PÄLSREGATTAN (Blomman, Jonte, Steffi, Tage)

Affärerna först!?

Så festade vi!? Endel längre än andra!? Fr v. Blomman, Jonte, Amiralen, Segelström och Glurpen (seglade ej med). Tage seglade, men var inte med här!?

Starten vår var misserabel!? Tredje fr. v. är en X-79a och 6e (den blåa) är VindUngen. Först i den senare gruppen ligger vinnaren i vår klass och vi är sist i gruppen. Ca 10e i fältet och vi måste gå förbi diversse båtar i lä, utan att kunna fälla ner så mycket jag hade velat. Gissa om jag var arg på mej själv!? Foto @ Réa Maxwell

Efter en "misserabel" start gick vi i mål med nästan 10 knops fart som tredje båt i fältet och 2a i klassen och trea efter lilla klassens och totalsegraren Valaska (H323), Ilkka Kaitila, (med spi  på bilden) och vår besegrare Wilma (Guyline125, redan med seglen nere), Jerker Wilen. 

GRANDE FINALE (Sussi B)

Lördagens solnedgång var grann!?

Seglingen skulle hållas lördag 22-9, men redan flere dagar innan kunde man ana att det skulle bli onödigt frisk vind för denna ”lättsamma familje segling utan spinnaker”.  Till slut beslöts att hålla skepparmöte som planerat och då bestämma hur man gör. Nå på lördag förmiddag inte bara blåste det hårt utan regnet stod som spön i backen. Nytt skepparmöte på söndag!

Det visade sej vara ett gott beslut! Solen sken och det blåste upp till 7 m/s under seglingen. Starten skedde vid Amiralshamnen och linjen var kanske i kortaste laget för de största och längsta... vi var hela 15 båtar på linjen! Bästa starten fick, som så ofta, Ebnegea bemannad av Alexandra (5) och pappa Jokke, tätt följd av Trassel med Benko och Maije. (Barnbarnet lär ha hoppat iland i sista stund!?) Vi på Fortina FUN missade c 10 sekunder, men var också i lite sämre läge.  Tidigare hade vi kollat att man sträckte bra till märket från det stället, så som det blåste då. Nu vred det först imot och blåste lite här och där och hit och dit, men med lite tur och båtens stora massa drev vi till slut förbi Ebnegea och kunde runda med en ledning på 30 s. Trots allt var jag positivt överraskad över hur bra vi gick med den nya focken! Trassel hade ramlat långt ner och blivit efter. Så kom vi ut i friskare pustar före dom andra och drog ytterligare ifrån, medan X-99an Merita gick upp till tvåa. ”Saaristopurjehdusta parhaimillaan som EMKs tävlingschef sade med glimten i ögat om Syysseilaus verkliga LYS-cirkus! :-)

Så var det ”ren segling” ute på Kytö fjärden, men tyvärr ingen läns som jag hade planerat. Jag tycker vi fortfarande gick bra med den nya focken, trots att Merita, Brigitte och Quintus gick förbi. Kryssen från Knapperskär till dumpningsmärket blev inte heller så bra som vi hade hoppats på, men det är svårt att i Amiralshamnen bedömma hur det blåser på Kytö fjärden. Vinden var stabil c 6 m/s och det enda dramatiska på den var att alla tre ledande båtar, och några andra, hade gått för långt och Brigitte gjorde dessutom ännu ett extra slag. Också Trassel gick för långt i sin jakt efter oss och sitt sökande efter sjölä vid Kytö Käring. Han lär dessutom ha varit på väg till fel märke!? Ebnegea gjorde det enda taktiskt rätta och slog västerut genast i början av kryssen. Vi hade lite "hässäkkä" ombord och kunde inte slå så fort och när vi skulle göra det hade Merita och Brigitte redan slagit, så vi måste gå lite längre ännu. Nu kom vi bara aningen för högt till märket, lite med tur måste medges.

Sussi B styr på Pentala fjärden. Cirrus är ännu bakom men tog oss på mållinjen liksom Brigitte !? Ebnegea valde att gå den västligare vägen och det var inte så lyckat vägval denna gång? Brigitte är t,v. om Sussis huvud!

Så återstod insegling till Amiralshamnen med Merita i knapp ledning före Quintus och sedan kom vi följda av Cirrus.
Nu var vindarna från Pentala till målet aningen mera stabila än på utvägen, p.g.a. den mera sydliga vinden. Trodde jag alltså! Trassel lär nämligen ha kommit igenom där med två kraftiga vindpustar, berättade Benko senare. Det måste också Brigitte ha gjort för dom gick för andra gången förbi oss före målet. ”Det är så roligt att gå förbi den där båten så vi ville göra det två gånger” menade Martin! Den förklaringen måste man väl acceptera!?

Här tackas seglingsnämnden Rabbe och Stina (i bakgrunden) med skumppa i salongen på FUN Star,  av totalsegrarna Sussi B och Amiralen!? Bakom kameran landpersonalen Lasse, som bl.a. hjälpte oss att äta kräftor kvällen innan, lägga ut, ta iland och vika seglen för vintern!

Resultat: 1 - Fortina FUN; 2 - Trassel (1a lilla klassen); 3 - Marja (2 i L);  4 - Ebnegea (2a i S); 5 - Entrada (3 i S); 6 - Merita (4 S); 7 - Cirrus (5 S); 8 Origo (6 S)

Den ena efter den andra mastar nu av! Här är det Trassel som är på väg till maskranen! 25-9!?

SYYSSEILAUS LYS (Frida o Benko)

Enbart för att testa den nya focken anmälde jag mej till denna jaktstartstävling, trots att endast Frida anmält sej till besättningen. Efter mycket sökand och försökande med lämpliga kandidater fick jag sedan Benko med. Han var ju med i Gullkronakappseglingen och har varit med någongång tidigare också, så båten var inte helt ny för honom. Segla kan han ju. Vann t.ex. i år vår onsdagsseglins lilla klass.

Det skulle blåsa rätt bra, med något avtagande på eftermiddagen. Bra blåste det också på vägen till Gäddvik, men ju mera det närmade sej vår start, desto mindre blåste det. Men vi startade med vår hårdvindsspinnaker, för säkerhets skull, och kom hyfsat iväg i den synnerligen ojämna och svaga vinden, tillsammans med de andra med LYS 1,14. De var Ebnegea, Inferno 31an Solveig (SKV) och Fun First (-KV!) och tog ledningen i guppen tills Ebnegea tog fast oss och gick förbi. Typiskt för vinden i början i detta skede var t.ex. att Solveig plötsligt kom med otrolig fart och gick förbi i lovart samtidigt som Ebnegea sakta drog ifrån i lä! Ok, vår spinnaker är mycket liten, men ändå! I ett skede blev vi tvungna att ta ner spinnakern, men några ögonblick senare skulle den upp igen och då bytte vi till den större blåsan.  Länge dröjde det inte innan det kom en verklig rykare, men då var vi på platt läns. Den vinden höll sedan i sejbara en liten stund men vi hade nog vind ända till S-bojen vid Melkö.

Också Donna (Inferno 31, 1,15) gick förbi oss, men systerbåten Marietta, ”ärkefienden” från våra onsdagsseglingar och Valpuri blev rätt långt bakom! Nå Donna tog vi av någon orsak strax efter rundningen utanför KoPu och Jokke i Ebnegea gjorde jag nervös genom att köra rakt efter honom med bättre fart, delvis p.g.a. att vi fick ”sjölä” av honom, nästan ända till hans akterspegel. Så fällde vi och gick förbi i lä. Donna gick sedan med sin genua förbi oss båda före Melkö. Vid Melkö bojen slog vi ganska genast för vinden var svag då och sjön stor. Både Benko och jag räknade dessutom med att det skulle komma vind från V och sjön var stor och rakt i mot om man gick S-ut, dit Solveig och Donna gick. Men när våra vägar korssades var dom ändå klart före. Dom gick V-ut och vi strävade S-ut, vilket nog verkade vansinnigt för det gick mycket långsamt. Men ändå bättre än Infernona och Ebnegea och Marietta som alla var V eller NV om oss.

Till slut bestämde jag mej dock för att slå, men p.g.a. sjön och knapt någon styrfart vägrade båten så totalt, (också andra hade samma problem!) att jag beslöt att fälla och försöka få fart. Då kom både Benko och jag till att det nog blåser där ute och vi stod på en stund till och så kom vinden och vi kunde med sakta ökande fart gå t.o.m. över märket! Konkurrenterna i V/NV blev långt efter! Däremot kom Trebonne (First 33,7, 1,19) och Brigitte (Sun Fast 40, 1,27) ännu snabbare och gick förbi just efter Rysäkivi, alltså ungefär vid halva första varvet! Inte nog med det! Också Valpuri, som blivit verkligt mycket efter de andra Infernona hade fått den nya vinden redan strax efter Melköbojen och kunde gå hela ”kryssen” på löstskotad bog och var alldeles i hasarna på oss när vi rundade vid Rysskär, men hissade inte spinnaker genast och blev betydligt efter. Fast inte gick dom speciellt bra med spinnaker heller!

Vid Rysskär: Vi hissar! Valpuri tittar på, med allt klart!? Det var ju ingen tvekan om att spinnun skulle dra! (Foto Tomi Hakola)

So I go my way.... (Foto Tomi Hakola)

Så seglade vi varvet till slut medan vi tog småbåtar som t.ex. FE 83or och blev omseglade av bl.a. totalvinnaren Hilja (IMX 38, 1,32) och låg 6a i klassen.

Här närmar vi oss slutet av första varvet och har passerat fr. v. FE 83an Lisbeth med bl.a. Kung Harald af FE 83 ombord. Följande är EF 83an Helmi. Sedan kommer Valpuri som blivit ordentligt! Följande är Solveig, X-zoom och Donna. Så följer lilla klassens vinnare Milla, och Marielle. Så tror Jokke på Ebnegea. Varken dom eller Marietta syns på bilden! (Foto Amiralen)

Vid Ådholmen på väg ut på andra varvet avbröt plöttsligt lilla klassens klart ledande båt, Albin Expressen Helmi, till synes helt utan orsak. Vid Rönnkobben gick vi, gentlemannamässigt i lä, förbi Lill-Freya som tagit ledningen i lilla klassen. Så vred vinden mot V och ökade och vi gick löst skotat och hade säkert hissat vår ”krysspinnaker” om vi hade haft mera besättningsvikt.

Frida och kolsvarta moln i bakgrunden, men dom kom inte till oss. Man skymtar också Hilja och Brigitte, som här ännu låg tvåa.

Läns från Rysskär till Melkö där vi skulle gipa lite före rundningen, men fick spinnakern så illa runt förstagsprofilen att vi fick ta ner blåsan. Därmed fick jag nog av spinnakersegling för dagen och hissade inte efter Melkö, vilket endel gjord. Bl.a. Marielle (X-342, 1,20), som kom så nära att den efter den korta kryssen i de smala vattnen mellan holmarna, på lös bog mot mål ohjälpligt gick förbi. Vi räknade då med att vi blivit 7a!

En sportsligt sett helt värdelös segling, med för lite kryss, speciellt för de största båtarna, var undanstökad. Men den var ju spännande på sitt sätt och tillslut sken ju t.o.m. solen. Som test för focken gav seglingen kanske inte heller så mycket!? Ibland gick det förvånandsvärt bra, ibland inte, men vindarna var som sagt inte ”rättvisa” just någonsin!?

På kvällen kom sedan resultaten på arrangörernas hemsida. Då var vi etta – i lilla klassen!? Nå många timmar fick vi inte fira den ”segern” innan misstaget korrigerades!?

Förra året blev vi 11e, efter diversse missöden och en massa torande! Efter det kallade sej besättningen World Class! Vad månne årets besättning, som inte är den samma, kommer att kalla sej?

Lilla klassen vanns tillslut avMilla, den andra Albin Expressen, skeppad av Christoffer Tigerstedt före FE-83an Lisbeth och Lill-Freya.

Tävlingwn var Esborankingens avslutande deltävling, men ingen som inte själv räknat sina poäng, vet slutresultaten i serien. Årets dragarförening EMK har inte presterat ett enda sammandrag under hela sommaren! Klart torde vara att Marietta vinner stora klassen före Valpuri och i lilla klassen lär segern gå till RJ 85an Tyyne???

ESFs ONSDAGSSERIE

Avslutningen 12.9 (foto Niku):

Fr v. Trassel, Fortina FUN (1,14), Marietta, Brigitte (med spi) och Ebnegea


Cassandras Spi sade upp kontraktet efter Vargen. Fr.v. Safira(?), Brigitte, Marietta, Queen of Hearts, Pinta, Ebnegea.
(Foto Amiralen fr. Fortina FUN)

Efter slör, läns och kryss kommer vi som första till sista biten mot mål... före Marietta, Brigitte och Cassandra...

X-99an Cassandra är nu tvåa före Marietta...

Marietta hissade spi. Cassandra har gått förbi oss, som ändrade oss och hissade inte spi.

Hur har dom tänkt gå förbi oss?

Det gick inte!? Brigitte går förbi oss, som dock kommer i mål som tredje och vinner tävlingen också totalt. Trassel vann lilla klassen.
Vi tog härmed poängsegern i årets serie med 76,25p före Marietta med 72, Ebnegea på 48 och Lilabe med 45 poäng. Så en serie fick vi då vinna denna sommar :-) !?
Onsdagspokalen (flest antal segrar i serien) togs av Marietta med 7 spikar före våra 5. Men under hela sommaren vann vi 6 gånger över Marietta och dom vann över oss 4 gånger!? En gång seglade vi med sommarvillan!?
Trassel tog poängpriset i lilla klassen med 58,75p och onsdagspokalen med 8 segrar. Andra blev Sabrina (52,75), tredje Lill-Freya (45,75) före Queen of Hearts (33,25).
I totalen vann Marietta onsdagspokalen med 8 segrar före våra 3 och Lill-Freyas och Anne-Majs 2:

HSKs Syyskilpailu (Giggen)

På söndagen hade jag endast Giggen, vår "viktigaste" gast  ombord!? Banan var samma som LYS klasserna hade på lördag. M.a.o. samma kryss som vi och sedan till Ulkomatala utanför Gråskärsbådan och därifrån i mål.

Vi fick en bra start med undantag av att vi inte kom åt att slå, så vi fick gå upp mot kontainerhamnen lite längre än jag hade velat. Kryssen gick hyfsat och pensionererna, som seglade med fock och LYS !,14, rundade troligen som knapp trea efter Marietta och Ebnegea i korrigerad tid, men sedan blev det en lång bog i sidavind på 12-16 knop där vi normalt hade hissat spinnaker, men med tanke på att vi var bara två och gasten klagade över hur svårt det är att vara ung, vacker och vigulant i hans ålder, så tvekade jag länge. Inte minst när inte ens Marietta hissade.

Vi vågade inte ta ner focken, så den fick bli uppe hela vägen! Andra vågade inte hissa blåsan alls, trots större besättning! På Fun First har dom det enkelt! Rullar bara in förseglet när spinnun drar!

Sedan kom Infernons och Firstarnas blåsor upp och när också Ebnegea hissade var gasten med på att göra det också. Med undantag av ett hjälpskot trasslade in sej med spinnakern vid hissningen gick manövern bra. Pensionären glömde sin ålder och rusade fram och redde ut trasslet och hissade sedan upp den resterande biten från masten så att jag bara behövde ta in ett löst fall. Sedan hade vi inga större problem att köra bogen till slut, trots att vinden tidvis var uppe i 16 knop. Att skicka den 100kg lätta gasten på fördäck och ta ner focken skulle dock ha varit att tigga om en broach, så focken hölls uppe hela vägen. Däremot bar inte Tempon sin överstora blåsa och dom fick ge upp och gå lägre. Så hade vi klarat av dem, men bakifrån kom en annan båt, som gick förbi lite före rundningen. Det visade sej vara en Maxi 999, med 1,15 i LYS tal.

Sträckan in till mål var sedan bara tråkigt vattenlinjeåk och där drog Fun First och Penelope (31,7 or) slutligt ordentligt ifrån och också Marietta ökade på försprånget, inte minst med att hissa spinnaker mot slutet, följd av Maxin. Ingenting vi kunde göra och inte ens spinnaker på slutrakan hade hjälpt. Vi hade allt klart, men när Maxin hissade insåg jag det lönlösa i att försöka och riskera något missöde.

Inte kunde vi ju vänta oss att klara oss i dessa förhållanden, men 6e plats var nog en besvikelse!? Marietta (Inferno 31) knep segern före Penelope som var bara 8 sekunder före systerbåten Fun First, efter en hård fight mot slutet. Den kampen kan ha kostat Penelope segern, speciellt som de trots fulltalig besättning inte vågade hissa spinnaker och riskera att något går snett och konkurrenten skulle gå förbi (dom har vett internt pris som dom tävlar om!). 4e blev Asagirl (Elan 40, LYS 1,30) före Maxi 999an Ariel. Ebnegea blev 7e före Valpuri.

Om lilla klassen vet vi inte så mycket mera än vad resultaten ger. Men ändå så mycket att vinnaren VindUngen syntes långt före målet komma med sin känspaka blåa slörspinnaker. Att dom trots det besegrade oss med endast futtiga 12 sekunder, höjer värdet på vår prestation tycker jag. Tvåa blev Tyyne (RJ 85),  som klarat sej bra i de tidigare tävlingarna i år och nu förlorade futtiga 20 sekunder. Trean Lill-Freya förlorade 9 s till dem och Raita (Finnfire 33) var bara 20 s efter dem. Så tala om jämn fight!?

ESFs ONSDAGSSEGLINGAR

Främst för att spara genuan för viktigare tävlingar såsom IMS rankingens slutspurt seglar Fortina FUN onsdagsseriens 3 sista seglingar med SKV, alltså med fock.
Förra onsdagen 29.8 blåste det tillräckligt mycket för oss och vi vann.
5.8 såg det hotfullt ut vad vinden beträffar, men vi var endast 3 ombord (2 ännu onsdags eftermiddag!) så det var väl bara bra att det ibland var aningen under gränsvärdet 14 kts för fock, som kanske kan vara aningen lägre med vår nya stor och när vi sedan äntligen får vår nya något större fock!
För att göra en lång historia kort lyckades vi igen vinna. Att vi förlorade med 16 s åt lilla klassens Sabrina i totalen spelar ingen roll och kan sättas på kontot "bevaka värsta konkurrenten"!?
Denna gång var det endast skepparen som gjorde bort sej! En taktisk miss efter första märket, delvis förorsakad av för få händer i besättningen, som "hindrade oss från att slå tidigare.
Besättningen gjorde inte en enda "moka"! Tvärtom! Vi tog t.ex. in spinnakern i lovart, för att få allt på rätt sida vid nästa hissning och inte behöva "touhu" med att dra om fall och skot på kryssen!
Den manövern går inte ens alltid perfekt med fulltalig besättning: Nu klarade Janne och Daije det med all heder! Dessutom var Daije vaken och höll reda på saker!
En anklagelse mot oss om brott mot reglerna före starten skall jag senare försöka beskriva i regelspalten, med kommentarer av vår regelexpert och eventuellt någon annan domare. För tillfället har jag bara inte riktigt tid med det!?

PENTALA RUNT (Frida)

ESFs slutna familjesegling utan spinnaker med jaktsttart inleddes i lätt vind som senare kryddades med friskare åskvädersvindar som till slut åter avtog betydligt.
Vi seglade med Fortina FUN och med en för liten fock (en ny större är beställd!) för att spara genuan för viktigare seglingar. Början gick bra och ungefär halvvägs gick vi upp i ledningen, men då var redan Weberska Lilabe, som kommit fast täten med den kraftigt ökade vinde som kommit bakifrån, nästan fast oss!? I samma väva framgick det att det rådde delade meningar om vilket märke som skulle rundas. Här förlorade vi nog en hel del!
Som segrare, med god marginal, kom Lilabe i mål före Safira och oss. Lilla klassen vanns klart av Trassel före Lill-Freya och Sabrina. Vår placering var givetvis en besvikelse men det var roligt att se att Hansen gick bra för en gångs skull och Safira unnar man ju att klara sej också!

RYSÄKARIN RYSÄYS (Frida och Giggen)

FUN Star (Sommarvillan Comfortina 35) ficks i skick och vi ställde upp i Esborankingdeltävlingen Rysäkarin Rysäys (Me/EPS).
Efter en perfekt start fick vi snabt upp ett bra försprång till konkurrenterna. Det var bara Marietta som försökte hänga med! ett tag.
Vinden var max 11 knop (jo, vi har en fungerande vindmätare på den!?) På bilden har vi seglat några sjömil. I mitten på bilden Marietta och skymd bakom den är Valpuri. Längst till höger syns X2s vita spinnaker.
Seglingen slutade med att X2 kom 20 sekunder före oss i mål. I korrigerad tid var resultatet Marietta, FUN Star  (- c 6 min), Valpuri förlorade till oss c 2 min.
Lilla klassen vanns av en RJ85 före Lill-Freya. Endast 4 båtar i lilla klassen och 6 i stora. Sorgligt, men vi är nöjda med att ha fått den tunga 35an med cruising segel...så bra i mäl!

VERITAS PENTALA RACE  (Giggen, Frida)

(19-6) Det är inte lätt att få besättning till dessa små LYS tävlingar. Först på onsdag bekräftade Frida att hon ställer upp och medelåldern rasade i en handvändning från över 67 och vi var tre ombord. Frida, nyss hemkommen från Karibien med Blue Magic, hade inte varit ombord ännu denna säsong.

Startskottet går (se rökmolnet ovan startfartyget!) Vårt enda försvar är att vi inte hade fått startklockan ordentligt igång och att vi har mycket god fart och var före Ebnegea mycket fort. På fotot syns fr.v. Ebnegea,Valpuri, Marietta, FiftyFUN, Lilabe, Simona, Cassandra. (Foto Heikki Pulsa)

Till min förvåning gick vi avgjort bättre än Marietta i början. Ungefär halvvägs till "kryssmärket", på nästa slag, låg vi såhär klart före dem.

Vi fick en bra start, helt alena på linjen något närmare babords ända, som var aningen favoriserad. Lite för sent, men med god fart och till min förvåning så fortsatte den ända till kryssmärket. Men märket borde ha varit längre borta. Nu skulle man kanske sträcka till Knaperskärs prick från bojen, men vi hade en X-99 och en First 36,7 med och jag gick därför förbi bojen och slog efter de större konkurrenterna. Vår fart var fortfarande bra och vi hade god kontroll över klubbkompisarna Ebnegea (Tempo) och Marietta (inferno 31), som följde i nämnd ordning. Men så slog Firsten upp ett kort slag och så på oss.  Med facit i handen borde vi genast ha slagit upp och på klubbkompisarna. Det borde ha lyckats, trots att vår tunga båt förlorar mycket på stagvändningar i lätt väder. Nu fick vi släppa dem båda före oss före rundningen.

På den tighta spinnakerbogen mot Örskär gick Infernon och vi förbi Tempon, som gick oväntat långsamt.

Följde en kort läns, men eftersom vi var rätt nära Marietta och Tempon långt bakom, beslöt jag att testa Nickes nerver och lovade upp. Det slutade med att vi lyckades komma på hans styrbords sida, vilket betydde inner position vid märket, men jag räknade nog inte med att våra manövrer skulle vara tillräckligt bra för att klara konkurrenten. Dom var ju en man mera ombord. Men deras manöver var inte bättre än vår!

Så avgjordes tävlingen. Banan hade av någon oförklarlig orsak ändrats från den gamla erkänt goda ”Kytö runt” banan. Jag hade nog på morgonen fattat hur banan går, men var inte uppmärksam och var i den tron att vi redan var vid den rätta pricken. (Nicke hade tänkt runda samma märke, men besättningen fick honom på bättre tankar!) Till all lycka var besättningen inte klar för spinnaker hissning när jag märkte att Marietta fortsatte förbi pricken. Här förlorade vi lika mycket som vi förlorade mot dem i mål. Också Ebnegea fick fast oss och gick sedan förbi på nästa bog där dom utan spinnaker gick hårdare än vi som hade vår VMG spinnaker uppe.

På den korta kryssen gick dom sedan också förbi Marietta. Men på den följand långa tighta spinnakerslören gick vi båda igen förbi Tempon och lämnade den tillräckligt bakom oss. Inte heller den återstående korta spinnakerslören och den långa länsen i mål ändrade på ordningsföljden.

Banan var alltså mycket slör och länsbetonad,  så att vi klarade oss så bra mot Marietta var positivt. Varför banan ändrats har jag ingen aning om och en kartskiss hade gjort livet lättare, inte minst för de gästande båtarna. Som IMS bana kan den nya versionen i varje fall inte användas i augusti.

Till saken hör att efter LYS båtarna kom en massa R båtar och eftersom vår bana gick åt andra hållet på andra varvet mötte vi dem. Marietta kom samtidigt med en 8a till ett märke och fick ge plats åt den. Vi mötte den strax efteråt och jag lovade för att gå i lovart om den, när den plötsligt insåg att den gick för lågt och jag fick göra en snabb undanmanöver i lä om den.
Tur att vi inte kom till rundningen lite senare. Då hade vi rundat samtidigt med 6or eller 5,5or!? Den gamla banan hade löst detta problem och gett mera kryss och mindre extrema slörar.

Marietta rundan isbojen samtidigt som en 8a och måste ge plats åt den. Hur det gick sen kommer senare med bilder och text i regelspalten? Till vänster Ebnegea, Jokke Majander.

På det hel taget är jag nöjd med seglingen. Märkesmissen var onödig och kanske hade vi haft en jämn kamp med Marietta också resten av tävlingen utan den. Vädret var ju dessutom strålande.

Och som vanligt klarade vi oss utan öl ombord, om du förstår vinken!?

Resultaten finns nu på ESFs hemsida. http://www.esbosegelforening.fi/images/stories/Kappseglingar/resultat_tulokset.htm

Startfartyget, den totalt renoverade Aili, nuvarande Aili Hanell.

På söndagen fortsatte R-båtarna med två seglingar. Det var en ståtlig syn att se 8or komma in till målet vid Paven. Tyvärr vågade dom inte komma sista biten med spinnaker p.g.a. det trånga utrymmet, men 6a gjorde det nog.

LESS HARMONY i första onsdagsseglingen 23.5!?
I relativt frisk vind seglades ESFs första onsdagssegling. Efter Vargen beslöt skepparen att ”krysspinnakern” skulle upp. Sagt och gjort, men focken (genuan låg i Amiralshamnen för sargad för att få vara med) skulle först skotas ut ordentligt. Ordern var diffus och det blev bara lite ut i skotet. Blåsan kom upp och innan vi hann få ordning på allt small det till och någonting svart lär ha flugit ända upp till översta lattorna, missande våra mindre vitala delar så som huvudena, och kolfiberbomen stod som en spänd pilbåge runt förstaget...
Lovarts skotblock hade exploderat, men skotet går innanför puschpiten så der blev bara c 50 cm längre. Med nöd och näppe orkade och hann vi skota in det och rädda bommen. (Man kunde ju ha gett ut i lä skot, men det tänkte ingen på!?) Samtidigt försökte vi också fundera ut vad dom skrek från Lill-Freja. Nå, det klarnade när vi insåg att spinnakersäcken inte mera var kvar ombord. Småniningom fick vi ordning på grejorna och började korrigera positionerna.
Efter rundningen vid Knaperskär gick vi utåt ett stycke, igen medan vi skotade in seglen efter en lite sen spinnakernedtagning och slog sedan så fort vi var klara. Men för sent! Vi sträckte ledigt över Knaperskär och kunde konstatera att det inte var kryss alls till nästa märke. Dom flesta konkurrenter i vår klass hade dock gått ännu längre utåt.
Så var det bara spinnaker i mål och hela seglingen var undanstökad på en dryg timme för oss. Klassegern blev dyr! Ett stort block och en spinnakersäck skall inhandlas!
Lilla klassen vanns på denna speedwaybana av Lill-Freya före Sabrina, som båda var före oss och familjen Weber i totalen.
Jag väntar nu med spänning på ORC Club resultatet!
Detta var träning 1 inför Volvo Hogland Race för Daije, Giggen och Janne, som inte var med i ProSailing senaste söndag. Det behövs nog mera!?

Seija och Henrik Andersson seglade åter en gång en LYS tävling på tu man hand med sin Fun First, med den äran! Fast lite fuskar dom ju när dom har rull genua!?

21-5 09:00
HSK, STICKAN WICKSTRÖM, LYS, ESBO RANKING (Klas, Janne, Jonte)

Strålande solsken och laber bris, men där tog det goda slut, hade jag tänkt skriva!?
I väntan på resultaten började jag dra om instrumentens kablar enligt direktiv av Puppis-Kalle.
Åter en gång fick jag konstatera hur f----t jävligt det kan vara att jobba ensam!? Minst sjutton ord som börjar på V (finska, denna gång), flög ljudligt ur mej
när kablarna fastnade gång på gång och inte ens ville gå att dra tillbaka den knappa 2 m långa vägen bakom skåpen, mm, mm. Mina nerver var fullständigt slut, men underligt nog hade dom hålligt ovanligt bra under seglingen.

När sedan Eva ringde och berättade resultatet, lugnade jag ner mej något och cyklade hem och åt och vilade. Sedan tillbaka för att koppla instrument. Efter några samtal med Kalle och omprogrammeringar såg det ut som om loggen skulle fungera. Ibland fick jag t.o.m. djupvärden i instrumenten, men helt tillförlitligt resultat nåddes inte. Beslöts vänta till morgonen och se hur det fungerar när vi far ut till IMS starten!

Aj, ja hur det gick? Vi blev 2a, slagna av Subway (X-35) med futtiga 1:11! En verkligt positiv överraskning! Vi hade tappat dem ur synfältet i ett tidigt skede och såg dom inte när dom gick i mål! 3a blev Donna (inferno 31) med endast två ombord(?).

Vår start var verkligen eländig, men en av de bästa i fältet! Största felet var att Valpuri låg på oss och jag beslöt till slut att försöka gå förbi i lä. Vi blev fria, men lite senare fick vi i tur och ordning olika större/snabbare, ännu sämre startande, på oss.  Så gjorde jag misstaget, i min iver att bevaka Valpuri, att gå väster om Trutkobben, vilket inte var lyckat. Valpuri igen seglade vidare V-ut och vi trodde att vi förväxlat dem med en turist. På söndag framgick det att det faktiskt var dom och att dom senare avbröt p.g.a. att de seglat fel bana. (Vi hade redan ett gott försprång till dem, så jag hade förlåtit besättningen för deras misstag! Men för en gångs skull hade dom ju sett rätt  !?)

Resten av seglingen var tråkig (men vädret vackert och njutbart!). De som var inom rimligt avstånd hade vi kontroll över och de utgjorde inget hot, men framför oss försvann bl.a. X-332an, X-99an, Elan 40an, 2 X-35or... När den kortvarigadimman skingrades var det omöjligt att mera få säkra tidsuppgifter på rätt båt.

På slut länsen avtog dessutom vinden och jag tog för givet att vi förlorat åt alla som var framför oss, men det avgjorde tydligen bara segern?. Men denna ”LYS-lek” tog jag som en genomkörare av båten inför allvaret följande dag då IMS rankingen skulle börja. Små fel uppdagades också. Följande morgon kändes det dock som om man hade velat hitta en orsak att inte ställa upp!? Ett nytt, oroande element i Amiralens kändslovärld!?

Mina farhågor om att banan skulle var dålig för LYS besannades inte i och med att vinden var mera sydlig än jag trott den skulle vara. En ganska bra bana i dessa förhållanden, om jag får säga det själv!?

Fullständiga resultat finns på HSKs hemsida!

PS: Han e nog en jävla guru dendär Giggen! Hur kunde han dra fallet under spridaren, mellan mast och vant när vi skulle hissa första gången, fast han inte ens var ombord? Och så hade han dragit spi.fallet fel väg genom öglan i toppen (vi har inget block för att spara vikt), trots att han satt nere i sittbrunnen  och hjälpte Daije att hissa upp Amiralen för att korrigera feldragningen  om förstaget, som givetvis också det var hans fel!? Han var ju med och riggade båten!?