Säsong 2001 i retrospektiv Nog blev säsongen igen en besvikelse, med tanke på vad vi har varit vana med under tidigare år. Det är nog främst de synnerligen ojämna vindarna, som ledde till att man inte fick någon bra känsla efter tävlingarna. Visserligen brukar vi klara oss också i svåra vindförhållanden och det är nog just det att vi missade så mycket i år som ger den sämsta eftersmaken. Har Ti övergivit oss, eller är det bara gubben som börjar bli gammal och inte mera kan läsa hennes signaler? Det framflyttade förstaget skulle ju ge oss en större lättvindsgenua, för bättre lättvindsegenskaper på kryss. Seglet blev nog större än den tidigare "lighten", som med flit gjorts mindre än standard. Den nya är dock i det närmaste identiskt med en standard genua, pga. att skotskenan är kortare, så det höjda LYS-talet känns inte riktigt rättvist, speciellt när storen är klart mindre än standard. Men enligt regeln är det ju rätt att det höjdes. Inte blev farten bättre heller, i början, och vi fick väl också lite straff på läns pga. IMS regelns underligheter. Till det kommer att jag inte kan begripa hur båten kunde bli styvare vid ommätningen. Där måste nog ett fel ha begåtts? Så det betyder ny krängning i vår? Betydligt bättre gick vi ju sedan Steffi gjorde en minimal ändring på "lighten". Nå, de facto gick ju båten över 0,5 knop snabbare med det nya seglet än med den tidigare ettan, och vi kom upp till target speed. Men det hade vi ju redan i det närmaste uppnått med hårdvinds ettan i D4! Hur kan en så minimal ändring på ett segel betyda så mycket? Här får jag nu igen skylla mej själv för att det tog så lång tid innan vi upptäckte fartproblemet. Det insåg vi först under FM! Tävlingarna finns ju refererade på dessa sidor, så jag kommenterar endast några här, i all korthet. Man kan nog konstatera att de totalt hopplösa vindarna förstörde så gott som alla tävlingar under säsongen. Enda undantagen är väl Ericsson Pentala Race (IMS) och Esbo Hogland. I den förra förstörde jag ju själv i starten. I den svaga vinden bedömde jag läget fel och vi gick som klart sista över linjen, inte minst till seglingsnämndens förtjusning. Att vi tog upp oss till andra, till vissa konkurrenters och min egen förvåning, visar bara att vi nog ännu kan när det vill sig. I Esbo Hogland ledde vi från start till mål i den genom tiderna vindmässigt justaste seglingen, runt den exotiska ön, som jag varit med om. Det kändes inte helt fel. Om eländet i Gotland Runt och hur vi seglade hopplösa Julia III under horisonten, kan du läsa om i specialreferatet. Offshore week blev också helt förstörd av de mest hopplösa vindförhållanden, regattan igenom. När vi, som det skulle visa sej, i sista banseglingen, äntligen lyckades och länsade förbi Bimbo på första länsen (tur, vaksamhet och Ti) och skulle runda som ledande båt till sista kryssen, kom Bimbo drällande in mellan oss och märket och förstörde totalt resten av seglingen för oss. Vår protest gick inte igenom. Man insåg inte att Bimbo fått oförtjänt fördel av regelbrottet och borde ha diskats, trotts att han gjorde en straffrunda. Besvärade mej till FSF, men inte heller det gick igenom, hur klart fallet än verkade för både min regelexpert och mej själv. Till detta senare utslag tror jag tyvärr att juryns ordförandes slarviga, mot konstaterade fakta stridande redogörelse för händelserna, bidrog.
Inte ens Henri Lloyd, som gick i frisk vind, hade en helt stadig vind i början och det kom ju ett klart vindskift före kasunen. Men varför i fridens dag skulle jag i den friska vinden välja länsspinnakern? När vi såg Bimbos problem på vägen in, beslöt jag att i gippen runt kasunen byta till hårdvindsblåsan. Med den hade vi kunnat gå ända i mål. Nu strulade det till sej ordentligt vid rundningen och vi beslöt att fortsätta utan spinnaker, som de andra. Igen en felbedömning från skepparens sida! Att vi vann Henri Lloyd och för första gången tog ledningen i `rank`ingen är en av ljuspunkterna bland minnesbilderna. Båtens sjunde, om också knappa `rank`ing seger i IMS, är ju trots allt inte så illa. Endas två gånger har den inte vunnit `rank`ingen när den varit med. Att vi dessutom vann Esbo `rank`ingen i LYS var ju skojigt, eftersom båten nu har vunnit med LYS 1,12 (Sussi Wärnhjelm), 1,13 och 1,14 (Natasha Rubanin) och nu med 1,15. En svår serie att slå och går knappast att förlänga? Något större värde sätter jag i övrigt inte på den segern. FUN Star var ju inte med mer än i Pälsregattan och det var ju en trevlig tripp. Vi hade igen en liten sits i Borgå på fredag, med bl. a. den aktuella besättningen. Att vi sedan också vann tävlingen totalt (tredje året i följd), med övertygande 2 (!) sekunders marginal gjorde ju inte saken sämre. Hemma i Amiralshamnen var båten redan 21:00 på lördag kväll, så det gick undan också då. Säsong 2002, Amiralens 59:e tävlingssäsong? En tanke har varit att segla Club i Gotland Runt. Arrangörerna funderar ju på att ha bara en klass i IMS, redan två är för lite, och min åsikt är att tas inte tävlingsmomentet på allvar, så kan man lika gärna segla enligt en mindre exakt regel. Kanske t.o.m. med 35:an, så hinner man snabbare till Värdshuset och Alma pubben! Må vara att man hotar med att ta med VOR båtarna, med sina vattentankar mm, och antagligen Nicorette också! Och givetvis i en och samma klass? Värdiga konkurrenter till en Amiral i en 32-fotare? Och gud så skojigt det skulle vara att klå dem med Fresco Networking, eller vad den nu heter i år! Då kanske vi skulle få flere klasser nästa år - eller få portförbud i GR? Också annat kan komma ifråga. Öland Runt med SM, Course (en sponsorkandidat har hört sej för!), jubileumsregattan i Folkbåt... Trevlig vår!
|