindarna var att Xilia
(X-332) gick förbi oss ett otal antal gånger innan dom äntligen kom lös
från oss.
|
|
|
Pekka,
Amiralen och Jonte. |
På söndagen seglades två korta seglingar med start, rundning och mål utanför marinan på Stor Mälö. Idealiskt för ev. familjemedlemmar mm som var med, men inte rymdes i besättningen.
Vinden var igen "regelbundet ostadig", men det blåste något mera än på lördag. Kryssarna blev inte så bra som man kunde hoppas på och därmed fick vi inte riktigt koll på hur vårt storsegel skulle trimmas. På undanvindarna gick vi däremot rätt bra. Också standarden på våra starter (läns alla gånger) var en klass högre än alla de andras, utom Olof Rytövaaras som också var bra.
|
|
|
Timo
Sarainmaa (t.h.) delar ur priserna.. |
Som också webmaster tidigare konstaterade är denna regatta en trevlig sådan. Tidpunkten, mitt i semestertiden, är kanske misslyckad? Eller varför ställer så få båtar upp? Här får dessutom hela besättningen pris och festandet kan man vid behov själv sköta om ifall man saknar en "regattasvans".
Hoppas regattan ordnas nästa år igen. Havskappseglings FM kommer att gå här 2006.