SYYSSEILAUS ORC (Janne, Jonte, Niku)

Lite efter 7 på söndag morgon kom Ekenäs seglarna till Astraia i Amiralshamnen. På bilden är cruisern Astraia redan racing Astraia! Några timmars arbete av en stor del av besättningen ligger bakom förvandlingen! T.h. syns en del av Ebnegea.

Astraia var ju vår enda chans att bättra på rankingresultatet efter att Casper kastat in handduken, så dom fick extra mycket av vår uppmärksamhet! 


SW:ten var frisk i byarna (12 knop räknades resultaten enligt) och vi valde vår knappa 100%:are, som minsann  inte använts mycket denna sommar. Svor lite över att det blåste klart mera än dom lovat tidigare när besättningen bestämdes. Å andra sidan var det ju just det jag ville ha för att se hur vi klarar oss i ORC när det blåser lite mera. Men en person mera hade nog varit bra, dels för viktens skull i byarna och dels för att ett par händer till hade varit bra.

Startlinjen var nog lite farligt sned. Nu måste man starta i fartygsändan och där kunde bli trångt, men för oss gällde nu eller aldrig, så dit satt vi fören och fick nästan en perfekt start. I varje fall bästa starten. I lä hade vi Xilia II (X-34) och jag koncentrerade mej allt vad jag kunde och hade den som jämförelse. Alla andra slog visst västerut ganska snabbt, men jag såg inget behov för det. Banan var så sned att det bar klart närmare för styrbord och jag ville vara relativt nära märket när vi slog mot det för styrbord, för att inte gå onödigt långt eller för kort. Så få stagvändningar som möjligt ville jag också ha. Så vi slog först när konkurrenten gjorde det, och då så att vi störde dem och dom slog bort. Nu såg jag ganska snart att vi ledde fältet och kommer ihåg att jag tänkte vid rundningen att hur är detta möjligt och hur länge skall detta hålla. 

DRAMATIK!?
Bra gick det länge. Vi kämpade med Stella (Fg 37) om ledningen banan igenom, med Xilia i hasarna, med undantag av när vår storskotstalja lossnade från vagnen i slutet av andra kryssen! 
Niku reagerade som blixten och grep tag i bommen och vi fäste taljan i lovarts vinsch medan vi funderade. Tappen som håller det nedre blocket hade glidit åt sidan, men var kvar i vagnen. Bommen "skotades" i lovart, med ett hjälpskot som vi alltid har "skräpande" under storskotsbänken, och taljans nedre block ficks på plats efter lite lirkande. Föredömligt snabt och galant handlat av besättningen.
(En stoppskruv, gömd under fästet justerlinornas block, fattades!?)

Men X:n hade gått  förbi!  Nå den tog vi på länsen. Både den och Stella gipade  genast, medan vi i "lugn och ro" hissade och sedan gipade efter ett ögonblick. På det sättet fick vi alltid blåsan och dra genast, medan konkurrenterna förs gipade och sedan fixade spi.bommen och hissade sedan. Så hade vi lite högre kurs än dom och Stella tvingades åtminstone gipa på nytt åtminstone på någon av de tre länsarna! Vi rundade varje gång just bakom 37-fotaren. Line honors(!) missade jag kanske genom att inte genast slå mot målet på den korta slutkryssen. Man hade sträckt därifrån (den sneda, onödigt långa linjen!) och Xilia slog ganska genast och var 7 s efter Stella i mål och vi 6 s efter X.n. Etta med en marginal på hela 1 minut och 2 sekunder i korrigerad tid, visade det sej när resultaten kom. OTROLIGT! We are back, but too late?
Xilia blev 2a 12s före Phoenix, som var 2(!) sekunder före Ramdata, som var 10s före Astraia! Kan det vara jämnare?


Efter målgången för banseglingen hade vi tid att granska båtarnas botten. Här har man nog slarvat lite väl mycket!? Fast det lär ha sett betydligt värre ut tidigare!

Jokke hade lånat min bottenputsare, men tydligen slarvar lite?

SKÄRGÅRDSSEGLINGEN 18,6 Nm

Vi bytte till vår större fock eftersom det hade mojnat lite och kopierade sedan vår start, men denna gång var inte storskotaren riktigt färdig och vi höll på att bli överkörda av Ramdata innan vi fik ordning på trimmet. Men så slog dom bort och jag tror att dom andra, utom Xilia som vi igen hade i lä om oss. Denna gång slog jag inte på dem utan framför, men det gillade dom inte heller och slog bort. Denna gång tror jag att dom dessutom gick för långt och vi rundade som klar etta och hade spinnakern dragande på noll tid och det dröjde en stund innan den första blåsan kom upp bakom oss.

FEL GPH TAL OCKSÅ ?
Jag  har på omvägar och i förtäckta ordalag förstått att det finns en del som tycker att vårt LYS tal är för lågt!  Å andra sidan finns det också dom som anser att ”felet” är mellan öronen på skepparen!? (Men jag vet bättre! Därfinns bara  en obestämd grå massa…). Nu kommer väl spekulationerna igång om vårt GPH tal!  Nå ingenting nytt på den fronten! Så var det ju också med Comfortina 32an. En sak vill jag dock påpeka! Vi har alltid renare botten än vad t.ex. Ebnegea ser ut att ha på bilden! Det putsas regelbundet från bryggan!

Framför oss hade vi klass 3 som startat 10 minuter före oss och jag styrde efter Tarantellas kännspaka jättelika spinnaker. Dom har alltid koll på navigeringen, så varför öda tid och koncentration på det själv? I banseglingen hade Ebnegea gett sin jättelika konkurrent en riktig match redan från starten och vunnit klassen. Vid Knapperskär rundade Swanen som etta, men starten hade nog Ebnegea tagit galant ovan på 37-fotaren. Nu låg Tempon tvåa. (Man börjar ju med mindre fundera på deras mätetal :-) ! Skall man inte säga så när det går bra för någon :-) ?)

Vi rundade ännu som etta med bl.a. Xilia och Ramdata nära bakom oss.(Denna dag hade jag inte mycket  reda på vad som hände bakom oss. Har väl aldrig koncentrerat mej så mycket på styrandet som nu!) Den sistnämnda lite i lä och Xilia rakt  bakom, där den inte trivdes utan slog ett rätt kort slag utåt. Vi fortsatte västerut nästan så långt det egentligen gick! Så skall man göra vid SW och så gjorde bl.a. Tarantella och Ebnegea också och vinden kom aningen i mot, precis som väntat. Vi hamnade klart mera N-ut än det ställe där Tarantella slagit.

Så gick vi söderut tätt intill Systrarna (Tarantella lär ha gått N om dem, men dit skulle jag nog inte ha vågat gå och tycker det borde vara förbjudet i banbeskrivningen). Vi fortsatte längre än jag hade tänkt, för vi hade sällskap av Astraia. bakom i lä. och så fick vi Xilia som slog i lä om oss och Stella kom också och slog lite för om, men i lä. Den sistnämnda var nog aningen före oss, men dom skall ju vara snabbare. Alltså vi låg ännu alldeles i toppen av klassen.

Så slog Astraia och vi följde efter. Jag var fortfarande övertygad om att det var dit man skulle gå och bl.a. få sjölä av Äspskär. Slaget var klart kortare än en sjömil, men när vi gick mot märket gick både Stella och Xilia så mycket för om oss att jag inte ens noterade dem.* Först på länsen gjorde besättningen mej uppmärksam på att dom var långt framför oss. Bakom oss lite i lovart, efter att vi hade gipat, hade vi Ramdata, som envist hängde där på samma avstånd. Lite bakom dem var Astraia. Den sistnämnde började sedan skära lite och Ramdata följde med. Avståndet i sidled växte märkbart och när vinden avtog höjde jag lite, för att hålla positionen. På detta sätt fick vi ett lite större avstånd till dem, men det krympte sedan på Lövö fjärden när vinden klart ökade bakifrån.

Så skulle man till den gröna N om Ådholmen (helt onödigt!) och sedan till den gröna vid infarten till NJK. Hade i tankarna att därifrån kunde vi gå med vår Code”X”, men när ingen framför oss hissade någonting liknande, blev det bara vid att påsen sattes på däck. Sedan kom ett plant segel upp framför oss och vi rustade för seglet. Men i princip var det bara Niku som visste vad som skulle göras och det hela tog alldeles för lång stund. När vi sedan fått upp den, skotpunkten på rätt ställe och fallet sträckt tillräckligt var det nog för sent att göra något underverk. Varför i fridens namn gjorde vi inte allt klart före märket? Man börjar bli gammal och inaktiv?

Vi slutade 5a i denna segling, trots att vi gått bra ända till lite före kryssens slut. Alexia vann före Phoenix (båda (X-332).  Astraia förlorade 3e platsen med 30s och var 3(!)s före Ramdata, som var 12s före oss som var 13 s före Xilia… Banan var f.ö. ganska lyckad, med undantag av den där onödiga gröna vid Ådholmen.

Vi var besvikna, tills totalresultatet klarnade och vi var 2a efter Phoenix och före Alexia, Xilia, Astraia! Acceptabelt med tanke på våra tidigare resultat i ORC i år, men lie bittert med tanke på hur lite det hängde på, hur bra fart vi hade haft hela dagen (med undantag av en stund på den långa länsen, när vi inte gick alls bättre än Ebnegea!?)…  och varför skulle Ramdata förlora 2s åt Phoenix i banseglingen, eller varför tog vi 12s stryk av Ramdata i skärgårdsseglingen…

MEN FRAMFÖR ALLT, VARFÖR HADE VI INTE CODE ”X” KLAR VID RUNDNINGEN MOT MÅL. Vi borde ju ha hissat den med det samma och gått fast lägre om nödvändigt och så höjt upp med focken. Mot Ramdatas  och de andras genuor har vi ingen chans på sådan bog, speciellt när det blåste mindre här inne!

Att Ebnegea sedan kom sista biten med sin spinnaker gör inte saken alls bättre!  Dom blev tvåa efter Tarantella, som därmed knep segern på lika poäng!

På banan lär Blue Caffee ha varit snabbast före oss och Ebnegea på samma tid. Skärgårdsseglingen tog säkert Tarantella överlägset! Dom var f.ö. bara dryga 2 minuter långsammare än vi i seglad tid!!!

* Tarantellas hemsida: Det egentliga avgörandet gjordes på kryssen mot Äspskär, där vi som enda båt gick norr om Systrarna, detta gav stor utdelning.

  Jah
a, och våra konkurrenter gick söderut och vann otroligt! Men vem har sagt att kappsegling är rättvist!

a

Ramdata hängde envist med på den långa länsen, men här har dom börjat skära och avståndet växa i sidled och vi drog lite från.



Ebnegea var svår att passera. Av någon orsak gick vi jämsides med dem en lång stund utan att komma förbi.Mitt i bilden är Astraia, som nog inte var så långt bakom som dert ser ut på bilden.




Slutspurten Code "X" är äntligen någorlunda trimmad och farten god.
ORC SÄSONGEN ÄR TYVÄRR SLUT!?

*

FINNFUN I BOW    (Frida, Basti, Jonte, Niku)



Niku och Amiralen trimmar "Code X:en" i ryssrök!? (Foto Janne)

12.8  Vaknade jag sent men endå trött, nervös och ointresserad! Hoppades att detta skulle går om vid starten och att man orkar igenom natten någorlunda i form!

(17.8 01:10) Långa
 banan blev endast 67 Nm för klass 2 och 3 och trots att cirka halva var kryss och vindarna svaga kom båtarna i mål på morgonen.

Starten lyckades hyfsat. Det var bara Silva som var före oss i lä i babords ända, som var den klart fördelaktigare av den långa linjen. 
 
Jag tycker att båten gick förvånansvärt bra på den rätt lätta kryssen mot Trutkobben och det kändes bra.

Från Trutkobben till kassunen såg vi fram emot att få köra med ”Code X:n” och den fick vi upp efter lite irriterande långsamt förberedelse arbete. Av besättningen var det bara Niku som (en gång) riggat upp spi.bommen för detta arrangemang,
Sedan gick det bra. Vi gick aningen bättre än de flesta vi kunde jämföra med. Framför oss hade vi Casper som har ett systersegel till vårt. Men sedan kom det några spinnakrar upp och då blev det jämnare. Men t.ex. Astraia hade redan blivit märkbart då. Tyvärr var vinden inte tillräckligt i mot och många kunde gå med spinnaker, annars hade vi vunnit mycket på detta segel. Men det värsta var att ett åskmoln gav oss kryssi för det mesta frisk vind från Gråskärsbådan vidare. I och för sig borde det ha passat oss, men tyvärr gjorde vi några taktiska missar på den biten.

Så här i efterhand är det lätt att säga att vi borde ha varit mera uppmärksammade på vindskiften och ställen där det tillfälligt blåste bättre! Här tappade vi kontakten med bl.a. Ramdata och Xilia, som vi redan i ett skede var före. Jag tycker att man här såg någonting som senare skulle upprepas många gånger under dessa seglingars totalt hopplösa vindar. När man gick på den kanten som var fördelaktigast var det dags att slå bort, för snart skulle det löna sig på andra kanten. Där emellan och lite här och där fanns det dessutom stora eller små ”hål” i vinden.

På länsen mot Porkala förlorade vi plötsligt obegripligt ordentligt till Ilmarinen, som gått förbi lite före kassunen och Xilia II som var aningen före dem. Ramdata hade då redan dragit ifrån dem. Samtidigt blev alla bakom oss också ordentligt efter. Bland dem Astraia, som väl blev omkring tre sjömil. (Det kunde man konstatera på AIS:n!) Igen nyckfulla vindar!

Kryssen tillbaka till kassunen blev tidvis en verklig karusell med vindskiften, regn och friskare och lättare vindar och också ett totalt bleke. Allt detta i mörker och dålig sikt, så man såg mycket få båtar och hade därför ingen aning om hur man klarade detta lilla helvete!

Besvikelsen var därför rätt stor ombord när vi konstaterade att vi låg endast 9a i fältet på vägen in från kassunen. Framför oss hade vi givetvis Casper som gick med sin "code x", men när vi rundade så var det tyvärr klar spinnakerbog. Här förlorade vi igen lite till tätbåtarna. Sista biten mot mål gick med slörspinnakern i ökande vind, så nu hade "svansen" fördel mot oss. Men det betydde också fördel för klubbkompisen Ebnegea i vår gamla klass ORC3.

Nerissa vann vår klass före Ilmarinen och Ramdata och vi fick nöja oss med 6e plats. Segerni stora klassen gick till Lady Bird före Lexus, medan Ebnegea var bäst i ORC3 före Tarantella och en liten Estnisk Polaris.

Resultaten finns på AMPs sidor!

BANSEGLINGARNA

Här var vi nog helt ute! Jag fick inget grepp om vindarna och boatspeeden var nog oftast alldeles för dålig.. Vi gjorde i regel rätt goda starter, men det räckte ingenstans. Jag vill påstå att i alla starter gällde det jag konstaterade i långa seglingen. var man något tag på rätt ställe så gällde det at fort slå bort för att ha en chans att vara med om nästa utdelning.
Våra länsar var inte heller vad dom brukar vara och så medger jag gärna att jag några gånger inte hade nerver att bromsa tillräckligt vid rundningarna och föll i lä om klungan just framför.
Vi prövade på att jag skötte trimningen och taktiken och Niku styrde, men det hjälpte inte ett dugg? 14, 9, 10, 11 av 15 deltagande är inte en serie jag är van vid.

Det har klagats på att det borde ha funnits en ”levittäjäpoiju”! Visst var det trångt några gånger när banan var sned, men mej veterligen hände inga kollisioner. En sådan boj hade bara försämrat exaktheten i resultaträkningen.

Men jag vill ha längre ben i offshore banseglingarna i framtiden. Nu åker klasserna för mycket ihop och stör varandra och det är varken just eller roligt. Jag förstår nog att man i detta lätta väder måste göras korta banor för att man överhuvudtaget skulle få igenom seglingarna.

Sedan var sista seglingen på söndag för sent. Det drog igen oförlåtligt mycket ut på tiden innan man kunde hålla prisutdelningen,

SKÄRGÅRDSSEGLINGEN

På morgonen kollade jag min favorit vädersida som lovade NO 7 m/s senare på eftermiddagen. Nå sådant har man ju lärt sej att inte tro på för mycket, men jag höll nog hela dagen utkik efter den vinden.
Vi startade igen vid babords ända och kom med god fart mycket nära märket och startade när skottet borde ha kommit. Skottet kom inte men det kom ett c 7 s efter starten. Då hörde vi från linjekontrollären, som var alldeles fast i märket , något i stil med ”alla var ju över”!? Jag hajade till och visste inte vad vi skulle göra. Först trodde jag att jag missat tiden och då var vi ju säkert för tidiga. Lite diskussion ombord och vi kom till att vår start var ok och någon hade blivit återkallad.

Vi kom för en gångs skull i rätt bra position upp till kryssmärket och slog genast mot öster och kunde konstatera att vi inte kommer över Stenskär. När vi närmade oss skäret klämde jag ur mej ”om vi skulle dra upp gennakern och  gå i lä om och se vad vi hittar där” (väder rapporten spökade i hjärnan?). Innan vi han bestämma oss kom det något i mot, lite mera i mot och tillslut skotade vi ut lite och gick så nära stranden som plottern tillät. Bakom oss hade vi Lexus och lite mera bakom och mera i lä Xini Freedom.

Då såg man redan friskare vind närmare land och snart hade SOen  blivit NO och en riktigt god sådan. Vi slog och snart kunde vi konstatera att vi låg långt före de första 3orna, som startat före oss. Också våra närmaste konkurrenter var klart bakom. Kommer ihåg att jag undrade på vilket sätt vi skulle sumppa/berövas detta superläge.

Vi rundade vid Rysskär tillsammans med Hilja från klass 1, alltså på delad 3e plats i fältet. Läns mot Äspskärs gröna prick. Hade kollat att kortaste vägen gick söder om Kytö, men Lexus, Xini och Hilja gick tydligt norr om och så verkade Silva och Jumin Jack Flash, som var närmast i vår klass, göra. Kastade fram tanken att vi skulle gipa och gå söder om, men det väckte ingen större entusiasm bland besättningen. En sa att han inte tror på det och att vi skär ju lagom och att det har ju blåst bättre närmare land. Inte ens mitt påpekande att vi aldrig brukar skära så mycket hade någon effekt. Jag börjar bli svag! Litar inte mera på mina instinkter (gudinnan Ti) och föll till föga. Senare visade det sej att vi här var mycket nära att missa segern! Vi vann endast med c 2 minuter över Ilmarinen, som gått södra vägen!

Silva fick fast oss vid Kytö fyr och hade tänkt sej att gå mellan oss och klacken, men jag markerade genom att höja att dit släpper jag er inte och dom gipade bort ett stycke. Efter det gick vi lika ända till Systrarna. Då började dom höja och vi höll lagom undan. Så insåg dom väl att där kommer dom inte förbi och skar plötsligt  skarpt upp bakom oss och skar sedan lite mera än vi, som gick på märket. Lite före märket kom dom för styrbord, men lät mej höja akter om dem innan dom gipade i lä om oss och vi kunde runda före dem. Lite underlig taktik?

Så gjorde jag en tabbe. Silva slog genast mot Kytö medan vi fortsatte en liten bit tills Niku påpekade att vi börjar sträcka. Vi borde givetvis ha slagit före Silva. Nu gick det så att samtidigt som vinden ökade betydligt vred den också lite med och Silva sträckte ledigt upp till N-märket och rundade klart före oss.

En del hade stora problem med spinnakern och Silva hissade inte alls. Vi drog upp den lilla Code Xn, som enligt ORC är en spinnaker och enligt LYS en gennaker. En njutning att segla! Med normalstor spinnaker hade vi säkert haft problem.

Silva hissade sedan någon sorts spinnaker, men senast i Aisar sund säkrade vi andra placeringen i mål före Jumpin Jack Flash, som hade Blue Cafe i hasarna.

Efter en oändlig väntan kom resultaten: FinnFUN, Ilmarinen, Nerissa, Jumpin Jack Flash… Silva blev 9a. Amiralens sinnesstämning var inte i topp! Någonting som skulle bli nägot förkrossande hade blivit en knapp seger. Det var lite väl nära ögat!

Antar att ingen tror att vi är nöjda med vår insats i BOW 2010, förutom med skärgårdsseglingen..


+    +    +    +    +    +

VOLVO HOGLAND RACE I BLÅSVÄDER!?

(11.6) Redan nu har flere bekanta meddelat att de inte startar! Sjukdom, arbetsförhinder och mera ärligt, sunt förnuft har nämnts som orsaker!
Själv är jag glad för mitt beslut, som inte berodde på det dåliga vädret, men det är nog mycket troligt att vi hade kastat in handduken när vindprognoserna dök upp!

Ludde roar Kari Wilén och tävlingschefen Teddy Weber med skitsnacka (hästskit hemma) och om svängkölen på hans nuvarande båt!


(12.6) Många fler bleslöt att inte starta. Bland dem Lexus, som gjorde sitt beslut i Gäddvik. De två Platuna hörde till dem som inte startade! Men frågan är hur arragörerna ens låter sådana båtar anmäla sej. Inte kan jag förstå hur de kan fylla bestämmelserna i besiktningsklass 2! Mantåg, fastmonterad VHF, batterikapasitet för att ha den på hela tävlingen igenom liksom navigationsljusen, som ju måste vara på i dimma... dimma var det i starten, dimma är det på lördag morgon på Drumsö när detta skrivs... Man kan höra fartygens sirener böla!

I DIMMA OCH FRISK VIND OMKRING O: 
I ORC 3 startade 8 av 11 anmälda. Bäst av dem Tarantella som drog iväg med imponerande fart och det skall nog ske ett under om den inte går mot en klar seger. Sämst, långt efter alla andra och i fel ända startade Aino (Pogo-2), som fått tillstånd att starta med endast 2 personer ombord. Månne dom fullföljer? 
Som regel kan man konstatera att starterna var direkt usla. Som klass startade nog ORC1/IRC1-2 bäst. Där var över 30 båtar anmälda. Där såg man den enda tjuvstarten, men båten hade förstånd att återvända. (var själv på startfartyget och tog linjen samt fotade. Tyvärr tog kamerakortet fslut när den starten skedde, men 2 bilder fick jag).

Dagens sämsta prestation i startväg gjordes nog av den enda flerskrovsbåten som var med. Den startade helt ensam i sista starten. Låg stilla nära startfartyget (fel ända) när skottet giclk. Först 3 minuter senare gick den över linjen.
Men den har rundat som första vid Kotka port tidigt i morsse, långt före Carisma (A40 RC), som var 10 min före och leder klart i korrigerad tid i IRC över  Luna (Fg46, med namnet CrossPoint). På den seglar bl.a. Ludde Ingvall. Satsar en hacka på att Finngulfen kryssar bätre hemåt och katten får nog problem? Den hade ett jättelikt försprång när kryssen hemåt började!

Nu talas det om upp till 20 m/s SW för idag.  (Har uppmätts 21 och 23 m/s i Amiralshamnen under lördagen. Det blir stort manfall! Man får bara hoppas på att det inte sker några värre olyckor!

Följ med på www. volvosuursaarirace.fi


ORC 3 startar. T.v. Siesta 32orna Annalivia (för babord) och Low. Klungan ni mitten Valpuri kommer för styrbord Donna följd av Caramba (She 36) för babord. Längst t.h. Tarantella redan på väg i ensamt majestät, edna som gått över linjen, bakom den ännu för styrbord troligen Tiare.

ORC 2 i turen. Längst t.h. går Sirocco (Salona 34) lös från Ilmarinen (Dufour 34) och Nerissa (Dufour 40). för styrbord kommer Ulla (X372 MH), Phoenix (X-332) och Xilia II (X-34), Längst t.v. Nauti N Nolla (X-332) för styrbord. Okänd för babord.

Det drar i hop sej för start för tävlingens största startfält, ORC1/IRC1-2. Fr.v. Carisma (A40 RC) för babord, Isadora (Fg-43), Luna (Fg46), Silva (First 36.7), Blue Cafe (FF-36), X-41orna Premium (ilä) och Freedom.

Starten har gått och båtarna är långt över linjen. I mitten A35 A 40, Airspex.

Detta bjöds seglingsnämnden på! Efter avslutat verk, i EMKs hamn, blev det också annat,  så man borde inte ha kommit med bil!

LEIF RAMM-SCHMIDT, TARANTELLA:

Äntligen hemma efter den kanske våtaste segling jag varit med om (inte hårdaste).
Du for alltså inte ut!
Ryktet stämmer nog angående vårt problem (Valpuris hemsida).På slören n. om Hogland brast förstagets nedre beslag med en smäll, som lät som grundstötning. Masten tänkte gå över bord. Som tur är har vi alla slags reservdelar och verktyg med oss, och lyckades provisoriskt reparera skadan på 20 minuter.
Så vi kunde fortsätta, och det var ju tur. Annars hade vi också nu varit i Kotka på det oplanerade kalaset.

Efter Kotkan Portti på hemvägen hade vi vindar på tidvis 42 knop. För det mesta dock bara 25 - 35 knop. Kryssen blev tuff, vi hade genua 4 och 2 rev i storen. Som tur var gick vi först ett slag söderut. Då vinden vred något emot, vände vi och sträckte småningom upp till båken eftersom vinden fortsatte att vrida söderut. Hela sträckan tog oss "bara" c. 6,5 timmar. Så kryssen blev inte så våldsam, som folk trodde.
Folk säger att vi blev både först och sist, eftersom vi är den enda i vår klass som gick i mål.

Tiare var dock samtidigt med oss vid Kotkan Portti paluu, och kryssade hemmåt.

h.
Leif



Solen skiner och det är Frisk Bris! Volvo Hogland Race 2010! Alla vi som inte startade, och ni som avbröt är MAMISAR???
Bilden från Tarantella, med 2 rev och #4 uppe! Men tänk om förstagshaveriet hade skett nu! Masten hade kommit ner också på den sjödugliga gamla damen!
Men Leif! Har ni inte för mycket krängning här, undrar en som var på grillparty och drack rödvin och njöt av att inte vara där ute!

NÅGRA HJÄLTAR BLAND DE 19 SOM FULLFÖLJDE TÄVLINGEN:

Segraren i ORC2 (min klass) och mottagaren av vandringspriset "överlägsnaste vinnare i ORC" Stella, (Finngulf 37), Vesa Särkikangas. Ramdata var tvåa, ingen annan fullföljde. I ORC1 och 3 fullföljde endast en båt!

Segrare i LYS 3 och "överlägsnaste LYS segrare", Tai-Tai (Inferno 33) Timo Lauttia. Andra blev Solbåtren (Scanmar 345) Niklas Gordin. Dom hade tydligen fel på VHFn. hörde men förstod att dom inte hördes, så de ringde till kansliet vid varje rapportering. Rätt gjort, men det förstod inte alla att man borde göra!

WB BANSEGLINAR 6.6 (Frida, Basti, Janne, Niku)



Fredag kväll möttes Agent 10810 av följande syn! Tre man inklusive skepparen Jussi jobbade flitigt hela kvällen på denna båt. Den förvandlades från Cruising båt till "TOP RACER" i ORCi2! Den stora paketbilen innehåller tydligen allt som behövs! Någon har någongång sagt att jag borde ha en sådan för alla mina grejor! Jag borde dessutom ha något som denna båt har inne, men det måste väl bli till nästa säsong...?

Få se om jag skall hinna och orka skriva något referat. Är också för nedstämnd just nu för att skriva något. Allt negativt skulle bubbla fram...?

ProSailor ORCi RACE, HSK
(Frida, Janne, Niku)

(20.5) Seglingen började igen med slör. Tveksamt om det skulle löna sej med spinnaker. Någon hade testat och det såg ut att gå. Lexus hissade något mycket litet och såg ut att klara det. Därför beslöt jag att starta i lovart och vi närmade oss linjen med något för dålig fart. Jag var rädd att komma för tidigt utan möjlighet att bromsa.

STARTSITUATION

Då fick jag "order" att köra på för fullt. Men ingen av oss såg Alexia som kom med god fart bakifrån i lä om oss och skrek "nousee". (Då hade dom troligen redan överlapp, så dom hade rätt att höja, men måste ju ge oss tid och plats att hålla undan). Kollade dem några sekunder och dom höjde inte och det fanns plats vid märket. Tillbörlig kurs tänkte jag på kommer jag ihåg, men var inte riktigt säker på vad det innebar i denna situation och gjorde 360 grader just före bojen. När vi gick över linjen hade vi bara Nauti N’ Nolla bakom oss.
Nu vet jag att jag gjorde fel beslut! När skottet går måste konkurrenten gå på tillbörlig kurs, vilket i detta fall, enligt alla vettiga grunder, hade betytt att fälla några grader. I inga händelser hade dom fått höja mera. Vi hade haft tillräckligt med plats vid bojen. Dessutom hade dom såpas mycket bättre fart att det inte fanns någon orsak att höja!
Vår sämsta start denna säsong, får man hoppas.


Samtliga bilder Pekka of Casper! Amiralitetet tackar! Obs! tagna med tele, så avstånden ljuger ibland ganska kraftigt!

Efter en stund var Nauti N’ Nolla redan på väg förbi oss, när vår båt plötsligt beslöt att öka farten. Den var såhär nyckfull många gånger under seglingen, speciellt på kryssen. Det är frustrerande när man inte riktigt vet vad som är felet. Så kan det korrigera sej nästan av sej själv. Ok, vindarna var nog också väldigt ojämna, speciellt inomskärs.

Mellan Melkö och Rönnskär tyckte jag att vi inte har någonting att förlora på att pröva på spinnaker och hissade vår minsta och planaste. Vi klarade seglet med ett nödrop, tidvis med helt levande stor, men Nauti N’ Nolla blev ordentligt!.Så någonting bra gjorde vi också i den seglingen! Xilia II ledde fältet redan då klart. Casper låg också bra till.

Sedan blev det lite öppnare bog till Trutkobbens isboj. Phoenix (X-332) fick för sig att stifta närmare bekantskap med Ulla (X-372) och höjde upp under dem och vi, som gick rakt på bojen, gick förbi. Efter gippen bytte vi till vår Allround spinnaker (f.d. hårdvinds spi till min Comfortina 38 under vårt äventyr i America 500 från Spanien via Kanarieöarna till Bahamas. Lite omsydd givetvis.)

Caspers skeppare Henkka styr mot en tredje placering.Vår blåvita spinnaker är här minst 2 minuter efter!

Så fick vi byta till lilla slörspinnakern vid Rysskär. På nästa varv använde vi också vår länsspinnaker, så nog fick vi träning i spinnakerbyten så det räckte och rätt bra gick dom väl dessutom.

Denna bild väcker gamla minnen! I samma tävling, på samma ställe gick vi med samma spinnaker, men med 32an och i friskare vind från SW. Då var vi ända båt som gick med spinnaker och tog totalsegern, (Spi. är nu förlängd med det blåa fältet!)

I något skede gick vi också förbi X2 och hade bara Xilia II, Casper, Alexia och Ramdata framför oss. Ibland tyckte jag vi tog in på dom två sistnämnda, men så for dom iväg igen. På sista kryssen gjorde så Ramdata ett fel i och med att dom var på väg på västra sidan om Pihlajisto/Pitkäkari, vilket inte var tillåtet. Dom märkte sitt misstag och vände, men då var vi redan förbi dem. Före det märkte jag på slaget söderut att vinden vred imot och vi gick så långt vi vågade, med X2 följande efter, medan Ulla och Phoenix slog österut. När vi möttes igen hade dom två blivit ordentligt efter. Så återgick vnden till sin föregående riktning!

Vid rundningen mot mål var vi kanske 1 minut före X2 som var just före Ramdata. Vi såg att Xilia II och Alexia hissade spinnaker längre inne och beslöt att göra detsamma. Det gick nu inte alls och vi gav upp efter en stund. I nertagningen gjorde jag sedan en dundertabbe i och med att jag av någon underlig orsak släppte ut lovarts skot innan fallet var släppt. Total black out!

På bilden ser man ungefär hur mycket vi förlorade på vår spinnackermanöver. Phoenix hade också hissat, men dom hade tydligen större problem än vi och hamnade långt på fel sida om de röda bojarna vid Melkö. Vad som egentligen hände vet jag inte, men dom kom upp därifrån med enbart storen och spinnakkern fladdrandeefter sej,

ORC1 vanns klart av Lexus (8a totalt!), vem annars, före Blue Café och gårdagens segrare Panasonic, som gjorde det verkliga bottennappet och blev sista i totalen. Trots att dom seglade med Spinnaker(?) var dom endast 21 s snabbare än vi jämfört med LYS tävlingen. Vad månne hände?
(20.5) Träffade Hannu i går. Han berättade att dom klåpat med spinnakern på första varvet och hissade väl inte alls på andra varvet. Så där fick vi förklaringen. F.ö. ansåg han att dom gick ganska bra!
ORC 2 vanns lika klart av  Xilia II (2a totalt), som ledde fältet från start till mål. 2a blev Alexia före Casper. Vi fick nöja oss med 5e plats (10a totalt).
ORC 3 behärskades av Merinna (1a totalt!) före Valpuri och Llow. 

Inkommande vecka skall Amiralen försöka återhämta sej från de senaste veckornas stress. Det blir nog bara smått pysslande på båten, där det visserligen finns en massa ogjort ännu! Båten kommer att stanna på Drumsö tills vidarer!
Nu kan man fråga sej om det var värt att stressa så? Svaret måste nog bli ett JA! I annat fall skulle vi använda WB till att köra in oss, och då har ju nästan halva sommaren gått redan :-) !?