OFFSHORE WEEK - HAVSKAPPSEGLINGS FM
Claes, Janne, Frida/Gudmor, Niku

Sällan har jag varit så slarvigt förberedd för ett FM som i år. Största orsaken till detta var båtens gudmors sena ankomst till landet och den olyckliga grundstötningen vi hade med "sommarvillan" på Åland.

Båten blev endast snabbt upptagen för bottentvätt i st.f. att tas upp på tork för några dagar och bottnen slipade och vid behov fläckmålat. Vissa små prylar blev på FUN Star osv. En av de större bristerna var att vi inte hade något hyggligt elektroniskt sjökort på den estniska kusten. Detta gick upp för oss först när de behövdes och ledde till att vi inte brydde oss om att gå speciellt nära kusten utan kom t.ex. c 5 Nm N om Keri. Men kanske ruttvalet inte var så dåligt ändå, trots att man kunde ha fått mindre vågor emot sig på babords halsar. Nu var några av dem obehagligt hårdhänta med båten och farten stoppades effektivt.

Första starten. Elvis (Vital 26) kränger betänkligt trots två rev i storen. Skepparen Pekka Niemi ångrar att han inte tog Swanen i stället?

Inte ens när startskottet gick hade vi allt i trim, men kom bra iväg och rundade kryssmärket innanför 1/2 tonnaren Esteri, men klart efter Swan 37an Tarantella. Vi fick spinnakern snabbt upp men var ju under Esteri, så de täckte oss. Vi hakade på deras aktervåg. På Swanen var man inte heller uppvärmda och deras hissande tog en evighet och när blåsan sedan var uppe hade dom ett saligt tvinn på den. När de sedan kom igång bytte vi "partner" och Ramm-Schmidtarna hade vänligheten att "dra" oss ända till bojen väst om Melkö och ännu ett litet stycke efter den och tackvare det lämnade vi Esteri. Vi tackar konkurenterna för visad vänlighet!

Så skulle vi till Helsinki kassun på lös sträckbog och på den gick Esteri förbi. Följde läns till Borgå Kalbåda och efter det en lång kryss till Uusmadal utanför Tallinn och så igen läns till Helsinki kassun och därifrån in via Trutkobben och Rönnbusken till målet utanför EMK.

Tarantella II och FiftyFUN e fter kryssmärket.
Biten österut gick i rätt frisk vind, speciellt på slutet. Halvtonnarna Blues och Dolce kom klart snabbare bakifrån och gick förbi. Juanita gick tidvis underligt dåligt och det dröjde länge innan de gick förbi och vi gick sedan förbi dem igen för en stund. Lite före rundningen beslöt jag att sätta mera kläder på och passade då också på att gå på WC. Väl inne där broachade båten häftigt och jag rusade ut. Vi hade träffats av någon större båts aktervåg. Det blev inte sedan tid att ta på sej mera kläder innan rundningen.

Helt enligt förväntningarna (vi har mycket lite erfarenhet av D4 focken i frisk vind) fick vi ta in ett rev på kryssen. Under den manövern fick vi några sjöar över oss och skepparen, med öppen jacka och utan stövlar blev rätt blöt, men det var varmt i luften och specellt sjövattnet var varmt, så jag stod ut till 4 på morgonen innan det var dags att byta till torra kläder.

Gulgröna spinnakern, en vinnare från år 1990...
Vi gick, i likhet med majoriteten, mot den estniska kusten och slog först när vi fick ett klart vindskift emot. Det var inte många båtar vi kunde identifiera i mörkret. Blues tog vi dock rätt fort och Juanita sjönk som vanligt ner mot lä. Båtarna framför oss gick underligt lite fortare om alls, för att vara IMS 2or och 1or, så vi gick tydligen rätt bra.

Efter stagvändningen började sedan skepparens problem. P.g.a. att det inte enbart stänkte uta också regnade tidvis, kunde jag inte ha glasögonen på och det ledde till att jag inte såg loggen och fick nöja mej med "speed over ground" på ett multi instrument. Trots att det, med några tillfälliga undantag, kändes som vi hade gått hyfsat, visade instrumentet ofta alldeles för låga värden. Småningom gick det upp att vi måste ha en motström som var orsaken till detta. Men skepparens humör och fighting spirit var under prövning! Kanske var det vetskapen att båtens gudmor väntade hemma som hjälpte till att orka kämpa? Tur att vi i bestämt att hon inte kommer med på långa seglingen. Hon skulle nog aldrig mera komma i en segelbåt efter den seglingen?

När vi närmade oss Uusmadal såg vi Tarantella komma emot och snart insåg vi att dom inte hade tillräckligt stort försprång och Esteri var nära oss. Bara Charlotta kunde hota oss och vi hade ingen aning om var dom var. Vi visste bara att de inte kan ha haft det speciellt roligt på kryssen.

På väg mot mål och en viktig delseger i regattan.
Vi tog en klar seger före Charlotta (-0:16:34) och Tarantella (-21:23). IMS 2 vanns av Tetu före Sidney och Zoe. Bland de stora båtarna var Alfa Romeo snabbast före Birgitta och Tiiamari. Väl hemma blev man serverad lunch, något som Amiralen inte är bortskämd med.

Följde två banseglingar i relativt svag vind på vattnen utanför Kytö. Samma ställe där ESF/HSS ordnade banseglingarna och starten för långa seglingen under OW 1982. Skärgårdsseglingen startade också där och målet var vid EMKs strand. En superb lösning!

I första starten startade Tarantella längst ner, som vanligt och det var fel denna gång. Dom fick fast oss, som kämpade med Juanita, först på andra varvet, medan Minnamari och Esteri tagit hand om kommandot. Segern gick till oss före Charlotta (-14 s), Minnamari (-36), Tarantella (-38) och Esteri (-50). Tala om jämn kamp!

En annan "Oldie but Goldie": Minnamaris kännspaka trikolor, här klart framför bl.a. Esteri (till höger).
I andra starten Tog Tarantella revansch med god marginal och vann före Charlotta (-1:27), oss (-1:47) och Esteri (-1:54).

I skärgårdsseglingen gjorde vi antagligen fel när vi gick med slörspinnakern efter kryssen och brydde oss inte om att byta ut den på länsen. Orsaken var att vi gick t.o.m. bättre än Juanita i början. På den nästa, långa länsen hade vi länsspinnakern uppe men då fick Juanita fast oss och gick förbi, men fick inte något avgörande avstånd tillstånd och vi blev t.o.m. störda av dem på sträckbogen mot mål. Det hade dock ingen avgörande betydelse för resultatet.

Tarantella vann igen före Charlotta (-40s), oss (-2:14) och Minnamari (-2:26). Vi ledde nu med 8,40p före Charlotta med 9,20 och Tarantella hade 9,84p. I IMS 2 hade Tetu 6,20 och Sydney 6,45p, medan Alfa Romeo hade lite mera marginal till Birgitta.

Sista dagen lovade väderrapporterna inte mycket vind och det blev det inte heller. Vi fick väl vänta i ca 3 timmar på starten. Vi kom lite tidigt och fick fälla ner längs med linjen, men hade tidigare skött om att vi hade plats där och hade ingen nära i lä eller lovart. Charlotta kom lagom så att dom skuffade Esteri på fel sida om startfartyget och kom med "god" fart över linjen i den klart favoriserade ändan. En suverän start! Tarantella startade åter en gång i den bortre ändan och var tröstlöst efter redan då. Vi fick segla helt fritt och fortsatte utåt mot en vind som syntes framför. Charlotta slog till babords halsar och bedömde avståndet till Esteri fel och fick göra 360 grader i den svaga vinden och blev tröstlöst mycket efter. Samtidigt tappade Tarantella höjd till oss utan att gå bättre, så allt såg jättebra ut. Vi sträckte klart närmare märket för babord så det fanns ingen orsak att stagvända. Då dök det plötsligt upp vind på den högra kanten och innan vår tröga båt stagvänt och fått fart mot den nya vinden var Esteri, Blues, Elvis och Aquila före oss och också Charlotta hade kommit märkbart närmare. Tarantella var långt efter alla.

FiftyFUN i "upwind mode".
Den nya vinden betydde att länsen blev en rätt brant slör som höll i sej nästan ända tills haltonnarna rundade. Då dog vinden nästan helt och sedan fick vi svag läns (vi hade c 1/3 av länsen kvar och Charlotta över ½), medan halvtonnarna en lång stund kom rakt emot oss på "kryssen". När vi rundade var det full kryss till märket.

Följde en ny slör till ett flyttat märke, där banan kortades av. Vinden hade nu ökat något och dom ledande båtarna fick givetvis den nya vinden först. Jag är starkt av den åsikten att en sådan segling borde ha brutits i ett tidigt skede. Nu var läget det att vi fick hoppas på att Esteri eller Blues skulle vinna för då var guldet vårt.

Blues vann före Esteri (-8s!), Charlotta (-2:23), Elvis (-4:09) och vi (-5:34). Tarantella blev sist med (-22:04!) på den 3,5 Nm långa banan. Också det talar sitt tydliga språk!

Nu räknade vi alla tre bort denna segling och poängen blev följaktligen oförändrade.

I IMS 2 seglade Lapland Hotels fint och knep segern och därmed blev poängen också där oförändrade mellan toppbåtarna.

Söndagens start, efter ca tre timmars väntan.
Min tro är att om inte första länsens slörbog blivit svag läns så hade Charlotta haft en god chans att vinna tävlingen. Också vi hade klarat oss bättre, men knappast vunnit och då hade Charlotta blivit mästare! Men hade inte den nya vinden plötsligt dykt upp från ingenstans på första kryssens högerkant så hade vi igen legat mycket bra till för segern...

SKALL EN SÅDAN SEGLING GES CHANSEN ATT AVGÖRA ETT FM?
Hör gärna av dej med din åsikt!

Segelbyte på gång. Fördäckaren Niku Wärnhjelm in action.

Man kan kanske acceptera sådana förhållanden i en entypsklass för där förväntas alla vara på samma ställe. När det gäller seglingar enligt respitregler är det naturligt att de långsammare båtarna är t.o.m. rätt långt efter de snabbaste och kan ändå vara i täten enligt sin respit. Alltså på "rätt ställe" när vinden vänder. Så har vi problemet med tunga båtar (Tarantella) som omöjligt kan slå efter små vindpustar eller tillfälliga skift, medan de jollebetonade kan göra det relativt enkelt! Ytterligare bör beaktas att IMS-regeln inte beaktar vindstyrkor under 6 knop, vilket medelvinden med säkerhet var i denna tävling.