SÄSONG 2004 - DEN 51a - EN KATASTROF!?

IMS

WB banseglingen
(Blomman, Jonte, Niku) blev ju en katastrof, med 6e plats i protokollet, när det omöjliga skedde med en Comfortina 32. Det förstörde ju hela säsongen för oss! (se specialreferat).

Esbo Hogland Race (Blomman, Janne, Jonte) överskuggas av den ”omänskliga” prestationen att på en vecka få fram en lånemast, ta den gamla, minimala storen till nåders och få mätetal. Arbetet belönades först med att vi var alldles i topp vid Kotka porten, men efter Hoglands S-spets svek turen oss... Vi kunde klart se Tarantella och Minnamari framför oss och strävade västerut, mot dem och bort från ön, men så bildades det ett totalt bleke framför oss och det återstod ingenting annat än att stagvända och försöka undvika det vindlösa området. Vi hämtade oss aldrig från denna motgång och var ca 5 timmar(!) efter de stora konkurrenterna vid Kotka port och loppet var kört och vi blev 8a. Gissa om det harmade efter alla ansträngningar, som innefattade också några trogna vänner!?

I Hangö Sandhamn (Blomman, Janne, Jonte) deltog vi främst för att få trim på den nya masten och den urgamla, minimala storen inför Gotland Runt. En ny stor, som skulle ersätta den totalt förstörda, hade vi givetvis inte fått ännu. Vi var 4 båtar i klassen och bland konkurrenterna var systerbåten Unda Marina, som i början gjorde livet surt för oss. Tillslut fick vi dock, trots den lätta vinden, fart på båten och var hela fyra timmar före dem i mål, som etta i klassen. Som belöning fick vi faktiskt ihop mera poäng än vad vi fått från Hogland!

I Finnetregattan (Jonte, Pekka) på Erstan fick den nya, ”megastoren” sitt elddop och vi Kom, Såg och Segrade -  också totalt! Underligt att vi alltid klarar oss i dessa relativt chansartade vatten. Seglingarna gick i tidvis mycket lätta vindar och gav oss tyvärr en allt för stor självsäkerhet inför OW. 

I Offshore Week (Claes, Janne, Martin) var vi ordagrant i blåsten. Båten hade aldrig seglats i friskare vindar med den nya segelkombinationen och det gav oss huvudbry i FMs hårda vindar. Allt för sent lärde vi oss den rätta segelkombinationen, men utan att gå in på detaljer hade vi trots det, med lite tur, t.o.m. kunnat vinna långa köret. Nu fick vi nöja oss med tredje plats, vilke också blev slutresultatet i serien, som så ofta tidigare, efter Albin Espressen Econen (strongt gjort!) och Tarantella.

Veritas Pentala Race (Jonte, Martin, Niku) seglades igen i frisk vind och där hade segern varit vår, när Tarantella totalt missade starten. Men det gjorde vi också! Vi var på linjen när skottet gick, men trodde det var 5 minuters signalen och fortsatte att trimma seglen! Tarantella trodde väl lika och var långt från startområdet. Endast Dix, som legat lite i lä om oss, startade i rätt ögonblick. Uppskjuten start för IMS 2 hade kollrat bort de flesta seglare, men inte seglingsnämndens ordförande Teddy Weber!  Försök nu sedan klara dej i `rank`ingen med sådana malörer och tabbar! Vi blev 2a, efter Tarantella, tackvare att vi körde med spinnaker på alla bogar där det var relativt riskfritt, vilket inte alla konkurrenter gjorde. Boatspeeden var dock eländig och både båt och besättning, inklusive skepparen, var till salu efter seglingen, om jag inte mins fel!

I Henri Lloyd (Basti, Giggen, Jonte) hade vi en perfekt start och en stor som jag började förstå och det gav oss seger, också totalt, trots ganska lite kryss.  

I Syysseilaus prövades ett nytt koncept. Först en bansegling och genast efter en kort skärgårdssegling. Jag tror att det var lyckat enligt de flestas mening. Vår andra placering i `rank`ingen kunde ännu hotas och det gjorde mej försiktig. Vi fick igen lida av konkurrenter, som slog på oss, medan Tarantella obehindat kunde segla mot mål. Två 2a placeringar efter Tarantella gav andra plats i både tävlingen och `rank`ingen, medan Swanen spikade allt.

Gotland Runt  blev igen en besvikelse. Till Almagrundet gick det bra och troligen också den nästa bogen. Men vi hade nog ingen aning om var våra konkurrenter var, så någon kapsegling i egentlig mening var det inte. Vid Fårö skedde sedan en stor skandal, som inte nått almänheten! Det är möjligt att närmare hälften av våra konkurrenter inte gick genom den port som utsatts för IMS båtarna. (Det fanns en trålare som kontrollerade porten!) Vi vet om några med säkerhet, men kan inte bevisa resten. Förra året bestraffades vi för ett påstått regelbrott, som vi förlorade på, nu bestraffades vi för att vi seglade banan, lite längre väg än dom som inte gjorde det. Hade vi varit lite längre fram när den nya vinden kom före Östergarn hade vi inte förlorat så mycket som nu!

Vid Fårö var vi 3a, vid Hoburgen 16e, över 1 timme efter ledand, efter att ha seglat upp oss. Vid Visby hade vi stigit till 13e (-42:54), men vid Alma avtog vinden och vi slutade 22a (-2:45:47). Varför är vi med år efter år? Väntar på att det åter skall bli en liten båt att ha turen på sin sida? 


SOMMARENS LYS-LEKAR
I HSKs vårsegling var vi inte med p.g.a att en magsjuka hindrade mej att få båten klar. Däremot blev det ett vidare referat om seglingen.

Veritas Pentalas Race (Basti) nattseglingen slutade för vår del med andra plats efter Marietta, i svaga vindar. Placeringen var densamma på söndagen i Veritas Pentala Race Kytö runt.

RWYC (Janne, Teddy). Medelåldern på 59,6 år var nytt rekord för båten. Besättningsvikten på -180kg enl. IMS hindrade oss inte från att ta en klar seger i denna ”test och trimningssegling” och trots att den gamla trotjänaren, heavy D4 ettan från 2000 skörades mot slutet av kryssen i vindar på 12 -15 m/s.

HSKs höstsegling (Giggen, Niku) blev ett misslyckande i lätta vindar. Redan starten med en vansinnig linje i ”0 vind” blev en katastrof.

Vår traditionella säsongsavslutning Pälsregattan (Blomman, Webmaster och Segelström)  i Emsalövattnen blev inte enbart en kvälls fest utan dagen efter blev en riktig seglarfest, trots en märkbart trött besättning! Man kan inte annat än tycka synd om konkurrenterna! Vi invigde nämligen den nya D4 genuan, gjord enligt den gamla heavyns former, men med maximimått.

Karvalakki (Frida, Janne, Segelström) med tabbe på tabbe, inklusive 360 grader med spinnaker uppe och en ”kä`rank`” halvtonnare, som klistrade sej fast i oss på kryssen mot målet, kan var och en läsa om i referatet.


I ESFs Grande Finale (Frida) tog jag det lite för slappt och ”glömde bort” att vi hade en folkbåt med och den knep segern. Risken med för stora skilnader i mätetalen.