(18-01 2015)   EXTRA PRISUTDELNING FÖR OS 2014!

 

Båtens icke ESF:are, Frida och Giggen fick sina förstapris för OS-serien i dag! Mest poäng i serien samlade Giggen.
För att hedra seriens huvuddragare Teddy HUGO Weber fick han en flaska Hugo rödvin! 

ProSailor LYS Ranking SEGERN TILL FinnFun!

Sedan 1991 Amiralens 9e LYS ranking seger. Av dem 4 med Finngulf,

Frida, Niku och Amiralen seglade ofta på tremanhand. I viktigaretävlingar var vi 4-5 ombord!

Andra och tredja platserna gick till Kotka, KPS.

2a KASIPALLO, J-80:                                         3a HUMBUG, Halvtonnare:

     

Ari Pulkkinen, med sonen Eino.                      Janne Taipale, skeppare på Humbug.

´

(11-10)  KARVALAKKI, KoPu - LANDETS TUFFASTE LYS-TÄVLING?
         FRIDA, NIKU OCH DAIJE.
         FÖRST I MÅL AV ALLA!  SEGER ENL. LYS RANKINGENS KLASSINDELNING!

JAG TROR ATT ORSAKEN TILL VÅR STORA FRAMGÅNG KLARNAR SENAST I EFTERSNACKET NEDAN!
I Pälsregattan 27.9 märkte jag att förstaget var för löst, trots att häcktaljan var i botten! Det hade jag fixat genom att både spänna vantskruven i förstagsrullen och justerat taljan. Vidare hade jag regelbundet borstat bottnen, kölen och rodret, med min långskaftade bottenputsare, som är under utveckling. Jag har fördelen att ligga i ett hörn, med ena sidan mot en ponton. Så man kommer bra åt bottnen från pontonen och behöver bara landa tur vis med fören och aktern först, så kommer man åt att putsa båda sidorna!
Så chansade vi på att börja med den i augusti levererade Stratis focken. Som i och för sig är vår lättvindsfock, men designen är, som den förra, light/medium. Det blåste ju inte just mera än 10 knop i starten, men jag var förberedd på att byta om det utlovade 8-9 m/s skulle komma. Men vi hade aldrig mera än 15 knops vind och det accepterade focken och jag tror det var till stor del p.g.a. den vi gick så bra på kryssarna. Jag tyckte båten inte på länge har löpt så vackert och lätt som nu!

 
STARTEN ”LIVSFARLIG”
Redan före minsta båtarnas start kollade vi linjen och konstaterade att man tidvis sträckte till kryssbojen från startfartyget!
Som man kunde ana startade alla små båtar där och det var ett jävla skrikande.



Vår start! Fr.v. Wella, Elysia, Bavaria 42an och X-99an Merenhuiske som har bojen précis vid sin för. Kommer inte ihåg att vi skulle ha behövt veja för den. Vart den sedan tog vägen vet jag inte! Möjligen startade den om efter att ha träffat bojen? Oss störde den inte mera.

Samma hände i vår start som stod i tur som följande, 15 minuter senare! Vi kom aningen sent, men med full kryssbog precis till bojen, med några i lä och en klunga framför, lite i lä. Ett jäkla skrikande nu också och rop om protest. En röd flagga kom upp och den estniska Bavaria 42an började fälla ner för att göra straffrundan. Hur den rymdes att göra det kollade vi inte. Niku gav ”order”om att vi måste antingen fälla eller slå.
Det han inte visste var att jag hade ett stävankarbeslag alldeles bredvid mej i lovart, 10 cm från akterpulpiten, med överlapp på c 30cm! Kunde alltså inte fälla ens 1 grad! (Hur den båten klarade sej utan att röra bojen undrar jag! Misstänker att arrangörerna såg mellan fingrarna!)
Nå vi var snabbt av med ”mordvapnet” och kunde börja segla.
Den stora Bavarian var ur vägen, båten närmat i lä störde inte mera, så vi kunde gasa på. Nauti n’ Nolla slog framför i lä till babord och fällde ner akter om oss. Nu sträckte man inte mera till bojen, så jag slog efter liten senare, perfekt i en vindpust! Gick ett kort stycke och slog tillbaka. Nauti n’ Nolla var 50m bakom! Fg 39an Carlen, med bl.a.  tre seglings gurun från familjen Winqvist rundade först. Sedan Low och Chantal (Mannerberg 31 CR, LYS 1.24).



Fr.h. Low, Chantal och vi vid kryssmärket. (Sailpix.fi) 

 

 

Low fällde först ner, tydligen för att ta en lite annan väg mellan klipporna V om Mjölö. Jag siktade in Fg 39ans (LYS 1.27) akter våg och det kändes riktigt hur den större släktingens vågor tog hand om den mindre 331an! Den förde oss förbi Chantal som var i lovart om oss. Low ändrade sedan kurs upp mot oss, men vi hade redan hunnit så långt att vi just och just fick kontroll över den och kunde på nytt fånga den vänliga aktervågen, som vi tappat när vi höjde undan för Low. Så var vi av med den och Chantall blev också sakta men säkert.
Till Trutkobben kom vi sedan lite bakom Carlen och började kryssen mot Rysskär, smitande tätt intill 6m kurvan. Vi gick kart bättre än 39-fotaren, aningen högre och lite fortare, vilket inte egentligen förvånar mej. Den har ju rullgenua med rullen ovan däck!
Vi kom över halva länsen mot Bändaren innan den var fast oss igen.

Här närmar sej Fg 39an Chantal oss! Daje skotar spinnun. Amiralen styr i sin Gullkrona mössa, som fört oss till många goda placeringar i år igen. Denna gång var det så varmt att den inte behöved gömmas under en Doyle pipo, som fallet var i Pälsregattan!

Vi tog givetvis aktervågen igen och där hölls vi ända till ”rundningsmärkets” norra udde. Igen rundning av en kobbe, med osäkerhet om hur nära man vågar gå! L
Så kryss ut till Malmgrund. Nu blåste det lite mera. Upp till 15 knop, med högre vågor, men båten trivdes! Nu var jag glad att förstaget var fixat, men nog hade focken säkert en stor betydelse och som Niku sade, den var lätt att få att stå bra!
Nu blev vår ”draghjälp” ännu mera efter? 
Följde en slörbog till Nygrundet. Lite tvekade vi, med spinnakerhissandet. Ingen framför hade hissat. Skulle vi våga? Efter liten tvekan drogs den upp. Man kan ju alltid gå lågt, om det behövs och ta ner i god tid och skära upp mot märket. Men innan Niku fått ner focken och kommit bort från fören, hade vi broachat lite 2 ggr, men sedan var det inget problem.

På väg mot Nygrundet. Vi går med spinnaker , men inte Carlen (inzoomad) och inte ser man några andra blåsor heller! Senare kom det väl nog en del!

Bakom lär de flesta ha låtit bli att hissa sin blåsa, åtminstone i början! Finngulfen gjorde det inte och nu blev vi helt ensamma, med bara några småbåtar framför oss. Bice (Inferno 29) hissade spinnakern ungefär samtidigt som vi och hade till en början samma problem.
Den långa kryssen mot Hundören hade långa babordsslag. Framför oss hade vi bara Eleonora III (Scanmar 345) och Donna (Inferno 31) och tyst för mej själv strävade jag till att gå förbi dem innan någon stor båt skulle gå ta oss.  Besättningen hade länge svårt att känna igen stora klassens första båtar.  Men 6 minuter efter att vi rundat till kryssen berättade man att första X-35an rundade.
Då hade vi gått förbi Donna som slog ut klart före Flathällens klackar och grunda område. Jag hade velat söka sjölä av dem, men vi hade gått så mycket högre än de två små, att enda chansen hade varit att gå igenom området. Kollade plottern och beslöt fort att ge upp den tanken. Eleonora III hade gått så lågt att de gick N om detta område och slog först för Enskär. Dit ”hamnade” också Carlen. Vi slog ungefär vid 10 m gränsen och kom rätt lagom under Ytterskär och fick rätt ”platt” vatten en stund. Så slog vi igen västerut för att sedan komma upp under Hundören, som skulle rundas. Där slarvade jag lite och kunde ha gått lite närmare.
Scanmaren slog lite tidigare än vi och gick sedan också längre ut, så att vi slog samtidigt och rundade den lilla ön innanför dem. Vi gick igen ungefär vid 6 m gränsen och jag bedömer att vi vann c 30 s i förhållande till den ”lilla” röda, som verkade ha seglat tillräckligt fort för att leda sin klass. (Inge vidare rundningsmärke detta heller och Trutkobben skulle ännu en gång rundas!) Enligt min huvudräkning ledde vi dem klart och nu var närmaste X-35 spännande nära, men vi trodde nog att den t.o.m. skulle få vara före oss i mål.
Spinnakern upp utan att egentligen tänka på om vi kunde bära den. Början blev lika problemfylld som förra försöket och igen broachade vi. Besättningen på Eleonora lär just ha funderat på vad de skall göra om vi broachar och kommer in i deras sida, när det hände! Men till all lycka fick vi rätt lätt ordning på systemen. För hårt skotad blåsa misstänks vara orsaken denna gång och att ingen var beredd med storskotet. Det borde jag ha varit under manövern, när vi var bara fyra ombord!

På väg mot Trutkobben. Scanmar 345an till vänster och den blåa spinnun i mitten hör till X-35an Audi E-tron. Den är nog betyfligt närmare än vad det ser ut på bilden! Nu är det lite spännande! 35an kommer oroväckande närmare hela tiden!

 

 

Slutet blev sedan spännande efter Trutkobben, när 35an närmade sej med god fart. Nog skulle det ju var roligt att vara först i mål, tyckte vi! När målet var inom synhåll vågade jag säga att vi klarar det! Marginalen blev ju svindlande 47s, till Audi E-tron!

JO, VI BEGRIPER ATT BARA RESULTAT ENLIGT KORRIGERAD TID ÄR VÄRT NÅGONTING!
Men det kändes bra! Och vi var förövrigt mycket nöjda med båten och seglingen i sig! Ett LYSande slut på en bra säsong!
Klasseger och bästa korrigerade tid av alla, i ett super väder för årstiden! Med det klarar man en stor del av den kalla hösten!


 


Denna ratt vandrar från klass till klass. Förra året var den i klass 2, där vi var nu och då vann Casper den. Nu var det minsta klassens tur och den vann ju Nora Eskola, med Eleonora III, HSK. Nora blev f.ö.3a totalt!

 

EFTERSNACK:

 

 -Hörde på prisutdelningen att också X-35an rundat Hundören med god marginal!
Dessutom berättades att X-35ornas sämsta bog är tajt spinnakerslör, vilket vi ju hade på målrakan!
Ja och så seglade de förståss inte med sina VM segel... Också Ramdata seglade med en cruising stor såg vi.
Vi hade nog vår bästa Doyle garderob!

-Min besättning bekräftar vad jag tyckt, att Audi E-tron inte utnyttjade sjölä alls lika mycket som vi!

-Om man jämför vår fart med Audi Gekko på AIS tracken, tycker jag det är klart att Gekko gick tidvis t.o.m. långsammare än vi på kryssen från Trutkobben till Rysskär och ännu i början av länsen! Det stöder min känsla om att de haft sämre vind där bakom oss när vi länsade mot Bändarn!
-På AIS tracken ser man att också Gekko gick till Enskär på den långa kryssen! Enda förklaringen är att de kom in i den mera nordliga vinden som rådde närmare land?
Den kände man ju tidvis av redan vid starten och på målrakan blev ju bogen allt tajtare för oss . De som kom i mål lite senare än vi kom utan spinnaker!
-Lilla klassens Scanmar 345 blev 3a totalt! Det stöder väl teorin om att de stora hade haft sämre vind bakom oss?

  
Med sådana botten lönar det sej inte att kappsegla om man vill klara sej! (Original fotona är tagna av Sailpix.fi)

Det här nämnda och referatet förklara mycket av vår överraskande prestation!?

MEN VI PÅ FINNFUN KAN LEVA MED ALLT DETTA :-) och Amiralen kan inte låta bli att fritt överföra till sitt seglande vad han hört i Sportmagasinet på Yle FEM:
JU MERA JAG SEGLAR, DESTU MERA TUR HAR JAG!

AMIRALEN GÅR VINTERN TILL MÖTES MED ETT INRE LEENDE!

Hej!
Om ni inte hittar meningsfullt arbete åt alla "anställda"  i LYS kan ni alltid avskeda någon! J
Mvh,,
FinnFUNs två pensionärer och två ungdomar!
(Fotot skuret fr. Sailpix original!)

 

 

 

 

 

(27-9) PÄLSREGATTAN FRIDA, BO-ERIK, HENKKA, STEFFI  Bilder kommer ännu, kanske!

Fredag 11:35 lade vi ut från Amiralshamnen med Steffi och Bo-Erik. I den friska vinde från c WSW var det lätt att spara storen och segla med enbart rullfocken. Med tanke på den utlovade friska vinden och att vi skulle vara lite underbemannade i tävlingen, hade jag valt att segla med rullfocken. Tog också gennakern, med men peket lämnades hemma, eftersom det inte var testat i mer än 12-13 knops vind och skulle knappast skulle hålla i den friska vinden.
Vi övade oss också användningen av gennakern, som ju är på rulle. Den fungerade nu bra när man vet hur man gör. God fart gav den också!
Heikki Pulsa hade skörat sin stor under seglingen till regattan och han filofiserade om det skulle löna sej att ansöka om LYS certifikat med enbart försegel J . Jag skulle nog då tillägga en gennaker på rulle! I Lows raport från seglingen kan ni läsa om att de funderade på att mäta in båten till ORC med enbart genua! J Så god var också deras fart med en liten genua!
Vår färd gick lätt och problemfritt och på slutet tävlade vi mot en gammal Dehler 35a, som hade stor och försegel. Men så när vi fått fast den besökte Amiralen toan. Enligt ena gasten hade den andra ropande anhållit om att få gippa. Den ”halvdöve” Amiralen hörde ingenting och när han kom upp sågs segelmakaren på fördäck förtvivlat ryckande och rivande i än det ena och än det andra skotet. Vi hittade inte någon annan lösning än att ta ner eländet. Nå också det kunde ha gått illa. Rullens ”lina” som går till toppen sitter ju inte fast i seglet annat än uppe och nere. Nu höll vi på att köra över den. Men vi fick tag i den innan den nådde kölen (och loggen). Väl i Borgå hamn rullade vi sedan in den nödtorftigt.
”Sjöförklaringen” gick ut på att vinden plötsligt kommit från sidan och att seglet gick innan för linan och sig själv... Nå myndigheterna blev ju inte inblandade i det skedda, så... (he, he). Men den enmansseglande på Dehlern hade underhållning, men var finkänslig nog att inte komma och tala med oss, trotts att han kom till samma hamn!

REGN PÅ KOMMANDE
Nu var väderprognosen sådan att det vid 21-tiden skulle regna ordentligt, så vi jäktade till den spanska restaurangen bara för att konstatera att alla bord var reserverade. Efter lite sökande hamnade vi på en kinesisk där vi fick riktigt god mat och gott spanskt vin! Sedan drog vi oss tillbaka till båten för att invänta regnet, som väl aldrig kom.
Lördagen grydde i strålande sol och två pratglada gastar var tidigt i farten! Amiralen som sovit dåligt försökte förtvivlat somna om och måste väl ha gjort det också gång på gång. Första aningen om klockslaget var 8:15 och han kämpade vidare i sin jakt på sömn till c 9, då han gav upp. Han är van att sova djupt speciellt på mornarna och stiger sällan upp före 9:30. På vägen mot BSS marina tog han sej sedan en ny vilopaus, men var eländigt trött när starten närmade sej 12-tiden. I något skede hade Henkka ringt och frågat om han ännu behövdes och lovade komma. När han och Frida hade anlänt for vi småningom ut. Vi skulle hissa gennakern för att få den inrullat bättre och samtidigt sätta in fördäckaren Frida i dess funktion. Så gjorde vi också.

DE ANDRA STARTADE...
Men med Henkka ombord borde vi ha bytt ut rullfocken mot gamla Icen? (Nå det behövdes ju inte, förstås! ) Och jag borde ha försökt hitta SOG på instrumenten på piedestalen, som jag hade planerat. Har aldrig tagit fram dem men Niku ha gjort det, så kanske jag skulle ha lyckats? Men den trötta Amiralen var mer frånvarande än normalt och detta blev ogjort. (Har tidvis haft stora problem att uppnå ORCs target speed på kryss!)


Bästa starterna tog dessa tre, fr.v. Tiare, Low och Kasipallp (J80 fr Kotka) (Foto: Mikko Horsmanheimo)

Glömde t.o.m. att starta och missade den med c 30s och hade sedan länge olika båtar som gav oss all den spillvind de kunde hitta. Det gjorde mej inte alls på bättre humör! Till slut gjorde vi ett kort slag för att slippa det eländet. Det är inte omöjligt att vi hade sträckt om vi hade varit ostörda. Men vi låg inte dåligt till vid rundningen. Bara Tiare (LYS 1.18) borde inte ha varit före oss, skulle jag tro.
Första gången någonsin hade man nu signalerat obligatorisk riktning runt Kalvön! Det var nog det enda rätta!
Så var det då den tänkta gennakerbogen! Vi hade allt på plats, men jag vågade inte ta några risker! Ingen hade spinnaker och enda som hade en gennaker var J-80an Kasipallo och den gick nog hyfsat men hann aldrig längre än i jämn bredd med oss, men låg ett stycke i lä. Båten var ju i och för sig den enda som teoretiskt kund hota oss i rankingen, men jag litade på att vi skulle kryssa ifrån den tillräckligt och bogen norrut skulle kanske vara för platt för deras gennaker. Så återstod att klara sej genom det lilla bleket vid holmen där man skulle ta kurs söderut. Nu var vi fast Tiare, som var närmare land och höll på att byta försegel. Vi tog dem galant i lä och kunde skära upp framför dem och gav säkert lite tillbaka av de avgaser bl.a. de hade gett oss i början. Jag vet inte så noga för jag var fokuserad framåt. Det var tyvärr inte riktigt kryssbog, men troligen för mycket för en del. ’
Sedan blev det ordentlig kryss i sundet S om Kalvön och nu hade vi mest båtar från lilla klassen runt oss. Just innan vi kom ut ur sundet slog vi upp för att få möjligast mycket sjölä. När vi slog till baka märkte vi att vinden vridit över 10 grader mot S. Det var säkert vår lotto vinst, med tanke på att vi vann med endast en knapp minut. Tiare hade visst gått ett långt slag västerut där ”nere i norr” och hade dessutom sjön obehagligt mycket i mot på vägen upp till märket.
Nästan platt läns V om Kalvön till det första märket. Här fick vi till en början fälla lite under kursen för att kunna passera VindUngen (Finnflyer 36) med endast Palle ombord. Han hissade givetvis ingen spinnaker. Lite senare tog vi fast La Nonna, blivande segraren i lilla klassen, och gick lika gentlemannamässigt förbi den i lä, trots att vi säkert där blev lite störda, för vi kunde inte fälla ner fullt så mycket som skulle ha behövts p.g.a. att alla gröna märken bör tas rätt.
C 0,5 Nm från märket brast plötsligt lovarts spinnackerskot! (Säkert en följd av att de aldrig tas bort efter seglingarna utan ligger där på däcket hela sommaren, trots att skepparen försynt antytt att de borde tas bort... Tar jag bort dem blir de säkert sura för det extra jobbet de få att sätta dit dem.)
Till vår lycka hade vinden lite tidigare vridit N-ut så focken, som gick snabbt att rulla ut, drog tillfredsställande.
Vår rundning blev lite hafsig, för det tog tid att få ihop ett nytt skot och få det på plats...
Det var nu kryss tillbaka, men bara ungefär till det första gröna märket. Efter det sträckte man, om inte annat så med hjälp av de plötsliga kastbyarna som kom från sidan. Senare sträckte vi resten av vägen och gav väl ut lite mot slutet.
Framför oss på länsen såg vi Low, som tidvis hade problem med spinnakerbommen? De lär ha varit lite underbemannade. På kryssen/sträckbogen tog vi nog lite in på dem. Åtminstone i början.
Återstod en kort Läns och sedan slutkryssen till målet.
Low hade inte sin spinnacker hissningsklar och lät bli att hissa, så vi var rätt nära dem när den korta kryssen började och i mål var vi 23s efter dem som 3a med en seglad tid på 2:55:05. Ett snabbt race denna gång!
Sedan blev det bråttom att få ner storen, focken inrullad, fendertar på ena sidan och gästgastarna leveransklara för transporten till BSS hamn, med Vivace (Fury 33), med bl.a. Jonte, mångåriga trotjänaren på Amiralitetets båtar, i besättningen.
På vägen in till hamnen såg vi Tiare gå i mål och senare räknade jag ut att den vinner vi knappt. Vi såg också La Nonna komma och tyckte att mot den har vi inga chanser! Amiralens trötta hjärna orkade inte komma ihåg att de små startat 10 minuter före oss, så totalsegern kom nog som en stor överraskning. Klassegern kunde man ju lättare förstå hihi!
Kvällen firade vi sedan i båten med mat fixad av Steffi och en flaska skumpa, som Steffi hade med sej mm
Amiralen sov igen dåligt och tvingade sej upp vid 8-tiden, för att komma iväg i tid. Frisk motvind var lovad och det var risk för en lång resa. Men vinden mojnade och solen sken nästan hela vägen, så vi kom bra till Amiralshamnen. Hemma sov sedan Amiralen bra, en har varit trött ännu hela måndagen och tog en tupplur på dagen, innan han började skriva på detta!

 

 

(20-9) GRANDE FINALE, LYS UTAN SPINNU. HELA 21 BÅTAR MED!
         FRIDA, JASSU, NIKU

Först såg det dåligt ut med deltagandet. Att Troy, Xantus, Origo, Cirrus, Casper och Yoldia inte skulle komma var klart i ett tidigt skede. Men sedan började också oväntade båtar anmäla sej och ännu på fredag bad några om att få komma med och det fick de ju, fast det betydde extra jobb för mej som gjorde pappersarbetet. Tillslut var vi hela 14 båtar i stora klassen och glädjande många i lilla klassen. De blev hela 7 stycken. Ett litet rekord för tävlingar i Esbo och västra Helsingfors på senare år?

Vädret var ju vacker och vinden för det mesta under 5 m/s, men inte så svag som man först befarade. Alltså rätt ideala förhållanden.

Banan för de stora skulle säkert ha dragits via K (N om Vargen) till 9 (röda isbojen SW om Röda kon) till målet, men den lömska ”Mellbergs sten” i Aisar sund kunde ha blivit ett problem, inte minst för de ”gästande” ESF:arna, men också för båten från KLV. (Bojen K är totalt galet placerad i år!) Därför beslöts att gå via 4 (S märket S om Torraisarn) och via 1 (boj N om Långrundet) till 9.

Det gav ju kryss start och den sneda linjen (yttre märket kunde ha varit ännu mera söderut) gjorde det mindre viktigt var man startade. Det bevisades av att Rödstjärten som startade långt ute gick för om oss, när vi möttes första gången. Vi startade närmast land, där det var rätt trångt och därför hade vi lite dålig fart, men var nog inte många sekunder försenade.  Två båtar var för tidigt över och återvände. Den ena var Imppu B och det förklarar också varför de blev så mycket efter oss i början.

Ordningen är återställd och Weber Brothers är bakom! Fotot taget med telefon och avståndet till de andra ser nog store ut än det var!

 

Det dröjde inte länge innan vi gick förbi klubbkompisarna med ”den röda aktern”. Deras fart var nästan bedrövlig. De har säkert ett rätt orent botten! (Dessa tankar fick jag redan i GoFR!)

Från 4 till 1 var det sedan en lös bog där vi nog ytterligare drog ifrån lite. Säkert delvis beroende på att 34-fotaren slarvade med fockens trim! Tack för den hjälpen! Bakom oss var Carolina (First Class 8, LYS 1,13 --) den som då hotade oss mest. Imppu B var inte heller långt efter, men 38-fotaren skulle ju ge 5 min/timme.

På kryssen blev sedan Rödstjärten mera efter och Carolina tappade också tillfredsställande, medan Imppu B gick bra och gick förbi och rundade säkert 1 min före oss. Vinden som var kring 190-205 grader var som vanligt ofta mera från väster längre västerut och dit gick Imppu B, vi och åtminstone Carolina.

Här är vårt AIS track. Man ser tydligt hur vår läns går I en bågr mot Rövarns östra strand!

 Efter rundningen gippade Imppu B genast och spirade sin genua. Vi gippade inte och utnyttade vindens långsamma vridande mot V så att vi kunde gå i en båge ner mot Rövarns östra udde. Här fick vi också tidvis vind på drygt 10 knop som inte konkurrenten tycktes få och vi gick tydligt bättre än de. Vi kunde kanske ha klarat oss utan att gippa men det kändes som om det skulle vara för platt, så vi gippade mot slutet, ungefär samtidigt som konkurrenten gjorde det. Men  de spirade inte genuan nu.



Jassu och Amiralen jobbar i sittbrunnen på länsen.

Vi närmar oss Imppu B i sidled och jippar sedan alldeles bred vid dem och så följdes vi åt ända till mallet!

Vi lämnade spiran kvar på nya lä sidan. Ett bekvämt sätt och det fungerar bra bara man inte går för lågt utan kollar att focken drar. Sedan gippade vi tillbaka. Igen snabbt och lätt genom att bara dra storen till andra sidan. Båda seglen drar genast fullt på detta sätt, bara rorsman styr rätt! Nu var vi mycket nära konkurrenten och i det närmaste i jämn bredd, med dem på vår lä sida.

Såhär körde vi sedan hela vägen till mållet. Den stora Bavarian kom aldrig mer än att de fick fören lite framför oss och då täckte vi den och  så gick vi igen lite förbi. Till vår otur var det deras tur att vara framför när mållinjen kom imot :-)

Under Rövarn blev vi en kort stund tvungna att ta bort spiran, men kunde snart sätta den tillbaka och Bavarian spirade nu också. Såhär gick vi sedan ända till målet. Först på sista stumpen lyckades Bavarian komma just så mycket före oss att de tog Line Honors med en marginal på några sekunder.

Jag tror att vi hade fördel av att man seglade utan spinnaker. För med spinnaker brukar både Imppu B och Rödstjärten, med sina väldiga spinnakrar gå klart bättre än vi. Nu kunde vi inte se att egentligen någon skulle ha länsat snabbare än vi. Möjligen Carolina?

EFTERSNACK:
FUNleak: Vi har kommit på orsaken till FinnFUNs otroliga boatspeed i sensommarens tävlingar? Vår agent tog denna bild på hemlig plats!

Detta gör proffsen på lite annat särtt, som kan vara effektivare? Men med kännedom av Amiralens nit och iver vad gäller segling så är detta sätt nog rätt effektivt? Andra gör nog knapt någonting? Amiralen lär som bäst ta fram ett "verktyg" för detta jobb! Det har testats en tid nu och resultatet på banorna har varit bra, men Amiralen är inte ännu helt nöjd med verktyget!

'

 

(10.9) OS#17 - SLUTET PÅ SOMMAREN FÖR AMIRALEN!?
        FRIDA NIKU o GIGGEN.



"Stormen" före bleket! Fr. v. solnedgången, Troy, Xelina, Imppu B (den lilla vita pricken) och Rödstjärtens spinnu. På vårt fördäck Niku och Giggen!

Troy vann till slut "drifting matchen" på Pentala fjärden! Vi hade nog då fått "fart" i båten genom att med utskotad stor segla rakt mot vinden, enligt vindmätaren och platt läns enligt Windexen! Men den tekniken kom vi på för sent :-) ! Vi blev 2a fore Imppu B och Xelina. Rödstjärten avbröt p.g.a. tidsbrist!

(7-9) SAARISTOPURJEHDUS GEKKO 1a, FINNFUN 2a
         FRIDA o NIKU

ENDAST 4 STORA  O. TRE SMÅ STARTADE! SORGLIGT!
Endast 4 båtar anmälda och jag såg endast två andra på linjen. En intressant båt var en systerbåt med genua!
Förhållandena var till Husunkivi ganska lika som på lördagen, med undantag av att vi först där började kryssa. Vi som gått på märket kom inte upp till det. Audi Gekko hade dragit iväg ända från starten med god fart och var nära Sveaborg i det skedet.”Fg 331an med genua” kom upp till märket för den hade gått lite mera söderut. Sedan stannade Hannu upp nära Sveaborgs strand. Det såg vi på AIS! AISen gav oss nog lite mera intresse för seglingen! Avståndet till Gekkon var så stort att man inte kände att man hade någon som helst kontakt med den, trotts att vi i korrigerad tid ledde största delen av tävlingen.
Vi tog alltså in på Audin och när vinden dessutom vred mot väster fick vi ytterligare fördel. Också mot Finngulfen.

Men Aolele (Sunwind 30, LYS 1,14) från lilla klassen, som starta med oss var alldeles i hasarna på oss!

 

Här började sedan vinden lite öka och när vi kryssande passerade Gråhara så ledde vi tävlingen enligt vår huvudräkning! Nu hade vi också kollat deltagarförteckningen och konstaterat att Fg 331an var den blåa båten som skymtade långt bakom oss. Finngulfen vi seglade tillsammans ed var en 37a! Lite slarvigt av mej, men jag var så inriktad på att det fanns en 331a med, att jag totalt glömde bort att det fanns också en 37a anmäld! 331an hade kommit till starten i sista minuten kom Niku ihåg och jag såg den aldrig! Nu gick vi jämnt med 37a enda till Flathällsgrundets stolpe. Till den kom vi sedan med styrbord, medan 37an kom för babord med spinnubommen på plats! De märkte att de blev vejningsskyldiga och hann ta ner bommen innan jag ropade att de kan gå. Ville inte riskera att de kommer och kör över oss bakifrån, med spinnaker.

 

Till en början gick de nog inte alls bättre än vi, men när vinden lite ökade höll de bra undan och rundade vid Rysäkivi c 100m före oss! Hannu hade givetvis rundat långt före oss, men enligt respiten allt för sent.

 

BÖRJAR BLI GAMMAL!?
Hannu hade tagit ner spinnakern före rundningen. Så gjorde också 37an och vi. Varför vi? Jag har ju alltid haft som princip, att vid tveksamma fall först kolla med spinnaker! Detta var ju ett typiskt exempel p när man gör så!
Nu såg vi också att Hannu hade hissat på nytt. Vi hade ju vår AP, som är vår huvudspinnaker i LYS, trots att regeln skulle tillåta en klart större blåsa (den vi använder på läns i ORC). Med APn går vi bra på slör! Rätt snabbt insåg vi vårt misstag och började förbereda spinnakern för hissning igen, medan jag tog lite höjd för säkerhets skull. Så upp med blåsan och jakten på 37an började och vi köra fast och förbi den i lä. Vi var redan långt före dem när de insåg vad som behövdes! Det gick så bra för 37an!

 

Trots att kursen avsevärt höjdes från Kytö Käring till den gröna isbojen, kunde alla tre gå med blåsan uppe ända till bojen, där vi gippade och fortsatte mot Lövös västprick!
När vi mötte Gekkon såg vi att de hade en gennaker och inte någon spinnaker som vi trott. Då sade vår tidtagning också att vi ledde klart. Det bekräftades också när vi om till bojen!
Nu konstaterade jag att endast vindförhållandena kunde beröva oss segern!
Vid höjd med Knaperskär började vindguden sedan jävlas med oss och vi kände att nu ser det illa ut! Vid västmärket var vi redan 1-2 minuter efter och när vi visste att Gekkons fart (AIS) på Lövö fjärden varit t.o.m. 7 knop började vi misströsta!
Trots att vinden igen ökade en aning på fjärden mellan Ådholmen och Mjölö hade vi redan förlorat så mycket att endast en snabbt bildad storm skulle kunna rädda oss!
Audi Gekko vann med ca 10 minuter i korrigerad tid (c 35 minuter i seglad tid).

 

Seglen snabbt ner och i paket och besättningen i land vid bränslestationen och så iväg mot Amiralshamnen: Nu var skepparen nästan sig själv och inte alls trött! (Sovit de två sista nätterna 9-10 timmar per natt, men ändå varit trött på morgonen). På vägen åt jag mina två smörgåsar som var dagens vägkost och drack lite vatten och lite ED! Hemma på Drumsö var jag sedan vid 20-tiden och fick ett varmt mål mat!

PRISUTDELNINGEN
På prisutdelningen för HL och Skärgårdsseglingen förundrade sig Eva först över att vi var bara 4 i ORC och sedan att vi i LYS var endast 3. Så hade hon tydligen noterat att jag ensam körde båten till Amiralshamnen, så jag fick ett extra pris! En Henri Lloyd BlueEco pipo. Fast det ju är alldeles normalt för mej, att transportera båten ensam och spara besättningen en massa tid och besvär, uppskattade jag den gesten! 
(På söndagen hade jag inte klarat det!)

Den kan faktiskt bli min Racing Pipo för hösten!?

 

 

(3-9) OS#16: RÖDSTJÄRTEN,  FINNFUN, TROY, IMPPU B...! 

FRIDA, GIGGEN, BO-ERIK.

För tillfället går efterdynigarna för höga för ett referat, så låtom oss glömma allt!
I finale seglar Amiralen, Niku, Frida, Giggen och Bo-Erik om han hinner!

DÅ SKALL VI HA ROLIGT!

 

PENTALA LYS REGATTAN:

(31.8) PENTALA - RWYC CHALLENGE, ESF/EM

FRIDA o NIKU.


Jaktstart, och vi tillsammans med kusinen Fg335, som snällt lät oss starta i lovart vid yttre flaggan. Vi någon meter senare över linjen, men med bättre fart och lyckades köra över Eowyn, som givetvis blev lite efter att vi täckte dem (2 ombord).
Vi var nu alltså ”bara” 3, men med ålderns rätt anser jag mej få ha så många ombord J ! Tidigare har vi ju som tradition varit på tumis med Niku i dessa tävlingar!

Konkurrenten återhämtade sej snart och efter Aisarsund hängde de nog med, trots att de inte hade någon genua som LYS-talet tillåter dem. Rödstjärten startade 1 minut efter oss, men höll sej snällt på lite större avstånd under hela spinnakerlösa slören till Kytö. Därifrån blev det lös sträckbog till Lövös V-märke och sedan kryss med långt styrbordsslag. Nu blev de närmaste konkurrenterna, Rödstjärten kanske närmast för att den hade haft problem att komma förbi Eowyn. Å andrasidan hade vi samma problem före Lövö, med den modifierade Siesta 32an Cavatina, men klarade den rätt lätt genom att gå förbi i lä.
Från den röda vid Rönnkobben blev det sedan spinnaker slör ut till Kytö käring och nu mojnade vinden något och vi borde ha bytt bort den omskurna förra lighten mot den nya, inte minst med tanke på den motsjö vi skulle få på vägen till Rysskär! Men vi var inte riktigt alerta och kom inte på den tanken! Så den kryssen blev en pina, speciellt på de längre babordsslagen som gick rakt mot sjön. Rödstjärten gick tidvis lite bättre och var redan rätt nära ett tag, men tappade sedan igen mot slutet och Aava gick förbi dem.
Sedan var det slör till Rönnkobben och trots känd sträcka hade jag lite svårt att hitta den rätta kursen. Niku packade spinnun så han kunde inte kolla på plottern åt mej. Försökte själv halvhjärtat göra det medan jag försökte hålla kursen, som jag sedan hittat när Niku kom ut och då märkte vi samtidigt att det ju var spinnubog. Innan vi fick upp blåsan hade redan Aava och Rödstjärten sina dragande! Vi ”amatörer” kunde bara svära åt oss själva!
Efter Rönkobben blev det ju lite kryss i lä om Ådholmen, men jag bedömde att det inte var värt att jäkta med att byta försegel. Så speciellt Aava kom rätt nära före rundningen och det var klart att de på länsen till målet skulle gå förbi.
Men det var inget större problem för oss! Tiderna räknas om enligt tid på tid i denna tävling och då hade vi råd att ”ge bort” Line Honors!
Vi var väl 27s efter Aava i väskan och klart före Rödstjärten, som sedan blev tvåa i resultaten, före Aava och Eowyn.

 

30.8   RYSÄKARI - PENTALA RACE, EPS/Me/ESF

FRIDA, NIKU o PEKKA R.

Sent fredag kväll meddelade Niku att han har magproblem. Risken var stor att Frida och jag skulle bli på tumanhand! Tre förfrågningar gick ut till tänkbara ersättande kandidater. Två tackade nej och en fick det aldrig till stugan. Då skickade jag epost till Pekka Rapeli (Imppu B) som inte fått besättning. Lite efter midnatt svarade han och undrade när han måste infinna sej och att han hade glömt telefonen på jobbet och hade någonting han måste uträtta på morgonen. Jag måste ha sovit när hans besked kom, men vaknade 3-tiden och skickade klockslaget för av gång från hamnen. Nå Niku meddelade på morgonen att han var bättre och skulle komma. I hamnen var också Pekka när jag kom dit, så vi blev fyra ombord, vilket jag ingenting hade emot!

 

 SÄSONGENS BÄSTA START!?



fr.h. Tai-Tai, FinnFUN, "Rödstjärten och Eowyn (delvis skymd).     
(De fyra första bilderna tagba av Antti Tassberg på startfartyget!)

Var ungefär mitt på linjen med god fart när starten gick. Dit hade jag manövrerat oss mellan diverse konkurrenter och dessutom lyckats utverka ett avstånd till båten i lä om oss (Tai-Tai), så vi fick maximal fart genast från början. På den korta kryssen gick vi för styrbord mot N, med Rödstjärten mer eller mindre i spegelvind, där de blev klart efter.



Vår nya fock får sitt elddop! Rödstjärten har en likadan och deras storsegl  är också sk. Ice Stratis. Vår stor är Ice stratis från förra året. Undrar om inte konkurrentens fock är lite dåligt sträckt!

Eowyn var nog också störd av oss och slog väl bort. Vi stod på tills vi ledigt sträckte till märket, dit vi kom som klar etta. Redan då kunde man ana att det lönade sej att hållas närmare kusten, för de som slagit tidigare var klart bakom oss.

Här drar vi iväg forbid de två små (I mitten) och Rödstjärten kommer med god fart närmare. Utanför bilden kommer sedan Aava! Samma situation tagen från vår båt, på bilden efter texten!

Bakom Ava kom sedan Xelina och Tai-Tai I hard närkamp!

Vi körde snabbt fast de två små som startat 5 minuter före oss, men Rödstjärten närmade sej oss med god fart med sin stora spinnaker och var inte mer än kanske 50 m bakom oss vid rundningen vid Rysskär och hade Aava (Arcona 340, LYS 1,29) just bakom sej. (Se bild 2 efter texten.) Nå, sakta men säkert gick de båda förbi oss på vår väg mot Kytö käring och Ava tog också Weber Brothers. (Bild 3) Men vinden var såpas ojämn att de ibland stannade lite upp och väntade på oss så läget såg inte så dåligt ut för oss. Så började Tai-Tai komma med vind bakifrån, gick förbi Xelina, och skar upp lite mera än vi och var nästan fast oss vid Knaperskär. I det skedet bytte vi från AP till läns spinnakern.
 Xelina började fälla ner på kurs mot Äspskärs gröna som skulle rundas, men åkte ur den nya vinden och blev ordentligt. Framför oss gipade först Aava och sedan Rödstjärten. Vi fortsatte i väntan på den kraftiga vinden som rådde längre norrut. Vi såg hur båtar där gick med god fart, samtidigt som vinden kom närmare oss. Snart fick vi den och kunde fälla ner på kursen. Konkurrenterna reagerade inte på att vi gick förbi dem och gipade tillbaka alldeles för sent! Tack för det J ! När Aava reagerade räckte det inte till mera än att de kom upp i lä om oss, blev täckta och gick sedan akter om oss och skar mot Systrarna medan vi gick rakt på märket. (Bild 4) Rödstjärten var långt bakom oss, men kom sakta närmare.
Till rundningen kom vi sedan strax efter Aava och klart före Rödstjärten. Nu skulle den nya focken få visa vad den gick för. Det stod klart för oss att man borde hålla sej på norra sidan av rutten mot det röda lateralmärket vid Rönnkobben (N om Rysskär). Problemet var att man sträckte tidvis rätt nära kursen.
Vi hade lite problem att hålla samma höjd som Aava och tillslut beslöt vi slå bort och slogtillbaka när vi sträckte förbi Systrarnas östra del. När vi mötte Aava hade de, inte oväntat, dragit en aning ifrån oss, men slog inte på. Sedan fick vi den mera nordliga vinden och slog. När Aava slog mot norr var vi redan fast dem och de slog ett gott stycke i lä om oss. Nu hade vi det goda läget att vi alltid då och då fick lite extra höjd av den nordligare vinden och ökade avståndet i sidled till konkurrenten och dessutom gick vi åtminstone tidvis lite hårdare. På Kytö fjärden slog Arconan sedan norrut, men vi tyckte inte det var ett bra ställe att slå på, för det verkade som man skulle hamna i ett svagare vindområde. Men snart slog vi med sikte på att slå tillbaka in i ett litet område med lite bättre vind. Det lyckades perfekt och konkurrenten var snart 0,4 Nm bakom oss (mätt med AISens hjälp!). Men vinden dog nästan helt ut på norra delen av fjärden, medan man såg Xelina och Rödstjärten kämpa just N om Kytö, dit de hamnat med den mera ostligare vinden. Nu hade de bättre vind, men låg hopplöst långt S om oss. Uppskattningsvis 1 sjömil! Xelina gick t.o.m. S om Kytö käring. Vad vi inte visste var att Tai-Tai hade gått S om Kytö och synbarligen tagit fast dessa två.
Jag var nog övertygad om att den nordligare vinden skulle komma tillbaka och var nog aldrig orolig för att ”södernresenärerna” skulle hota oss därifrån. Snart fick vi också den vinden och utökade försprånget till Aava.
Senare när vi noterade att Tai-Tai var i klungan bakom oss, började vi kolla klockan till den vid varje märke. Vid Rönkobben hade vi nog ett klart försprång, men länsen från Lövös V-märke till Kytös N-märke blev nog lite påfrestande när vinden igen avtog lite.
Efteråt klagade Nicke på Xelina (som var följande efter oss) att han hade problem att gå förbi Skärflickan (Sunwind 26, LYS 1,02 som seglade en kortare bana). Det hade vi också noterat och det lugnade oss lite. Men resultaträknaren Claes hade varit ute med sin motorbåt och sett oss länsa. Han konstaterade att FinnFUN länsade, som enda båt, med storen helt ute och spinnakerbommen helt bakåt. Min vana trogen gick jag på platt läns och först lite före rundningen skar vi lite när vinden blev för svag.
Så började vi kryssen mot målet, lätt besvikna över att arrangörerna inte kortat av banan vid Kytö! Nu hoppades vi på att inget nytt bleke skull förstöra vår dittills perfekt, felfri segling för oss!
Men i Aisarsund tog sedan vinden nästan helt slut igen, men också för båtarna där bakom, tills de började skota för c W-SW. Men det var bara tillfälligt. Snart kom räddningen från N igen och vi gick i mål 9 minuter före Xelina och 18 minuter före Tai-Tai som blev 2a, 7 minuter efter oss i korrigerad tid.
Den nya focken hade tagit sin första seger!
Skärflickan hade Inga problem att vinna lilla klassen!

Reultat

Här är vi vid Rysskär och har passerat de små båtarna och Rödstjärten går just förbi Skärflickan. I mitten ser man Platypus (Elan 210), Xelina och Aava.

 

 

Bild 2. Här har vi just rundat pricken vid Rysskär. Rödstjärten börjar gå om oss och Aava tar snart Salonan.

 

Bild 3. Här är vi redan klart bakom konkurrenterna. Frida skotar spinnun och fördäckaren Niku väger på fören.

 

 

Bild 4. Kan man tänka sej något trevligare än att bli omseglad en andra gång av  en båt med klart högre mätetal? :-)  Här går alltså Ava forbid oss för andra gången c 2 timmar efter starten.

 

 

 

(27-8) OS#15 - TROY ÖVERLÄGSEN FÖRE IMPPU B o FINNFUN
Niku, Giggen och Jonte.

En hyfsad start lite efter Xelin på vår lä sida, men klart före alla andra och med störande trassel med spi.skotet  i sittbrunnen, ledde till att försynen gav oss en extra vindpust som tog oss upp i ledningen! En stund kunde vi njuta av det läget, men sedan kom Troy med överlägsen fart med sin stora blåsa fast oss och gick förbi. På Kytö fjärden räddades vi endast av att det bakom oss blåste klart bättre. Det var ju en fördel för oss mot Troy, som inte kunde dra ifrån allt för mycket innan N-märket vid Kytö.
Den tänkta kryssen till Rövarns boj blev sträckbog till en början och där var det positivaste att Imppu B inte kom förbi oss utan blev stoppad av vår spegelvind. Halvvägs tog sedan det annalkande åskvädret över för en stund. Vinden vred ordentligt och vi  gick till slut nästan 90 grader till kursen. Så vred den blixt snabbt till c NO och vi slog precis i rätt ögonblick och forsade nu mot märket för styrbords halsar. Troy höll undan, medan Imppu B blev en aning, men slörade sedan med fart förbi oss. Från Rövarn var det sedan kryss till målet.
 Troy gick i början klart lägre än Imppu B och vi och hoppets ljus tändes. Men den större Bavarian gick lite väl högt för oss och det stoppade nog upp oss en aning, men bedömde att det inte lönade sej att slå bort. Så kom det ordentligt med regn och jag kämpade med en fortfarande underligt fungerande vindmätare. Dess vindvinkel hoppar oroligt och stämmer sällan med Windexen. Om man sedan tillägger att det var problematiskt att se med de regnstänkta glasögonen, så är det lätt att förstå att vår kryss också av de orsakerna inte gick perfekt.
När Troy gick i mål var det klart att vi inte skulle klara dem om vi inte skulle få en bra vindpust och någon sådan såg man inte. Vi hoppades ännu på att klara Imppu B (LYS 1,33) men vinden dog ut för oss nästan totalt och vred lite av och an och så hade vi ju motström. Vi lyckades komma i mål trots allt men förlorade mot Troy drygt 10 minuter och bara 1 minut mindre åt Imppu B i seglad tid och blev 3a.
Inge vidare premiär för den nyalättvindsfocken, men kanske den nu är oskyldig till nederlaget J !
Bara 2 seglingar återstår!

 

 

 

 

(20-8) OS#14 - RÖDSTJÄRTEN BÄST AV TRE STARTANDE I BUSVÄDER!



Fr.v. Imppu B, Xelina (skymd) och Rödstjärten startar.

Imppu kommer som väntat först i mål under en fantastisk regnbåge!

Srdan kom dagens segrare, Rödstjärten, under samma regnbåge!

Också Xelina fick samma inramning!
Lilla klassen hade flere båtar med och segern torde ha gått till Albin Expressen Sara, E Lindblom. Resultaträknaren hade ledig dag så  i skrivande stund finns endast preliminära resultat räknade mer eller mindre i huvudet. Återkommer till dem senare!

 (13-8)  AKTIA OS#13 - KNAPP ETTA FÖRE TROY OCH IMPPU B!
FRIDA, NIKU o GIGGEN

OS Nr13 13.8! Hur skulle det gå? 
I min iver att komma fort västerut på kryssen från Långgrundet till den röda bojen SW om Röda kon slog jag genast vid market ch market för sent att också Troy slog. Det resulterade I att Bavarian snart var på oss och vi tvingades slå bort. Imppu B som ledde klungan hade också slagit västerut, medan Xelina nu låg I lä om oss.
Xelina hade, som enda båt, signalerat att de seglar utan spinnaker och låg nu obehagligt nära oss. Om vi inte skulle kunna gå med spinnaker mot mål kunde vi få problem med henne. Därför tvekade jag att slå västerut som man borde och hoppades på at 332an skulle slå ditåt. men det gjorde den inte. inte ens fast jag tyckte vi kommit så långt frammåt att vi borde störa henne.
Tillslut slog vi ändå och siktade på att slå under Röda kon och få lite sjölä. Till min förvåning hade inte Troy gått specelt mycket batter än vi, men var ju ändå klart före. Imppu B ledde kart fältet.
När vi korssade Xelinas kurs på sin väg mot market hade vi nog dragit ifrån enaning igen och rundade tillräcligt före henne I det skedet av tävlingen och när vinden mojnat och vi kunde bära vår AP spinnaker, var inte Xelina mera ett hot! Troy var också glädjande nära och gick inte bra med sin gennaker, medan Imppu B gick med sin spinnacker obehagligt långt framför oss.
Sedan kom den store Bavarian till sundet mellan Rövarn och Rövargrund och fick så kraftig vind att den krängde våldsamt till och broachade två ganger. Det gjorde oss betänksamma! Troy klarade sundet som väntat betydligt snyggare, men hadenog problem de också. Vi gjorde ett snabbt beslut att ta ner blåsan och focken upp när vi kom under Rövarn och klarade os hyfsat igenom, men tappade obehagligt mycket till båtarna framför, speciellt när jag inte genast vågade hissa spinnaker.
När Imppu B gick i mål fick vi ingen säker tid på och jag trodde nog att vi skulle förlora mot dem, däremot var vi tillräckligt nära Troy och tillslut visade det sej att vi tog segern med 34 s före Troy! Det var nära ögat denna gang I "vårt väder"!
Så belönade AKTIA hela besätningen med en liten fondteckning!
 

(6-8) OS#12 - ETTA I "EGET VÄDER" FÖRE TROY, XELINA, IMPPU B
FRI DA, NIKU.

Vår start var rätt hyfsad ungefär på mitten av linjen, med Rödstjärten alldeles nära i lä, men stora Imppu B (förlängd Bavaria 38 Match) var snart över oss alla, från linjens yttre ända i den OSO-liga, rätt friska vinden (6-9 m/s). Troy däremot försökte komma upp från sitt läge längst i lä (närmast Pentala). Det lyckades nu inte denna gång och de (4pers ombord denna gång!) blev täckta av både Rödstjärten och oss. Men sedan i lä av Torraisar fällde de ner ordentligt under oss och fick bättre vind. På slören mot Rövarns boj hade vi sedan inte en chans och de rundade klart före oss, medan Rödstjärten blivit klart distanserad. (Andra har jag inte koll på) På kryssen gick vi sedan lite bättre än Troy, men fick nog lite hjälp av Imppu B, som åtminstone i någon mån störde dem mot slutet av det långa slaget mot Långgrund. Här fick vi sedan hjälp av båda. Troy slog förs, av nämnda orsak och Stora systern slog genast efter. Vi kunde fritt gå vidare och jag var lite snål på att utnyttja sjöläet under det långa grundet, som defacto är en låg lång holme. Men vi kunde gå med bra fart och drog nog ifrån Jokke och gick minst jämnt med den stora Bavarian.
 Så var det dags att slå efter sjölä under Knapperskär. Här var det igen Troy som slog först och vi slog ett "bevakande" slag i lovart om dem och snart slog också Imppu B.
 I detta skede var det bara vi tre som var något att bry sej om. När vi slog tillbaka var vi bara en båtlängd bakom "jumbon", som slog mer eller mindre rakt framför oss. Försökte fälla och gå på speed men snart fick de upp farten och var på oss. Vi slog bort trots att vi var rätt nära land och förlorade givetvis mot dem, som inte slog mer efter och de kunde runda till länsen i klar ledning.
  Men de seglade med den orange vimpeln (ESFs eminenta regel som tillåter dej att segla utan spinnaker och få sänkt mätetal när du tycker att du inte vill använda blåsan!) Trots det hade vi svårigheter att få fast dem! Det skedde först vid Långgrund. Här förvånar jag mej över Troys långsamma spinnakerhissning och enl. min besättnings rapporter, underliga sätt!
  Nå, när de kom igång hade nog inte vår AP spinnaker (kanske inte heller vårt skrov) någonting att säga till om. Troy kom igen som ett tåg! Men också de stoppades upp, för en stund, av storasyster, som vägrat släppa oss spi.båtar förbi i lovart. En stund hölls vi sedan på Troys jättelika aktervåg, tills jag skotade om storen och tappade en våg. Sedan hölls vi inte mera med konkurrenten. Men det behövde vi inte heller! Xelina blev 3a före Imppu B.
 Nu har vi vunnit OS pokalen för i år (flest segrar) med 8 mot Troys 2 och bara 5 seglingar kvar! Målsättning nr 2 är uppfylld! Poängsegern (nr. 1) ser ju också ut att vara nära, men där har jag inte någon klar bild om hur det kan sluta, för oss i värsta fall! Men nog ser det bra ut där också!

 

SERIEN SLÖ
Jocke tycker serien börjar bli slö när vi är så ”oslagbara” i år! Vi tycker ju inte lika förstås J !
Men nog håller jag med honom om att vi klarat oss oväntat bra i år! Utan nya segel! Har väl i något skede konstaterat att "gubben blir äldre, men båten blir bara snabbare"!

 

 

 

(3-8) PENTALA RUNT I VACKERT VÄDER - INGEN KRYSS!?
       LYS FUNKAR EJ RÄTTVIST DÅ!  VI BEHÖVER FUNDERA PÅ EN NY BANA(OR)!  

Väderprognoserna spådde O vind, i bästa fall SO. Men det går inte att segla runt Pentala (kortaste vägen) med sådan vind och få kryss i någon nämnvärd grad i banan. Nå, Teknikens Maestro förstår endast att långsmala båtar borde ha fördel av en sådan bana. (Till dem hör kanske Fg 331 bland de stora båtarna!) Men hur sedan respittabellerna påverkar resultatet undgår min förmåga att bedöma! Men ser man på ordningsföljden i mål så slås man av att de 4 första i väskan var lilla klassens representanter! Och Sabrina som vinnare, minst 0,5 Nm före oss! Vi var 5e i mål och stora klassens näst minsta båt!? Ok, kanske de små seglade bättre än vi?
Det skall medges att det ”smärtade stort” att förlora åt VC Niku m.fl. i Nicotina (Comfortina 32) med en hel båtlängd!
Men må man inte komma över det inom ett par veckor J !? 
Viktigt var ju att Jokke i Troy blev klart slagna med kanske 30s? J
Stort tack till Frida för gott arbete igen! (Och Obs! Vi vann ju de andra Kyrkslättsboana i Yoldia. Bl.a, Giggen , "värd sin vikt i guld"!)
14 båtar ställde upp! Av dem glädjande många ”små” båtar, eller hela hälften! 

 

 

Yoldia (Linjett 33) i lilla klassen var den första som vi gick forbid. Giggen väger i lovart och Daje koncentrerar sej på styrandet!

 När man riktigt zoomar in :-) Fridas bilder så hittar man ju t.o.m.Troy Här ännu effter fr.h. Xelina, Håll I Dej (Omega 36), och Yoldia lte före Systrarnas V prick!

Foto taget före Aisar sund av Basti W från Nicotina. Ännu är vi klart bakom, men det är också Troy som är följande efter oss. 

EFTERSNACK:
Jokke har räknat ut att om det varit tid på tid så skulle han ha varit c halv minut närmare oss i mål och då hade det ju varit rätt jämnt mellan oss! Liknande gäller nog för vår del om man tanker på totalresultatet, vilket nu inte har så stor betydelse.
Krysslösheten hade kanske sitt finger med i spelet här, funderar Teknikens Maestro och frågade vad det beror på, av

JOKKE:
 No tietysti siitä, että rata oli pituuteensa nähden nopea. Siinähän oli lähinnä sivutuulta. Kryssiä  (vinoa sekin) oli 0,3 M länsiviitalta jääpoijulle ja lenssiä 0,4 M Amiraalisatamasta Lilla Pentalaan.
LYS on tehty ympyräradalle. Siinä kryssiä ja lenssiä on yhteensä n. puolet ja loput sivutuulta.

 

 Nuo eri tuulelle tehdyt takaa-ajataulukot lähtevät ympyrärataoletuksesta ja siitä ko. tuulelle saatavasta tasoituksesta. Jos tuuli ja rata ovat ”oikein”, time on time ja time on distance antavat saman tuloksen. Jos ei, jompikumpi on enemmän oikea ja toinen enemmän väärä.

 

 Se, että sinua ennen oli neljä pikkuluokan venettä ja minä olin ainoa pärjännyt ”luokassaan iso vene” kai kertoo aika selvästi sen, että tasoitusta annettiin PeRussa liikaa. Se kovan tuulen taulukko olisi varmaan toiminut paremmin.

(30-7) OS # 11 - SEGER I "TROY VÄDER" GLÄDER!?
         ALLT TACK GÅR TILL ASARNA O BO-ERIK, GIGGEN O VC NIKU.

MISSLYCKAD START BLEV PERFEKT
Lite före starten förundrade jag mej över att Troy var nära Pentala, men sedan insåg jag att de tänkte komma upp längs linjen för styrbord. Vi gick mot mitten på linjen för babord, därifrån det var osäkert om man skulle sträcka.
Vi hade antagligen fått en rätt bra start på skottet, men förutom Troy kom det också två andra för styrbord. Den första behövde vi inte ens fälla för, den andra hade så dålig fart att vi kunde gå för om den. Men tog först lite extra höjd för att vara säker på det. Sedan fällde vi brant ner mellan den och akter på Troy. I ett skede såg det ut att bli en dålig start, men vi lär ha varit först över linjen, 12 sekunder försenade. Styrbords båtarna hade ju en stagvändning att göra innan de kom iväg, så där hade vi en fördel i den lätta vinden! Men sedan kom den verkliga lottovinsten!
Det var ett åskväder i området och det hade redan gett oss ett svalkande regn, som nu hade upphört. Men åskan beslöt att vrida vindriktningen mot SW. Alltså emot för oss och vi tackade och tog emot och gick rätt nära Pentala innan vi slog. Först då kunde jag bilda mej en uppfattning om vad som hänt bakom min rygg. Vi hade en klar ledning med Troy på andra plats, på bra avstånd!
Men vinden var allt annat än stabil och tillförlitlig och rentav mycket svag. Det var inte lätt att hitta den rätta kryssvinkeln, för när man tyckte man hade hittat den, så såg man t.ex. på Windexen eller vindmätaren att man gick för högt eller alldeles för lågt! Till råga på allt blåste det igen ofta helt olika uppe och nere. I sundet mellan Torraisar och Ärtholmen var sedan Troy fast oss och kom för styrbord. Lyckades ändå slå honom i spegelvind och han hölls bakom oss och vid nästa strand fick vi slå för land. Sedan gick vi på ett långt babords slag mot SW, med Troy bakom, lite i lovart och till min förvåning hölls de bakom, utan att vi kunde anses störa dem. Jokke tröttnade sedan på att följa oss och slog bort. Antagligen ett rätt drag eftersom de inte kunde tänkas gå förbi oss om inte vinden skulle vrid med. Jag valde dock att inte slå efter med tanke på att spara på stagvändningar och dessutom tyckte jag vi hade bra vind framför. Slog sedan när vi sträckte till Rövarns röda boj och då var både captain och vice captain av den åsikten att vi var klart före Troy. Bakifrån kom förstås Imppu B (Bavaria 38 Match) på rätt nära håll, men var nog så rakt bakom oss att det kändes säkert. Så satte Troy in en högre växel! Hade visst gått lite för långt och kom nu med bra vind och löst skotat och rundade just framför oss. Men vi hade ju seglat de första c 40 minuterna såpas bra att vi ledde klart i korrigerad tid. Men det hade varit trevligare att ha också den mindre Bavarian bakom oss efter rundningen, ty...

DET SOM SKULLE VARA KRYSS TILL KNAPPERSKÄR VAR STRÄCKBOG
Och framför såg man starkare vind som Troy nu fick före oss. Men vi fick ju den före Imppu och Xelina. Rödstjärten hade tydligen gått ända upp till Rövarns strand. En omväg som lönade sej, för där gick de väldigt bra och hade från ”ingenstans” kommit med i kampen. Så fick vi en dålig stund! Feltrimmad stor (på C’s uppmaning) säger VC! Ett litet blekefällt tyckte C! Baserat bl.a. på att Troy gått klart bättre än alla vi andra. Hur som helst tappade vi massor åt Troy och Imppu B som gått aningen högre var i jämn bredd o.s.v. Troy och vi blev tvungna att slå för de grunda vattnen S om Knapperskär. Det betydde att vi inte gick för om Rödstjärten som kom för styrbord!

TVÅ MISSAR AV MEJ
Slog för tidigt för Salonan och de körde sakta men säkert över oss. Vi åt upp oss genom deras backvind och sedan seglade vi upp oss i jämn bredd med dem, vilket ju inte var så bra med tanke på att de nu hade innerplats vid pricken. Planen var att gå upp lite mera och sedan runda i mellanrummet de väntades ge mellan sej och pricken. Också den manövern missade jag!
Sedan var det varv på för att få spinnakern upp snabbt för spinnakerslören. På Troy var de bara två man så de fick upp blåsan först ungefär samtidigt som vi, men Xelina måste ha varit snabbare än vi, för de fick nu täckning på oss. Men vi lyckades komma ur det problemet och så var det bara att försöka hänga med Rödstjärten så gott det gick. Som väntat gick de bättre än vi med sin masttoppsspinnaker och man började bli orolig.
Efter rundningen av Långrundets grunda udde märkte vi att det kom vind bakifrån och optimismen växte.
I Aisar sund var det klart att vi skulle slå Rödstjärten, tyckte jag. Vi hade god vind bakidrån och Xelina var åter rätt nära oss. Troy hade inte så bra vind där framme, men jag gjorde en felkalkyl i huvudet och tyckte att dem förlorar vi nog åt och inte hörde vi heller målgångsklinget! Däremot märkte jag nog att Rödstjärten hade bra slutspurt, men jag hade ju redan bestämt att vi vinner dem så...
Vi måste ha haft ett litet privat bleke, för också Xelina kom fast oss (-6s)!? Min felkalkyl gick upp för mej när jag såg på när Claes slog in tiderna i sitt program. Vi vann Rödstjärten, med hela 5s! Troy förlorade också åt Xelina! Vi var värda vår målgångsöl!

LILLA KLASSEN vanns av Puppis, Kalle Lindell med familj mm

EFTERSNACK:
 JOKKE: Ennen kuin heitimme pois perästäsi, luulen että pysyitte edellä siksi, että ajoimme nousevaan tuuleen ja te saitte kokoajan ensin paremman tuulen.
Det kan ju vara. Jag kunde inte följa med så noga vad om hände bakom ryggen på mej. Men det stammer ju öveens med att jag tyckte det blåste bra framför oss då jag valde att inte slå efter!
Se, että ehdimme ennen teitä 6:lle saattoi ratketa aaltoihin, joihin ajoitte ehkä kymmenen veneenmittaa ennen merkkiä. Ennen niitä oli kovin huolissani tilanteesta, sillä teillä oli hyvä vauhti vendanne jälkeen. Ennen vendojamme tilannetta oli hyvin vaikea arvioida, sillä ajoimme molemmat hyvin ylös omaa halssiamme eli täysin eri tuulensuunnassa.
Rövargrudetin jälkeen te pysyitte mielestäni aivan liian hyvin meidän vauhdissa.
Det tyckte vi nog också! Men så fick de ju den nya vinden och vi vårt problem.
Meillä oli ajoittain todella vaikeaa. Useassa kohtaa tuuli tipahti 3-3,5 m/s tasolle ja vasta-aallokossa vauhti hyytyi selvästi alle viiden solmun vaikka ajoi alaskin. Sitten välillä taas menimme jopa yli kuutta solmua. Tuossa olisi varmasti auttanut L/M-fokka M/H:n sijaan, mutta säästelen sitä varmasti kevyisiin tuuliin ja tärkeämpiin kisoihin.
Vi sparade ju också på Ice storen och skulle ha sparat Ice focken också om vi inte hade behövt kolla upp dess mått. Den skall nämligen användas som storleksmall för den nya som äntligen färdigställs inkommande vecka!
Men det skall sägas att inte är de dåliga de heller.! Speciellt L/M focken är ju ju som ny!

TÄVLINGSFÖRBUD ELLER GOTTGÖRELSE?
Snart får vi väl tävlingsförbud p.g.a. för hög ålder! Vi hade en medelålder på drygt 66 år. Utan lillpojken Niku skulle det säket vara kört för FinnFUN i OS? Men kanske RO inte vågar ta till åldersdiskriminering?
Å andra sidan borde det ju vara en god grund för gottgörelse!?

 

Vavadejasa! När jag såg pojkarna tvätta bottnen simmande före starten och åt Jokke som gjort det dagen innan: Det borde vara förbjudet för, dels är det för billigt och dels blir det inte så bra ändå! Det är bara att se på resultaten!

 

 

 

 

 

 

 

 

(23-7) OS#10 - SEGER EFTER HÅRD KAMP I SVÅRA VINDAR!
 FÖRST MOT XELINA, SEDAN MOT RÖDSTJÄRTEN.
       NIKU O. GIGGEN

 

 Fem i vår klass och två Tornados som startade med oss. Så diverse andra som yrade omkring nära startlinjen, men inte var det ju trångt.

 

Hade tänkt starta längst ute, där det i rådande vind borde ha blåst bäst, men Xelina blandade sej i leken. Nå, henne kunde vi med lite farttagning ha fällt förom, men på sin lä sida hade hon de två Tornadona och dem skall man akta sej för. De accelererar ju blixtsnabbt, så dit vågade jag inte gå, utan fortsatte sakta mot linjen tills Xelina var förbi.

 

Var redan på väg ner akter om X:n när Niku påpekade att det var mycket lite tid till starten. Nicke hade alltså oss på gaffeln och icke oväntat började han höja upp framför oss. Att följa med hade fört oss onödigt nära Torraisar med sitt bleke, så jag fällde ner.Rödstjärten hade startat lite i lovart om oss, men bakom, så de var lika illa ute som vi. I Aisarsund blev de sedan lite mera och vi var ohotade medan vi var låsta av Xelinas aktervåg och kunde endast vänta tills kryssen började vid Långgrundets boj.

 

Vi kunde ju ha hissat spinnaker vid Vargen. Hade allt klart, men sträckan är ju rätt kort och de andra visade inga tecken på att hissa. Dessutom var vi bara 3 ombord, så ingen mening med att stressa!

 

Vi rundade ett par båtlängder efter X:en och lite mera före Weber brothers. Xelina slog som sig bör genast västerut och vi gick ett litet stycke innan vi slog och Salonan lite längre. Det tog en stund innan vi fick trimmen att stämma och Xelina fick ett litet försprång. Men sedan började konkurrenten få imot, medan vi i stort kunde fortsätta på kurs och när de slog var vi åter bara två båtlängder bakom dem. Vi fortsatte ett stycke mot, denna gång t.o.m. utlovade vindvridningen mot V och kom lite väl nära Rövarn och hade en kort stund lite sämre vind, men lite bättre höjd. Närmare Röda kon fick sedan konkurrenten imot igen, men inte vi. Eller var det så att vi fick höjd?

 

Xelina slog och gick ungefär lika mycket före oss som tidigare. Vi slog snart efter och när de slog mot S fortsatte vi bara så mycket att vi kunde gå ostörda. Kursen var nära den röda bojen SW om Röda kon, som vi skulle runda.

 

Försökte köra så rätt som en gammal man kan :-) och lurpassande på mera vrid mot V och vi åt sakta men säkert höjd mot Xelina. Inte heller Salonan, som gick rakt akter om oss fick någon höjd. När sedan ett klart vrid kom, var vi klart före Nicke, och jag började t.o.m. säkra vår position genom att gå på fart och gick sedan aningen för långt, för säkerhets skull.

 

Spinnakern upp och focken ner och när Niku kom bort från fördäck och tog hand om spinnakerskoten, kunde jag konstatera att vi hade en hyfsad ledning före Xelina som hade Rödstjärten i hasorna.

 

I början hade konkurrenterna bra fart, men gick lite överkurs vilket sedan hämmade sej när de fällde ner på kurs. Rödstjärten fällde klart bort från Xelina och tog opp jakten på oss och kom sakta men säkert närmare och det blev lite spänning. Inte minst för att vi var nu var mitt bland 606or och optimister. I mål var vi sedan bara några sekunder före dem, medan den "överlastade" Xelina (7 personer) blev klart efter. På Rödstjärten var de för engångs skull bara fyra personer!

 

Vår 6e seger, denna gång med gamla racingstoren och den gamla Light Medium focken, var ett faktum. Sju seglingar återstår.

 

OS#9 - FINNFUN PÅ SEMESTER!
I stora klassen ställed endast Rödstjärten och Alexia upp och Salonan tog segern! FinnFUN sympatiserade alltså med Troy som farit på semestersegling och togs upp för deversse service jobb främst på masten.
Niku seglade med föräldrarnas Comfortina 32 Nicotina. På bilden har startskottet just gått och först över linjen är Sabrina (Avance 24). Närmast kameran är fr h Nicotina och Origo (Cenit 33), som är de största i klassen. Den orange flaggan i akterstaget betyder att båten seglar utan spinnaker och har LYS talet enligt det. (ESFs egen regel!) Denna gång hade alla utom Sabrina valt det alternativet. Det blåste nämligen upp lite före starten, men sedan blåste det väl max 11 m/s under seglingen.

 

Origo hade batter fart och kör till slut över den något mindre Nicotina och båda stör snart Sabrina. Mellan Sabrina och Origo syns Carolina (First Class 8) med revad stor och sist på bilden ses Cosette (H). 

 

Närmast kameran Folkbåten Stipplu. Origo passerar Nicotina...

 

... och tar ledningen I fältet...

 

... men I väskan kom Nicotina som klar etta. Segern gick ändå till Cosette fore Nicotina och Sabrina förvisades till trea.

 

 

 

 

 

 (9-7)  OS#8 - TROY BÄST I BLEKE!

         FRIDA, JONTE o GIGGEN

Vinden var så svag att jag inte reagerade för att vindmätaren inte fungerade. Först långt senare märkte jag det och kom ihåg att jag kopplat lös mastkabeln för att med den dra upp en elkabel till den nya trikoloren. Det projektet hade sedan blivit på hälft när jag beslöt att ta ner hela masten. Beslöt ändå att koppla kabeln under seglingen, men märkte sedan att ett ändstycke på en av kablarna hade lossnat och lät det hela vara.
Lite före starten, när vi gled mot inre flaggan där jag hade tänkt starta, kom lilla kassens Carolina till den och jag blev störd i min koncentration, när jag perklade över att den ingenting har där att göra när vi skulle starta. (Senare förstod jag de hade bett om att få starta med oss när de var ensamma i sin klass. Men lite väl sent påtänkt!)
Nå, vi hade kommit sent till linjen oberoende och det gav Troy en chans att komma från yttre sidan och svänga upp framför oss och lade oss i spillvind Det lilla som nu kunde tänkas komma från deras segel J ! En lite fräck manöver som lyckades perfekt tack vare att jag var lite för sent vid linjen! Inte kunde vi just slå bort heller på en lång stund och när det var möjligt så var det inte mera nödvändigt.

Halvvägs ut på Pentala fjärden och Troy är såhär klart fore oss!

Vi hade kryss till Rövarns boj och skulle sedan till målet därifrån. Den obetydliga vinden var inte stabil till riktningen heller och vred sakta med ojämnt mot V och NV. Men inte nog med det. Det blåste betydligt mera med uppe vid masttoppen, så man var tvungen att tvista seglen, men tillräckligt gick det inte. Så jag försökte köra på en kurs som gav bästa fart och struntade i att seglen levde lite.
Troy fick ju ett försprång i början, men gick nog ofta bättre än vi, som bara någongån drev lite snabbare än de. Men mot slutet av kryssen började vinden antyda att den kom från NW och då tog vi nog klart in på Bavarian.

Giggen och Jonte försöker väga så got de kan I lä och njuter av sommaren!

Weber Brothers är desperate och försöker med spinnaker I Ostlig "vind", medan vi hade svagt drag från W-NW. Lite senare trötnade ungdomarna och avbröt!

Troy lite närmare? Eller har Frida Zoomat lite mera?

Före det miste vi helt styrförmågan och föll ner ca 90 grader från kursen, innan vi igen fick styrfart och börjad gå mot märket.
Då hade redan Freja (Bavaria 40) gett upp och Rödstjärten, som försökt med spinnaker med mindre framgång en stund, började bli efter och avbröt också. Vi hade faktiskt också passerat Carolina (First Class 8), men nu for den nog iväg igen. Troy fick också av den obetydliga nya  vinden (0-1 m/s står det i resultaten) och kunde gå på högre kurs än vi mot märket och avgjorde seglingen.
Det blev ju t.o.m. lite kryss ännu före mål och Troy var mer än 12 min före oss i mål och 9 min i korrigerad tid. Överlägsen totalsegrare blev Carolina (LYS 1,16), som var andra i mål. Alexia som smög sej obemärkt öster om Torraisar på utvägen och kom samma väg tillbaka, fullföljde också.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(2-7) OS#7 FEMTE SEGERN - FÖRE TROY
      FRIDA. NIKU o. GIGGEN

Vår rutt enligt AIS. Tyvärr har ingen annan sådan sändare, utom Xelina, men  de verkar aldrig ha den på av någon orsak!

 

Ännu på onsdag förmiddag var jag osäker på om jag skulle våga ställa upp. Hade sedan fredagen varit mest hemma i eller på sängen med flunsa.
Endast enstaka gånger hade jag varit ute, på mat uppköp mm. Ont i halsen, snuva och allmän trötthet, men ingen feber. Och jag hade satt som villkor för mitt deltagande att jag var feberlös. Vid 15-tiden lade jag mej och sov till väckningen 16:00. Åt en soppa och drack varmt och så iväg till hamnen.
Upplyste besättningen om att jag inte var i fullgott skick, som en varning! J
9-10 m/s, som skulle avta något, hade lovats och i hamnen var det som mest 16 knop som avtagit till 12 när vi for ut. Det lurade mej att tro att det höll på att mojna och den tänkta H1 (rullbara) blev LM1, vilken var helt rätt segel ut till Rövarns boj, men för mycket(?) på kryssen från Knapperskär till röda bojen SW om Röda kon. Hade också burit iland vår länsspinnaker och i stället tagit en hårdvindsspinnaker från Comfortina 38:an FUN Star (den från America 500 äventyret 1992-93), men jag hade allvarligt funderat på att segla utan spinnaker, med tanke på mitt eget tillstånd, men den ”avtagande” vinden fick mej på andra tankar!

 

Endast 5 båtar i vår klass, alltså hälften av antalet föregående onsdag och vid startögonblicket var det på startområdet nästan totalt bleke och vi blev sena. Xelina startade närmast land och vi ungefär på mitten av linjen, med de andra längre ut. Xelina och vi fick några extra pustar efter starten och hängde bra med Troy, som framför oss gick rätt lågt med Rödstjärten bakom sej i lä. Det hela slutade med att Rödstjärten inte klarade Torraisarn och måste slå, medan vi fortsatte löst skotat mot märket och kom så nära Troy att vi kunde fälla ner på deras aktervåg. Tanken var ju att Bavaria 35an skulle släpa med oss så att Xelina skulle bli bakom oss före märket. Så gick också, men främst för att 332an gjorde en halv broach på slutet.

INGEN FÄRDIG MED SPINNAKERN
Vi hade ändå grejorna på rätt sida, vilket varken Troy eller Xelina hade. Men Troy drog iväg trots att det tog dem mycket längre än för oss att få blåsan och dra. Vi var väl lite snabbare än X:n för den var klart bakom när jag kollade läget. Men varför hade vi inte seglet på plats och kopplat?
Jag var ju inte i skick, hade jag ju sagt och ingen annan heller kom på iden! Lite slappt! J  
Vi hade den gamla hårdvindsspinnakern, som är obetydligt mindre, men säkert starkare, än vår AP som hade varit alternativet. Nå Troy drog klart ifrån och rundade c 60s före oss till kryssen, trots att de tog ner blåsan otroligt tidigt, och ledde väl i korrigerad tid?

PROBLEMEN BÖRJADE
Genast i rundningen började våra problem. Det var inte långt ifrån att vi hade broachat på pricken, när vi fick en pust just då och vagnen var för högt uppe och Niku ännu i lä och skotade focken. Sedan fick vi inte någon hygglig fart på båten. Focken bara slog in i storen, men vi skulle just slå så det fick vänta. När vi sedan slog efter Troy kunde man börja försöka hitta de rätta trimmen. Började med att förklara åt Frida hur vagnens justerlinor fungerar. (Nytt system för henne!)
Konstatera att vi inte kunde gå med fullt drag i storen utan att jag fick gå ”för högt” för att båten inte skulle kränga för mycket.
I och för sig ett system som jag använde med den betydligt styvare Comfortina 32an. Då skötte jag storskot och vagn med en hand och styrde med den andra. Skotet var på en självskotande vinsch. På det sättet fick jag hela besättningsvikten i lovart. Men Finngulfen är för vek för att rorsmannen skulle klara av storen också. Men vi gick bättre än Troy tyckte jag. Speciellt när vi trimmat om focken som jag vill ha den i frisk vind, och farten ökat från c 5,75 -> c 6,25. Man kunde kanske ha justerat lite till. För target speeden är klart högre än detta i 16-20 knops vind (6,45-6,55). Vi hade pustar på drygt 20 knop!
Sedan hände någonting som jag inte riktigt förstår. Vi gick inte mera högre än Troy och när de slog var det klart att vi inte var före dem och vi slog i lä om dem.
Kanske Jockes beskrivning är svaret:
… någonstans efter Knapis tittade jag bakåt och då var ni inte just högre än vi och er för pekade inte nämnvärt högre och jag bedömde att ni var ungefär lika långt borta som vid 2an. Sedan några minuter senare var läget klart annorlunda. Ni hade fått mycket höjd i förhållande till oss. Jag tror, att orsaken var i vindförändring, för vår kurs steg klart under denna hals.
Jag tror att han i början beskriver vår början på babordsslaget när jag undervisade Frida i storskots vagnens system och var jag ville ha den. Sedan efter en stund bad jag ju Niku trimma om focken. Under allt detta var min koncentration inte vad den borde vara! Men när jag inte hade annat att tänka på gick vi nog klart högre/bättre än Troy.
Sedan närmare Rövarn vred vinden klart emot och vi gick klart före er. I något skede på babordsslaget visade vindmätaren 244, (innan vinden vred emot).
Jag såg aldrig annan vindriktning än 240 (vindgivaren är lite sned så det är lite fel åt något håll, man borde fara ut något tag och kalibrera, men ensam är det för jobbigt!) Jag kollade flera gånger på den halsen! Efter stagvändningen hade jag ingen tillgång till vindriktningen.
Nu hade vi sjön rakt emot oss, men vår fart var ändå eländig trots löst skotad fock. Vi gick nämligen över Röda kon och märket i början. Igen fel trim på focken? Vindvridet som Jokke beskriver kom tydligen just i vår stagvändning.
Nå, det slutade med att vi inte gick över Röda kon utan fällde ner i lä om den. Samtidigt fick Troy med, har Jokke berättat. Tillslut var pinan över och vi rundade 30s efter Bavarian, som inte hissade någon spinnaker!

 

Vi gjorde allt klart att hissa, men ville inte ta någon risk, för vinden var rätt mycket från sidan, samtidigt ville jag vara hygglig mot Troy. Jag trodde han hade bara en lättvindsspinnaker och ville inte tvinga honom att hissa och riskera den! Men när Rödstjärten där långt bakom kommit med spinnaker en längre tid utan problem, tyckte jag att risken var minimal och vi hissade. Det gjorde också Troy, men vad vi inte märkte var att de tog till sin gennaker.
Så hade vi några spännande minuter i sundet mellan Rövarn och Rövargrund. Eller egentligen Troy, som fick en jäkla rykare och fick ge ut hela storen. Jag blev så rädd att vi gick alldeles för nära Rövarn och när vi inte fick någon rykare gick vi mycket långsamt en stund!

 

SLUTSPÄNNING
Sedan blev det alldeles lugnt på mållinjen när Troy redan var i väskan. Snart kom det ändå vind och vi gick över linjen på ”kryssbog” med spinnaker och fick lova upp i vindögat när vi tog ner blåsan (APn), för att undvika stenen NV om pricken!
Segern över Troy var ett faktum, men skepparen var allt annat än nöjd med speciellt kryssen och så mängden med små och stora problem med båten, som kanske behandlas senare i EFTERSNACK!?

 

 

EFTERSNACK:
Alla problem med båten för tillfället:
Häckstagstaljan och LM fockens genomgående latta gick av(?) denna segling! Lattans främre stump är utopererad och det krävs lite syarbete, som enklast görs i samband med förnyandet av förlikstapen, som är provisoriskt lappad. Skall bytas när Doyle får tid för den!
Från Hogland Race sitter fockfallet som gick av, fortfarande som jutet någonstans inne i masten! Snörpen till storens bomlik har lossnat och dragits in i seglet. Vindmätarens givare är sned sedan den ommonterades i våras. Tricoloren i masttoppen har ingen kabel ännu. Vår nya lättvinds Ice fock har inte levererats. (Här allt jag nu kommer ihåg J !)

Jokke skickade följande kommentarer on referatet:

 

 

Hidastelimme tarkoituksella spinnunnostoa kutosen (Rövarn) jälkeen. Kamat oli toki väärällä puolella, mutta ei se noin kauaa kestänyt, vaan päätös siitä, että keli on OK spinnulle. Tuuli oli aika sivulta kunnes pääsimme Rövarnin suojasta.
Hurjapää Jokke har blivit förståndigare!?
Tuossa vaiheessa ajettelin, että jätämme kuitenkin muita kryssillä tarpeeksi ja sinulle emme pärjää kuitenkaan, varsinkin kun odotin tuulen kääntyvän enemmän länteen, jolloin vika legi ei olisi mennyt spinnulla.

 

Jälkikäteen harmittelin, ettemme kisanneet "tosissaan", vaan paremminkin varovaisesti. Jos olisimme nostaneet spinnun/genaakkerin heti molemmilla kerroilla, olisimme saattaneet jopa voittaa.
Kanske, speciellt om de inte hade hade tagit ner spinnackern alldeles för tidigt vid Knapperskär.

 

 Sedan kommer han med spekuleringar om, seriens slutresultat som är helt förkastligt när vi har 10 seglingar kvar!

 

 No hyvä puoli on se, että eilen nautin pitkästä aikaa keskiviikkokisasta. Monta edellistä on tuntunut enemmän velvollisuudelta kuin mukavalta.
Här kände jag rakt tvärtom, för första gången!
 

 

 

(25.6) OS # 6 – RÖDSTJÄRTEN TURSAMMAST – 8s FÖRE TROY

NIKU (Skipper), FRIDA, GIGGEN o  JONTE!

AMIRALEN TITTADE PÅ FRÅN VINGBÅTSTRÄFFEN PÅ PAVEN!

STARTEN 
Referatet är baserat på Jontes (FinnFUN) rapport och Jokkes (Troy). Amiralens inlägg är är med svart!
Vinden, som hållit sig på nordost-ost hela dagen, bestämde sig för att blåsa från sydväst till kvällen (sjöbris?). Kollade före start att vi kunde gå för styrbord från startlinjen ut genom Aisarsund utan problem, och bestämde oss därför för att starta från ytterbojen, där vindarna verkade vara litet kraftigare.
Operationen lyckades, och vi kom iväg på skottet med hyfsad fart. Imppu kom på oss och gick snabbt förbi, men ingen av de andra båtarna (10 startande i stora klassen!) täckte. Nu visade det sig att vinden vridit mera på syd, och alla båtarna tvingades att göra ett slag för att klara sundet.

(Fri översättning) Starten gick igen åt pipan, hoppas du inte såg den. (kameran såg nog J ) Åter en gång förstörde Imppu B vår start och lämnade oss i sin spillvind.
Nu var det nog på gränsen till rebelbrott. De slörade längs linjan och ropade att båten inte vänder. Själv hade de ju vänt mot oss.
Efter starten blåste det underligt. I lovart (Nicke) och i lä (FinnFUN) hade nog vind, men inte vi i mitten.
Detta var det lätt att konstatera från land. FinnFUN gick hårt (men lågt) och Xelina gick otroligt snabbt och högt. Efter att före starten gått förbi Bavaria 40an Freja i lä sköt de god fart och tog fast Imppu B, som de sedan inte kom förbi och båda stannade upp tills Xelina slog sej fri.

 

 När sedan FinnFUN slog var dessa tre i det närmaste ihop och när Xelina slog utåt igen kunde FinnFUN slå dem i spegelvind. I det skedet gick Amiralen till baka till Vingbåtsgästernas bord.

 

 

 

 

Fr.h. Imppu B, som enligt Jokke på Troy förstörde deras start genom att inte höja undan när Troy höjde! Vita seglet är FinnFUN som startar längst nere. Skottet borde ha gått ungefär när bilden togs!

<!--[endif]-->

Imppu B har höjt upp och öser all spillvind den kan åstadkomma på  stackars Troy, som blir ordentligt efter! Xelina  (gula seglet) kommer med god fart bakifrån och passerar den mycket större Bavaria 40an Freja i lä och får en hyfsad start.

 

 

FinnFUN har bra fart men går snart lägre än alla andra. Delvis p.g.a. att den är störd av Imppu B?

Rödstjärten missade starten totalt! Var orsaken något problem med Xelina? Man hörde lite höjda roster en stund fore starten. Här ryms den redan med på bilden och kommer med riktigt bra fart, men är sist över linjen.

Till första market = K kom vi i ordningsföljden Imppu B, FinnFUN, Xelina, Troy, (c 1 min efter Finngulfen) och Rödstjärten...

 

 Kryss ut mot röda isbojen sydväst om Rödakon. Vinden stabil till kurs och styrka (7-8 knop). På styrbords halsar gick vi högt och hårt; jämt med Imppu B, och bättre än de övriga. Imppu B och Troy slog i ett tidigt skede västerut, Xelina och Rödstjärt litet senare. Vi tyckte att kurs och fart var bra, så vi fortsatte söderut ända ut till Kytö. Borde kanske ha bevakat bättre? (Bättre? Total avsaknad av bevakning tycker jag det verkar som? Chansning på egen kant har jag lärt mej att man kan tänka sej om man ligger riktigt illa till, men inte alltid ens då. Nu var det ju c SW och den vrider ju som regel mot V. Och sjöbris i synnerhet!

 

 Efter stagvändningen hade vi problem med boatspeeden för babords halsar, och insåg snart att vår position inte var så fantastiskt bra. Sådana problem har vi haft förut och jag kan inte förstå annat än att det måste bero på annorlunda segeltrim! I fockens top, som rorsman har svårt att se?  Imppu var långt före vid bojen, Troy kanske en minut, och även Xelina gick förbi strax före rundningen.
FinnFUN gick ensam dit på mitten av Kytö fjärden och S om Röda kon medan vi andra gick mera västerut.  FinnFUN började kryssen i bra position, men när båtarna samlades efter Röda kon hade Xelina gått förbi och de två första (Imppu B och Troy), som gått längst västerut var redan några minuter före. På kryssen blåste det såpas mycket (kring 4 m/s), att jag inte tror så stora skillnader kommit enbart av fartskillnader. Åtminstone i början av kryssen (när FinnFUN ännu gick mot V) lönade sig den västra kanten klart. Vi tog in på Imppu B och Xelina och Rödstjärten, som i början gick mot S, blev på ett ögonblick verkligt mycket.

Redan onsdag kväll kom epost från Björneborg(!) att FinnFUN gått på fel kant! (Joke hade skvalrat åt Henkka som var på arbetsresa!)

Sedan i början av länsen verkade det som båtarna närmade sig varandra. Vi tog in på Imppu B och FinnFUN/Xelina tog in på oss. Säkert också Audin, men den var ännu långt bakom.
När vi kommit igenom bleket vid Rövarn hade vi ännu tillräckligt försprång till de bakomvarande. Sedan just före Labartens prick dog vinden ut nästan helt. Spinnun drog inte. Det verkade inte blåsa från något håll och farten sjönk till klart under en knop. Ibland kom det lite vind bakifrån, ibland från sidan och vi fick igen en fart på 1-2 knop. Rödstjärten stannade aldrig och var  vid Ärtholmen redan obehagligt nära och kunde ännu gå med spinnaker, medan vi redan kryssade i obetydlig vind. Och till slut gick slutet sedan i bra vind och tids differenserna minskade. En minimal förlust till Audin var ett faktum!
På länsen hemåt gick vi förbi Xelina, och tyckte att vi tidvis gick bra i förhållande till Troy. Bakifrån kom Rödstjärten med bra fart efter att de lyckats reda ut sin dåliga spinnakerhissning. Nu började vinden avta och vrida mot väst och nordväst.
Vid Rövarn blev det riktigt tajt. Bäst klarade sig Rödstjärt, som gick med dragande spinnaker förbi först Xelina, sedan oss. Vinden dog ut nästan helt vid Torr-Aisarn, men vi såg redan den nya nordanvinden uppe vid Pentala. Spinnun ner, och kryss i mål.

 

Här går ännu Imppu B med spinnaker följd av Troy och Rödstjärten! Man kan tydligt se den Nordliga vinden I förgrunden, på väg att sakta bräda ut sej söderut!

Här är Imppu B på styrbords halsar (längst t.v.) sökande efter den nya vinden, medan Troy kommer för babord på kryss och bakom har Rödstjärten ännu rätt bra spinnakerdrag på nästan samma kurs.

 

Fjärde båt i mål efter Imppu, Troy och Rödstjärten, trea på beräknad tid efter Rödstjärten (gratulerar!) och Troy.

 

FinnFUN går i mål tillsammans med en Optimist!

 

Så var det alltså med den seglingen, en typisk onsdag från förr i tiden!?!
Jokke hade ”oförskämdheten” att gratulera mej till en friskvinds onsdagsseger, redan innan vi for ut till start! Därför gratulerade jag honom till segern denna onsdag redan kvällen innan! Man hade lovat jämn NO på 2 m/s hela kvällen och den spådomen var ännu i kraft på onsdagen.
Jag levde upp till Jokkes förväntningar, också om det gjort mej lite extra nervös! Jokke svek totalt och skrev:

Jag sade ju att vad som helst kan hända!  Vid Systrarna ledde vi ännu Rödstjärten klart mera i seglad tid än i målet! Mellan oss var dessutom FinnFUN och Xelina!

ALLTSÅ BARA RENA UNDANFLYKTER! :-) Men till hans försvar bör sägas att de var bara 2 ombord, såvitt jag såg rätt!

 

.Frågan är vem som är nöjdare. pappa Teddy eller the Weber Brothers, här representerad av Peter!

EFTERSNACK:
- Jokke hjälpte mej att hitta FinnFUNs AIS track och när han såg den förvånade han sej over hur långt  S-ut FinnFUN verkligen gått! Har inte lyckats hitta Xelinas AIS track ännu. Det skulle vara intressant att jämföra.
- Frida var igen på fören har det krupit fram!
- Man hade tydligen länsspinnakern uppe. Det kan till en del förklara varför de gick bra I början, så länge det var läns. Men när vinden började övergå till sidovind, var nog inte det seglet det bästa. Men det förklarar nog endast en del av Rödstjärtens överlägsenhet! (Det har visat sejatt Amiralen här har blivit vilseledd, vilket förgasten och dagens skeppare bekräftat!)
Där gick min fina teori i stöpet och jag har nu ingenting annat än: jävligt ojämna vindar!?

 

 

 

 

 FinnFUNS AIS track: (N är till vänster!)

Jag tycker nog att man i början av det långa slaget mot Kytö kan se en svag böjning. förs har det kommit imot/körts lägre och sedan har det kommit imot/körts lite högre.Samma tycker jag man kan skönja på slaget västerut. Aningen imot först och aldeles på slutet lite med eller kört högre. Skalan är förståss liten (gick inte att förstora för då försvan hela härligheten) så det är svårt att saga någonting med säkerhet!

 

 

 

(18.6) OS # 5 - !? OHO !? - IGEN!
               GUBBEN BLIR ÄLDRE DAG FÖR DAG - BÅTEN BLIR BARA SNABBARE!?

FRIDA, BO-ERIK, GIGGEN o NIKU

På bilden fr.v. Xantus, Imppu B och Xelina. Samtliga dessa och några andra av de 8 startande hade en orange vimpel = seglar utan spinnaker denna gång och har LYS tal utan spinnaker! Var  t.ex. Rödstjärten gömmer sej är okänt!
Niku som degraderat sej till sittbrunnen och gett fördäck åt Frida, skotar storen, medan Bo-Erik är fullt sysselsat med att försöka förstå Amiralens storskotssystem_



Vi startade i den yttre ändan av linjen, Mera vind där! Lite högre kurs till första market! Varför var vi ensamma? Lite tveksamhet ombord (skepparen?)! Började hissa spinnaker när det var 19 sekunder till skott, vilket var alldeles för sent! All konsentration på spinnakerhissningen och försäkring om att vi inte kör på flaggan. Vi fick seglen under kontroll sakteligen!  Läget lugnar sej och man kan kolla konkurrenterna! Långt bakom och i fel ända av linjen!? Ingen har spinnaker uppe???
Visserligen hade det blåst några rivare före start, men...? Hade sett bara 4-5 m/s i  min "väderbibel", men nu hade vi sett pustar på 22 knop! Men ändå? Platt läns, uta sjögång och jag trodde på mojnande vind...
Inte ens Troy hade spinnaker!? (Ok, efteråt påpekade Jokke att han har bara en lättvinds spinnaker hel just nu och jag kände mej plötsligt lite skamsen!)
Så hissade Rödstjärten sin blåsa, långt där bakom och lite senare äntligen Troy.
Nå, Troy kom ju sedan ganska nära vid rundningen vid Kytös N-märke. Men så var det ju kryss till Rövarns boj.
N-NW betyder att man skall gå mot V, sade min erfarenhet och jag var så säker på min sak att jag lät Toy slå mot N, utan att bry mej om det. Att vi inte nämnvärt dragit ifrån när vi sedan möttes närmare Rövarn, berodde på att jag måste öda en massa tid på att instruera den nya storskotaren på hur båtens "komplicerade storskotning" fungerar och inte kunde köra för fullt! Troy hade "dream teams" storskotare. Men nog hade konkurrenten lite tur med vindskiften på slutet av kryssen?
Nu hade vi ett så klart försprång i korrigeradtid att hissande av spinnaker på väg tillbaka till Kytö kändes onödigt och vi avvaktade. Avgörandet skedde när inte Troy hissade sin blåsa!
Att de inte sedan tog in på oss utan spinnaker anser jag att berodde på att de gipade för tidigt och hade onödigt platt, och vind in från fel riktning lite för ofta!
På länsen väcktes sedan tanken på Line Honors! Pirun i Amiralen kom fram!
I början av kryssen tillbaka till Rövarn gick jag alldeles för högt för att tvinga kompisen att slå mot N! Det lyckades och vi började söka target speed och utnytjade den fördelaktigare kanten av Kytö fjärden i den rådande vindriktningen. Man får tidvis fördel av mera västligare vindpustar, medan den som går mot N får imot och sedan när de slår kommer pustarna fort imot dem.
Eller som VC Niku uttrykte det: Har man inte lärt sej att det inte lönar sej att gå mitt på Kytö fjärden? Just samma sak!
När vi mötte Troy mot slutet av kryssen var Line Honors avgjort! Vi rundade c 2 minuter fö

re Xantus och Troy.som nu var tillsammans!
I mål var vi sedan som klar etta och drömmarna om ett stort vandringspris, som i Hogland Race, för det väcktes! Men så blev man nedtagen på jorden! RO i OS är ju vännen Teddy, som aldrig ger mej ens gottgörelse för de grövsta orättvisor!

LIVET ÄR HÅRT OCH DENNA ONSDAGSSEGLING VAR FÖRSTÖRD?
 

EFTERSNACK:
- till det att "båten blir bara snabbare" hade Finlands enda Kinesiska Finska Mästare i offshore segling, en klar o enkel förklaring. Men den kommer jag inte att avslöja :-) !
Hjälpte Henkka med att byta bort tävlingsstoren på Casper, när han konstaterade om vårt kryssande ungefär (som storskotare på Troy i OS):
- Nog ser man att du har lärt dej båten bra. Ni gick raka och lugnt, med godfart! Ett nöje att se!
- så kom jag (igen!) ihåg att vi på den friska kryssen i Hogland Race konstaterat att undervanterna är alldeles för lösa och sade att jag måste försöka komma ihåg att spänna dem. Då kom Henkka med några kloka ord: Jag skulle inte röra någonting på båten, sådan fart som ni nu har! HAN HAR NOG JÄVLA RÄTT I DET!

-  Förklaringen på de andras dåliga starter har klarnat! Man var helt enkelt för rädda i det trånga området och den byiga vinden. Jag var väl för dum för att fatta det och hade inte heller tid och möjligheter att kolla var de värsta konkurrenterna var och att  t.ex. Troy inte ens hade spinnakern på däck. Att Xelina hade hissat den orange vimpeln hade vi nog noterat. Det betydde ju att vi måste vara klart fore dem i mål. Så spinnaker måste vi segla. Åtminstone lite!
- Weber Brothers besökte båten före start och upptäckte mina luntlappar för target speed, som finns på piedestalen. De fotograferades, så nu är den hemligheten avslöjad!

 

 

OS # 4 - ETTA FÖRE RÖDSTJÄRTEN, TROTS PROBLEM!

         FRIDA (på fören), BO-ERIK, GIGGEN o ANDERS (HENRIKSSON)

Just när startskottet gick smällde det i båten också! Haken som fäster storskotet I vagnen hade gått upp! Frida reagerade snabt och drog in taljan och Anders kopplade ihop det hela föredömligt snabt! Focken däremot hade gärna fått dra för fullt, så att vi haft åtminstone ett segel dragande 100% :-) !
Missödet var snabbt åtgärdat, men farten var inte på top genast och vi hade förlorat litet och hade några båtar på oss i lovart, när vi lätt sträckte ut genom Aisar sund, mot Långrundets boj.
Imppu B fick igen en bra start och drog iväg med övertygande fart.
Vi hade störd vind av båtarna framför ända till Vargen, där kurse ju sjönk c 30 grader.
När kryssen börade lyckades vi slå I lä om Troy, men manövern lyckades inte fullständigt, utan jag tvingades gå några grader för lågt för att undvika att bli överkörd av Bavarian och hamnade då obehagligt nära Rödstjärtens "pissvinnd" och slog motvilligt utåt.
Det blev ett rätt kort slag för jag ville västerut och dit fick vi nu gå ostörda, Vi fick, inte oväntat ett mot vrid på 5-7 grader och när vi mötte Troy och Xelina gick vi fore dem och hade klart tagit in på Rödstjärten, vi hade nu också fått tillfälle att söka target speeden (c 6,2kts) och hittade den så småning om.
Nu var vi alltså på väg utåt, men skulle komma rätt långt ifrån den röda isbojen, men ville inte göra onödiga stagvändningar, utan planerade att försöka träffa rätt på slaget mot märket. Men så blev jag lite orolig för att konkurrenterna skulle få fördel på västra katen och uppmuntrad av vår goda fart beslöt jag att slå.
Troy hade blivit lite till och till min förvåning kunde vi  slå ett perfekt slag förom/i lä om Salonan och speglade ut dem totalt. Jag var t.o.m. fräck nog att gå lite för högt en stund för att stoppa upp dem ordentligt när vi fällde på kurs. De blev nästan stående och det resulterade i att också Troy blev störd. Men jag ville försöka få ett litet försprång, så att vi skulle kunna börja länsen möjligast fria. När vår spinnakermanöver dessutom gick oväntat bra var den målsättningen uppnådd. Om Frida bara hade väckt de andra med ett rop om att ta ner focken, hade manövern varit perfekt! Nu fick Amiralen göra det ropet, medan Frida bara stod och drog i seglet utan att någon fattade att släppa fallet!
Vi hade den gamla länsspinnun uppe och man kunde enkelt konstatera dess breda axlar och ana att den är store än vad ORC anser och klart större än APn!

Troy försökte få tillstånd ett hygligt avstånd i sidled till Rödstjärten och oss, för att ha en chans att gå forbid oss. Men såhär i efterhand tror jag han gick för platt och förlorade fart. Vi gick tidvis också mycket platt.

 

Rödstjärten kom med en vindpust när vi närmade oss Rövarn. Då  körde jag enligt plottern  alldeles bredvid 3 m djupkurvan med c 5 meter vatten under båten, så mellan oss och land vågade de inte gå utan sökte sej mot vår lä sida! Vi hade alltså fri vind.

 

Under spinnun ser man hur Imppu B går in i sundet Mellan Rövarn och Rövargrund. Bo-Erik skotar spinnun, Giggen håller storen på plats och Frida ligger för om masten.

 

Den väntade attacked av Salonan och Bavarian uteblev egentligen. Det var bara just fore Rövarn som Rödstjärten fick vind bakifrån och kom obehagligt nära. Men de höjde upp för tidigt efter ön och jag kunde först höja upp lite i lite bätter vind och  sedan fälla ner, medan seglen skotades perfekt! Där blev dom och tog sedan handom Troy som inte kom forbid dem i lä.
Hela tiden var min blick också på Imppu B, som fått segla helt i fred och rundade till länsen klart fore oss. Försprånget såg på ögonmått ut att vara för stort, men när de körde in i sundet mellan Rövarn och Rövargrund fick jag en ungefärlig tidsskillnad, som för stunden lugnade oss.
Vi är innerligt tacksamma för att vi fick länsa någorlunda ifred och kunde gå i mål som tvåa 4:20 efter Bavaria 38 Match Imppu B och en dryg halv minut fore de två närmast oss.

DAGENS GAST
Brukar inte berömma någon enskild person, men denna gång var Frida den positivaste tillgången ombord! Hon borde bara lära sej att skrika till när det behövs! :-)

 

 

 

 

(4-6 ) OS #3 - ETTA FÖRE TROY I LÄTT TILL MELLAN VIND !
      NIKU, DAIJE o GIGGEN

 Det börjar bli rätt tuff konkurrens i OS, så man hinner inte riktigt fota själv, fast kameran nog var frame i dag. Men grannen och konkurrenten, Jocke på Xantus, stod till tjänst med en bild.
Hans bildtext löd: Inte lätt att vara skeppare!
Amiralen hissas fore avfärden upp till masttoppen för att korta av linan på lattan som styr häckstaget. Tur var det för låssprinten som håller förstaget var otejpad (lossnat?) och risk fanns att spinnaker fallet kunde ha fastnat/rispats på den vassa jäveln!
Referatet blir nog till senare. Hogland kallar och kräver sin tid!

 

 

FinnFUN.s track på www.marinetraffic.com. Amiralen tycks ha tänkt om, och hållit AIS-sändaren igång under pågående tävling? // Jonte, WebMaster i.a.

 

 

 (28.5)  OS #2 - ETTA FÖRE TROY I 15-24 kts !?

          FRIDA, BO-ERIK, DAIJE o JONTE.

 

Amiralen var inte alls tävlingssugen. Trött och magen hade krånglat några dagar och gör det ännu när detta skrivs.
Lunchen intogs på Kotipizza i Lippulaiva, där Weber Brothers båda var på plats. Diskuterades dagens segling och vi var helt överens om att vi inte ville riskera grejorna i den friska vinden. I hamnen hade det i byarna, som kom efter rätt långa uppehåll, blåst hela 20 knop. Men på vägen ut satt vi upp vår Heavy 1a. Den har både rullattor och vanliga. De vanliga togs bort med tanke på spinnakersegling. Då behöver man inte ha någon på fören och sköta focken. Man bara rullar ut och in den från sittbrunnen. En bra säkerhets åtgärd!
Den orange vimpeln (man seglar utan spinnaker) var det enda rätta, men för det beslutet måste man alltid ta i beaktan att man får höra Jokkes beska kommentarer! Så jag var i valet och kvalet ännu på startområdet, tills dagens fördäcksgast Jonte meddelade att han inte är särskilt intresserad av att segla spinnaker. Han var en av tre som var första gången i båten i år och har inte varit många gånger med överhuvudtaget de senaste åren. Samma gällde i ännu högre grad storskotaren Daije. Tillslut var det endast Troy och Rödstjärten som inte hade vimpeln.
Som enda person som hade förutsättningar att få på startklockan sökte jag fram den. När 5an kom gick den dock inte igång genast och vi fick 15s fel tid.
Starten blev inte speciellt bra, men kunde ha vart sämre.

BANAN
Ut genom Aisarsund och till bojen vid Långrund och därifrån till den röda isbojen SW om Röda kon och till målet.
RO Teddy meddelade efter seglingen att han skulle ha gett en bättre kryss genom att gå tillbaka till Långgrunds boj men att man inte då vet hur man skall runda isbojen. Nå det vet man nog om man läser orderbrevet noggrant och tänker lite efter. Men inte heller jag kunde på rak arm berätta det åt honom. Tala om lättfattligt orderbrev! Man har medlidande med de finskspråkiga, som inte behärskar svenska så bra!
På vägen till Långgrund tog vi Rödstjärten, som sparade sin nya fock och seglade med min gamla hårdvindsfock på c 16 kvm. Vi gick genom Aisarsundet längst i lä och kunde sedan när vi var ute i vinden skära upp framför dem.
Vid rundningen hade vi Imppu B, Troy, Xantus  och Xelina före oss. Den sistnämnda bara en aning före.
För att göra det enklare och tryggare spirade Bo-Erik focken med foten lutande ryggen mot masten. Det gick rätt bra och jag försökte gå så platt läns som möjligt, medan Xelina skar en aning. Länge hade vi inte länsat när Troys spinnakerhorn släts av (eller någonting i den vägen). Lite senare gjorde Rödstjärten en prakt broach, som förde dem ”halvvägs” till Knapperskär. Vinden var då dryga 24 kts! Spinnubåtarna var ur spel! Speciellt Rödstjärten, men Jokke kunde ju ännu med en bra kryss klå oss, men det räknade jag inte med på allvar... Fast ingenting är ju säkert i segling. Han hjälpte oss sedan ännu med att inte gippa utan gå genom vinden. Hade ”rämäpää” Jokke fått sej en tankeställare? Vi började en normal gipp när vinden var lite svagare, men den hann öka lite onödigt mycket innan vi var klara. Men allt gick bra och vi hade nu Xelina på lä sidan och innerposition inom räckhåll, helt enligt planen. Och rundade före den och tog upp jakten på Xantus, Troy och Imppu B.

LÄNGTADE EFTER FortinaFUN
 Comfortina 32an var ”oförskämt” bra på frisk kryss och mycket lättare att köra än FinnFUN. På den skötte jag oftast storskotet och vagnen med en hand med hjälp av en vinsch, medan den andra handen höll roderförlängningen! Finngulfen är allt annat än lättseglad i frisk vind och hög sjö. Nu var ju vågorna inte så stora och läget ur den synpunkten bra, men vinden var mycket byig. Sammarbetet med storskotaren hade också krävt lite träning. Nu fick jag säga till när han skulle ge ut och då blev det ju några sekunder försenat, speciellt när han som skepparen har lite hörselfel på ena örat och huvan över huvudet. Fick alltså höja på rösten när jag märkte att han inte hört mej. Ibland använde jag nog också teckenspråk!  J
Är tacksam för tungviktaren Bo-Eriks knappa 100 kg (nakenvikt) och att vi totalt kom upp till nästan 400kg, Mot Troys c 340 kg. Det borde ju ha hjälpt en hel del, fast det inte alltid kändes så.
Har en gång seglat i lite liknande förhållanden med en båt med proffs i besättningen. Det gick till så att en på rejlen varnade när det var en pust på kommande och då visste storskotaren precis när storen skulle ut och båten krängde knappast alls till. Vi var långt från det idealläget och knappast kan man komma till det med denna kölvikt! Nu skall medges att rorsmannen inte heller var helt medveten om när pustarna kom och från vilket håll, så vi kunde ibland gå för lågt eller för högt när de slog till.
Så måste jag  ju också navigera med plottern. Vi gick ju rätt nära V om det stora grundet V om Röda kon. Där har jag sällan seglat.
Efteråt när det gick upp för mej att Henkka ”Grundskräck” Anderson af Casper var ombord på Troy, undrade jag hur rädd han var i detta skede. Eller skotade han storen och satt med ryggen åt, helt omedveten om skvalpet kring stenarna? Nå inte såg jag stenarna heller annat än på plottern innan Daije upplyste mej om att de syntes.

 

Nå trots alla små problem så gick vi ju rätt hyfsat och gick jämnt med Troy (Bavaria 35 Match) och Xantus (X-412). Imppu B föll snabbt ner mot lä efter rundningen och blev efter. De hade visst försegel byte på gång som tog en evinnerlig tid, har jag hört. Xelina vet jag ingenting annat om än vad Daije sporadiskt informerade och det var aldrig något alarmerande. Så egentligen har jag väl koncentrerat mej på vår egen segling rätt mycket.
Troy och vi gick kortaste vägen V om Torraisarn, medan Xantus gick genom Aisarsund och var först i mål, med en segladtid på 1:07:26, Troys tid blev 1:07:46 och vår 1:09:03. Vi gjorde något fel vid Torraisarn och tappade i avstånd alldeles tydligt och så hände också något underligt med focken, vars akterlik plötsligt började fladdra våldsamt. Troy fördubblade här sitt försprång! Vad jag nu såg så tycker jag Xantus seglade riktigt bra hela vägen! De var dessutom endast tre ombord? Förlorade bara 55s åt Troy.

Jokkes segerrad bruten!
Och vi ligger nu lika i poäng i serien med varsin 1 och 2, Men Jokke verkade nöjd och glad för att han höll undan för oss. Och Nicke konstaterade att de tydligen har en hel del att lära sej om friskvindssegling ännu. Man blir ju lite smickrad!
Magbesväret verkar att ha gått over!
<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->
Resultaten:

 

 http://www.esbosegelforening.fi/images/stories/Kappseglingar/resultat/2014/Onsdag/Kolbatar/Ons140528.htm

 

 

EFTERSNACK:
Det var visst lite frisk vind I OS #2? Amiralens ben är sjuka ännu på fredag kväll!

 Weber Brothers lär ha undrat varför vi andra inte revade! Min uppfattning är att man inte skall ha segelföringen efter byarnas styrka utan för vinden där emellan. Dessutom har jag nu lärt mej hur man skotar fock och stor på denna, allt annat än styva båt! Vi hade inte ens kopplat ettans rev!

Jokke har satt ner mycket arbete på att jämföra våra båtars fartskillnader, enligt ORC:
På kryss
skall Troy vara 1% snabbare än vi i 20 kts (den högsta vindstyrka som regeln beaktar) och i 16 kts 2%. Det betyder väl att de borde ha varit ungefär 1,5% snabbare på onsdagen. Men om man frånser det vi tappade på slutrakan av underliga orsaker, så var vi ju lika snabba. i 12 kts är skillnaden 3% och i 6-8 kts  borde skillnaden vara 5%. Jokke anser att i praktiken verkar skillnaden vara större i 6-8 och mindre i 16-20 knops vind. Jag har ingen åsikt om det! 

 

Xelina borde till farten vara någonstans mellan Troy och oss i 16-20 kts, med sin besättningsvikt på 550kg. (Vi har 450 kg i mätbrevet). Rödstjärten igen skall vara nästan 1 % snabbare än Troy! Dessa två har nog lite att lära sej ännu om hårdvindssegling. Och Webrarna är ju dessutom nybörjare med fock!
<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->
<!--[endif]-->

 

 

 

 

 

 

 

 

(25.5) GRAND OPENING - FÖR MYCKET SOMMAR!

JASSU, NIKU o LASSE - OMVÄNT FAFA, SON, DOTTER.

Min väderguru hade spått SW c 4 m/s, men vid 15-tiden skulle det vara bleke och bleke blev det ganska  precis då. Vinden var däremot snarare 4 knop än m/s och kom från O-SO-S.
Banan var klart tänkt för SW, men den kom förs efter starten. när vi som ledande båt, med Xelina i lovart, närmade oss O-market S om Klubbhuset. Vi kom inte över märket, som måste tas rätt och båda slog. SWn försvann och det blev någonting kring SO. Och vi kunde fortsätta löst skotat mot Rövarn. Jag hade nämligen som plan att gå kortaste vägen, mot den kommande SW:n till röda isbojen SW om Röda kon.
När vi närmade oss Rödgrund tyckte jag det såg bra ut jämfört med Xelina, men då blev det först kryss bog och till slut kom det så mycket imot att vi blev tvungna att slå för Rövarns udde.
Rödstjärten hade följt efter oss, följd av Troy, som lär ha startat eländigt. Den förstnämnda hade redan fått fast oss när kryssen började men slog här onödigt längt österut och blev efter, medan vi gick lätt skotat mot market jagande Xelina som nu var klatrt framför oss. Sedan kom småningom Troy med otrolig fart och gick forbid. Sirrus hade kommit i Xelinas kölvatten och sällat sej till vår sällskap.
Så fortsatte vi i fläckvisa bleken och vindpustar via den röda bojen till N-market vid Kytö, därifrån det blev platt läns till bojen N om Vargen och sedan ett varv till!
Jag tror att alla seglare gärna hade sett att banan hade förkortats vid Vargen! Åtminstone vi som blivit kvar över natten och firat Amiralshamnens 30 års jubileum. Både Jokke och Nicke hade sovit hemma. (De borde ha fått höjt LYS-tal :-) !)
Enda spänningsmomentet på andra varvet var när Troy hade börjat länsen mot mål långt fore Xelina (10 min?) och fjärden var spegel blank. Men den var lika blank när vi kom dit och de två rymmarna hade ändå kommit så långt mot mallet att vi inte kunde tyda deras segelnumror! 
Aj ja, höllpå att glömma att Rödstjärten gang på gang under tävlinge seglade fast oss. Men av någon orsak lämnade vi dem sedan igen. Sista närkontakten fick de andra gången vid röda bojen där de lyckades få innerposition. men vi vände genast när de gjorde det och av någon orsak körde vi rätt fort over dem och så blev de sakta men säkert och efter Kytö "kastade visst ankaret" och vi drev iväg. När man inte hade vind drev vi med en ström på några tiondels knop åt rätt hall!
Visst hade vi tagit in, speciellt på Xelina, i avstånd men inte i tid. Hoppet låg på ökande vind bakifrån, men när den äntligen ökade så gjorde den det också där frame.
Vi fick sedan också stryk av  Carolina First Class 8. Den hade vi ingen aning om var den hade varit när vinden kom.

RESULTAT:
http://www.esbosegelforening.fi/images/stories/Kappseglingar/resultat/2014/Grand_opening/GO140525.htm

 

Inte var vi kanske så värst skärpta och när bilderna togs var det nog endast skepparen som orkade bry sej lite. Niku sov(?) på optimalt ställe viktmässigt. Längst i fören!

 

 

 De närmaste bakom oss är svåra att identifier!

 

 

(22.5) TORSTIS #1.
Henkka, Jokke o Amiralen i Casper.

 

DET BÖRJADE BRA!
Amiralen hade sovit mycket dåligt föregående natt och var fullständigt slut 15:00 när han kom hem från bl.a. Amiralshamnen där gamla fina segel kollats med hjälp av shore crew Lasse. Han ringde till skepparen och tiggde skjuts till HSK.  Till hans stora förvåning blev svaret jakande! Amiralen skulle bli upplockad i Västra Slummen lite före 17 och var klar i god tid och väntade på ett samtal som skulle meddela att skjutsen snart är där. Men det drog ut på tiden och Amiralen var säker på att han glömts bort. Så kom samtalet: ”Startar nu från HSK”! Just, just vad man kunde ana!
Nå aningen var fel! Skepparen hade kommit onödigt tidigt och ville låta Amiralen vila ut(!) och for därför till båten och drog nätverket av linor på plats. Han kallar dem skot och faktum är väl att få andra klarar av att sätta dem rätt? Väl i båten valde skepparen spinnaker för racet! Givet vis fel till 50% för målrakan var definitivt inte för en länsspinnaker! Troligen hade det rätta varit att lämna gennakern iland! (I LYS får man ju ha högst två spinnakrar/gennakrar eller en av var OMBORD!)
Amiralen försökte antyda att han kunde göra någonting medan skepparen förde bort spinnakern, men uppmanades att bara ta det lugnt. Ett alternativ var tydligen att ta bort bomkapellet, men förklaringen att det lönar sej att skydda det fina seglet från solens skadliga verkan så mycket som möjligt, fick medgivande av den omsorgsfulla skepparen. Vi hade ju ingen egentlig brådska!
Följande positiva händelse var att Jokke dök upp i tid!
Sedan märkte Amiralen att både fartmössan och handskarna

SÅ HÄNDE INGENTING ANMÄRKNINGSVÄRT PÅ EN STUND
Vi for ut i god tid och fick t.o.m. seglen upp, kollade lite vinden, trimmen och valde startplats. Helt proffsigt alltså! T.o.m. startklockan lyckades Jokke komma underfund med, med lite hjälp av skepparens råd och starttiden blev rätt.

TIPS I FÖR ESFs OS SEGLINGAR
Ordna en testseglingsbana för stora X-båtar och andra, mitt över OS banans början! Bl.a. var ESFs Aquamarine med! Så kan man ha Opti träning i omedelbar närhet av startområdet. Nå de var nu så få och egentligen rätt långt ifrån oss denna gång, men ESF skulle ju ha flere Optir och rätt trångt startområde! J

JOKKE KAN INTE STARTA
ProSailor Race med FinnFUN, ESFs första OS segling och nu HSKs Torstis. Valdes att starta längst i lä. Alla andra startade sedan längst i lovart med Gekko (Hannu Niemelä, LYS 1,32) i spetsen och i tid. Vi kom försent och dessutom rakt bakom VindUngen. Nå den höll ju undan och störde inte på annat sätt än att vi inte helt kunde välja vårt eget spår. Gekkon gick aningen bättre än vi, trots att den var närmare land, men var kanske inte ens närmare märket än vi, där de gick rätt nära Melkö och höjde ytterligare när St Peter Line kom ut och bölade! Vi var helt övertygade om att de ledigt hade hunnit fälla ner på kurs och gått förom den stora skorven. Vi var ju redan klart närmare Rönnskär, på kurs mot is bojen SO om Hundören. Där rundade vi sedan c 50 m efter VindUngen (LYS 1,33) som hissade gennaker till den platta länsen. Vi fick någorlunda snabbt upp länsspinnakern, men måste sedan snabbt gippa. Men skepparen, som nu flyttat till båtens mittparti väl stod på fockfallet, som låg under ”rephelvetet” i sittbrunnen, så Jokke fick inte ner seglet genast.
Grundare vatten framför och Amiralen, som degraderats från storskotare till svängare av lyckohjulet, försökte oroligt tyda kartan på den minimala plottern på piedestalen. Den går dessutom inte att svänga, som på hans egen topp rustade båt. Nå man fick t.o.m. spinnakern dip jipad, men sedan beslöts tydligen att vänta på Gekko, som ju hissat spinnakern redan före märket när de slörade ner. Vårt blåa seglel trasslade till sig kring spindelväven kring spinnakerbommen (nå alldeles vanliga linor, men Amiralen är lite allergisk mot de dubbla skoten mm där framme). Amiralen medger att han kunde ha styrt lite bättre och på det sättet hjälpt amatörerna att hålla blåsan dragande! Bättre kännedom om vattnen och hans egen Raymarine, hade givet viss hjälpt honom med detta!
Nå Gekko hölls dryga 50 meter bakom och tog inte in på oss! De försökte styra rakt bakom oss, men såg väl inte att vi hade vinden in lite från babord, så vi fick gå ostörda och rundade före Salonan. Vindungen kryssade sakta bakom oss med sin gennaker.
Spinnakern kom väl hyfsat snabbt ner, men för sent, så både stor och fock levde när Amiralen börjad kryssen. När sedan seglen var skotade började kritiken hagla över Amiralens styrande. Vi gick för det mesta alldeles för långsamt! På 50-talet seglade man så att man inte skotade in fullt genast efter stagvändningen utan tog fart genom att segla lätt skotat och efter seglen. (Det har Amiralen nog läst om i litteraturen betydligt senare, det lilla han nu läst och förstått!)
Nu skall man tydligen skota in allt genast och skita i seglen och bara se på loggen. Nå inte på Amiralens båt när han själv får bestämma! Men nog ser han mycket på loggen också! Men på FinnFUN behöver han inte kikare för att se instrumenten! Så lär Amiralen tycka att han inte hade samma känsla för båtens fart som på sin egen Fg 331 och ser man då inte instrumenten hyggligt (det soliga vädret gjorde det nog också svårare), så är det inte så lätt! Och snart var Gekko fast oss och nästa gång klart före...

 

 

Rephelvetet i sittbrunnen, när vi landat och redan städat upp lite!  :-)

Hur skulle vi sedan gå med länsspinnakern från Hundören till målet? Det gäller ju inte bara att kunna bära den. Den är inte lika effektiv som en slörspinnaker på en hög slör. Ok, det gick nog bra att bära den, men farten kan Amiralen inte bedöma! Amiralen förundrade sej över att man hade lä skot på lä vinsch och där stod en och vinshade in vid behov. På amiralens båt sköts det från lovarts vinsch, där vinscharen ser seglet själv och hans vikt är på bättre ställe. Ok, Dehlern är ju styvare än en Finngulf 331, men inte går en Dehler sämre med mera vikt i lovart? Jävla cruisande!
Som socker i bottnen kom några av de tränande stora båtarna, som hade gått imål, imot rätt nära i lovart! I det skedet visste vi hur det gått mot Gekko och Vindungen! Hur skulle Elan 310an, First 31.7an, Draken... I väntan på resultaten lär Drakseglarna ha trott att de skulle vinna. Vi hade sällsynt dålig koll på de små båtarna denna gång. Lite underbemannade som vi var!
Väl i land och med båten i skick gick vi till Blue Peter för vår målgångsöl. Alltså besättningen, medan skepparen (betalaren!) försvann på vägen dit och blev länge borta. Amiralen visste orsaken, men inte Jokke, som sade sej ha brådis hem. Amiralen började bli orolig att han skulle åka iväg utan ölen, för han skulle få skjuts hem med honom. Skepparen skulle nämligen bli kvar på HSK!
Äntligen kom Hankka i sällskap med resultaträknaren och tävlingschefen Eva!
Nu fick vi äntligen vår öl!



Den röda HSK pipon är beviset på segern!

TIPS II FÖR ESF:
På HSK bjuder restaurang Blue Peter vinnarna på ölen och det var orsaken till skepparens försvinnand. Han ville inte betala vad han eventuellt skulle slippa göra! Men att pina besättningen så länge är på gränsen till tortyr!
Sedan finns en annan aspekt på saken. Är det rätt att skepparen slipper gratis undan, bara för att besättningen är så bra att man vinner? Dessutom har amiralen förstått målgångsölen som ett tack till besättningen. Tack Blue Peter! De två klåparna väntar nu på tacken av skepparen – en öl var J !  

 

  
Henkka fick också styra lite. här fore start!  Så fick skepparen karma tävlingschefen Eva!

EFTERSNACK
Allt detta kritiska är i stort vad man under seglingen själva tyckte, kände och upplevde och sade om sej själva och de andra.
Hur kan sådana amatörer vinna en tävling!?
När ölen var drucken fick Amiralen påminna Jokke att han hade brådis hem!
Nu återstår att se om Amiralen får komma med nästa torsdag eller om han blir tvungen att fota från land!
Aj ja! Vårt huvud mål var ju att klå Gekko! Och det lyckades med nära 2 minuter på drygt 1 timmes segling!
Jokke har nu stora planer! Han skall klå Normet i LYS, för då har han vunnit alla ORC vinnare i ProSailor Race! Vidare har han nu vunnit alla tre seglingar han deltagit i detta år. Amiralen har en plump i protokollet! 2a i OS!
FUNleak

 

 

 

 

 

 

 

 

(21.5)  OS #1 - TVÅ EFTER TROY I KRYSSLÖST.
 FRIDA, NIKU o LASSE

Allt gick åt skogen redan mer än en minut före starten. Vet inte riktigt hur det gick till, men vi gick sakta i lä om Rödstjärten, med fören c midskepps om konkurrenten och vår kurs var tvärs mot startriktningen. Hade redan en stund funderat hur vi skulle komma ut ur situationen och styra mot linjen. Vi var så nära konkurrenten att om de hade höjt så kulle deras akter träffa oss. Då kom en Swan från vår läsida med kurs rakt mot oss med ett väldigt vrålande. Då höjde Salonan brant mot linjen med några man bärande av från oss... Inga skador!
Vem som var skyldig och varför har inte klarnat för mej. Olika personer har olika åsikter! Jag vet inte hur vi hamnade i situationen och hittade ingen utväg ur den innan det började hända!
Rödstjärten fick en hyfsad start, medan vi bara sakta återhämtade oss, men gick trots det bland de främsta över linjen. Ungefär i mitten av linjen, där det tidigare blåst dåligt, startade Imppu B (Bavaria Matsh 38, LYS 1,33) följd av Troy (Bavaria 35 Match, LYS 1,27) med hyfsad fart, medan vi var nära att bli överkörda av Xelina (X-332, LYS 1,24). Försökte gå i en liten båge ner mot lä i hopp om lite bättre vind, men inte ens när Imppu B och Troy störde ”Rödstjärten” (Salona 34, LYS 1,25 med fock)  kom vi förbi. Det lyckades först i Aisar sund där vi fick bättre vind i lä.
Men vid långgrunds udden var Salonan och Xelina betydligt högre uppe än vi  kunde både hissa spinnakern före oss. Vi var för nära grunden för att våga chansa och när vi gjorde det och fick fälla lite för att få spinnakern att dra visade ekolodet ett tag under 3 m. Så här körde både Rödstjärten och Xelina över oss. Samtidigt hade Imppu och Troy dragit upp ett flera minuter stort försprång från oss på mindre än 30 minuters segling. Deprimerande!
Till S-märket vid Knaperskär kom Troy med innerposition på Imppu B och slog givetvis genast, medan konkurrenten fortsatte ett stycke. Vi kom klart efter Rödstjärten, men tätt efter Xelina och lyckades slå aningen före till babord. I själva verket tror jag att de slog aningen före? Såg dem inte för jag kollade fördäcket och slog själv så fort det bara var möjligt för spinnakerbommen. Fördäckaren var tack o lov, som vanligt rätt snabb. Det var nämligen inte kryssbog till följande märke! Vi slutade i varje fall tätt i lä om X-332an och bara en aning längre fram. Vi lyckades tydligen genast få optimalt trim och fart och efter lite ”lirkande” hade vi dem i spegelvind och behärskade situationen!  De fick inte sedan mera fast oss trots att båten har genua.
Rödstjärten hade gått ett stycke längre innan de slog och var aningen framför oss, men klart högre uppe. Mitt nästa problem var att undvika att de körde över oss. De började närma sej i sidled och läget var kritiskt ur vår synvinkel, men sedan började vi gå och kom till slut upp framför dem. Hittade vi super trim eller gjorde de någonting fel. Nå i varje fall hade de satt upp pinnackerbommen i god tid och utan brådska, sådant stör ju alltid båtens gång och att få upp farten igen tar tid. Men nog hade vi ju också förberätt spinnackerhissningen, men ingen hade då ännu varit på fördäck, Vi satte bommen först när vi hade konkurrenten under kontroll.
Att de sedan skulle ta oss på slören mot mål var väntat, för vår AP spinnaker är rätt liten, men det dröjde förvånansvärt länge. Men tillräckligt försprång fick de inte för att klå oss i korrigerad tid. Jag hade inte tid att kolla Imppu Bs och Troys målgångstider och trodde vi skulleförlora åt dem båda, men Imppu B klarade vi och givetvis också Rödstjärten.
Det var synd att vinden skulle börja vrida mot S just före starten och fortsatte lite ännu under seglingen. Där försvann kryssen, som hade varit vår enda chans att klara oss, efter den katastrofala början. Men också det hade nog varit svårt!
”Hatten av” för Jokke i Troy! Väl seglat från start till mål, som gav en segermarginal på drygt 2 minuter! Imppu B gav lite respit genom att segla lite onödigt lång väg på två ställen.

 

 

(17.5) WIKSTRÖM, LYS, HSK. FRIDA OCH NIKU!
Starten gick i svag vind och snart kunde vi konstarera att vinden också var ojämn. Som den minsta av de store i klassen, vågade jag inte starta i lä. Det gjorde däremot Casper (Dehler 34 SV) och lyckades bra. I ett skede blev de efter av någon orsak, men sedan fick de, inte helt oväntat, bättre vind där nere. Samtidigt höjde båtarna i lovart och lite framför oss, upp mot Rönnskär och drog iväg. Casper kom sedan ut ur sundet mellan Rönnskär och Melkö i det närmaste i jämn bredd med Epsilon i ledning. Också Vindungen, Audi Gekko (Hannu Niemelä i Audi 38), var här i ledargruppen. Vi blev sedan också omseglade av Siriuss (Hanse 400), och var ordentligt efter de stora.  Vi lät Sirius passera utan att bråka med den. Man förlorar ju bara mera själv på det. 

Här går vi på spinnakerslör mot Trutkobbens S-isboj! Frida skotar spinnaker och Niku väger på fören!

Värre var det för de minsta båtarna i klassen och Nauti n’ Nolla (X-332). Klassens minsta båt, Inferno 32an Donna hörde till missgynnade. Man hade ju medlidande med dem, men vår situation var ju inte bra heller så man var nästan tacksam för att inte ha något hot bakifrån.

 

 

Ingen hotar bakifrån!

 

 

Inzoomade!

 

 

Niku håller bommenute och Frida skotar spinnaker på första länsen!

På länsen till Rysskär och vidare till Rönnkobben hade vi nog sedan fördel av aningen ökande vind bakifrån, men tog också med tacksamhet imot när två båtar framför oss lovade rätt långa vägar till lovar om kursen. Båtarna bakom var fortfarande så lång bakom att de inte bekymrade oss. Närmast framför oss hade vi Casper med Henkka och Seija, som gjorde bra ifrån sej, trots att Seja hade en skadad tumme och inte gjorde annat än styrde. Tur att Henkka är i bra fysisk kondition. Han fick nog jobba rätt hårt och i slutprotokollet är de på en hedersam plats.
Så fortsatte banan N om Ådholmen och därefter kryssade vi till den röda bojen V om Märaskär och så gjordes ett varv till. Ungefär vid halva andra varvet började jag tycka att vi kunde ännu bli tvåa. Detta baserat på tidtagningar vid de olika märkena. Alltid blev inte tiderna så exakta, men vid den röda vid Tammakari fick jag en ungefärlig tid på ledande Epsilon (LYS 1,33), som hotades av Audi Gekko (LYS 132). Lite tidigare hade vi fått ett perfekt trim på båten och vi gick t.o.m. över target speeden. Lite före märket vred vinden med och vi sträckte lätt upp. När vi var där bedömde jag att vi var en dryg minuter efter Audin i korrigerad tid.
Såg sedan ungefär när Epsilon gick i mål med Audin alldeles bakom den. När vi gick i mål efter praktiskt taget exakt 4 timmar var min kommentar till besättningen:  pokalerna inte är utdelade ännu!
Väl i land räknade jag lite noggrannare och kom till att vi t.o.m. borde vinna Gekkon. Epsilon borde inte ha en chans mot oss!
Så gick också! Vi slog Hannu med 29 sekunder. Trea blev Epsilon före Casper.
 

 

EFTERSNACK:
3 PERSONERS BESÄTTNING  FÖRE TVÅ "ÖVERBELASTADE" BÅTAR!
För att vara vår första gång med båten under segel i år, gick manövrerna riktigt bra!
Men nu frågar man sej om "underbemannade" båtar har större fördel av sin mindre vikt, än jag tidigare trott? Casper var ju dessutom 4a!
Frisk vind är ju sedan ett annat kapittel!
Men idag  var det faktiskt någon som tyckte att LYS regeln borde begränsa besättningsantalet! Understöder, men hur skulle det kunna genomföras?

En "tomteluva" åt skepparen och en HSK-mugg åt var och en, blev skörden för Wikström. Niku och Amiralen representerade medan Frida var på brandkårstävling!

NÄSTA LYS-PROJEKT FÖR NIKU OCH AMIRALEN BLIR GIVETVIS ESFs GRAD OPENING SÖNDAG 25.5. LYS UTAN SPINNAKER!