SAMMANDRAG SÄSONG 07 finns under Resultat (kommer mera så småningom!?)
ETT STYCKE SEGLINGSHISTORIA:
FIN 7510, Fortina FUN (Fresco Networking, FiftyFUN), Comfortina 32 Special.
FRAMGÅNGSRIK UNDER HELA IMS-ERAN I FINLAND!?
IMS-Resultat: 4 segrar i OW (FM), 10 segrar i rankingen, 6 segrar i Gotland Runt,
6 segrar i Esbo Hogland Race mm.
LYS: oräkneliga segrar i ESFs onsdagserier, 5 segrar i Esbo rankingen...
DU ÄR VÄRD ATT PENSIONERA DIG FRÅN KAPPSEGLANDET!
TACK FÖR ALLA DESSA FRAMGÅNGAR DU GETT OSS UNDER ÅREN!
KNAPPAST FÅR JAG MERA UPPLEVA DEN FANTASTISKA KÄNSLAN DITT RODER GETT MEJ
OCH SÅ MÅNGA HÄRLIGA SEGRAR!
Amiralen
* * * * *
SÄSONGENS REFERAT:
NAVIGARE RACE WEEK - SALONA 37 - KROATIEN
Daije, Giggen, Teddy o Bo-Erik. (Medelålder inte ens 67 år!?)
Salona 37. Skeppare Magnus "fafa" Eriksson från Finland.
Spi.bommen på den övre båten besegrade oss knapt i två länsslutkamper!? (spi.bommen 30 cm längre än de andras!?)
Hit måste vi ju gå!? Men Amiralen fick inte betala :-( !?
På eftermiddagen lördag 6.10 landade vi i Split och kördes med buss till Marina Kremik i Primosten. Ganska fort fick vi våra båtar, som man sade sej ha lottat ut i förväg. Sedan tog det lite längre tid innan vi hade gått igenom båten och fått alla papper klara. Då framgick det också att Daije hade degraderat sej till co-skipper och utsett Amiralen till zapovjednik (skeppare?). Troligen för att kunna gå på öl medan jag fick ta ansvaret för mottagandet av båten?
Först nu insåg vi att vi skulle segla med spinnaker. Den utrustningen ingick inte i förteckningen över båtens utrustning som vi fått på förhand. Det var lite oroväckande med tanke på hårt väder. Endel anser att man inte skall jobba på fördäck efter att man fyllt 40. Nå den regeln har jag fått tumma på ofta. Nu var vår yngsta 58, men hans uppgifter skulle vara andra. Återstod 68 åringar och en 70 åring. Beslutet blev att Giggen skulle assisteras av Bo-Erik, medelålder 69+ och medelvikt 100+ kg!
Vidare problem var att vi hade dip-bom och dubbla skot, något som just ingen av oss hade åtminstone färska erfarenheter av. Mycket tid blev det inte heller för övning före första seglingen. Vi hade nämligen en lång väg att avverka till första natthamnen Drvenik Veli och det blev att köra med motor dit.
På söndag startade sedan 3 Salona 45, 1 var av Hanse 37, Bavaria 39 och Elan 37 i ORC Club klassen och efter dem 12 identiska Solana 37or i egen klass, en lång distanskappsegling till ön Vis. En kort kryss och sedan slör, först i lä om en hög udde och sedan raka spåret över öppet hav till målet. C 22 Nm.
Linjen var sb favoriserad och det blev kaos vid startfartyget dit många kom för tidigt. På något sätt kom vi fria och fällde ner längs linjen och startade ungefär på skottet och gick bra jämfört med de närmaste, men vi var på fel kant visade det sej snart och rundade bland de sista. En del hissade spinnaker och fällde ner för att passera udden på längre avstånd. Men med tanke på den mycket ojämna vinden och vår osäkerhet med systemen ville jag inte riskera att hissa och det förlorade vi nog inte mycket på, om alls. Några båtar passerade vi t.o.m. före udden. Följde en lång och tråkig överfart, under vilken vi fick bekanta oss med de otroligt ojämna vindara som rådde här hela veckan.
Mot slutet avtog vinden och vi hade gått dåligt. I ett desperat försök att rädda läget, beslöts att hissa spinnakern och gå så högt som möjligt och sedan vid behov skära upp mot mål utan blåsan. Den kom upp, men en annan framför oss hann före, och vår hade hissats i skothornet! (Fördäckarna var oskyldiga!) Det visade sej sedan att det gick bra att hålla kurs och snart hade dom flesta hissat. Men närmare mål dog vinden helt ut och det slutade med att vi var sista båt när det var mindre än 1 Nm kvar.
Men vi anade vind bakifrån, förberedde och hissade just i rätt ögonblick. Blåsan drog omedelbart och innan konkurrenterna vaknade och fick hissat hade vi skurit förbi många och kunde skära tillbaka före hela 6 konkurrenter! Dessutom hade finska Fafa Eriksson brakat nerverna och startat motorn. Vi blev 5e och Esko Linkovuoris team 8e. Dagen var trots allt räddad! På kvällen fick de 3 första båtarna pris. Ettan en låda vin och de andra ett presentkort till Scandjet, som flugit oss från Stockholm.
På måndag trodde arrangörerna att det inte skulle bli nån vind alls, så det bestämdes att vi träffas i en vik senast 14:00 då det bestäms hur det görs. Där putsade jag vårt botten med en ”nagelborste” så gott det gick utan grodfötter. Vid 14-tiden kom arrangörerna upp till oss och sade att det ingenting blir och att vi ses i nästa hamn. Vi putrade iväg men eftersom det blåste lite hissades först storen och sedan skulle vi just hissa spinnakern när vi märkte att alla andra seglade omkring i vikmynningen, alldeles som de skulle vänta på en start. Vi var 1,8 Nm från viken, vände, startade motorn, ropade förgäves på VHFn. Väl framme fick vi veta att det just skulle bli en start!
Med god fart, helt fria, gick vi på skottet över linjen vid dess mitt och gick mot vikens mynning, där det blåste bäst, slog ungefär i rätt ögonblick, som ledande båt och kunde sedan slå ett perfekt slag mot märket och framför tvåan, som blev störd och tappade ordentligt. Vid märket var det knapt någon vind alls, men vi hade bättre fart och när de följande rundade var vi c 100 m före dem. Slör över ett kanske 5 Nm brett sund och först på andra sidan blev vi omseglade. Först av första tävlingens 2a, som regelbundet pumpande med storen gick färbi i lä (åtminstone rorsmannen är Finnjolleseglare) och lite senare av 1an i lovart. På länsen mot mål hängde vi dock bättre med, men jag gjorde kanske misstaget att försöka gå för platt i ett försök att undvika att gippa, så vi fick nöja oss med 3e plats. Finnjolleseglaren vann. Den enda någorlunda justa seglingen vad vindarna beträffar på hela veckan! Två pris utdelades och ett lottades ut bland alla!
På tisdag trodde arrangörerna igen att det inte skulle bli vind och det beslöts att vi försöker vid 14-tiden. Två kryss/länsbanor kunde genomföras. I den första blev vi 8a i de mycket ojämna vindarn. I den andra tjuvade vi, vände tillbaka med möda, gick ut på sb kant och kom upp till märket bland de första(!), rundade till andra kryssen som 2a, innanför 3an, kom till kryssmärket som 2a, men blev genast överseglade av en och lite senare kom tävlingens slutliga totalvinnare med en privat vind. Blev tvungen att luffade dom rätt långt och fällde sedn och gick på platt läns mot målet. Dom täckte oss ett ögonblick och gick aningen förbi, men mot slutet tog vi dem med någon meter. Senare visade det sej att den som lett hela tiden också hade tjuvat, men inte återvänt så vi blev 2a. Ett pris utdelades för vardera seglingen.
Onsdag. Kryss till en udde och slör till målet. Linjen var igen sb favoriserad och jag försökte starta vid fartyget och där fanns en tillräcklig lucka, men i sista stund lovade båten häftigt upp och jag kastade mej på ratten och var säker på att vi skulle riva bort den boj som låg i startfartygets akter, men vi gick fria. Fortsatte cirkeln för att starta på nytt och klarade svängen med knapp marginal till en läbåt. Så kom en av de finska båtarna med god fart och klämde sej i mellan oss och startfartyget. Fick fälla och då hade vi knappast mer än 15 cm till honom, men han tog ju också vår vind. Någn protest lämnade vi inte in, trots att vår regelexpert skrek protest.
Vi låg på delad 4e plats sammanlagt med svenska Samba och det gällde att komma före den. Nu var vi redan klart bakom och kom dessutom illa i otakt med skiftena och vindpustarna. Vi tror att vi rundade udden rätt nära Samba (inga numror i båtarnas segel!) och trodde den blev 9a, (vi blev 11e) men i protokollet är den 5a! Den finska båt som förstörde vår redan förstörda start lyckades på något underbart sätt bli 2a i denna start. Endast ett pris delades ut!
Detta visade sej sedan bli den sista seglingen så vi fick nöja oss med 5e totalt.
Samba hade en spinnakerbom som var ca 30 cm längre än standard. Inte deras fel! Det var dom som var knapt före oss i första seglingen och gick förbi oss på sista länsen när vi blev 2a i banseglingen! Tur att dom inte vann serien. Det hade nog varit lite pinsamt!
Totalsegrare blev Harald Axling (3, 4, 1, 3, 1 =8p), som blev 5a i vår klass i Gotland Runt och hade åtminstone en annan av våra konkurrenter från den tävlingen med ombord. Tvåa var Göran Åberg (1, 2, 2, 5, 6 =10p) på samma poäng som Gert Pluto (Finnjolleseglaren 2, 1, 3, OCS, 4 =10p). Fjärde var Björn Karlsson (4, 9, 5, 1, 5 = 15p) och vår seie 5, 3, 8, 2, 11 gav 18p. Esko Linkovuori blev 7e ( 8, 5, 9, 9, 2) och "Fafa" Eriksson (DSQ, 6, 6, 8, 7). Sämsta seglingen lämnades bort.
Totalsegraren Harald Axling är från Mälaren och han konstaterade att dom har liknande vindförhållanden hemma. Tvåan och trean seglar på det stora havet Vänern och kan väl också tänkas ha lite besvärliga vindar. Men vi har ju Erstan och Skärgårdshavet och där brukar det ju gå bra för Fortina FUN, så inte heller vindförhållandena kan vi skylla på :-) !? (Fast på Erstan brukar också de små kårorna ju nå ner till vatten ytan, så man ser dem!?)
Fr v. Pojkarna Daije, Mor (Master Of Rules, på knä), Trä-Erik, Amiralen och Giggen.
SYYSEILAUS IMS (Frida, Jonte, Klas, Niku)
Foton Ari Peltomäki.
Morgonen ljusnade i Amiralshamnen där Amiralen fördrivit kvällen och natten. Det blåste hårt från NW, men regnade inte som på lördagen. Vi kunde segla ut till starten och passade på att torka den 18 åriga trotjänaren, vår gul/gröna hårdvindsspinnaker, som var genom blöt efter lördagens regn. Den större slörspinnakern hade vi torkat på hemvägen på lördag.
BANSEGLINGEN
Starten kom igång nästan en timme försenad och vi började redan bli irriterade av väntandet. Enda som inte startade i vår klass var Valpuri, som därmed förlorade fjärde placeringen i rankingen med 0,34p. Bara start i banseglingen eller i skärgårdsseglingen hade gett ett aktivitets poäng!
Vi kom ganska lämpligt upp till linjen vid startfartyget med Ebnegea strävande innanför oss och jag sänkte lite för att ge klubbkompisen plats. Dom var ju bara två ombord på Tempon!
Dett visade sej vara ett misstag! Borde i stället ha höjt och stängt porten, för Jokke vågade inte gå in där och nu blev det plats för den stora Swanen som kom forssande bakifrån och körde över oss ganska genast. När jag blev medveten om att den kom var det redan för sent att göra något! Man borde ha ögon i nacken!
Vi närmar oss linjen vid startfartygsändan. Vi kommer med god fart, medan Ebnegea är lite tidig. Så tog vi full höjd mot startfartyget. Tillslut vågar dom inte gå mellan oss och startfartyget, trots att jag fällde för att ge dom plats, och slår och ger Tarantella fri passage!? Jag såg aldrig Tarantella komma, så gjorde ingenting för att stoppa deras framfart...
När man upplyste mej om att Swanen kom forssande var det redan försent att försöka hindra deras framfart!
DEPRIMERANDE
När Tarantella seglade över oss hade dom inte ännu hela besättningen på reilen och någon var också i sittbrunnen och fotograferade... Medan vi hade hela besättningen i lovart och krängde tidvis för mycket trots ett rev i storen! Kan man förnedra en konkurrent på ett värre sätt...?
Nå vi måste ju slå så fort vi kunde och det visade sej vara det rätta, för till märket kom Tarantella, som slagit efter oss, först och vi sedan klart före Ebnegea(!), Merinna och Minnamari och tävlingen var över. Alla skulle ju vara före oss i mål och Swanen drog sakta men säkert ifrån på alla ben och klådde oss med en knapp minut i korrigerad tid. Kanske vi borde ha seglat utan rev och gått med levande stor i de värsta byarna? Kanske vi borde ha använt den nya focken, trots att vinden var i kraftigaste laget för den? Kanske vi borde ha länsart med den större spinnakern? Knappast hade vi klått dom ändå?
Tvåmansbesättningen på Ebnegea rundade klart före Merinna och Minnamari och har just fått upp sin stora spinnaker, efter att ha funderat över det förnuftiga i att hissa blåsan! Lite självbevarelse drift har han ändå?
På kryss, just efter rundningen. Det ser ju bra ut!?
SKÄRGÅRDSSEGLINGEN
Igen fick vi vänta onödigt länge på starten. Treorna kom ju först i mål och fick först vänta på att alla stora kom i mål och sedan fick man hålla sej nära startfartyget för att inte missa starsignalerna, men dom dröjde irriterande länge. Borde ”fortast möjligt...” i orderbrevet ändras till ”10 (15) minuter efter att sista båt gått i mål”?
Nu var det vår tur att ”trängas ut” i starten! Tarantella lovad upp så att Ebnegea måste höja och jag vågade inte gå emellan, trots att Tarantella sedan fällde ner längs linjen innan skottet. Dessutom hade vi Minnamari kommande bakifrån från lä... Gjorde en stagvändning men storskotet fastnade i blivande lovartsvinschens självskotnings nippel och ingen gjorde något för att rycka bort det, trots att alla såg det, så jag fick inte båten att fälla och gipa. Vi gick ett stycke och stagvände och fällde ner akter om startfartyget.
Så vi gav lite extra respit denna gång och hade väl bara Miss Piggy och Minnamari bakom oss efter den korta kryssen. Ebnegea var just framför och dem tog vi på slören till Knapperskär, medan Miss Piggy rundade samtidigt med oss. Dom hissade inte spinnaker, så dom blev genast efter medan Minnamari sakta segade sej förbi och vi fick lite draghjälp av deras aktervåg? Vid hundören blev det gip mot Gråskärsbådans S-märke.
På den bogen kom det några riktiga rivare och Ebnegea broaschade först ordentligt och sedan gjorde dom en fullständig kines. Det såg riktigt farligt ut, men Jokke bara skrattade efteråt och tyckte att det nu inte var så hemskt! Dom fortsatte benet slut med spinnaker! Men nu tog Jokke rodret och om jag förstod rätt, också spinnakerskotet! (Att han inte fattar att man inte kan låta en gast styra i sådant väder :-) !? Hatten av för dem och deras prestation hela dagen!
Så återstod en lång kryss upp till Rönnkobben med långa babords slag. Vi gick bra ungefär halvvägs till Rysskär. Högre än Minnamari och minst lika hårt, men det vred alltid lite i mot när det såg som bäst ut mot dem. Inte heller Merinna såg ut att gå bättre. Så kom Silva och Alfa Romeo och körde över oss och trots att dom inte var alldeles nära oss störde dom oss märkbart och vi måste slå. Vi gick så långt att inga andra större båtar skulle komma på oss och så lite till för att inte slå på ett par tvåor.
Åtminstone Tarantella fick gå sitt slag ända fram och inte blev väl Merinna heller märkbart störd av större båtar. Minnamari slog också upp efter oss efter en stund, men slog tillbaka i lä om oss. När Tarantella och Merinna slog och gick för om oss hade dom gått betydligt bättre och vi deppade. Samtidigt tycktes båten inte mera gå som förut. Minnamari for ifrån oss, visserligen delvis med hjälp av motvrid, men något var fel. Kollade tillslut fockens skotpunkt och tyckte den var för långt framme. Efter Rysskär slog vi genast Norrut, men bara vi fick tidvis imot. Dom som var mera västerut kunde tidvis gå nästan 30 grader högre än vi. Vår enda utdelning blev just före Rönnkobben när vi gick några hundra meter med god höjd. Där bytte vi också till genuan, för sent kan man väl säga så här efteråt.
DUNDERTABBE!?
På slutkryssen mot mål blev jag för desperat/ivrig! Såg en bra vindpust i lovart och kommenderade snabb stagvändning och kollade inte att gasten som skulle kasta loss skotet hann med! Vinschen hade ju dessutom handtaget på.
Resten av kryssen fick vi göra mycket försiktigt, och undvika onödiga stagvändningar. (se foto på paradsidan)
HENRI LLOYD (Jonte, Klas, Niku)
IMS 2 har startat. Xilia rymdes inte vid fartygsändans flagga och fick göra ett nytt försök! Mycket blåser det inte!?
Båten tömdes på allt onödigt och besättningen bestod av fyra man, vilket betydde att vi var ca 90 kg under mätbrevets maximi vikt. Det hade ju redan i flere dagar lovats vindar på 1-3 m/s och vi var tvungna att vinna Tarantella och hellst hela tävlingen för att ha en chans att vinna IMS rankingen.
Starten gick mycket riktigt i svag vind omkring O, men de senaste vindprognoserna hade höjts något och den skulle också vrida till SO på eftermiddagen.
Vi fick en hyfsad start, medan Tarantella inte lyckades speciellt bra och blev dessutom snabbt rejält efter. Då, föll det sej naturligt att vi fjärrbevakade dem, för att de inte skulle få någon chans i den synnerligen ojämna vinden. Med facit i handen kan man väl konstatera att vi gjorde fel här. Vi borde ha seglat vårt eget race, för Tarantellas vägval var inte speciellt lyckat. Men vi var såpas långt före dem att vi lyckades få bättre vindar och tidigare än dom och segla in det vi tappat till många konkurrenter på att gå åt fel håll i början. Redan före Husunkivi hade vi fått fast Merinna och tagit in på Fun First, som med sitt första slag gått up till kontainerhamnen och fått ett gott försprång. Också Ebnegea hade slagit ditåt och var i ett skede före oss, men dem tog vi snabbt. Farr Platun Averall Dalton, som i lätta vindar var klassens snabbaste båt var också ganska mycket före oss och kämpade om ledningen med Fun First. Men vi, som klassens långsammaste båt hade vid Husunkivi endast två båtar framför oss och Merinna bredvid oss. Jag var positivt överraskad av att vi gått så bra i den lätta vinden och stämningen var hög ombord. Fast banseglingarna i FM hade ju också antytt att vår nya stor förbättrat båtens lättvindsegenskaper.
Vinden ökade något och därmed också Tarantellas fart. Men dom gjorde ett slag långt in under land vid Skanslandet och det var åter en gång mindre lyckat. Vårt bevakningsslag österut var betydligt mera söderut, och vi kom till Skanslandets SW udde. Varför kunde inte det utlovade vridet mot S komma när Tarantella slog under land? Alltså ca 10-15 minuter tidigare än den kom!? Då hade vi sträckt resten av kryssen till S-bojen S om Harholmen och Swanen fått ett litet helvete och blivit ordentligt efter! Nu måste vi slå för land och gick efter Merinna och Tarantella, som var lite längre söderut men klart i lä om oss. Vi kunde ju också ha valt att slå tidigaare, mera framför Tarantella, men udden såg lovande ut och vi lät Swanen gå. Och mycjket riktigt fick vi fick en egen pust och ett ypperligt lyft och var då klart före Merinna, som ju var klart före Tarantella. Så avtog tog vår privata bris och samtidigt fick vi stora motorbåtsvågor rakt imot och jag beslöt att stagvända och utnyttja dem i st.f. att stoppas av dem. Det hade ju dessutom blåst bra nära stranden. Det hade också Fun First upptäckt och var redan närmare stranden.
Då upptäckte jag att båtarna längre mot Mjölö började en efter en få en god sydligare vind och snart hade också Merinna, Platun och Tarantella fått den, samtidigt som vi slagit ut för att möta den nya vinden, som kom mycket långsamt norrut. När vi började få den slog vi och var fast Fun First, medan båtarna där ute gick med mycket bättre fart mot märket. Samtidigt lär Ebnegea också ha gått nästan på märket vid stranden, men för babords halsar, men det nöjet höll dock inte isej länge! Vid rundningen var Tarantella ungefär dubbelt mera före oss än vi varit före dem. Åter en gång hade de vinden på sin sida denna sommar! Stämningen var i botten ombord på Fortina FUN!
Så skulle vi ut till kasunen. Vinden var så emot att vi inte sträckte riktigt över Peninniemi, utan fick slå, men ett kortare slag än Tarantella, som inte gick just alls bättre än vi. Bogen var lång och tråkig och det enda som höll en vaken var att den ändrade i styrka upp och ner och också till sin riktning. Än var det full kryssbog, än kunde man ta god höjd eller skota ut. Mot slutet ökade vinden dock och Tarantella drog en aning ifrån. Det gjorde också Fun First, men Platun gick sämre än vi. Valpuri hade kommit rätt nära och avståndet mellan oss minskade och ökade, som om de varit på bogser med ett långt gummiband. Före kasunen blev dom dock så mycket att dom inte hann förbi oss före målet. Merinna höll undan för Tarantella och rundade c 1 minut före, men det försprånget tog Swanen med sin enorma spinnaker enkelt fast och kom nästan 2 minuter före i mål. Vi förlorade 10:43 i seglad tid och 5:15 i korrigerad tid till Tarantella, som också helt väntat vann totalt. Merinna klådde oss med 2:30 minuter. Därmed var rankingen avgjord för IMS 3 redan före sista seglingen! För att Merinna skall vinna oss måste det vara 11 båtar med och dom vinna och vi inte alls starta...
Alfa Romeo (2a totalt) vann överlägset IMS 1 före Nicole III och Epsilon (båda X-35). I IMS 2 hade vi en ny segrare, Ilmarinen (Dufour 34) totalt 3a, som vann över Sydney med 1(!) sekund, som var fööre Astraia som förlorade segern med 29s! Vi var 7a totalt av 34 startande..
PS Webmaster i.a. tog nederlaget så hårt att han tog till trädgårdsarbete och skadade fingrarna på rosentaggar eller dylikt!? Amiralen beklagar sin stora taktiska "miss" och dess konsekvenser!? Men en liten tröst är att vi inte var dom enda som bedömde vindvridnings ögonblicket fel och tog det hårt! På en båt hotades skepparen t.o.m. med arsenik i morgongröten!?
VERITAS PENTALA RACE (Jonte, Janne, Klas, Niku)
HELSINKI TALLINNA RACE (Daije, Giggen och Klas)
21.08 11:30 Det blev som lovat frisk vind med c 12 m/s som mest i några byar, men till all lycka var vinden mera på V än SW, som en spåpdom mycket riktigt utlovat. Men den mera sydliga vinden som en annan trodde på kom tyvärr ungefär när vi avverkat 3/4 av sträckan till Madal. Vinden vred ca 20 grader mot syd. Före det hade vi gått mycket nära kursen till Tallinna Madal (5-10 grader under), med bara två båtar ungefär rakt framför oss, resten hade så långt ögat nådde i mörkret, redan när vi rundade vid kassunen, fallit klart nedan om vår kurs. Den främre hade masttoppsljus och, som jag då trodde, har det visat sej vara Tarantella.
Vår start blev inte perfekt i och med att jag kom för tidigt till linjen och tvingades fälla ner. Så när vi började kryssa på allvar märkte vi att fockfallet var för löst, men också att halshornet var tvinnat och gjorde det omöjligt att sträcka fallet. Vi fick alltså inte riktigt hyfsad höjd. Felen kunde vi korrigera först när vi passerat Enskärs udde och kunde fälla ner en aning mot kassunen.
Vi hade lite svårt att välja rätt segelföring. Enda erfarenheten vi har med den nya storen i friskt är mitt i natten under FM, när vi fick byta försegel. Men vi har ingen aning om hur mycket det blåste då! Men jsg tror att vi lyckades rätt bra med segelföringen!?
Väst om Enskär finns en "hög" stenar och eftersom kortaste vägen gick öster om dem valde jag att gå upp under dem och få sjölä och sedan fälla lite alldeles vid lämplig djupkurva. Geonav 7 Wide är ett underbart instrument! Sedan sträckte vi bra över udden med aningen utskotat och "körde över" Minnamari, som därmed inte kom över udden, blev efter och återhämtade sej alldrig mera. Tarantella hade gått rätt långt på andra sidan stenarna och sålunda en längre väg och var bara aningen före oss då, men sedan börjde 37-fotaren rymma när de kunde ge ut i seglen... Lilabe, som ett tag redan varit före oss, gick samma längre väg, och blev också ordentligt efter.
Tarantella hade varit dryga 7 minuter före oss vid Helsinki kassun (enligt Geonaven!). Enligt L R-S var dom c 28 minuter före oss vid den estniska fyren. Vad som hände vet jag inte, men det har visat sej att vi mötte den nya vinden bara aningen tidigare än Swanen. Kan den nya vinden ha inverkat så mycket på tidsavståndet (+ deras bättre kryssfart)? Jag såg dom tydligt ännu när vinden vred och hade t.o,m, i min optimism och glädje över att kunna segla på vindmätarens värden och fått god gång i mörkret, tyckt att vi t.o.m. tog in på dem en aning. Visserligen tappade vi nog lite höjd så småning om. Alltså kan dom inte ha varit ens 2 Nm före oss då? Vi har dessutom gått nästan exakt samma väg!
Sedan återstod en slör till Nygrund och kryss i relativt smult vatten, till Aegna och sedan, efter lite kryssbog med två korta slag lös bog mot målet. Så där förstår jag bättre att dom drog upp en god lucka, speciellt som vi på slutet fick så mycket imot att vi tvingades slå upp till målet.
forts följer
HAVSKAPPSEGLINGS FM (Basti, Janne, Klas, Niku som tog alla foton)
Havskappseglingen, den första och viktigaste deltävlingen av FM inledde serien. 
Kryss fråm NO spetsen av Mjölö till Helsinki kassun, som vi här har rundat och länsar mot Ulkomatala. Närmast ser man Fun Firsts blåa spinnaker. Längre bak skymtar Merinna och bakom dem Valpuri. Också Charlotta har rundat. Esteri försenade sej till starten och fick inte starta alls!? Tarantella är givetvis ett gott stycke framför. Janne styr och Klas skotar. Amiralen vilar någonstans.
Man kan konstatera att kryssandet i nattmörkret utan vindmätare inte var någon lätt uppgift, trots att en nästan full måne gjorde sitt bästa att lysa upp vår tillvaro. Man såg vågorna, som emellertid i början var förvånansvärt små, med tanke på hur det hade blåst, men man kunde bara ana sej till när seglen började leva p.g.a. att man gick för högt. Några tell tales var det onödigt att försöka se! Så kryssandet gick på känsla och genom att kolla loggen. (Mitt Windexljus är inte heller så lyckat!) Rätt bra gick det dock, trots allt.
På fel taktik föll vi i främsta hand på den kryssen. Den väderspådom jag kollat på vägen till starten ansåg att det på natten skulle vrida till S och bara det gav anledning att gå långt upp mot den Estniska kusten och Keri, dit det ju också skulle löna sej att gå för att få minsta möjliga sjö. En tredje orsak var att Tarantella gick dit och också Fun First och också Merinna i början! Vart Charlotta gick var helt omöjligt för oss att se mera.
Jag såg hur Tarantella sedan slog västerut, relativt nära den estniska kusten, men gick själv ännu lite längre, för att möta den utlovade S-vinden, som redan bitvis var på väg. Men längre sträckte sej inte vindguden än att vi gick c 170 grader från ca 190 grader i början. Så vred det plötsligt tillbaka till och med c 30 grader. Det vridet kunde åtminstone Tarantella och Merinna, som slagit västerut redan tidigare, utnyttja. I tid betydde det närmare 12 minuters fördel för Merinna, för dom var ca 10 minuter före oss vid rundningen vid Tallinn bukens mynning, efter att ha varit några minuter efter oss när dom slog västerut.
En annan som måste ha vunnit på vindvridet var Charlotta? Dom fick fast Fun First, som blivit massor efter oss tack vare svårigheter vid de två försegelbyten de måste utföra. Deras förstagsprofils matare är inte bra för sådant! Men inte nog med att dom fick fast den större båten! Dom kryssade t.o.m. förbi lite före märket! Så nog har vår ”lilling” (FE 83) en otrolig kryssfart ibland!
Tävlingens avgörande skedde dock mot slutet i och med att Tarantella kunde segla i mål i god vind (11:26), medan den snabbt avtog redan för Merinna och oss när vi länsade från kassunen mot målet Ö om Mjölö. Vi formligen drev de sista sjömilen till mål. När vi rundade kassunen 10:16 meddelade plottern att vi hade 2 timmar till målet och då hade det redan börjat mojna! Det hade betytt att vi skulle förlora c 50 minuter åt Swanen, vilket enligt scratch sheeten borde ha räckt till att besegra dem. I ärlighetens namn bör det framhållas att Charlotta då säkert hade vunnit oss! Så dom var nog den stora förloraren.
På den platta länsen i obetydlig vind och gammal sjö, saknade jag åter vindinstrumentet!
Att så skulle gå med vinden hade min källa nog förutspått helt rätt! Därför kändes länken ner till Porkala frustrerande, trots att den säkert var till vår fördel med sina två branta slörar i frisk vind. Nåja, det passar ju också Swanen som ”handen i handsken”.
Fredag: Första banseglingen slutade med total vind cirkus och till råga på allt seglade IMS 3ans snabbaste båt inte banan på föreskriven minimihastighet, 2,5 knop. Men det behövdes protest av Tarantella för att få den regeln respekterad. De andra klassernas resultat accepterades! OTROLIGT!?
Vi började den andra kryssen tätt efter Tarantella, efter att ha tagit in på dem på länsen, och följde efter dem ut mot högra kanten, men vi fick sakta men säkert bättre höjd än dom. Till slut gick vi c 10 grader högre, när vi slog för att möta den nya vinden i vilken alla våra konkurrenter redan seglade mer eller mindre. Senare berättade Harald på Charlotta att när dom rundade tog han full krysskurs tills besättningen bad honom fälla så dom skulle komma till märket!? Olof Rytövaara skämtade att han inte visste om han skulle gå med spinnaker på kryssen eller på länsen. Dom stora båtarna seglar ju ett varv mera än vi, så dom slörade på slutet av och an mellan märkena.
Seglingen skulle ha vunnits av Fun First, som gjorde en perfekt segling. Tarantella hade blivit sist! Vår placering var, efteråt något överraskande, endast 5e! Scratch sheets delades inte ut, så man fick gissa sej till hur det gick!
Den andra banseglingen vann vi med 1 (!) sekunds marginal före Merinna och 7s före Fun First. Tarantella blev igen sist! På den andra länsen tyckte jag mej se att det blåste bättre i mitten och vi gipade dit, efter Merinna. Det var rätt beslut och vi fick fast både Merinna och Fun First och kom 6 respektive 16 s efter dem i mål med ovan nämnda slutresultat. Efteråt kan man konstatera att den förlusten kostade Merinna guldet! Mindre kan inte marginalen bli mellan brons och guld!?
Kust/skärgårdsseglingen förstördes sedan av avtagande vind mot slutet och vår placering blev igen 5e, trots att vi seglade bra och höll t.ex. en X-332 bakom oss under länsen de sista sjömilen. Tarantella, som med ögonmått inte lyckades öka distansen men nog tiden till oss, med sitt våldsamma skärande på slutet, vann seglingen! En annan förlorare var igen Charlotta, som fick nöja sej med 6e plats, trots att vi tyckte att vinden något ökade när vi gått i mål.
Men inte nog med att vår vindmätare inte fungerade på hela dagen. Loggen (och ekolodet) sade upp kontraktet före den andra banseglingen! Det fick vi ordning på bara genom att helt koppla ur vindmätarens WSI-box på lördagen! (Puppis Kalles goda råd igen!).
Lördag. Läget var: 1 - Tarantella, 2 - Fortina FUN -0,6 poäng, 3 - Merinna - 1 p och på programmet stod 3 banseglingar för alla klasser och en 4e för klass 3! När vi kom ut till startområdet var det totalt bleke och vi fick vänta minst 1,5 timme innan första starten kunde gå.
Vi följde med ettornas start och noterade också att de båtar som slog västerut tycktes gå bättre än dom som gick på andra kanten, så vår taktik var klar. Så fort som möjligt västerut och det kunde vi verkställa med att gå fria med god fart längsmed linjen och stagvända på skottet! Vi fick sällskap av endast Esteri, som gick lågt och hår och körde tillslut över oss, men jag lät mej inte störas. 
Inte så tokig syn i dagens första start!? Merinna jagar oss och i bakgrunden syns Tarantella som jagas av Valpuri.
Vi kunde runda som god tvåa och höll vår position ända till målet. Frågan var nu om vi skulle vinna Esteri eller inte. Våra värsta konkurrenter skulle vi nog vinna i den seglingen (vi bedömde helt riktigt att Merinna blev 3a och Tarantella 6e. Alltså var vi i ledningen efter den seglingen och hoppades att inte någon annan segling skulle kunna genomföras mera.
Med ännu en bansegling genomförd skulle man räkna bort den sämsta och vi hade ju en seger och minst en andra plats redan, så det troliga var att vi skulle räkna bort den sista. Det var ytterst osannolikt att vi skulle kunna vinna ännu en bansegling i så lätt väder. Så allt var nu i våra konkurrenters händer!
| ||||
|
Att vi sedan fick en OCS, kom inte som någon stor överraskning för oss, men vi var ju beredda på att räkna bort seglingen så vi så!
NÖJDA MED OSS SJÄLVA!
Vi tycker att vi har seglat bra! 1a och 2a i bansegling i lätta vindar har vi nog aldrig tidigare uppnått!? Inga större tabbar, som man borde ha kunnat undvika, gjordes och manövrerna gick hyfsat. Inte minst segelbytet vid Keri när det var som mörkast! Lite kunde spinnakergipparna slipas, inklusive min andel, men vi hade ju sekunderna med oss, så på det förlorade vi ingenting! Hur mycket en fungerande vindmätare hade hjälpt oss vet jag inte, men ett är klart! Jag är nog mycket beroende av loggen för trimning av storen på kryss och det är en process som försiggår hela tiden. Fortina FUN är en krävande dam!
Vi närmar oss märket dit Tarantella kom först med
Fun First (tv.) innanför och Merinna och vi så nära
bakom det var möjligt!
Så är det bara att GRATULERA TARANTELLA till att dom äntligen fick vad dom hittills saknat! Men Merinna har gjort stora framsteg och var ju faktiskt med sin jämnhet med i guldstriden på allvar. En annan som tidvis seglade bra var FUN First. Dom börjar också lära sej sin båt!
Det har i vissa kretsar polemiserats om hur banseglingarna skall räknas och det behövs. Att det inte är så väldigt enkelt är klart, men möjligast entydiga regler bör hittas. Vad man inte alls har diskuterat är vikten att försöka undvika att vinden avtar innan alla är i mål i de långa tävlingarna. Jag har så länge jag kan komma ihåg alltid poängterat detta, men kan givetvis inte vara närvarande när det slutliga beslutet görs!
Som det framgår av referatet har den avtagande vinden i år haft en avgörande betydelse för resultatet. Senast år gick det å andra sidan rakt tvärtom, så inte är det så lätt alltid... och kanske rättvisan vinner i längden?
GULLKRONAKAPPSEGLINGEN (Benko, Frida, Giggen, Jonte)
Inte lika fin som den silverkrona jag förärades för några år sedan, men gull! F.ö. är den nu i Jontes ägo! Utan honom hade vi inte kunnat genomföra de tre framgångsrika starterna i denna kappsegling!?
Start fredagen den 13e! Hur skulle det gå?
Valpuri och Subway var i tid på linjen, men längre mot land och vi hade fritt utrymme i yttre ändan av linjen. Resten var något sena. Både Infernon och X-35an fick gå akter om oss när dom slog, så vår start var i det närmaste perfekt, men efter andra stagvändningen hände det! Märkte att skotpunkten var för långt bak och Jonte gick ner för att korrigera felet. Där blev han rätt länge och höll blocket på plats för det visade sej att justerlinan hade gått av och vi kunde inte slå tillbaka genast.
Vi gick förvånansvärt bra i början av den långa kryssen till sundet mellan Korpo och Nagu. Valpuri däremot gick eländigt och enda förklaringen vi kunde komma på var att deras botten var väldigt smutsigt och/eller att propellern inte gått ihop. (Dom har inte ens nämt seglingen på sin hemsida, så därifrån får man inte heller någon förklaring:)
Genast i början av sundet avtog vinden till nästan 0, från allt mellan Ost och W, på S-sidan. De stora båtarna hade dessutom lyckats smita så att vi inte såg dem mera innan dom rundat vid Bokulla sten och kom "imot" oss. Dom mindre, Carabilla III, och Xilia och Dat Wor Et, tog vi nästan fast i bleket. Över halva tävlingen gick så i relativt svaga vindar och och mest med spinnaker. Först när vi kom till Vänö började det blåsa ordentligt från W-SW och den vinden höll i sej ända till målet. Vi blev t.o.m. tvungna att byta till fock, trots att vi var inne bland öarna.
Tävlingen gillar jag, men för en som inte känner till trakten tillräckligt bra är det lite stressigt i bland att hålla reda på vad som är obligatoriska märken och vad som är sådan wp som vi satt ut för att banan skulle gå rätt om grund mm. Också att hitta de ställen där vi skulle rapportera ställde till med problem på några ställen. Den första rapporteringsplatsen hittade vi aldrig! På sina ställen var nog vår annars eminenta Geonav plotter, lite för liten. Man såg inte tillräckligt långt fram. Men tävlingen hör till mina favoriter bland nattseglingar! Det är bara synd att så få båtar ställer upp och speciellt från Åbotrakten! Det är ju för dem vi utsett tävlingen till rankingtävling!
Efter tävlingen kördes Jonte hem till Nagu och där hittade vi en halv båtplats bredvid systerbåten Nicotina. Efter prisutdelningen på söndag, dit Jonte tog oss med bil, mötte denna syn, jämte Sussi B, Sussi W, Lasse och hunden Ludde, i sittbrunnen på Nicotina!?
Så levde Amiralen gourné liv, som t.ex. denna förrätt, också den design Sussi B
ända till torsdag morgon då det var dags att köra hem från Kasnäs till Esbo :-), bara för att vår GR-baby fyllde 50 år!?
GOTLAND RUNT (Blomman, Glurpen, Janne och Jonte)
Det bästa med prisutdelningar är ibland... :-) och vi fick gå upp många gånger!?
Morgonens färska väderrapport lovade frisk(?) vind från SE c 4-7 m/s, som skulle vrida till S och avtaga. Alltså kryss till Alma. Som klassens ”långsammaste” båt såg jag ingen annan chans än att starta i styrbords ändan av linjen för att ha en chans att slå oss fria och gå mot S.
Jag var lite för het på gröten och konkurrenterna för skärpta så vi fick inte plats vid märket och fick svänga runt. Sedan blev jag tveksam om en båt som rörde sej i området skulle starta eller ej och tvekade länge innan jag vågade gå mot märket. Här skulle t.ex. olikfärgade vimplar i akterstaget som skulle indikera klass eller åtminstone banan, vara till stor hjälp. Samma gäller under hela kryssen mot Alma. Det är ytterst svårt att veta vem som hör till samma klass när det mot slutet av kryssen finns 2 LYS, 2 ORC Club och 2 IMS klasser i samma ”gröt”. För att inte glömma entypsklasserna.
Vi kom iväg och fick segla ovanligt mycket fritt och en jämförelse med dom som startat längre ner på linjen antydde att vi låg rätt bra till trots allt. Vi slog sedan söderut och vinden började småningom vrida mot S! Det såg bra ut! Skulle den svenska väderleksrapporterna, som en gång tidigare stämma till 100%? Vi slog, men då vred vinden tillbaka och avtog. Vi slog ut igen, för vi hade en obehaglig motsjö och hoppades på att vinden skulle öka. Men nej! Vi rundade kassunen 21 minuter efter Valpuri, som var den enda konkurrent vi identifierade, antagligen sist i klassen.
Äntligen vid Almagrundet, men då måste vi "vänta" på vår tur att runda! T.v. Ryssen Fortuna, en svensk J 80 och Nella från Kotka.
Kurs mot Gotska Sandön, medan de större båtarna gick mot Nynäshamn med spinnaker, och snart kunde också vi hissa slörspinnakern. Vi gick bra och passerade en massa båtar, men endast från LYS och ORC Club klasserna? Valpuri tyckte vi oss urskilja framför oss och när det mörknade hade vi tagit in något på den. Så stoppade en massa båtar framför oss vid Sandön för en tid, men började gå igen innan vi fick fast huvudklungan och vi hade inga problem att passera ön.
Vid Fårö rapporterade man första gången och där har Valpuri gjort det 5 minuter före finska Xanthe (Siesta 32) och ledde tävlingen med en dryg minut i korrigerad tid. Dagmar var dock 25 minuter tidigare där och låg 3a, medan vi låg 4a 33 minuter efter i seglad tid och dryga 10 i korrigerad tid. Xanthes skeppare har dock berättat att Valpuri var bakom dem både här och vid Östergarn, så i själva verket har nog Siestan ledningen redan här.
På vägen mot Östergarn vred vinden sedan i mot och det blev dimmigt för en stund och tillslut fick vi ta ner spinnakern också, samtidigt som Alfa Romeo dök upp bakifrån. Vi gick kortaste vägen, d.v.s. mellan fastlandet och Östergarn, vilket betydde att vi hade längre väg till rapporteringen, men klart kortare väg därifrån till Hoburgen, än de som rapporterade på yttre sidan. Tippa att våra konkurrenter var på den sidan. Vi var nu 38 minuter i seglad tid och samma dryga 10 i korrigerad tid efter Xante, vilket betyder att vi seglat sträckan bättre.
Alfa Romeo dök upp bakifrån.
Några Nm senare blev det plötsligt dimma igen och full kryss. Här blev det dispyt ombord när skepparen snabbt ville slå mot väster igen och till all lycka fortsatte vi inte ut till havs, för vinden vred sakta med och tillslut gick vi åter på kurs. Nu såg läget dock dåligt ut. Båtarna framför hade gått ifrån oss, men före Hoburgen ökade vinden, som lovat från SE, och vi kunde runda jämnt 30 minuter efter Xante (26 efter Valpuri) och var nu 2a, 39s efter Xante och knappa 7 min före Infernon).
Följde en tuff spinnakerslör i frisk vind och mörker (vi kan bara gissa styrkan för mätaren gav sällan tillförlitliga uppgifter, men över 10 m/s torde det ha varit i byarna). Det pågick i knappa 30 Nm, varefter spinnakern togs ned och så fortsatte vi ända till Visby. På vägen dit blev vi hindrade av en LYS(?) båt som lär ha gjort allt för att hindra pojkarna att gå förbi. En arg Amiral blev upplyst om läget och lyckades till sin förvåning galant och snabbt passera båten i lä och visade dem ”internationella tecken”! Rundningen: Xante +35 / -2,02 och Valpuri som gått utan spinnaker +10 / -21:18. Vi hissade som enda båt inom synfältet spinnaker genast efter rundningen och kunde gå på kurs med den i c 5 timmar och släppte inte ledningen mera. Vi vann med 11:36 över Xante, Svenska Lady X (X 332) -46:19 och Valpuri -50:49, som inte gick med spinnaker ens från Almagrundet.
Sett med vår kamera: Team Xanthe från GK, med skepparen Sami Penttilä andra från vänster och med deras kamera:
Skörden!? Magnum flaska Bollinger Champagne, vandringspriset för seger i IMS 2, de sedvanliga plaketterna och bägaren som indikerar att vandringspriset för bästa Finska båt utdelas i Finland och till slut skepparens "champisglas"!?
Efter fyra oår (de två föregående åren har vi inte ens hunnit i mål före prisutdelningen!) tog båten nu sin 6e seger, skepparen sin 7e! Totalt blev vi 4e, vilket tangerar båtens tidigare rekord. En seger har vi berövats av juryn, det är många överens om! Kanske det får räcka nu!?
Totalvinnare blev i år Du Soleil II, IMX 40, Ingvar Herzman, före H Q Bank, Grand Soleil 4?, och Data Comunication, Sinergia 40, Ralf Aspholm, alla från KSSS. Alfa Romeo var 5e.
ÖVRIGA FINSKA PLACERINGAR
Det blev inte så många topplaceringar som det ibland har blivit för de våra, trots c 45 deltagande båtar. I LYS 1 delade Wafi, Swan 46, Jesse Aarnio första platsen med en svensk som protesterat mot deras mätbrev eftersom det inte var utfärdat i Sverige, som inbjudan föreskriver. Arrangörerna hade ändå godkänt Wafis mätbrev så juryn kunde väl inte bestraffa båten utan det utsågs två segrare! LYSande!
I X-35 klassen kom Roxanna, Kimmo Vähätalo på andra plats. Samma placering tog Michael Sundblom från Åland i ORC Club 2 med My Way, X-332 Sport. Alfa Romeo blev 4a i IMS 1 och 5a totalt.
Av våra 36 anmälda konkurrenter startade 34. Av dem var 12 finska och förutom de redan nämnda var 13e Elixsir, X-382, Petri Jääskeläinen, 15e Dagmar, One Off, Simo Väänänen, 16e Jumpin Jack Flash, J-35, Juha Korhonen, 22a Xantippa, X-362 sport, Rauli Leino, 24e Lenkosnow, Mean Marine, Olof Rytö Vaara, 25e Astraia, EF 34, Jussi Pietinaho, 29e Sanna IV, Mannerberg, Matti Aaltio, 30e Nornan VIII, FF 32 R, Gert Sundholm. Visualweb Sail, Malbec 290, Johan Neovoius startade ej.
KLASSER
IMS rankas högst och är den enda där man räknar totalresultatet och utser totalvinnaren för Gotland Runt. Där ställde totalt 71 båtar upp, varav 21 finska. LYS blev med ett slag den populäraste klassen med 98 anmälda (7 från Finland). I LYS 2 var det 71 anmälda med LYS-tal mellan 1,07-1,29, vilket givetvis är för stor skillnad, speciellt på en så lång bana. I LYS 1 var skillnaden mera moderat, 1,30 – 1,47. ORC Clubs popularitet sjönk drastiskt till endast 24 för 1an (2 finska) och 23 för 2an (12 finska!). Det var säkert LYS som drog bättre. Det Svenska Club-systemet är dessutom misslyckat enligt min mening och jag kan tänka mej att många av de finska kände sej besvikna? Av entypsklasserna var X-35 störst med 11 anmälda, varav 3 var våra, resten Svenskar.
HANGÖ – SANDHAMN (Blomman, Glurpen, Janne samt Jonte, vår baby som ännu inte fyllt 50!?)
Sällan har man varit så ointresserad av att starta i en havskappsegling som denna gång. Det regnade i Hangö och blåste hårt. När detta skrivs är skepparen sjuk i alla leder och muskler och mycket trött,
Endast 5 (av 6 anmälda) startade, så redan där hade funnits en god orsak till att ta sej till Sandhamn på egen väg.
Från Hangö I kryssade vi hela vägen till Almagrundet och av detta var fredagen i frisk vind. Det blev tungt och jag var nära att ge upp när den båt som vi betraktade som vår värsta konkurrent dök upp. Den hade hunnit få ett gott försprång innan vi tappade bort den i kvälls "mörkret". Nu gick vi några båtlängder för om den och efter det höll vi oss nära den och lyckades hålla oss framför ända till målet. Det var alltså lite kappsegling trots allt och skepparen blev åter lite mera motiverad att fortsätta. Den båten är den ända vi vet att vi vunnit.
Vi vet alltså inte när våra övriga konkurrenter kom i mål eller om de avbrutit. Senare hörde vi att Valpuri skörat genuan och avbröt och att de båtar som genast gick långt söderut har gått väldigt bra, men om någon i IMS 3 har gått dit vet vi inte. Vi måste välja att bevaka konkurrenterna och dom som var närmast höll sig N om rumblinen.
SMÅ MALÖRER
Litet efter starten kom genuan ner. Fallhaken hade gått upp. Skepparen hade glömt att den var dålig och inte bytt ut den. Så här går det inte att skylla på "Östnylänningar"!?
Före vi passerat Bengtskär upptäkte vi att i hade c 100 liter oönskat vatten, utspätt med lite diesel som vårt motorproblem tidigare under sommaren spritt ut i båten. Innan vi kom på varifrån vattnet hade kommt på tycktes detta vara en god orsak att avbryta, tyckte skepparen för sig själv. Till slut kom Janne på att den ommonterade elpumpen hade missförstått sitt uppdrag och fungerade som hävert, in i båten.
I väntan på resultaten!?
Nå, vi vann en klar seger före Dagmar (3/4 tonnare) IMS 1 vanns av Alfa Romeo före Aquavit och Estniska Lady Bird. 16 startade. I IMS 2 var Estniska Silva bäst före Elixir och Mean Mari. I den klassen var det 12 båtar med.
12-6 10:30 VOLVO HOGLAND RACE (Daije, Henkka A och Klas. Reserven som fungerade lika bra som standard besättningen!)
IMS 3 startade 20:10 och Ari Peltomäki var på plats med kameran (4 första bilderna)! Ord behövs ej!?
Allt är i skick på FiftyFUN, så amiralen kan ta bilder på konkurrenterna medan han styr. Båten i mitten ännu utan spinnaker är klubbkompisen Lilabe (Hanse 341). Närmast är Miss Piggy (First 31,7).
Bakom oss kommer Tarantella och Minnamari.
Tarantella har med hjälp av sin enorma spinnaker kommit ifatt oss 8 minuter efter startskottet.Bakom dem syns de första som startade i lovart.
Ca 13 minuter fick Swanen segla för att kunna ta denna bild av oss :-) !?
Vi gick med spinnaker från starten till Kalbåda grund. Från Melkö till Enskär var vi den enda som gjorde det och det hade gått utmärkt om inte Eckerö Linjens färja tvingat oss att praktiskt taget kryssa med den ett tag. Bevis: Miss Piggy fick inte fast oss! Besättningen uppskattade att de inte behövde jobba med segelbyten. Fast mot slutet av seglingen var det dom som ville hissa blåsan eller byta spinnaker... Bilden är taget söndag morgon när vi gick med spinnaker ungefär halva benet mot Hramtsow. 
Ca 3 timmar efter stsrtskottet hade vi åter seglat fast Tarantella och Minnamari, som liksom de andra hamnat i ett bälte med svagare vind när den utlovade mera nordliga vinden kom! Vi hade fällt ner för att undvika att bli täckta av Miss Piggy och LYS båtar och mötte därför den nya vinden före konkurrenterna. Här har vi gipat och bytt till länsspinnakern när solen går ner! Sett från Tarantella...
och sett från oss...
Klas, vår kock, fördäckare och instrumentguru är på sitt första Hogland race och bara fjärde gången ombord och myser av tanken på att våra stora och värsta konkurrenter är nära oss. Merinna är för tillfället aningen bakom oss till styrbord. Henkka Andersson är inte oartig utan skotar spinnakern intensivt.
Vid Kalbådagrund hade dom sedan igen lämnat oss en dryg 1 Nm och på natten när det blev kryss var Tarantellas känspaka siluett redan svår att urskilja, trots att det inte var mörkt! I den till riktning och styrka varierande kryssvinden lyckades Klas och jag sedan sakta men säkert knappa in på försprånget och så kom solen tillbaka.
Så blev det åter spinnaker vind från SW och vi kom åter skapligt nära både Tarantella och Minnamari innan dom kom igång. Valpuri kom också i ett skede nästan förbi oss!
Men vinden avtog igen och här "forssar" vi fram mot Kotka port. Henkka skotar spi. med improviserat lättvindsskot och Daije sköter storen. Under bommen syns Lilabe, som gått förbi oss före Kalbåda grund. Att vi rundade före dem berodde nog enbart på aktivare spinnakerskotning. Deras säckade ofta, vår knappast någonsin. Tarantella har rundat och trots det i distans "obetydliga" försprånget blev tidsskillnaden (47 minuter) för stor och dom ledde över oss med 8 minuter. Tarantella rundade faktiskt som första båt här och jag tror det vat första gången som inte en stor båt gjorde det? Det säger en hel del om förhållandena dittills.
MÖTTLIG KRUU!?
Nå inte var mina grabbar helt felfria! Och dom kallade sej själva Möttlig crew. Antagligen efter insidenten när vi drev mot Hogland. Jag var inne en stund och när jag kom ut reagerade jag genast att något var fel! Mina ögon hade fastnat på algerna i vattnet och efter några sekunder noteade hjärnan att vi gick bakåt.Vände mej om och såg en grabb plikttroget lutande mot storbommen (som på bilden ovan). Felet var bara att den obetydliga vinden kom från andra sidan seglet! Nå sådant händer i de bästa familjer :-) !?
På östra sidan om Hogland har vi alltid tur!? Denna gång förnedrade vi alla konkurrenter, som klassens "långsammaste" båt, och tog ledningen i klungan (klassen). Det har dock aldrig hänt förut! Här står Tarantella i tur att bli omseglad.
Samma sett från Swanen. Vi är i mitten av bilden och bakom oss är Minnamari (den vita)!
"Tarantellorna" tog oss sedan först efter S-spetsen av ön, alltså när mindre än halva seglingen återstod! Där har vi gjort bort oss några gånger och frestats av den goda vinden vid SW-spetsen. Men inte nu. Vi följde Minnamari långt ut till havs och när vi slog kunde vi gå löst skotat mot märket, rundande hela klungan som låg i svagare vind närmare land. Bland dem Dagmar, Merinna, Lilabe...
Under tiden hade Tarantella förnedrat oss genom att med fruktansvärd fart gått för bi i lä och slagit mot Porten framför oss.
Leif R-S: Vi har fått god trim på båten, och ett bevis på det är slören från Hogland till Kotkan Portti. Ni blev 9 min på en sträcka av c. 12 sjm efter att vi passerade er.
Ok, enligt mätebreven har vi seglat c 2 minuter för långsamt här, men gång på gång under första delen av seglingen tog vi mer eller mindre fast dem och då lämnade dom oss alltid med otrolig fart. Det är i längden rätt frustrerande! Om dom hela seglingen igenom skulle kunna hålla den farten skulle dom ju komma flere timmar tidigare i väskan!?
Vår ledning var 22 minuter och vi hade som taktik att följa efter dem på kryssen och samma gjorde Minnamari. Optimisterna ombord tyckte t,o.m. att vi inte nämnvärt blev efter de första timmarna. Vi gick med skaplig höjd och targetspeeden var över den gamla storens värden, så vi måste ha gått bra. 35-40 s/Nm får vi förlora åt dem och mera var det nog säkert inte ända till Tiskeri? 18 minuter var vi nog inte efter dem då!?
INRE TERRITORIALVATTNETS GRÄNS
I orderbrevet står klart och tydligt att man inte får överskrida den gränsen och det var en skeppare som kom och frågade om saken av VSSR kommiteens ordförande i min närvaro. Jag konstaterade att jag är av samma åsikt, men att det är lite svårt att kolla linjen på vattnet (den finns inte i vår plotter?). Men vi var överens att så säger texten och han påpekade: "JA SE KOSKEE MYÖS SINUA!!" Tydligen hänvisande till att vi någon gång sökt sjölä av kobbarna, men dock aldrig gått N om dem!?
(Att denna tolkning är rätt anser också tävlingens mångåriga tävlingschef som också kontaktats av gränsbevakningen tidigare år. Det gäller nu att begrunda saken på allvar och sedan förtydliga orderbrevets text till nästa år!)
Så vi försökte hålla oss utanför linjen mellan de yttersta fyrarna och skären. Kanske började jag förlora motivationen här när vi såg hur en av våra konkurrenter gick långt in och kom sedan ut relativt nära Tiiskeri med kobbar och fick sjölä och den fördel det medför. Dit hade jag absolut velat gå! Detta är enligt min mening ett stort problem på denna långa kuststräcka om det är kryss! Saken skall utredas med sjöbevakningen till nästa år.
Vi tappade senare bort Tarantella och Minnamari och seglingen blev ointressant, som den brukar..
Vi tyckte oss sedan senare se Tarantella långt i väster med god höjd mot kasunen? Till slut fick vi lite av den nya vinden och gick t.o.m. mot märket och jag tog frivakt tills jag vaknade av att vi stagvände!? Vinden hade vridit i mot och vi var S om kasunen.
Leif R-S skriver: I ett visst skede blåste det dåligt där inne, och vi slog ut före Minnamari, och fick bättre vind söderut. Ett vrid mot syd kunde också märkas. I det skedet blev Minnamari betydligt åt oss, och så tappade vi dem ur sikte. På slutet kom det ett klart vrid mot nordväst, och då låg vi på rätt ställe, och gick ett långt slag för styrbord nästan upp till Kalbådan.
Bilden börjar klarna. Det är nog här det stora avgörandet skedde. Vi borde tydligen ha avvikit från strategin att hålla på norra kanten i väntan på den utlovade NWn. Det hade vi också gjort om vi sett vart Tarantella tog vägen. Slarvigt av mej!?
SLUTSPURTEN
Steg upp och nu var jag igen full av energi, men missmodig av att vi inte ens med kikare i morgonsolen kunde se Tarantellas svarta segel.
Vi gick ett litet stycke N om rumbline och slog sedan. Ca halvvägs hade vinden vridit så mycket med att vi hissade vår VMG spinnaker, trots att vi inte kunde hålla upp mot märket, men det vred mera och till slut gick vi på kurs. Denna sträcka borde inte våra konkurrenter ha haft bättre vindriktning?
Hur fel kan man ha!? Tarantella har c 1 timme tidigare haft nästan samma vindar som vi! Hur Minnamari hamnade så långt N-ut är en gåta!
Det visade sej sedan att vi ledde bara med knappa 4 min. före Tarantella., som var vid Hramtsow 59 min före oss. Minnamari hade gått långt N-ut och kom "länsande" mot märket och rundade 19 minuter före oss. Miss Piggy, som varit bakom oss i början av kryssen dök nu upp framför oss!? Senare har jag hört att det blåste bra längre ute och att vinden där vridit mot S för en tid! Den skulle ju gå mot NW!? Miss Piggy måste ha gått där? Och dit gick ju också dom vi jagade när vi tappade bort dem! Jag kommenderade ner spinnakern i god tid före märket i tron att fartskillnaden inte skulle vara så stor, men loggen föll nästan en knop! Jag svor för mej sjäklv! Där gick några 10-tal sekunder?
På invägen hissade vi VMG spinnaker vid Melkö, trots att ingen gjorde det framför oss. Det gick bra, men vid Ormholmen slog det så mycket imot att vi tog ner den, bara för att nästan genast konstatera att det kommit med igen. Jag tvekade, men besättningen ville ha upp den och vi gick sedan ledigt med den i mål!
Den kanske hittils intressantaste Hogland skaban!? Vi hade ju så många gånger tur och fick fast de värsta konkurrenterna, men den hägrande 7e segern gick vår näsa förbi på ett lite snöppligt sätt!?
Att vinna denna tävling hade tydligen betytt att man har tur mer än de ca 5 gånger vi hade denna gång!? Det är att begära för mycket!? Hoppas ni ursäkta min bitterhet!
IMS 1 vanns av klubbkompisen Xanta Maria (X-37) Anders Nordström, före Stella (Finngulf 37) och Magia (First 40,7)
IMS 2 blev en triumf för Ilmarinen (Dufour 34), Pauli Wetterstrand före Astraia (EF 34) och Gamla goda Jumpin´ Jack Flash (J 35)
IMS 3 var den enda klassen som hade de gamla vanliga namnen i täten, Tarantella, FiftyFUN och Minnamari!?
Som ESFare måste man ju glädja sej över Brigittes (Sun Fast 40), Matin Estlander seger assisterad av nya Anne- Maj (Arcona 400), Mats Lindgren på tredje plats i LYS 1.
Enda "Ryska" båt var Lenkosnow i IMS 2, men jag tror Olof fastnade i bleket vid SW spetsen med så många andra? Varför ställde inte ryssarna upp?
WB BANSEGLING, HSK (Basti, Janne, Klas och Niku)
Dagens starter var inte dåliga, men inte heller perfekta! Största felet var att vi hade lite för dålig fart när skotten gick. Vi var lite för tidiga. På kryssarna kom vi inte ens nära gamla storens targets! Ändå höll vi undan de båda Infernorna (Valpuri och ringrostiga Juanita), men Tarantella och Merinna och tidvis Fun First var alldeles för snabba för oss. Så förståss Charlotta som bara i en start var tillräckligt långsam för oss.
På ett långt styrbords slag efter starten i andra seglingen gick vi mycket bra. Klart högre än Tarantella och ungefär lika fort, men det var ungefär den enda gången vi hade rätt trim på kryssen. Vi kom sällan eller aldrig ens nära gamla storens target värden!? OK, det har vi alltid haft i så svaga vindar! Men tanken har ju just varit att råda bot på detta!
Men vi gick nu nästan alltid ännu långsammare på babords halsar. En orsak kan ha varit sjöarna, som nog var ganska små, men den största orsaken var nog säkert att vi inte märkte att översta lattan fastnat i häckstaget. Trots att jag lärt mej att man inte skall göra det satt jag för det mesta i lä och styrde då. Dels för att köra på genuan så bra som möjligt, dels för att få båten att kränga lite mera. Då ser jag inte storen. Att den fastnat speciellt just på de slagen har vi fått tillförlitliga uppgifter på, men det skedde tydligen vid andra tillfällen också, det har vi flere vittnen på! Hur kan vi vara så ”gäggiga” att ingen av oss märker det när vi vet att så går det oftast när häcken är spänd!? Dags att lägga upp!?
PERFEKT BROMS!? Så här har vi seglat vid flere tillfällen under dagens banseglingar, och t.om. länge enligt vittnen!? Vi var medvetna om att så händer när häcken är spänd, men inte ens skepparen märkte att så skett vid ovannämnda tillfällen. Nå, inte skulle det ha hjälpt oss mycket i seriens slutplacering, men det skedda ger en fingervisning om hur det går till ombord om skepparen inte är helt sig själv!?
Nu skall vi undersöka varför staget fastnar och sedan se vad vi kan göra. En möjlighet är att skära bort lite, när ändå toppen skall kapas en aning. Problemet är att det kostar 80 euro att få ett nytt mätbrev, också för en så liten ändring, så vi tar nog ”straffet” tills andra ändringar blir aktuella.
Det gäller bara att komma ihåg saken och lära sej att trimma seglet...
Styrbord / babord
En av våra konkurrenter klagade över att han i två fall blev tvingad att väja för babords båtar. Den ena var i vår klass och den andra, grövre fallet, var en IMS 1a, som efteråt bondnekade att han skulle ha gjort fel! Sådant är tråkigt och osportsligt och kan väl endast botas med protest nästa gång. För egen del hade vi inga problem, trots att vi mötte många länsande stora båtar.
ProSailor IMS ranking, HSK. (Basti, Blomman, Klas och Niku)
22-5 14:45 Några av IMS 1orna startar (dom andra är utanför bilden till höger) Längst till vänster, alldeles vid yttre bojen, den nya Alfa Romeo (med oläsliga segelnummer!?) Mumm 30an med orange segel och framför den är Laura X.
Nu lyckades starten bra! Vi var praktiskt taget på linjen när skottet gick och hade ingen på oss och endast Merinna lite i lä. Hon är ju lite snabbare än vi så hon var på rätt ställe inför sträckbogen ut mellan Melkö och Rönnskär. Nu startade också Fun First betydligt bättre och före sundet hade dom tagit oss, men eftersom det inte var full kryss var det inte så farligt. Nykomlingarna i klassen, Caramba (She 36) och Salacia (Dehler 34) var däremot ordentligt försenade i starten.
Tyvärr var vinden t.o.m. aningen V om SW så kryssen blev ganska kort. Vi tre slog upp under Trutkobben och vi gick närmast, men till min förargelse märkte jag att vi kunde ha gått 50 m längre och fått mera sjölä, Så fick vi vågorna från Tallink snett bakifrån och kunde surfa upp mot vinden på dem. Gjorde dom andra lika? Eller körde dom bare rakt?
Seglade mest med ryggmärgen (enbart GPS speeden och AWA var trovärdiga. Loggen fungerade visserligen, men visade alldeles för mycket.) och bedömningen av slagen är inte ännu under kontroll. Men konkurrenterna var ännu rostigare och gick säkert 100 m för långt vid isbojen, så vi kunde runda innanför dem, nära märket, som man väl skall göra!? Det blir liksom kortare väg så !? . Det kändes lugnande att veta att vi tveklöst ledde tävlingen här.
På slören från Rysskär till Rönnkobben saknade jag den bulb jag gått och fantiserat om hela vintern! Då hade vi garanterat hissa vår stora VMG slör spinnaker genast i början. Nu lät vi bli eftersom inte konkurrenterna hissade, men mot slutet kom den upp och efter lite ”sählände” gick vi nog klart snabbare än konkurrenterna, som hissade först vid rundningen. Ett perfekt foto finns på det! Se bild 61 på http://ekupix.pp.fi/prosailorims/ !? T. ex. Alfa Romeo verkade att inte klara av det. Bilder finns på det också.
Så fortsatte vi rutinmässigt varvet till slut och det andra varvet. En koll i scratch sheeten gav vid handen att läget var mer än under kontroll. På andra varvet och slutlänsen körde vi med den gamla trotjänaren, den grön/gula hårdvindsspinnakern från 1990, mången konkurrents fasa!? Vinden hade nämligen klart ökat! Av nämnda bilder att döma tog många ner spinnakern redan vid den gröna pricken eller i god tid före prickporten. På andra varvet tog vi det också säkert och tog ned vid porten. På länsen mot mål kom spinnakern lite långsamt upp för vi bestämde för sent att hissa den grön/gula (ingen vits att riskera något!) och den måste först packas. Inte alla större båtar gick med spinnaker här heller, av fotona att döma!
Enligt resultaträknaren var vi den enda båt i hela fältet som seglade upp till polarerna, så kanske H. Anderssons kommentar att det enda felet vi gjorde var att vi tappade skotet i en stagvändning, stämmer? (Spinnakerskotet drogs in i vinschen vid inskotningen). Nå jag vet att vi kunde göra lite bättre ifrån oss ännu! Vår klara totalseger bottnar givetvis till stor del i att vinden ökade mot slutet, men tydligen också i väl valda slag och mera spinnakersegling?
I IMS 1 togs segern av den nya Mumm 30an före Laura X, två båttyper som inte klarar sej i IMS enligt ”experterna”!? Trea var Foxy Lady (IMX 40), också den ny i klassen. Förra årets rankingsegrare i IMS 2, Xilia knep en knapp seger före Sydney. Ramdata var trea. I IMS 3 tog Merinna andra platsen, dryga 9 min efter oss och 23 s före Valpuri.
Arrangörerna skall ha tack för snabb resultaträkning, fast vi måste själv ringa och höra hur det gick, medan vi körde till Amiralshamnen! På Pentala har jag blivit bortskämd med att man meddelar mej resultatet i samma ögonblick man stiger iland (Esbo Hogland Race och Pentala Race) !? Nu lär dock resultaten ha varit klara när sista båt gick i mål och mera behöver man ju inte begära! Klar beskrivning av hur resultaten räknas fanns också i orderbrevet. Vindriktningen togs från Gråhara.
Banan var inte den bästa med denna vindriktning, men det beror på att jag har undvikigt att dra den genom banområde D. Men fördelen med IMS är ju att resultaträkningen vet vindriktningen och bansträckningen, så ett riktigt resultat fås!? Men kanske vi måste se över banan till nästa år ändå, speciellt med tanke på LYS. Tävlingen är tills vidare min favorit till ”årets tävling” !?
Prisen var fina! I LYS en bok om knopar åt alla. I IMS fick skepparen en fin och praktisk Musto väska för dator och/eller annat och besättningen fick varsitt Harken bälte. Förutom detta fick båten en HSK mugg för varje segling och vi fick en extra för totalsegern!?
(Förbehåller mej rätten att ändra och komplettera senare)