VESTEK IMS RANKINGENS PRISUTDELNING 23.10 -06

IMS 1: 1a Alfa Romeo, Jani Lehti t.v. med det dyrbaraste priset, Silva Seakey-M100 box och en knapp tredjedel av besättningen. 2a var Jumpin' Jack Flash, Juha Korhonen och 3a Laura X, Pekka Töytäri.

IMS 2: 1a Xilia, Leif Nordström (i mitten) fick den av Vestek donerade Walker bay jollen. 2a Sidnet, Matti Malka och 3a Zoe, Markku Helve.

IMS 3: 3a blev Merinna, Jyrki Santaholma (med famnen full av Vestekprylar) och 4 av normalt fem besättningsmedlemmar. (Varför har vi bara högst en dam ombord per gång?) 2a Tarantella II, Leif Ramm-Schmidt.

SYYSSEILAUS IMS (Basti, Jonte, Niku)

SYYSSEILAUS IMS, RATAKISA: Tiukkaa vääntöä!? Ihan turhaan koska lähtöaluksessa oli kuulemma ollut I-lipun  En edes ajatellut että yhden minuutin sääntöä käytettäisiin näin pienessä lähdössä! Meitä olivat eräät kilpailijat (näkyy takana) ajaneet linjan yli juuri yhden minuutin kohdalla. Ohitimme lähtöalusta puolen metrin etäisyydellä joten kyllä lippu olisi näkynyt jos olisi katsonut. Tarantella joka lähti toisesta päästä ei sitä kuulemma nähnyt  Tuskin myöskään Merinna joka oli samassa päässä ja sai OCS? Varmaan pienin lähtö (8 venettä) missä järjestäjät ovat tarvinneet I-lippua? Korjaus: kakkosluokassa oli vain 7 venettä :-) !?

Starten för banseglingen skedde helt enligt tidtabellen, men i mycket svag vind, som dessutom visade sej vara ojämn. Enligt min mening alltså för tidigt. Vi höll på att bli pressade fel om startfartyget av Minnamari och  Charlotta (den sistnämnda närmast oss), men dom var snälla och släppte oss på rätt sida, men över linjen (just då kom ett tjut som vi inte förstod. Det lär ha varit ett misstag!), så vi tog fart och gick förbi och fällde ner framför dem till rätt sida om linjen och var garanterat rätt när starten gick. Det blev dock individuell återkallellse. Charlotta fällde ner, men ingen annan. Vi var säkra på att också Merinna (framför i lä) och Mellow Light (bakom oss) var över. Vi gick söderut, för där verkade det blåsa vid horisonten, men den vinden kom inte och vi slog och hade en stund kurs på märket. Så kom det kraftigt i mot och vi hade igen full kryss till märket och hade tappat ordentligt till alla utom Minnamari som var bakom oss. Starten förstörd? Nej vi tog igen skadan på länsen, först genom att gå betydligt plattare än konkurrenterna och sedan med hjälp av en ökande vind bakifrån, och var igen med i tävlingen. Problemet var ju att Charlotta också kommit med den vinden. Tävlingen kortades sedan oväntat av efter andra kryssen, just när det börjat blåsa!? Klart var att Tarantella vann över oss, Charlotta hade vi inte någon tid på, men dom var nog säkert för nära oss och Tarantella. Mellow Light var före oss i väskan, men hur det skulle gå med dem var kanske beroende på vindstyrkan? Hur det var med den saken fick vi aldrig veta för vi fick OCS, på grund av att I flaggan hade hissats vid starten. Något som jag tror jag aldrig upplevt förut och trodde den tillhörde stora startfällt där man vill lugna ner för ivriga startare. Hade inte ens en tanke på att den skulle kunna användas i ett startfält på 8(!) båtar (7 i IMS 2!)!

Följde en skärgårdssegling på 18,5 Nm och nu var vinden betydligt stadigare och klart över 10 knop i början och mera senare. Kryss start, läns och en lång kryss, följd av en ännu längre läns i sakta ökande vind och sedan en kort lös sträckbog i mål. På den länga kryssen gick vi efter Tarantella nästan så långt det gick och slog när vinden vred imot. Vid systrarna kom en stor etta för babord och slog rakt på oss, så att vi måste slå bort! Dom fick nog höra!!! Vi gick dock öster om systrarna medan Tarantella gick norr om, och drog ytterligare ifrån.När Tarantella gått i mål började jag ana att vi skulle kunna vinna dem, men väntade nog att Charlotta skulle klå oss, speciellt som vinden ökade på länsen, helt enligt väderspådomarna, för en gångs skull. Så gick dock icke utan vi tog spiken före Tarantella och Charlotta.

För oss spelade inte OCS någon roll, och vi kunde ta den med ett leende, eftersom vi ändå vann rankingen och att med en sådan belastning bli trea kändes som en seger! Hade vi varit trea i banseglingen skulle väl segern varit vår, på samma poäng som Charlotta, men vi brydde oss mycket lite! Båtens10e rankingseger var värd en äkta champagne!

IMS 1 vanns av Alfa Romeo och IMS 2 av Hangöbåten Xilia, så gick det också i rankingen.

HENRI LLOYD HSK 9.9 (Frida, Giggen, Jonte, Niku)

Vi kände oss trygga nära kasunen, när vi såg detta krigsfartyg, men lite oroliga för att dom inte skulle hålla undan. Har engång råkat ut för att sjöbevakning direkt pottades och tvingade oss att väja för dem ungefär på samma ställe. Denna gån hade vi inga problem. 

IMS 1 vinnare i Henri Lloyd blev Jumpin' Jack Flash. Skepparen Juha Korhonen från BSF längst till höger. 

Få ettor och tvåor hissade spinnaker i den friska, men inte hårda vinden och de hade problem. Jag hade inte sett mer än 10-11 m/s i någon rapport, så det var självklart att vi skulle hissa den stora nya, men ändrade oss i sista minuten och valde den betydligt mindre trotjänaren från 1990.  Kom lite sent till linjen med dragande blåsa, men Tarantella som också hissade var ännu lite senare. Detta i kombination med en liten broach, det kom plötsligt pustar på över 15 m/s, gjorde att vi inte kom framför konkurrenterna och blev lite illa i kläm mellan båtar utan spinnaker och i lä om Melkö beslöt jag att inte taga någon risk och tog ner blåsan. Tarantella kunde fälla akter om klungan och fortsatte länge med spinnakern uppe och gick bra. Men sedan tog dom till min glädje och förvåning ner den. Där rök nog deras seger skulle jag tro!
Bogen ut till kasunen blev sedan lång och tråkig, speciellt när det inte mera fanns någon aktervåg att försöka utnyttja.
Vid kasunen beslöt jag igen att ta det försiktigt och gick genom vinden i s.f.  att gipa. Nu visade det sej också att vi hade för mycket segel. Stora focken och full stor, så vi tog ett rev och märkte då att rev två inte alls var på plats! Slarvigt, men kanske tur, för det är möjligt att vi hade tagit in det också. Nu trimmade vi istället focken lämpligt och fick god fart på båten. Mellow Light passerades i lä och Fun First, Minnamari och Merinna drog knapast alls ifrån mera, kanske tvärtom t.o.m.
Vad berodde det på? En sak var säkert att det kom vågor något framifrån och det gillar FiftyFUN och när rorsman dessutom fattar att parera dem lämpligt, så... Vidare hittade vi ett bra trim för focken och besättningen fick för det mesta vara ”viktiga” på ”laitan” medan jag som vanligt aktivt skötte också storen, sittande i lovart, med mitt enhandsystem med vinschen. Att vi gick bra förlåter den överlånga ensidiga bogen.
Så började en dålig kryss och Fifty FUN jävlades med oss. Storen bara fladdrade i sin helhet eller så krängde vi våldsamt. Först förstod jag ingenting. Så började jag fundera på att skotpunkten måste flyttas bakåt, men den inre skenan  har knappsystem så det gick inte att göra utan att slå och det var inte lockande för vi sträckte nära längs stranden. Underligt nog drog inte Minnamari (underbemannad) ifrån och Mellow Light blev efter. Men vi visste att vi gick dåligt och flyttade lovarts skot på yttre skenan och slog när jag tyckte att det var ett lämpligt läge. Det funkade genast bra och samma gjordes på andra sidan. Båten gick igen att segla normalt och farten ökade drygt 0,5 knop! Life was nice again! Minnamari togs fast och lämnades på ”noll tid”, Inferno 31an Valpuri, som seglade på LYS banan, var en munsbit och avståndet till Fun First krympte märkbart...  Nu var det nu inte enbart den goda farten som gällde. Vårt vägval blev också lyckat! 
Att scratch sheeten inte skulle stämma, och att ändringen skulle var till vår fördel förstod jag, men vågade inte hoppas på att det skulle räcka. Vi hade dessutom mycket dålig tid på 37 fotaren Tarantella, som var långt före. Men jag var så glad över vår framfart när allt var ok att en andra plats inte hade varit ”bitter”! Glädjen var givetvis stor när resultaten kom mitt i ärtsoppan, som vi blev bjudna på av HSK! Att vi också vann totalt sänkte ju inte stämningen precis.
I totalresultaten var vi och Tarantella i toppen, följda av Jumpin’ Jack  Flash, som vann stora klassen och sedan  följde tvåornas två bästa, Sydney och Xilia, före ettornas tvåa och trea Alfa Romeo och Aquavit.
Man kan kanske dra den slutsatsen av detta att vindarna var rätt jämna och IMS regeln fungerar bra?

VERITAS PENTALA RACE (Claes, Niku, Jonte)

IMS 1 startar.

IMS 2 i tur att starta. 10 minuter till 3ornas start.

En misslyckad start ledde till att vi fick ett väldigt försprång till alla utom Merinna!? Vid halva första varvet har just fr.v. Tarantella och Fun First dock redan gått förbi, Minnamari gick redan tidigare och Merinna (längst bort) var före redan från starten.

Det var svag vind omkring O. Inte precis vårt önskeväder! Och risken att Tarantella skulle få utnyttja den oförklarliga ”gropen” (8 knops vind) i respiten i förhållande till oss var stor! Vi såg att Mellow Light var för tidigt över redan före skottet, men jag trodde dom hade korrigerat det och därför antog jag att det var vi som blev återkallade och fällde ner, gipade och gick akter om alla för babord mot Kytö. Dit hade vi planerat gå redan tidigare eftersom vi såg att det drog avgjort bättre på den sidan när ettorna startat. Merinna hade tyvärr slagit och vi blev i backvind på henne. Eftersom jag ville till Kytö beslöt jag att göra något, som av någon anledning ”aldrig”  brukar lyckas för oss, gå lågt och söka oss fria. Denna gång lyckades det och vi kunde snart segla som vi ville och gick t.o.m. bättre än konkurrenten i 8-9 knops vind! När vi slog före Kytö käring slog Merinna i lä om oss och sedan gick hon, som sig bör, något hårdare än vi. Samtidigt fick vi bekräftelse på vad vi tyckt oss se. Det blåste betydligt bättre på vår kant och bl.a. Tarantella var nästan en halv sjömil efter när våra kurser skars. Dit gick deras seger!chanser tyckte vi! Minnamari låg närmast oss och rundade också som andra efter Merinna, som ledde klart. Vi var trea före Fun First och Tarantella, som tagit kraftigt in på oss utan att åtminstone vi märkt att de hade haft bättre vind.
På spinnakerslören till Örskär gick dessa två sedan förbi oss redan klart före rundningen. Den stora tunga Swanen hade åter en gång gått otroligt hårt i svag vind, både på kryss och läns!
Humöret föll från toppen till botten hos oss, för vi tyckte att vi gått bra hela tiden. Men vi kämpade vidare och en något ökande vind kändes bra!
Mellow Light, som efter återkallelsen dessutom gått åt fel håll, var följande som närmade sej bakifrån, men dom gav oss andrum när dom tappade spinnakerfallet och en man måste gå två gånger upp i masten, utan hjälp av något fall, innan dom fick ner det. Först på andra varvet fick dom fast oss igen, men då avvärjde vi hotet med bättre vägval på länsen. Så var dom åter fast oss vid Kytö när slutlänsen mot målet inleddes. Vet inte om dom gipade bort från oss för att inte i onödan störa oss eller om det var en taktisk miss, men vi kom klart före dom i mål. En olägenhet med att vara bland de långsammaste i klassen och göra något bra, är att man alltid blir omseglad och störd på undanvindsbogarna!
Vi försökte ta tid på Tarantella när vi hann och kunde konstatera att det var jämnt. I den aningen hårdare vinden mot slutet hade dom ingen fantomfart mera, trots att dom tillslut kom först i mål.  Men Merinna gjorde samma taktiska miss på slutlänsen som Mellow Light. Gipade i början mot den vridande vindriktningen.
Det jubileums fat, som vi fick som pris, värderas högst av de tre jag fått hittills. Rankingläget ser ju också rätt bra ut nu!
Så kan man bara beklaga de problem de tekniska problemen med den estniska båtens mätbrev förorsakade i klass IMS 1! För mej är det obegripligt att inte mätbreven kan överföras elektroniskt från ett lands data bas till ett annat!

DET HAR SPEKULERATS om den vind som programmet använde vid resultaträkningen! Var den för hög, förorsakad av att det var för mycket slör på banan, om jag nu förstår saken rätt?  Det riktiga hade säkert dock varit att ändra banmodellen så att den innehöll mera slör än en vanlig cirkulär bana. Då hade väl bl.a. de långa Tarantella och Minnamari säkert fått mera stryk!? En sådan ändring hade dock varit svår att utföra riktigt och rättvist, så det var nog klokt att inte röra i modellen? Har jag nu såsat till det eller är mina tankar riktihga? Det kan väl göra det samma nu!

HELSINKI – TALLINNA  RACE, ORC Club 2 (Frida, Daije, Giggen)

ORC Club 1 startar.

Det ljusnar men ännu är det lätt dimma i Tallinn viken.

Slutspurten blev svag läns. Bara att sitta stilla och styra på målet. Vi gick f.ö. förvånandsvärt bra i det lätta vädret, både på kryss och läns! Större konkurrenter blev efter!

Enligt den väderprognos jag brukar kolla såg början av tävlingen lovande ut. När starten gick hade den förhoppningen rasat. Nästan totalt bleke, men snart började det dock blåsa igen.  Då låg vi inte speciellt bra till, men inte sist, som mätetalet skulle tillåta. Redan före Enskärs sydspets hade jag den nya slörspinnakern i tankarna och  efter lite funderande beslöts att vi inte kunde förlora mycket på att försöka. I början gick vi bra i den lätta vinden. På kurs och något bättre än de närmaste konkurrenterna, men sedan vred det i mot och vi  tappade höjd. Men vinden vred sedan tillbaka igen och vi kunde hålla upp till kasunen. Totalt vann vi väl nog en aning på detta, trots att vinden vred i mot och med lite snabbare manövrer hade vinsten blivit klarare.
Till Tallinna madal var det sedan bara att köra rakt på. Där hade vi en sällsynt aktiv och bra genuaskotare i Daije!Vinden väntades ju vrida mera mot V, så någon höjd försökte vi inte ta. Vridningen kom dock först lite före märket, så vi gick endast några hundra meter med slörspinnakern. Det var kanske ett misstag för på vägen mot Nygrundi  var det nog för platt läns och för mörkt för den blåsan.  Så blev det kryss i synnerligen varierande vindriktningar och på slutet kom det sedan dessutom dimma, medan det ännu var mörkt. 
Plötsligt hade vi massor av båtar runt omkring oss och  vi tog den ena efter den andra och tyckte att nu går det ju bra. När det ljusnade visade det sej att de flesta var LYS-båtar och humöret sjönk, tills vi såg Tarantella och Ramdata och några andra Club båtar kämpa i bleket. Hoppet var alltså inte helt ute och vi gick dessutom inte illa på sista biten mot målet. Mot slutet gjorde vi dessutom ett spinnakerbyte, som imponerade på besättningen själv!? Sådana har vi gjort många i sommar så för Amiralen var det vardagsmat!
Efter målgången klarnade det snart att t ex Minnamari, som väl ”tappat bort” Tarantella någonstans vid Aegna och seglat runt en massa andra båtar, skulle vinna oss. Sydney hade dessutom kommit klockan 7(!) i mål, 3,5 timmar före Minnamaril och var klar segrare! Åter en segling som inte gynnade små båtar, när vi var långsammast mätetalsmässigt! Hoppas på ännu flere deltagare i ORC Club nästa år, så kanske vi kan få tre klasser? På vår bana var det ändå lite kryss, medan det blåste. Det kan hade man knappast säga om LYS.banan. Massor med båtar avbröt givetvis också!
Man kan vara av olika åsikt om banan som ORC Club seglar, men ett allvarligt fel tycker jag den har. Rakt S om  och nära Tallinna Madals kassun, där man går om man vill styra direkt mot Nygrundi, är det ca 3,2 meter vatten. Där bryter vågorna när det stormar. Märket är alltså inte idealiskt och redan för länge sedan har det, på seglarnas begäran, lämnats bort från Offshore weeks banor.  Men Club banan var dock betydligt bättre än LYS banan, som var helt ”värdelös” enligt mitt rättssinne! Att sedan slutet på båda banorna förstörde tävlingen för de flesta, som hamnade i bleket är helt klart. Resultaten finns nu på KoPus hemsida.

Daije, Giggen och Amiralen. Hur kommer det sej att vi är så glada för en 4e plats?

FM, ERSTSAN 03-8. (Basti, Sanni, Janne och Niku)

Charlotta bromsar vid fartygsändan, vi kör mot andra ändan med fart. Den blev fördelaktigare i och med att vinden sakta vred  i mot. Därifrån kom också Tarantella upp och rundade som första före oss.

Första starten fotad från Tarantella. Fr.v. FiftyFUN, RunAway, Merinna. Xante (ex Carabilla), Toi, Esteri, Fun First, Arkki och Ilona Tuulikki. Charlotta tog också en bra start men är skymd bakom RunAway.

Nya slörspinnakern skulle visa vad den går för, men...

Åskväder! Tarantella, från vilken fotot taget, har ett gott försprång efter mindre än 10 Nm. Charlotta är långt bakom (längst t.v.) och skulle den ha blivit efter i denna takt hade dens segermarginalen blivit dräglig! Vår gul/gröna skymtar mitt i bilden!

Bästa starten i FM presterade Swan 45an Blue Nights i en av banseglingarna. Exakt på skottet vid bojen i rätt ända av linjen!

Starten till långa tävlingen lyckades bra för oss i god vind (första bilderna) och ännu vid kryssmärket låg vi tvåa tätt efter Tarantella. Så gjorde vi en dunder tabbe! Vi hissade vår nya slörspinnaker och satte kurs N om Orhisaari. Allt såg bra ut, tills vi insåg att banan gick S om holmen. Försökte en stund höja över den och det hade antagligen lyckats om vinden hade varit något svagare. Nu fick vi raskt ta ner blåsan och finna oss i att många gått förbi.
Allt berodde på att två man inte hann få in de över 30 banpunkterna i plottern innan vi var på startområdet och jag hade inte mera tid att gå igenom banan, som jag planerat att göra. Allt jag visste var att Orhisaari var nästa wp och jag kom ihåg att man brukar gå N om den. Nu skulle vi S om den. Varför den överhuvudtaget var nämnd i banbeskrivningen förstår jag dessutom inte.
Så kom Siljas färja i mot. Vi hade vår gul/gröna trotjänare från 1990 uppe och låg öster om linjen, men en konkurrent var tydligen så mitt i farleden att färjan kom på vår sida så att vi fick höja allt spinnakern tillät för att hålla undan. Allt gick dock bra och marginalen till fartyget var betryggande, men vi förlorade givetvis på undanmanövern. Också ett åskväder med lite mera vind fick vi uppleva och ett vindvrid mot N innan banan fällde ner mellan Nagu och Korpo. Där hade vi alltså läns, med mycket svag vind. Vi gick förvånansvärt bra och tog fast alla rymlingar utom Tarantella, som vi nog tog in på. Vi var bara c 1 Nm bakom den när den i mörkret kommit igenom sundet och försvann bakom udden. Då var vi 2a i hela fältet, långt före alla andra utom Andersons Fun First! Samtidigt lär Charlotta ha tagit fast fyra av klassens båtar och t.o.m. gått förbi dem för en stund? När vi kom igenom sundet var det ytterst svårt att mera se Tarantellas akterljus och vi bedömde att dom var ca 3 Nm före oss. Men någon vind hade dom inte sparat åt oss, utan vi fick vänta på ny vind bakifrån och med den kom konkurrenterna givetvis närmare och de första IMS 1orna kom fast oss.
Efter detta var det bara att köra på i bättre vind ända till Bokulla sten, där vi gjorde vår nästa tabbe! Vi tog ner vår slörspinnaker utan att ens försöka gå med den. Det hade säkert gått bra åtminstone till första märket. Vi var glada att få gå på lös bog längs hela skiftet. De stora båtarna gick ända till Gustaf Dalen, medan vi vände hemåt tidigare och började kryssen. Utan att man kunde se det var vinden otroligt ojämn och stora ändringar i avstånden till konkurrenterna kunde uppstå på ett ända slag. Ingen jag talade med efteråt förstod sej på fenomenet! Skiften kommer jag inte ihåg så noga, men Niku som tittat på vårt spår anser att vi nog fick med på de flesta slag, men ändå tycker jag att kryssen gick dåligt. Eller är det så enkelt att alla konkurrenter runt omkring oss helt enkelt skulle vara betydligt snabbare än vi? Man blev väl lite ”fartblind” när vi länsade så bra!?
N om Keitsor var det sedan totalt slut på vinden igen och man fick uppleva de mest otroliga små ”vindspel” tills det tillslut kom en kraftig NW som förde oss ända till målet. Tyvärr också klassens tre minsta båtar alldeles för snabbt! Charlotta vann före systerbåten Arkki (-12 minuter) och IW 31an Ilona Tuulikki (-1h 39min). Vi var 4e, slagna med nästan två timmar i korrigerad tid!
Följande dag skulle det vara 1-2 banseglingar och skärgårdsseglingen. En bansegling fick man igenom i mycket lätt vind, men alla klasser klarade minimi hastigheten på 2,5 knop. Nästa start gick i lite bättre vind men den vred så totalt att seglingen bröts. Så var det lite kris! Endast två seglingar var genomförda och det lovades mycket svaga vindar till sista dagen. Tre seglingar fordras för att mästerskapet skall vara officiellt! Skärgårdsseglingen hade varit ett säkert kort. Den kunde ha kortats av efter 10 Nm och någon minimi hastighet finns inte.
Arrangörerna valde dock att försöka få igenom en bansegling och gjorde en så kort bana att ettorna, i den ökande vinden, rundade vårt startmärke till andra varvet samtidigt som vi startade! Till all lycka startade ingen alldeles vid märket, men nog blev det ändå en del farliga situationer, för att inte tala om den vindlöshet dom stora förorsakade oss små. Tarantella seglade ut på vänstra kanten och kom väl rätt lindrigt undan och tog en klar seger. Vi blev först illa i backvind av stora båtar och sedan av Esteri. I resultaten låg vi på 4 plats, men på basen av våra egna kalkyler ansåg vi att vi borde ha slagit både Charlotta (2a) och Esteri (3a). Till den slutsatsen kom också arrangörerna till slut. Också i första banseglingen var jag av den åsikten att vår 6e plats inte var rätt och fick stöd för det av konkurrenter. Arrangörerna hittade dock felet först följande morgon. Vi steg från brons plats till silver som sedan blev i kraft när ingen segling kunde genomföras.
Ett lite stympat FM, med allt annat än stadiga vindar var genomfört. Efter långa tävlingens ”misslyckande” kändes silver riktigt bra.

Charlottas (FE83) glada besättning med sina guldmedaljer.

GULLKRONAKAPPSEGLINGEN 14-15-7 (Daije, Jonte, Teddy)

Jumpin Jack Flash kämpar ännu tappert med spinnaker, men Puppis har gett upp. Alla andra är framför oss utan spinnaker.

Mot Bokulla sten. Spinnakern har just bärgats. Teddy vid rodret, Daije vid skoten och Jonte sitter på "laitan" utanför bilden. Amiralen är på väg på 50 minuters frivakt.

"Gissa vem som vann."!? Daije visar stolt upp sin teamskjorta när vi firar segrn med lite rödvin i Åbo gästhamn i hans båt Dix!

Skörden blev ju skaplig i förhållande till deltagarantalet, men 107 Nm och 20-30 knops vind gjorde inte uppgiften alldeles lätt för gubbarna och ynglingen Jonte!

Besvikelsen var stor när det klarnade att endast 2 IMS 3or och totalt 7 IMS båtar ställde upp och när det dessutom lovades upp till 17 m/s från N-NW, kändes det meningslöst att starta och riskera grejorna. Men alla IMS båtar gjorde det! Trots läns start i lä av land var det ingen som protesterade mot mitt förslag till 2 rev och fock. Två rev av den enkla anledningen att rev 1 slutade fungera på vägen till Åbo och jag hade inte lyckats få det att fungera under dagen före start. Vi upplevde aldrig mera än 15 m/s i de värsta byarna. Kommenderade dock spinnakern på plats genast efter starten, men den hissades inte före sundet mellan Nagu och Korpo. Däremot hissade klubbkompisen Puppis, som försenade sej i starten, ganska fort och gjorde en skaplig broasch redan innan de fick fast oss, och tog ner. Jumpin Jack Flash, som försenade sej ännu mera, hissade också sin masttoppsblåsa och hade likadana problem, men fällde ner på nästan platt läns och gick så en lång stund innan de tog ner och skar sedan upp efter den flyende skaran IMS 2or.

Det var undanvind hela vägen ner till Bokulla sten. Slör till en isboj N om Vänö och sedan i det stora hela kryss hela vägen till mål vid Viittakari via Högsåra, Sandskär, Högland och Pensar. Det blev tungt mot slutet, speciellt som vi bytte till genua och fick ideligen växla mellan full stor och 2 rev.

När vi kom i mål 16 minuter efter Puppis, var det enda vi visste att vi skulle vinna dem. De stora hade vi sett från Sandskär när de slörade mot Pensar och det kändes som om vi var närmare dem än förra året, men vi såg dem aldrig mera efter det, så allt var öppet till lördag kväll, när en bekant skickade gratulationer per textmeddelande. Så helt ”turha reissu” var det kanske inte trots allt och ”Guldpokalen” design Björn Landström samt Flamingopokalen från 1900 seglade tillbaka hem till Helsingfors. Denna gång inte via Åland och diverse grundstötningar!

Framför allt vet jag nu att vi har en plotter som ger mej den information jag behöver. En bild av vatten, holmar och grund framför oss. Tyvärr är det inte möjligt att placera den i taket där jag tänkt mej och den blir lite väl långt borta där den nu är, vid kartbordet. Här finns ännu utrymme för innovationer och planering. Det är ju ännu i skrivande stund 2 veckor till FM på TPS, i samma vatten.

Än en gång har vi klarat oss otroligt bra på Skärgårdshavets banor! Måtte det hålla i sej ännu i årets FM!

Sju LYS båtar var anmälda och sex startade och en avbröt. En av pristagarna ginade dock märket med flera hundra meter vid Vänö samtidigt som vi rundade. Vad man egentligen tänkte ombord på den båten förstår inte vi! F.ö. var den snabbaste LYS båten, en Inferno 33 (LYS 1,19), drygt 5 minuter efter oss i mål och när den startade 5 minuter senare betyder det att den seglade långsammare än vi. Tvåa i mål var en 38 fotare med 1,16. Segern gick till en Blue Bird 25 (1,01).

GOTLAND RUNT (Blomman, Janne, Jonte och Kalle)

ORC Club 1 och 2 startar. Vi startade som Siesta 32an Marella från Uleoborg (nära bojen med aktern mot kameran). Väntade på att det skulle bli en lucka vid bojen. och så fritt iväg .

Första morgonen ljusnar, men snart kom det lite vind och vi hissade vår nya slör spinnaker.

Detta foto taget från Life Style, Tuomo Ruuska.

Följande olydnad bland besättningen kom i Sandhamn. Hade uttryckligen sagt att navigringen skall ske med båtens egna system och program. Det skulle sättas i skick, så att jag har något som fungerar i Gullkrona kappseglingen och i FM. Så gick nu inte utan Kalle kom ombord med sina, i och för sig eminenta system, och bokstavligen rensade bort mina grejor. Sedan öddes en stor del av lördagen till att installera dem och banan och gud vet vad. Båtens egna system var i lika dåligt skick som tidigare och herrarna på semester!? Hur skall Teknikens Maestro (Amiralen) göra nu, tänkte jag länge?!)
Kryssen till Alma torde ha gått bra? Bästa finska båt i ORC Club 2, Siesta 32 Xanthe, som startat 15 minuter före oss, rundade mindre än en minut före.(En Siesta skall enligt IMS vara c 30 s snabbare än vi per Nm! Det gör c 3,5 minuter till.) Sedan började motgångarna! Sträckan till Nynäshamns angöring började med sträck bog, men vred snart emot och vem som helst förstår att vi förlorade massor mot de större båtarna som var långt framför! Vinden pendlade dessutom av och an så att man nästan sträckte ibland. Jag litade dock på den rapport som tippat att vinden skulle vrida mot väst. Det hände dock inte annat än i tillfälligt då och då. Mot slutet av benet gav jag upp och slog ordentligt ut på andra kanten. Då kom motvridet och när vi rundade kunde man räkna till knappa 10 båtar bakom oss. Enligt rapporteringarna där var vi dock 18e i klassen.
När morgonen ljusnade hade vi passerat en massa båtar. De flesta dock ORC Club båtar. Men vi hade hamnat rätt långt öster om rumb line och det visade sej senare, när det blev spinnakerbog, att dom hade mera gynnsamma vindar på andra sidan. Så vred det igen imot och vi sträckte inte ens upp till bojen och fortsatte ut mot Östersjön, i st.f. att slå mot Fårö stranden. På så vis kunde vi rapportera betydligt tidigare. Så blev det diskussion om hur vi skulle fortsätta. Ut på havet eller in mot land. Vinden spåddes vrida mera mot ost, så jag ville slå inåt med hopp om att det skulle vrida så mycket med att vi skulle sträcka. Så gjorde vi också och efter en stund började det sakta vrida med och vi gick t.o.m. nästan på kurs ett tag. Men det vred sedan tillbaka lite och vinden avtog också avsevärt. Tog mej en frivakt och sov, men har ingen aning om hur länge. När jag vaknade blåste det bra igen. Så kom det en udde med grund framför oss. Trodde ett ögonblick att det skulle vara möjligt att pressa sej över dem, men insåg att det tyvärr inte fanns stora utsikter att lyckas med det och gav upp.
När vi slog gjorde jag dumheten att gå ut och kolla hur det gått för VindUngen (ORC Club 2), som fortsatt utåt när vi slog inåt. Vi gick länge ut med rätt stora vågor rakt emot oss och mötte tillslut Finngulf 28an, som gått avsevärt bättre. När vi senare gick ut mot Östergarn, var det som att köra i en bassäng! Inte innan det insåg jag misstaget! Vi borde ha slagit in så fort som möjligt och sedan gått utåt i sjölä och inte stampa mot sjön! Då insåg jag också att jag behöver en plotter eller en PC (med fungerande program) som jag själv kan se från sittbrunnen. (Har löst problemet genom att inhandla en Raymarine  C80 plotter. Den är t.o.m. installerad och fungerade någorlunda i Gullkrona kappseglingen, men nu när Kalle nu har kapat en kabel tror jag att den fungerar perfekt. Men tyvärr har jag insett att installationen i taket inte går att genomföra som jag tänkt. Den är nu, i väntan på den slutliga lösningen, ungefär på gamla Navcenterns plats vid kartbordet.)
VindUngen gick ut öster om Östergarn medan vi valde att gå på västra sidan och fick på det sättet mycket mera sjölä. Innan vi skiljdes åt tyckte jag att vi gått betydligt bättre, troligen tackvare mera smult vatten och mera fick vi ju. Men nu var det redan mörkt och vi såg den inte innan morgon grydde och då vart den klart bakom oss. Av våra egna konkurrenter hade vi endast synkontakt med en tjejbåt (First 31,7) och finska Life Style (Rondo). Vi väntade ända till seglingens slut, förgäves på att vindarna framför oss skulle hjälpa oss att bättra på vår placering. Vi kom igen i mål efter prisutdelningen, som 21a! ORC club båtarna kom också, trots betydligt kortare bana, så sent att deras prisutdelning hölls först på torsdagen. Är banorna för långa?

GR I FRAMTIDEN?
Själv vet jag inte hur det blir i framtiden! Start eller inte i GR? Större/snabbare båt? Yngre besättning? Yngre skeppare? I IMS skulle jag vilja segla, men så länge man skriver ut Club klasser samtidigt kommer IMS att lida och bli en elitklass för stora racers och en sådan båt skaffar jag aldrig! Så länge man räknar Club enligt tid på tid, (t.o.m. LYS skulle väl räknas enl. tid på distans på denna bana?) är jag inte intresserad att kappsegla där på allvar. Det blir i så fal som ett ”sommarnöje” med en större båt och rullgenua mm?
(Slutfört i Barösund 31.7-06) 

HANGÖ - SANDHAMN (Blomman, Janne och Jonte)

Vi startade på skottet med spinnakern dragande. Andra tog tid på sig och det tackar vi för! Jonte skotar spinnun. Fr v Life Style och Mellow Light. De övriga fyra är långt på sidorna redan. Vår start lyckades trots att vi fick mycket brottom att bli färdiga. Trots att jag uttryckligen sade att vi inte har tid att gå och äta på restaurang före starten, utan måste äta ombord, köptes ingen mat för detta! Första restaurangen ville tydligen inte servera oss och på den andra fanns endast pizza! Östnylänningar stod lågt i kurs hos skepparen! Vi hann bl. a. knappt testa den nya spinnakern före skottet. 

Hangö 1 är första märket före Georges bank, Almagrundet och mälet. Trots att vi är minsta båt i klassen syns ingen framför oss ännu! Easy going tycker Blomman och Janne.

Från Georges bank var det full kryssbog, i god vind och med rätt grov sjö, mot Alma. Att vi skulle gå bra visste vi men det kom tydligen lite förvånande för endel konkurrenter. Inte ens Fifty FUN är doch lättseglad i sådana förhållanden. Hon kräver konstant justering av storens trim och sjöarna måste ju tas rätt. Det såg ut att bli en svår och tung segling, men så vred vinden småningom med och det blev betydligt lättare. T.o.m. spinnakern kom upp till slut. Vårt enda egentliga problem kom när vi skulle hissa genuan vid rundningen av Alma. Fallet vägrade totalt att gå upp mer än en bit. Raskt ner och andra fallet kopplades och fungerade. Segern betydde att vårt misslyckande i Volvo Hogland Race kan strykas i IMS rankingen.

I Sandhamn hittades förklaringen till slut. Pilotlinan för reserv storfallet hade gått av inne i masten och tvinnat sej runt båda genuafallen!? Det var en lättnad när problemet uppdagades!?

Foto KSSS. Blomman, Janne Amiralen och Jonte på podiet i Sandhamn.

VOLVO HOGLAND RACE 9 -11.6  (Blomman, Frida, Janne, Jonte)

Starten har gått i Volvo Hogland Race! Frida skotar vår spinnaker, Tarantella drar iväg före Vanessa, FF 31r.

Rundningen vid Rönnbusken väst om Melkö. (Foto Tarantella) Närmast Minnamari (Antilla 36) före Mellow Light (Siesta 32). Vår blåvita spinnaker syns i mitten.

Lite efter starten är Tarantella fri och kan dra iväg tillsammans med Minnamari som är just före oss som tagit bilden.

I hamnen fanns ingenting. Vi hade gärna tagit oss en varm soppa och en öl. Nu fick vi nöja oss med en varm öl från bilen och överblivna smörgåsar. Inte ens toaletterna lär ha varit öppna! Fr v Frida, Jonte Blomman och Janne.

Vår start blev inte särskilt lyckad. Det var länsstart med vinden snett från styrbord och vi kom mot linjen rätt nära lä märket med Minnamari och Tarantella i lovart, snett bakom. Lovade upp för att jaga bort dem, men föll lite för tidigt av och styrde mot bojen, som kom för fort i mot för att vi skulle kunna ta god fart. Spinnakern var redan uppe! Återstod bara att söka sej neråt, bort från konkurrenterna, efter starten.

Vid första märket, väst om Melkö, var vi tredje sist, just före VindUngen och klart före en Swan 41a, som tagit starten mycket försiktigt. Vi hade bytt till slör spinnakern just innan rundningen. Länsspinnakern kom upp igen vid Hramtsow, där Tarantella fortfarande ledde före Minnamari. Vi hade väl  tagit någon konkurrent och redan passerat ca hälften av LYS 4orna.

Min vana trogen skar jag mindre än konkurrenterna och halvvägs till Sibbo kalbåda gippade vi som första på hela fjärden. Vi var då ca 1 Nm S om rumb line. Gippen gjordes medvetet lite för tidigt, i hopp om att den utlovade nordvästen skulle komma. Den kom nu inte, men ett litet vrid mot det hållet räckte till och vi kom lämpligt upp till kasunen, rätt nära Merinna (Elan 31) som hade Tarantella, tätt följd av Minnamari, ett gott stycke i lä, men aningen framför. Vi hade VindUngen lite i lä om oss. Jag var jätte nöjd! Långsammaste båten i klassen och ingen utpreglad länsbåt! Blev dock besviken när Tapsa på Minnamari berättade att han bara hade ögonen på Tarantella och inte ens noterat oss! Så man ”sover" också på andra båtar? Ingen annan var framför oss mera, vilket var ett slags rekord! Vi har många gånger tidigare slagit vad med en klubbkompis i en Scanmar 33 (LYS 1:13) om vem som är först vid Hoglands sydspets, och det har alltid varit mycket jämnt, till vår fördel.

Det blev igen byte till slörspinnakern och vi gick aningen bättre än VindUngen, när jag gick på frivakt, ordentligt trött. Fem timmar senare väcktes jag just före rundningen vid Kotka port. Vi hade en massa båtar framför oss, vilket är helt normalt. Men småningom framgick det att också några LYS 4or, förutom våra egna konkurrenter, gått förbi! Dom har högst LYS 1,14 mot 1:15 för oss. OK en del kan ju vara snabbare på slör, vilket vi väl haft hela vägen, men det var ändå rätt deprimerande. VindUngen hade bytt till slörspinnaker och lämnat oss 5 minuter och Mellow Light (Siesta 32) var nu lika mycket före. Vi ledde dock före Mellow Light, Minnamari (9 min i seglad tid), Vindungen och Tarantella (17 min).

Hade i ett skede vaknat och konstaterat att två andra också sov inne, men orkade inte bry mej då. Senare vaknade jag av att en tredje skramlade i pentryt. Nu var det helt tydligt att mina klara order om att spinnakerskotare skall bytas varje halvtimme, hela seglingen igenom, inte följts. Fräste ”vafan e de för turistseglande ni sysslar med”, men fick till svar ”nog går det bra”! Så somnade jag igen.

Nu kan någon tänka att vi ju ledde vid rapporteringen. Tänk inte högt och avslöja din dumhet! Ponera att vi hade rundat 3 min tidigare, då hade vi troligen kommit 3 min tidigare tillbaka till porten efter varvet runt Hogland. Det hade gett oss en extra fördel för då hade vi inte fått lika mycket svag vind före den rundningen och kanske vunnit ytterligare 5 minuter!? Därmed hade vi kanske hunnit 8 minuter längre fram innan också den bogen blev kryss!

På väg mot Hogland gippade vi först bort från det långa pärlbandet av större båtar som kom bakifrån, skärande som vanligt, och gippade tillbaka när vi hade fri vind. Egentligen borde vi ju ha gått längre, för fortfarande tror jag att väderspådomen var att vinden skulle vrida mot N. Igen gick vi lägre än alla andra och tog en massa andra båtar, bl.a. en Guy 33 (LYS 1,14) med min gamla spinnaker. Också båtar från vår egen klass tog vi åtminstone in på? Men på den långa slören utmed ön drog åtminstone Tarantella och Minnamari ordentligt ifrån igen.

Så blev det kryss väster om Hogland och vi aktade oss för att gå nära ön, trots att det såg ut att blåsa bra där också. VindUngen gick avgjort närmare stranden och vi lämnade den klart bakom oss. Just innan vi kom till Kotka port avtog vinden och vi förlorade säkert en hel del tid innan vi kom runt märket, bara för att konstatera att det var omöjligt att hålla kursen till Sibbo Kalbåda. Båtarna framför hade tydligen kunnat det, för de flesta var klart högre än vad vi kunde prestera. Här ledde vi i korrigerad tid före Minnamari, Tarantella och Mellow Light.

Så började vinden skifta och det blåste klart olika, till styrka och riktning, på olika ställen av fjärden. Skulle den utlovade mera nordliga vinden komma? Men det blev till slut bara ännu mera ren kryss. Hur mycket förlorade vi på det jämfört med konkurrenterna framför? Tarantella och Minnamari rundade porten 44 respektive 36 min och EF 34an Eläköön rundat 49 minuter före oss, medan Merinna och Mellow Light var 25 respektive 16 min före oss! Vi kunde inte urskilja en enda av våra konkurrenter framför oss. Endast VindUngen syntes bakom. Vi tvekade länge, men tillslut slog vi mot land och efter Digskär vred vinden, men i riktning mot S! Vi fick mera och mera höjd och trodde redan i ett skede att vi skulle klara de yttersta kobbarna, men det lyckades inte riktigt och vi fick slå. Då var vi 4 Nm N om rumb line och gick tillbaka till den andra sidan, med sakta vind vrid med! Så fortsatte det ända till kasunen. Vinden vred alltid något med på våra slag! Denna kryss var för övrigt mycket tråkig! Vi hade ingen som helst ögonkontakt med någon konkurrent.

Efter kasunen gick vi N-ut i hopp om att vinden äntligen skulle vrida mot N, som lovat, från något som väl var omkring WSW. Utanför Söderskär tyckte sej besättningen se bleke framför och slog utåt. Senare ansåg jag att det blåste bättre NW om oss och vi slog tillbaka. Väl inne i vinden, som var lite mera nordlig slog vi igen och snart kunde vi gå mycket nära vår kurs till Gråskärsbådan. Till slut kom vi ca 100 m från rundningsmärket, dit Tarantella och Minnamari kommit 00:13 respektive 00:29, eller 72 respektive 56 min före oss. Vi ledde dock i korrigerad tid med dryga 7 respektive nästan 14 minuter före dem, fick vi höra efter målgången.

När vi rundat såg vi två båtar närma sej märket. Merinna och Mellow Light, varav den senare kom slörande för dom hade gått för långt! Detta betydde ju att vi seglat sträckan bra! Merinna skall vara mycket snabbare än vi på kryss i detta väder och Mellow Light utklassade oss på kryssen in till mål。 Också Elanen gick förbi.

Sista biten före mål fick vi ännu slå några gånger, för den obetydliga vinden vred alltid i mot när vi slog mot målet. I varje fall Tarantella kunde gå rakt i mål har dom sagt. Det är klart att klassens stora båtar haft mera vind eller mindre i mot på slutetappen! En 7 minuters ledning hade förbytts i en förlust på 16 minuter i korrigerad tid. Mellan oss rymdes ännu Minnamari. Tarantella har seglat den c 10Nm långa sträckan på 1 timme 45 minuter. För oss tog den 2:23 eller 38 minuter längre! Den föregående sträckan är 55 Nm och den seglade Swanen bara 28 minuter snabbare. Båda var kryssbetonade. Där har ni Hogland Race i ett nötskal när vindförhållandena är någorlunda stabila! OK, man kan väl säga att det nu var deras tur att snuva oss på segern! GRATTIS TARANTELLA och MINNAMARI!

KRITIK
Mållinjen var i denna nordliga vind alldeles för nära land. Där blåste inte! I sydligare vind skulle det blåsa där, men om vinden skulle vara frisk, blir det nog verkliga problem att få stopp på en större båt, inte minst om det skulle bli problem med seglem, eller få den svängd ut tillbaka om man har spinnaker uppe.
Efter målgången fanns inte ens toaletter öppna! Vi hade gärna tagit en varm soppa och en öl. Nu fick vi nöja oss med varm öl från bilen och överblivna smörgåsar! Enda representanterna för arrangörerna satt underbemannade gömda i en husvagn på udden eller i sjöräddningens stuga. Plakat uppmanade en att lämna in rapporterna i en postlåda. Inga preliminära resultat syntes till. Byte av målgångsplatsen medförde nog ingenting positivt!
Jag brukar inte öppet kritisera pris, men nu var den f.ö. fina jackan jag fick XXL, tillräckligt stor att rymma också vilken som helst av min besättning. Färdigt broderad VSSR III, så inte ens en teoretisk chans att byta den! Också andra har fått den storleken! Vi fick sedan varsin Volvo Suursaari Race T-skjorta, vilket ju är OK. Också den guldfärgade pokalen var snygg.
VI: var inte vakna! Navigeringsprogrammet fungerade haltande, och när strömmen i datorn tog slut beroende på en dålig accu och dåligt fungerande strömtillförsel (mitt ansvarsområde), klappade programmet ihop för en lång tid. Kocken hade fått order om att det skulle finnas tillgång till ätbart hela tiden. Jag var hungrig några gånger, men gav mej till tåls i väntan på maten. Igen hade berättat att det fanns smörgåsar i kylskåpet! Vår standard fördäcksgast hade inte "städat” bland fallen, något som alltid hört till rutinerna före start.  Vid vår andra gip hade vi svårigheter att få bommen fast i mastöglan, för det satt ett fall där! Vår fastbosatta Borgåbo brukar alltid muta skepparen med en flaska vin när han mönstrar på första gången för säsongen. Det hade han glömt i år!  OCH MED DESSA SKALL MAN TVINGAS SEGLA GR!?  

En LYSande Juttu!?
När jag berättade för en LYS "entusiast" om vårt oturliga slut på seglingen, kom en spontan fråga: HAR TARANTELLA RÄTT MÄTETAL? Just så tänker man i LYS kretsar. Om någon klarar sej bra undrar alla om dess LYS tal är korrekt! Och ingen vet svaret! LYS är bara gissningar och tyckande! I IMS är det ju ytterst sällan som mätbreven är felaktiga och är dom det beror det på ett misstag av något slag, som kan korrigeras!

WB ROUND the BUOYS 4.6  (Basti, Frida, Janne, Jonte) 

Vem blev mera lidande av väntandet? Arrngörerna eller seglarna? Vi kunde ändå segla omkring. Dom fick sitta stilla i sin båt i över fyra timmar? Hur går det med prisen?

Rankingledaren i IMS 3, Merinna.

FUN FIRST hör inte till Amiralitetet, namnet till trots :-) Ett välkommet tillskott till 3an!

Konkurrenter: Lurifax, Tarantella II (långt i bakgrunden) och Charlotta seglar hem med god vind!

Tror inte någon hade något att invända mot dessa signalflaggor och skott, trots allt?

SUUNTO CUP 20.5 (Janne, Jonte -177 kg)

Före tävlingen konstaterade vi att vi inte hinner navigera, alltså lämnades PCn hemma. Men den gamla trotjänaren Autohelms Navcenter 500 finns ju alltid ombord. Den hade vi faktiskt stor nytta av i dimman! F.ö. har den seglat över Atlanten flere gånger mer än de flesta av läsarna! Den var med redan1992-93 i America 500 på FUN Star!

Mellow Light dyker upp ur dimman före starten.

Det blev aldrig tid för en provsegling. Jag fick inte båten färdig, helt enkelt. Följaktligen var det ett och annat som upptäcktes och måste fixas på vägen till starten. Loggen visade underligt låga värden vid testen före start och instrumentens kompass var fortfarande virrig.

Efter en lång väntan gav dimman äntligen med sig så mycket att vi fick starta. Vinden var svag, 5-6 knop från c SW. IMS 1 startade först och där var en nykomling, en odöpt Swan 45a intressantast, men resultatet blev klent för den otrimmade båten. I tvåornas start presterade Merimyräx tidernas ”grosshandlare”, men är konkurrenterna inte på sin vakt kan det ju lyckas och denna gång fick båten en drömstart. Detta var ungefär allt vi såg av de större båtarna under hela dagen. Undantag gjorde de två långsammaste tvåorna som vi kom rätt nära på andra varvet. De drog sedan igen ifrån när vinden ökade.

Närmast kameran närmar sej MeriMyyräx startfartyget med god fart.

Startlinjen var alldeles för lång för de få båtar som ställde upp, men ganska bra lagd så det var inte så stor skillnad var man startade. Vi startade närmast startfartyget och Mellow Light längst borta. Alla tre var i tid vid linjen. Mellow Light gick bäst och när dom slog hade dom gått klart för om oss, medan jag tror att Merinna hade fått hålla undan för oss, men jag valde att också stagvända.

Efter den korta kryssen var vi dock klart sista. Följde en lös sträckbog till Rysäkivi och därefter åter kryss till märket WNW om Hundören. Mellow Light hade ett ypperligt läge. Lite framför och i lovart om Merinna och vi var några hundra meter bakom. Då gjorde dom något ofattbart! Siestan slog och försvann snart i dimman. Merianna slog snart efter och försvann också. Såg ingen orsak till stagvändning, som i den lätta vinden skulle ha betytt mycket förlorad fart för vår tunga båt. I stället fortsatte vi så att vi skulle få en chans att se några tvåor komma länsande från märket och därmed hjälpa oss med navigeringen. Så skedde också.

Merianna kom givetvis före oss till märket, men bara några hundra meter. Dom hade troligen gått lite för långt? Siestan hade fastnat någonstans och den såg vi först mot slutet av första varvet!

På länsen norrut hade vi genast rätt kurs och gick ganska spikrakt på märket, medan Elanen genast hade skurit uppåt. Ungefär halvvägs på bogen var vi nästan fast dem, men de syntes knappt alls. Dom kom dock ca 50 m före oss till rundningen, där vi gipade och gick på slörbog till den gröna pricken NO om Ådholmen. Konkurrenten tog ner spinnakern i god tid och vi kom upp nästan jämsides med dem, men i lä, innan vi tog ner blåsan.

God far och på bästa stället. Månne han bjuder konkurrenterna på en öl?

Följde kryss till Melkö, varefter vi nästan sträckte till nästa märke i den mot O vridande vinden. Bättre än Elanen, men sämre än Siestan, som nu syntes för första gången igen. Men den bogen fick vi gå genom hela fältet av de banseglande båtarna som väntade på att få starta. De hade genomfört endast en segling dittills och flere starter blev det inte för dem, trots att det för oss blev den bästa vinden lite senare. Vi var dock tacksamma att vi inte hamnade in i skockar av kappseglande båtar, nu hade dom ju bara storseglet uppe och höll i princip undan för oss, med ett undantag. Nå det var väl lika för våra konkurrenter.

Följde en spinnaker slör till isbojen utanför Trutkobben. Vi hade Elanen (GPH 685) knappa två minuter(?) framför oss och Siestan (703) klart bakom. Vårt GPH är 720,4, så läget såg ut att vara helt under kontroll. Läns till pricken WNW om Hundören och så spinnaker slör och sträckbog N om Ådholmen varefter åter kryss, nu till N isbojen S om Melkö och sedan lös bog i mål utanför Särkkä.

Vinden ökade sakta hela tiden och var under sista kryssen och sträckan mot mål 9-12 knop och nu drog Elanen ifrån klart på kryssen och Siestan kom snabbt fast oss. Dom gick minst 5 grader höger än vi? Elanen skall vara klart snabbare än vi. C 60 sekunder/Nm i 10 knops vind och c 70 s i 12 knops vind. I mål var den enligt min tidtagning 6 minuter före oss, men protokollet säger 7:50! Nå, måldomaren måste ju se bättre! Vi var slagna med två minuter i korrigerad tid. Det har vi lite svårt att förstå, men tävlingen har ju inte någon större betydelse för rankingen. Skall vi ta serien på allvar i år, och det är tveksamt om vi orkar, måste denna segling räknas bort oberoende!

Vår nästa segling blir antagligen WB banseglingarna och Volvo HR?

Resultaten finns bl.a. på Havskappseglarnas hemsida.

Var skall jag hitta gnistan och intresset för kappsegling? När man inleder andra varvet och som klassens klart minsta båt ligger nära den snabbaste och den andra är klart bakom borde väl minen vara lite gladare? Det var ju inte ens speciellt kallt!