GOTLAND RUNT 2004
(Blomman, Christer, Janne och Jonte)

Äventyret började med transporten till Hangö på onsdag. Starten blev sen för jag bara inte blev färdig tidigare, efter allt jäktande med båten.

Sällskap på en ruskig färd mot Hangö.

 
Tanken var att Janne och jag skulle töja ut de nya stagen och hitta det rätta trimmet. Segling blev det dock endast några Nm. Från Träskön till Vormö. Resten blev motorkörning i motvind (upp till 15 m/s) och tidvis ösregn. Fram kom vi efter midnatt.

På fredag jobbade vi sedan flitigt på båten. Bl.a. byttes den gamla, delvis trasiga TuffLuffen, mot en ny, som importören levererade på onsdag kväll till Hangö. God service! Webmastern/navigatören hade problem med den lånade datorn. Min egen sade ju upp kontraktet i samband med mastbrottet. Summa summarum, vi kom halvfärdiga till starten för Hangö-Sandhamn.

HANGÖ - SANDHAMN
(Blomman, Janne Jonte)

Av våra tre konkurrenter var systerbåten Unda Marina avgjort den intressantaste. Den har för övrigt ägts först av mej och sedan av bl. a. Henrik "Blomman" Österblom. Nu började hon med att utnyttja den lätta ojämna vinden efter starten, betydligt bättre än vi, och tog genast ett klart försprång. Vi hann verkligen bli smått nervösa, men skärpte oss och passerade konkurrenten just före Hanko I. På kryssen till Georgs bank, i mycket svag vind, gick vi klart bättre. Lite förvånande eftersom vi hade vår gamla, mycket lilla stor. På den efterföljande spinnakerbogen utgjorde hon inte heller något hot och vi var otroliga 4 timmar före dem i Sandhamn! Därmed fick vi mera rankingpoäng än i Esbo Hogland race och den misslyckade tävlingen stryks. Oj, om man hade kunnat förutspå detta! Hur otroligt många timmars stress hade man inte sparat på att inte låna någon mast!

På resultatgivningen fick jag inte vara med. Hade tagit en vilopaus och somnat och Janne tyckte att jag behövde min sömn. Därmed blev inte heller det färska rankingläget annonserat för seglarna. Samtliga segrare fick en flaska skumvin av något slag, men vi fick enbart en flaska vatten! Nå, det var ju avtalat med arrangör Pata, som hade en flaska för lite.

Åter mycket att göra - för den som orkade!?

I Sandhamn fortsatte arbetet med båten och förberedelserna för GR. Allt hann vi inte göra och allt som borde ha gjorts kom vi inte ihåg, men det viktigaste fick vi gjort, trots att en del jobbade mindre effektivt. Christer anslöt sej till besättningen ungefär mitt på dagen.

GR
(Blomman, Christer, Janne och Jonte)

Klass IMS-SM startade 15 minuter före IMS 1 och 2. Vi var i den sistnämnda med bl.a. Alfa Romeo, Jumpin Jack Flash mm båtar i storlek IMS 1 och 2 i Finland. Över 60 stora båtar samtidigt på linjen betydde för lilla oss, att det var säkrast att starta för styrbord i lovarts ända av linjen och i andra led, med fart. Man sträckte nämligen rätt nära Alma i den ungefär sydliga vinden.

Vi kom också rätt bra iväg trots att jag nog inte fick upp så bra fart, i den relativt svaga vinden, som jag hade planerat. Vi blev givetvis tvungna att slå upp några gånger för att komma fria från båtar som slagit på oss och för att inte de stora båtarna i ORC Club 1 (över 70 st!) och andra skulle köra över oss.

Sträckan till Alma gick egentligen rätt skapligt och jag bedömde att vi rundade före ungefär en tredje del av de båtar som startat med oss (näst minsta båt)! Men någon exakt bedömning gick ej att göra, ty många båtar som startat efter oss blandade sej i leken redan före Alma. Inte minst VOR 60na och flerskrovsbåtarna.

Skräcksekunder

Vi hade medvetet gått något för långt och kunde alltså höja kursen till dikt bidevind genast vid rundningen. Just då fick en VOR 60-båt ("Elanders" med Matt Humpries vid rodret) fast oss, medan jag koncentrerade mej på rundningen. Såg bara "skräcken" i besättningens ögon och hur dom instinktivt lyfte upp benen på däck. Själv såg jag i ögonvrån en stor för som ser ut att försöka tränga sej emellan vår akter och kassunen.

Man kan inte göra något i en sådan situation. Fäller man stiger vår akter närmare inkräktaren. Lovar man ryms han ännu sämre. I sista stund lär den dock ha fällt akter om oss, så nära att min besättning trodde dom skulle ramma oss.

Jag anser att starterna i GR är för tätt efter varandra, speciellt med denna nya bana och denna vind. Klasserna stör varandra och det är omöjligt att hålla reda på sina egna konkurrenter. Man känner sej också rätt liten och hjälplös när flerskrovs- och stora enskrovsbåtar kommer susande. Denna gång bara en just samtidigt som vi rundade, tillsammans med flere andra båtar, men just före och efter "ven det kring öronen".

Om vädret

"Vinden håller sig mellan S och SO 3-7 m/s. Mot kvällen vindvridning mot SW, ungefär samma vindstyrka." Detta meddelade SMHI skriftligt före starten. De facto var styrkan ungefär rätt, men endast en liten vindvridning mot S skedde för vår del lite före Alma. Oss till fördel, som minsta båt, skedde ingen vidare vridning mot SW, men nog ett litet vrid tillbaka mot slutet av den långa kryssbogen mot SW, längs den svenska kusten. Den sträckan hade vi avverkat ca 21:20 och började den långa sträckbogen mot Salvorev.

Skepparen på frivakt (självporträtt).

 
Då tog skepparen frivakt, belåten med båtens gång, men missnöjd med att vi inte hade haft någon som helst kontakt med någon båt i klassen. En urtråkig början på tävlingen. Nu i efterskott tror jag att vi kan ha lett i detta skede.

Alternativ regel?

GR (IMS) är nog inte lämplig för så små båtar som vår. Men ORC Club i denna tävling är inte heller meningsfullt. Deras regel är ju ungefär det samma som LYS (tid på distans), med den skillnaden att man använder GPH-talet. Detta faktum tror jag inte många tänker på, men "flykten" från IMS till ORC Club har varit märkbar. Det är inte bra att ha ORC Club samtidigt som IMS.

Vid Fårö rapporteringen låg vi trea, bara 2 min 26 s efter ledande Alfa Romeo och 1:22 efter Tetu IV. SWn hade inte ännu kommit, men skulle göra det på eftermiddagen, hette det nu. Juha Korhonen på Jumpin Jack Flash, som låg 7a, men rundat mer än 2 timmar 20 min före oss, har berättat att dom efter Fårö sträckte mycket nära Östergarn, medan vi hade full kryss. Det naturliga för oss var att slå in mot kusten, mot den utlovade SWn.

Fusk och skandal?

Vid Fårö skulle IMS-båtarna passera en port som låg ett stycke ut från kusten. Detta för att IMS-SM klassen skulle fås "i mål" där för sitt korta race, när dom passerade. Eftersom ett officiellt totalresultat för GR räknades i år, skulle alltså alla andra IMS-båtar också gå den vägen.

Lite innan vi rundade hördes några båtar kontakta stationen på Fårö om porten. Bl.a. en finsk båt i vår klass meddelade att dom inte gått genom porten och undrade vad de skulle göra. Fårö stationen har ju ingen rätt att ge några råd över huvudtaget, men till vår förvåning uppmanade man båten att fortsätta och rapportera det skedda för seglingsnämnden. Givetvis helt fel råd! Båten har inte seglat banan och har dessutom fått utomstående hjälp. En svensk båt såg vi återvända och runda efter oss, efter ett långt parlamenterande med nämnda radiomänniskor. En båt hördes rapportera en tidpunkt då det inte fanns någon båt ens nära porten. En annan finsk båt, som vi tydligt såg runda, uppgav en tid som var en hel minut för tidig! Av eftersnacket fick man den uppfattningen att många låtit bli att passera porten!

Porten låg c 2 Nm V om det stället där man kunde passera Fårö, om man gick kortaste vägen, men ingen har bestraffats för denna rundning, trots att där låg en trålare, som torde ha hört till arrangörerna och rapportmottagarna var medvetna om att åtminstone några båtar inte passerat porten, om de inte rentav kunde se var båtarna passerade. Skandal att inget gjorts från arrangörernas sida!

Arrangörerna kan alltså inte ha varit omedvetna om det skedda. Var det för många som ginat och man ville undvika en skandal? På resultatlistorna som gavs i Sandhamn stod det "rem" för nästan hälften (!) av båtarna i IMS 2, i kolumnen "anmärkning" där det för andra stod hemorten. I listorna från mellanrapporterna stod hemorten för alla! I de slutliga resultaten har alla hemorten och ingen har bestraffats.

Man blir nog bestraffad för tvivelaktigt styrbordsbrott, av vilket man inte har någon fördel, som vi senaste år, men båtar som inte seglar banan och får en klar fördel går fria!!!

SW kom, kom inte…

SWn kom, men först nära Östergarn, men inte med ett slag, utan den lekte med oss så att vi ömsom hade SW och SSO och bleken där emellan. De båtar som låg klart före oss fick vinden bättre och försvann småningom under horisonten innan vi fick den ordentligt. Här föll årets avgörande. Här hade vi haft en stor fördel om vi hade ginat vid Fårö!

Vi gav dock inte upp utan kämpade vidare och hade lyckats plocka några placeringar vid Hoburgen, jämfört med rapporteringen före Östergarn. Vi låg 16e, 1:16:17 efter ledande båt vid Hoburgen. Jumpin Jack Flash var 2a med -0:04:09

Inte gav vi upp sen heller och vid Visby låg vi 13e -0:42:54 och därifrån gick vi fort på spinnaker slör, tyckte vi, men hade åter tappat placeringar vid nästa rapportering, som visserligen är en latitud, som inte går vinkelrätt mot kursen till Alma. Därmed rapporterar de båtar som sökt sej mot den svenska kusten tidigare än dom som är mera österut. Före Alma började sedan vinden avta och det spåddes att den skulle vrida emot till NW. Nå den gick på N innan vi kom till fyren, så vi fick kryss i svag vind som avtog ytterligare efter rundningen, tills den senare vred till NW och vi sträckte nästan i mål där vi var 08:08:34 på onsdag morgon, som 22a, 2:45:47 i korrigerad tid (12:19:34 i seglad tid) efter segraren. Sjutton av dom som var före oss hade gått i mål före midnatt! Åter en misslyckad segling för oss denna sommar!