WIKSTRÖM SAARISTOKILPAILU, HSK
17.5.2003, Esbo ranking, LYS
(Besättning: Basti)

 Nu har det då börjat - kappseglandet!? Visserligen i rätt liten skala och i odrägliga förhållanden. I tid hade bara 3 + 3 båtar anmält sej och väderrapporterna hotade med 12-13 m/s och regnskurar. Regn kom det dock, i större mängd, först efter seglingen och vinden steg till 10 m/s i några byar först mot slutet. På startlinjen syntes dock 6+5, som hade gemensam start.  

Tävlingen är ibland lite tidigt på säsongen. Hur skulle det vara att i framtiden hålla den på söndag? Då får man en extra dag för att göra båten klar. Havskappseglarna r.f. kunde hålla sitt Vesileiri på lördag och deltagarna skulle sedan kunna testa sina lärdomar i tävling på söndag. Banan ger ju mycket manövrer.

Vi två deltagande ESF-skeppare förberedde oss på lite olika sätt för tävlingen. Ok, båda grejade på båtarna till sent på kvällen, men sedan for Amiralen hem och försökte bota flunsan med rödvinstoddyn, medan Daije (Dix, Elan 295) skötte nattvaktsjobbet i Amiralshamnen. Han hade dock sin son Basse till hjälp, som vakt och också i besättningen. På morgonen hade vi en dryg timmes körning med motor till Drumsö, i duggregn.

Seglingen inleddes med en lång läns i svag vind, vilket ju var rena giftet för oss på FiftyFUN (Comfortina Spec, av Daije kallad Extrem Ruiser), som var anmälda utan spinnaker!? Varför? Båtens länsblåsa skörades i Syysseilaus IMS-tävling i höstas och jag ville ha en helt ny, men den har inte levererats ännu (eget fel när jag inte i tid kunde bestämma hurdan jag ville ha). Vidare var vi bara två ombord (flere ville jag inte ha, med tanke på vikten på undanvind). Det har man ju lärt sej att besättningsvikten har stor betydelse på läns!?

 Startlinjen hade lagts perfekt, med kortare väg från det yttre/lä märket och där startade vi i det närmaste på skottet, med hyfsad fart och i klar ledning. Vindungen (FG 28), med högsta mätetalet i lilla klassen, kom dock snabbt fast oss med sin blåa blåsa och valde artigt(?) att gå förbi i lä. Ca 6 minuter efter starten passerade Donna (Inferno 31) som följande båt, på betryggande avstånd i lovart. Dix tog oss först efter ca 12 minuter!? Sedan följde en X-99 och en Dufour 334. Vi tog med stor tacksamhet emot denna "ringrostighet" från konkurrenterna. Men efter ca 30 minuter var vi sist i hela fältet och skepparen började förbereda sej på nästsista platsen (5) i klassen. Vi var verkligt långt efter klassens främsta båtar.  

Så vred vinden i mot och en spinnakerslör blev slör utan spinnaker i något ökande vind och Amiralen skänkte sin "gudinna" Ti en varm tanke. Fältet drogs förvånandsvärt länge av Vindungen före Donna.

 På kryssen var vi sedan mera jämnspelta med konkurrenterna och lilla klassens minsta båtar passerades snabbt. Dix blev visst tvungen att slå bort från störande båtar och fortsatte lite onödigt långt, medan vi kunde utnyttja ett motskift på den andra kanten. Följde en kort slör där Dix hade lite problem med att hissa sin spinnaker. På nästa läns hade vi åter Ti på vår sida i och med att vinden sakta ökade bakifrån. Vi gick med vår spirade genua utan att skära. På andra varvet gick ingen med spinnakern på den första slören och vinden var nu friskare. Läget började ljusna!? På kryssen var vi plötsligt rätt nära Donna när vi möttes. Dom hade hållit sej på vänster kant, medan vi, Vindungen och Dix valt den högra före Rysskär. Dix hade samtidigt passerat dem klart. Hade dom bytt försegel? (Amiralens sikt var begränsad p.g.a. att hans glasögon inte har vindrutetorkare och regnjackans huva begränsar också sikten!?) Vi behövde inte byta segel för vi hade startat med genua 1H (Doyles supergenua i D4) och trotts att vi inte kom upp riktigt till "target speed" (stagningen och problem med den nya häckstagstaljan) gick vi bra jämfört med de "snabbare" konkurrenterna. Ett väl beräknat sista slag gav oss ytterligare ca 100 m fördel jämfört med Donna och Dix och vi hade gått förbi dem i korrigerad tid. Tidtagningen till ledande X-99 blev lite osäker p.g.a. det långa avståndet och "annat att göra", men vi hade en känsla av att läget var rätt bra före en kort slör, en lång läns och trolig sträckbog till målet.  

På slören kunde dom inte använda spinnaker och på länsen fick vi ytterligare sakta ökande vind bakifrån (tack Ti!?) och när vi såg X-99:an runda mot målet bedömde jag att vi låg bra till. Vi prövade att gippa utan att skota över den spirade genuan och kunde åter en gång konstatera att om man styr så att genuan drar bra är farten minst lika bra med spirbommen i lä. Man måste dock gå aningen högre. Men absolut ett enkelt alternativ om man är lat eller det blåser hårt. Nu hade vi ju bara 10 m/s i byarna, men varför besvära sej och riskera en misslyckad gipp?

 Vi såg inte riktigt när våra snabbaste konkurrenter gick i mål, medan jag kämpade med att trimma storen av och an i den byiga vinden, men våra andra konkurrenter var inget problem.  

När vi förtöjt båtarna och gick till Blue Peter för en välförtjänt målgångsöl och en bit mat stack jag mej in på kansliet för att höra mej för när resultaten kunde väntas. De fanns redan där!? Det börjar bli ordning också på LYS-resultaträkningen J!? Hur det gick kan du se på vår avdelning resultat.

Men Basti och jag kunde skåla för jubelårets första seger! Vi fick dock stryk av lilla klassens Subway (Maxi Magic) och H-båten Falken i den inofficiella totalen, men det är ju bara statistik.

Segern kom nog rätt överraskande. Båten var inte helt i trim (men knappast de andra heller) och target speeden uppnåddes endast tidvis på kryssen. Att Dix kom tvåa var positivt, om inte helt överraskande med tanke på allt han gjort med båten. Med bättre start och lyckad taktik får man ta den båten på allvar i framtiden.

 Banan var den nya, som seglas två varv och inte korsar huvudfarlederna en enda gång. Det var dock synd att vinden vred lite mot väst. Kryssen blev därmed lite sned och sträckan till mål klarade väl alla utan att slå.  

Huvudorsaken med vårt deltagande var ju att få ett begrepp om båtens trim och få en uppfattning om ändringarna på den haft någon inverkan. På basen av IMS-mätningen torde den vara något lättare i fören och aningen vekare. En lättare för har man väl nytta av bara i sjögång och det hade vi inte nu. Att båten skulle vara vekare kunde jag inte märka. Visst hade vi tidvis lite för frisk vind för vår vikt, men det kontrollerade jag, som vanligt med storens skot och vagnen. Nu väntar vi bara på den nya extrema storen, (som enligt test dagen efter verkar få onödigt liten abborrygg?). Med den hade det nog varit aktuellt att minska segelyta!?

Hoppas att Ti är med oss också resten av sommaren, eller borde man säga säsongen!? Sommar är en osäker dröm i Finland när detta skrivs!?  

Nästa kappsegling för oss är på Suunto Cup IMS på lördag 24.5!? Då torde vi vara lite flere ombord, men seglen, i varje fall storen, är troligen de gamla. Hoppas dock att vi inte tvingas trockla ihop den gamla spinnakern!?

 

VERITAS PENTALA RACE

13.-14.6.2003 (Niku och Claes)

Nattseglingen 56,2 Nm

 

Ett bedrövligt dåligt deltagarantal ställde upp i årets Veritas Pentala Race, nattsegling. Endast 4 i LYS 1 och 5 i LYS 2. Så starten skedde gemensamt. Den tunga Esbo Hogland tävlingen hade tydligen tärt på intresset och några hade säkert utnyttjat sin seglingskvot av familjen för en tid.


 

Ca 30 min efter starten togs denna bild och först efter 60 min gick klassens största båt, en Dehler 33, förbi oss... Till detta behövdes ingen Ti. Det var bara att genast efter starten söka luckor i fältet bakom och där få fri vind. Hjälp fick vi ju när en del konkurrenter startade som "krattor" och Dehlern hittade två bleken redan i början.

 Ytterligare 30 min senare kom VindUngen (LYS 1.14!?) följa av Dix (1,16) och gick förnedrande hårt förbi oss. I jämna vindförhållanden. Dix fortsatte och när en 4:e del av tävlingen avverkats var de redan i en klar ledning enligt korrigerad tid.  

Så fortsatte tävlingen, i bl.a. dimma och bleke, tills det återstod ca en 4:e del. Då gjorde vi ett smartare vägval på en spinnakerslör och halverade försprånget. Endast en ökande vind räddade rymlingen från att i det närmaste bli omseglad. När ca 10 Nm återstod körde Dehlern och Dix in i ett bleke. Vi som kom bakifrån kunde se hur man skulle kör och fick fast dem och de följande 2-3 sjömilen drev vi alla tre mer eller mindre tillsammans.

 Vår taktik var att hålla oss nära Dix, som borde ha varit ca 5:30 min före oss i mål. Sista 7-8 sjömilen fick vi sedan segla i en ökande W-SW och alla fyra LYS 1:or kom i mål inom 3 minuter.  


Kytö Runt 22 Nm
15.6.2003 (Teddy)

 Deltagarantalet var nu klart bättre. Sex stora båtar och 13 små och därtill två flerskrovsbåtar.  

Söndagens segling blev sedan en "katastrof" för FiftyFUN. WC:n pajade igen och måste tömmas för hand och Niku försov sej och vi väntade lite för länge på honom. Teddy och Amiralen fick klara sej bäst de kunde, trötta som de båda var efter klubbhusets 90 års fest. Amiralen var klart i sämre skick och Teddy fick slita som ett djur med grejor och system han inte kände till.

 Innan vi hade den nya storen, som webmaster levererat just före kvällsfesten skulle börja, "monterad" och ett försegel satt och spinnakern dragande, var vi redan 0,5 Nm in i tävlingen och nästan en sjömil efter Doyle-stallets Dehler 33 Caramell och Dix var på god väg efter den.  

Trots att vi var bara två ombord och det kom några friska byar så att t.o.m. vi broachade en gång (p.g.a. att skepparen var trött och ouppmärksam) kunde vi som enda båt i klassen gå med spinnaker ända till Knapperskär och kunde fortsätta ända till Örskär utan att ta ner blåsan i mellan. Det sparade lite på de trötta besättningsmännens krafter. Dix tog god tid på sej att hissa sin spinnaker på nytt och vi rundade alldeles i häcken på dem.

 Sedan blev vi småningom, trots att det i början verkade som om vi skulle gå lika fort som dom. Dels för att vi seglade med focken i ca 10 knops vind och dels för att jag inte kunde koncentrera mej på hur vi skulle seglade p.g.a. att det hela tiden var så mycket som skulle göras ombord och vi missade klara vindbälten och skiften.  

Sedan blev det ju för oss att försöka ta chanser, också i lägen där man tyckte att det inte skulle lyckas - och det gjorde det inte heller för det mesta. Nästsista benet seglade vi igen som enda båt med spinnaker, utan problem. På segelskotningen på båtarna framför såg vi att det var klar spinnakerbog, men vi hade ändå hissat och gått så högt det gick och sedan skurit upp till märket med focken. Att inte X-99:an Zoo…m hissade är begripligt, Henrik seglade på tumis med sin fru och de hade redan haft några jobbiga spinnaker lägen. Nu kom vi galant till märket, men vad hjälpte det. Vi var ju så hjälplöst långt efter.

 På slutkryssen tog vi igen en chans, som slutade med att Vindungen kryssade förbi, trots att vi tidvis hade över 6 knop på loggen och bra höjd, vilket är över den maximala target speeden. Men är man i otakt med vindskiftena och redan tappat intresset…  

Dix seglade slutet bra och fick nästan fast Zoo…m och hotade t.o.m. Caramells seger, men fick ge sej. Vi vann "turistklassen" och blev med andra ord trea, med LYS-talet 1.16. Det slutliga domen kommer när man ser hur den nya storen inverkar på IMS-mätningen.

 Pokalen för bästa Esbo båt gick till Dix, med 2 och 1, före vår 1 och 3. Denna gång var det endast 5 esbobåtar som ställde upp i båda tävlingarna. Alla från ESF.  

Det nya storseglet står bra, men kunde klart ha varit större. Sprötet i masttoppen skall nu bort, som obehövligt. Nästa onsdag hoppas jag på bättre förhållanden för att bilda mej en ordentlig uppfattning om seglet.

 Denna segling har jag nu sopat under kölen och räknar inte med den i någonting. Den går som rtt "olycksfall i arbetet". Möjligen duger den som webmasters siande om ett hårt fall mot moder jord, så är den spådomen undanstökad, får man hoppas.  

PS: Båda seglingarna ingår i Esbo Rankingen. I LYS 1 leder FiftyFUN (1,1,3) med 22p före Dix (2,2,2) med 20p. Detta enligt Amiralens "huvudräkning". Huruvida FiftyFUN fortsätter i serien kan bli beroende på om LYS-talet stiger eller inte. Kanske FUN Star tar över? Ingendera ställer dock upp i Rysis p.g.a att den går under FM, som seglas i Hangö.

 

 

HELSINKI TALLINNA RACE - Club
(Bo-Erik och Puppis-Kalle)

 

På vägen till startplatsen visade Kalle en väderkarta på sin PC, som lovade svag vind från SO-S under natten. Tians radioväder lär ha talat om SO, men jag har mer eller mindre slutat höra på väderrapporter. Det finns så många olika källor att anlita, så jag brukar säga att alla kan hitta en rapport som passar dem!?

Starten blev lite illa planerad i en svag SW och vi hittade oss inklämda mellan Dolce Vita i lä och Dix i lovart. Dolce höjde kursen och pressade oss förbi begränsningsbojen, men vi hade så mycket distans till den att vi kunde fälla ner efter dem och nå startlinjen. Om inte Dix hade varit så hade vi nog gjort 360 grader i ett tidigt skede, vilket Dix gjorde något sent, och kommit bättre iväg. Nu gick vi efter starten för babords halsar västerut tills Tarantella slog och vi måste välja mellan att slå i lä om dem eller gå akter om. Vi hade rätt dålig fart ännu och det var därför lätt att välja att gå akter om och vi fortsatte mot Rönnskärs strand så långt vi vågade. Det var då klart att det drog bättre på den kanten.

När vi slog hade vi kurs rakt mot Tirgrund, som skulle ge oss sjölä för vågorna som kom från SO. Dom var stora när vi körde in till H:fors vid 15-tiden. På det slaget passerade vi ledande Laura (min Facil 355 XO på 80-talet) och gick till besättningens förfäran alldeles nära klipporna (till 10 meters kurvan!?). Ett kort slag västerut och så slog vi på Laura för att söka mera sjölä under Enskär. En "engelsman" på skotvinschen gjorde det lättare för konkurrenten att klara oss och med imponerande fart och höjd fortsatte båten tills den vid stranden kunde slå och gå för om oss. Dix som hade blivit ordentligt efter i början valde att gå längre västerut och fick så mycket vind att de trots motsjön gick förbi både oss och Laura. Tarantella gjorde ett dåligt vägval efter starten och den tunga båten hämtade sej aldrig mera och blev ytterligare efter oss när vi kom utanför Enskärs skyddande stränder. Vi igen blev efter Dix alldeles otroligt mycket på en kort stund. Den båten går tidvis väldigt bra och det är bara en tidsfråga när de vinner en IMS-tävling. Kanske lite mera "tur" skulle hjälpa!? Inte ens ett försök med spinnaker i en tillfällig svag NW hjälpte oss.

På något sätt kom vi förbi Gråskärsbådan, men sedan var det stopp. Loggen visade 00,0 i timmar medan GPS:n visade mellan 0,1 och 0,4. Tillslut märkte vi att GPS:n noterade vår avdrift i sidled mot öster med en ström. Vinden var 3-4 knop, som bäst, men det räckte inte för att föra oss framåt mot sjöarna. Med facit i handen kan man undra hur det hade gått om vi hade styrt mot SW-W, med sjön från sidan och låtit strömmen föra oss mot kasunen!?

Till slut kom det vind och regn från ett moln som kom från NO-O och vi kom runt kasunen med vår hårdvinds/slör spinnaker, efter att åter en gång ha rivit vår gamla länsblåsa när den hissades. Den nya vågade jag inte riskera i mörkret. Vi körde på "tracken" rakt mot Tallinna madal och tog sakta in på en båt som var något längre till babord.

Så mojnade vinden igen och Kalle somnade vid spinnakerskotet. När han vaknade kommenderades han i kojen. Vilket han accepterade efter lite protester. Han hade nämligen redan tidigare somnat vid pinnen. Vi fortsatte med Bo-Erik lutande mot bommen för att hålla den på plats. Vi hade på det sättet tyngdpunkten lagom långt framme för läns. För övrigt hade vi en besättningsvikt som var ca 100 kg under maximivikten, så jag hade faktiskt hoppats på lätt läns. Då "lurar" man regeln med lättare besättning än vad som står i mätbrevet!? Många fattar inte att lättare besättningsvikt verkligen inverkar på farten!? Så har vi ju den nya större storen…

Spinnakerskotning i "rekanväder"

Tog själv lä spinnakerskot och i huvudsak med det och rodret skotades spinnakern. Ibland använde jag givetvis också lovarts skot, som sitter på en självskotande vinsch. Det händer att bommen skotas akter om tvärs!? Har flere gånger under årens lopp konstaterat att detta är det bästa sättet att skota en spinnaker i riktigt lätt väder och speciellt i skvalpig sjö. Man samarbetar med sej själv och "läser seglet" på bara ett sätt. Om någon annan skotar och kanske en annan är på lovarts skot och jag styr, så är vi tre som tolkar seglet och det är inte alltid som dom tankarna går åt samma håll. Det är sällan man tar till denna metod för man kan få "gastförbundet" i nacken, men nu var ju skotaren så slutkörd att han måste få vila… Åter en gång följde jag min egen regel: bättre sakta mot märket än fortare åt fel håll", eller hur den nu lyder!? Vi gick alltså nästan på platt läns på märket. Inget skärande hit och dit!?

Vi drev bra och den fasttagna båten blev stadigt efter och en annan som låg längre söderut blev småningom omseglad. Så började det ljusnade och vi upptäckte en klunga på ca 9 båtar långt i lovart, som vi också tog in på, kom i jämn bredd med och gick tillslut långt förbi. De skulle ju ner där uppifrån!? Vi var nöjda för de måste alla vara snabbare båtar än vi. Alltså Club 1:or och möjligen Dix. Snart kunde vi urskilja klubbkompisens spinnaker. Men var fanns resten av 1:orna. Det fattades ett 10-tal.

Massor med båtar hade startat motorn och gått förbi oss. Hade dom gjort det också? Inte ens när solen gick upp kunde vi se några båtar långt framför oss.

Efter seglingen fick vi sedan höra att en grupp båtar fortsatt mot SO förbi kasunen och därifrån gått i bra vind till Tallinna madal och försvunnit "bakom horisonten". Tor Lundström, som vann Club 1, var i mål 4:17 och 2,5 timmar före 2:an Hilja (IMX 38). Vi blev bara 8:totalt och det var nog en besvikelse för arrangörerna hade hållit fast vid klassgränsen 660, så vår klass bestod av endast 8 båtar mot 25 i ettan. Så totalsegern var nog det jag strävat till.

Lill-Flinten och Stor-Flinten? Daije (till höger) kör allt hårdare med sin Elan 295 "Dix". Tvåa nu, men vad månne händer om han trimmar hårfästet ännu litet bakåt?

 
Vi var i mål ca 10:20, efter 15 timmars segling, som första i klassen. Troligen det senaste jag någonsin gått i "väskan" i denna tävling. Daije på Dix som blev tvåa anser att vi haft tur!? Har han inte ännu hört talas om Ti - och hennes signaler har vi förvaltat mycket väl, anser vi.

Daije förklarade att tians väderlek hade lovat SO och därför for dom dit söderut för att möta den. Eget fel om man tror på väderspådomar!?

Sista biten mot mål gick vi med vind från ca SW, som sakta vred mera mot W och vi gick på spinnakerslör i mål. Mitt på dagen kom LYS-båtarna (alla utom en, som kommit lite efter oss!?) samma sträcka på platt läns. Så nog var det ett race med växlande vindar.

Förresten, hade någon en väderprognos som stämde in på denna tävling?

Så undrar jag varför så många IMS-båtar ställde upp i LYS. Är det nu inte en stor fördel att få starta tidigare, samtidigt med konkurrenterna, och komma tidigt fram? Eller är konkurrensen i Club för hård för er?

Fusk!?

Som så ofta i denna tävling går rykten om båtar som kört med motor och ändå gått i mål!? Många är oidentifierade men en har nämnts vid namn i ryktesfloran. Samma båt lär också tidigare år ha misstänkts för dylikt!

Så finns det dom som seglar med motorlanternan på för att se genuan i mörker. Det är inte heller tillåtet!?

Segraren i en LYS-klass lär ha gått på fel sida om sista pricken. Någon konkurrent lär ha tyckt så och någon i en annan klass hade sett det men inte brytt sej om att protestera…!?

Utan protester blir inte sådana beskyllningar klarlagda. Den som struntar i att protestera i sådana fall bidrar till att fusk fortsätter, om det nu förekommer …!?

 

 

HSK - ESBORANKINGDELTÄVLING 7.9.2003
(Niku)

Vädret vid startögonblicket var likt föregående dags. Av erfarenhet vet vi att 35:an inte gillar så svag vind, så förväntningarna var inte speciellt stora.

"Arrangörernas skräck" har just glidit förbi. Någon räknade till 12 personer ombord på Aquavit, och alla skall ju ha pris. Kanske hade dom vunnit om dom bara varit 6 i detta lätta väder!?

Foto: Amiralen

 
Starten lyckades till 100 %. Vi närmade oss det klart fördelaktigare yttre märket litet innanför linjen. Bakom oss hade vi Marietta, som under sig hade Aquavit, landets snabbaste IMS-båt. Skottet gick när vi hade en dryg båtlängd kvar till bojen, men IMS-racern gled givetvis lätt förbi oss i lä. Spinnakrarna drogs upp och vi drev sakta i riktning mot Husunkivi. En del skärande mer än andra.

Tur att vi inte hade bättre vind konstaterade Niku, för en snabbfärja kom ut ur Västra hamnen lite efter starten.

Säl i lä

Ganska snart tog spinnakerföret slut när man kunde ana vind från SO (åtminstone på en del ställen) och vi fick kryssa en stund tills den dog ut igen. Sedan kom vind från S och man kunde åter gå på kurs. Marietta (Inferno 31), en Rondo och Panasonic (Scanner 38) hade gått förbi. Så tog vinden slut totalt en stund, tills det tillfälligt kom en liten fläkt från SW. Den lyckades Dix (Elan 295) till en början fånga bättre än alla andra; båten drog igenom hela fältet och lugnade sig först efter Husunkivi. Marietta parerade attacken med att som enda båt hissa spinnaker och fick därmed ett skapligt försprång, som säkert var grunden till deras seger. Men vi var mera intresserade av att försöka få en ny skymt av sälen som Niku sett! X-99:an Zoo...m kom också bakifrån och passerade oss i lovart just som vi hade tänkt nappa Dix.

Lite efter starten. Från lä Tarantella, Panasonic och Marietta.

Foto: Amiralen

 
Ungefär då såg vi hur Aquavit, som redan var på väg mot Gråhara, fick god vind från SW. Samtidigt låg Panasonic, som gått österut, totalt stilla. Taktiken var klar. Genast mot SW, efter Marietta, när vi kom till isbojen som måste tas. Så gjorde vi och gick mera in i vinden än någon annan och kunde sedan gå lätt skotade med god fart mot Gråhara. På detta passerade vi och lämnade både Dix och Zoo…m långt bakom oss och tog kraftigt in på Marietta, som inte gått så långt in i den nya vinden. Också Falco (Athena 34), som tidigare gått förbi oss, togs fast, men de gick lika fort som vi den återstående kryssen.

Först på slören mot Rysäkivi lämnade vi den och t.o.m. Zoo…m, som åter kommit nära oss. Trimmade lite seglen på denna bog och tog några bilder. Så slumrade jag till en stund i pulpitens och genuans trygga famn.

Följde en kryss med långa babords slag i klart ökad vind. Nu skulle klubbkompisen tas fast.

Navigationsmiss igen!?

Vi sträckte just över Rysskär och framför oss någonstans hade vi ett grund NNW om ett S-märke. Jag hade solen i ögonen så hade inte ännu sett pricken, som jag visste om och var beredd på att vi måste tackla på något sätt, när Niku, med sjökortet i handen konstaterade att vi kommer rätt nära stenen. Ville helst gå N om grundet, som Marietta gjorde. Problemet var bara att vi gått lite högre än dom.

Vi hade inte PC:n på, så jag berättade för Niku vilket program han skulle välja och hur han skulle göra för att få GPS-kontakt. Han lyckades inte, för jag glömde berätta om knappen på elpanelen. Han kom ut och konstaterade att om det grundar upp så är det bara att fälla. Så gjorde jag, men det smällde ändå (lätt) efter en stund. Varför har man inte datorn på från början? Kanske man lär sig så småningom? Och varför är en del prickar så långt från grundet att det är svårt att bedöma var det är?

Vi slog utåt, efter konkurrenten, när vi åter var utanför 10-meterskurvan. Marietta slog snabbt tillbaka och jag beslöt att gå lite längre. Dels för att det verkade blåsa lite bättre längre S-ut och dels för att det kom en massa turister seglande i mot och det kunde inte vara helt fel att gå i lovart om dem. Gick emellertid något för långt för vinden vred något med och Zoo…m kom upp underifrån och lyckades till slut spegla ut oss. Marietta gick vi dock förbi och var åter trea "i klungan", fast Aquavit såg vi ju inte mera.

Zoo…m har utnyttjat vår miss att gå för långt och kom underifrån och speglade ut oss till slut.

Foto: Nicke Rostedt

 
Följde en lång spinnakerbog till mål, där vi förtvivlat försökte få fast Zoo…m, men vi kom bara nära i ett skede. Vi slutade 4:a efter Marietta, Aquavit och Falco. Femte blev Dix, som innehar ledningen i rankingen före Marietta och Falco. Är mycket tillfreds med att en familjebåt vann!

I lilla klassen tog Vinhamia (JOD 24) sin 3:e raka seger i Esbo-rankingen och leder med två poäng före dagens tvåa Peto (My). Trea var H-båten Falken före Prisca (Albin Expr.), Lill Freya (First 24) och Vindungen (Finngulf 28).

En skön dag till sjöss var över, när vi kom till Amiralshamnen på kvällen, och skepparen var nöjd med dagen. Dock inte gasten?

Sista rankingseglingen är Syysseilaus 13.9.

 

 

SYYSSEILAUS LYS 13.9
(Bo-Erik, Glurpen, Steffi)

 

Bra arrangemang, men…

Arrangerande EMK, som brukar sköta arrangemangen utmärkt bra, får här ett "citronpris" av Amiralen. Dom envisas med att låta anmälningstiden gå ut på fredagen veckan före och efter det krävs dubbel (!) anmälningsavgift. Kan inte se någon godtagbar orsak till detta förfarande. Utan undantag kan man anmäla sig till de andra Esbo LYS-tävlingarna ännu på tisdag och efteranmälningarna tas med glädje emot t.o.m. lite före skepparmötet. Endast en H:fors förening brukar hota med högre avgift. Huruvida de verkligen också kräver in avgiften vet jag inte. I år blev bl. andra Amiralen tvungen att punga ut med 40€, lika mycket som en IMS 1:a betalar i Veritas Pentala Race! IMS 3 betalade 30€. Hutlöst och meningsöst! Förra året tog dom sitt förnuft till fånga och accepterade tisdagsanmälningar! Mitt deltagande var faktiskt av denna orsak osäkert ännu på torsdag, då vi var bara tre i besättningen. (Som pris fick vi varsitt snapsglas, så prisen kan inte vara orsaken till avgiften!)

Seglingen går ju traditionellt som jaktstart. Tid på distans, men inte med olika vindtabeller. Tiderna räknas inte heller om i efterhand, oberoende av den slutliga vindstyrkan. Första starten är redan 11:00, vilket ibland kan vara lite tidigt med tanke på att vinden ofta är svagare på morgonen. Då blir de små båtarna lidande. Denna gång blåste det dock hyfsat genast från början, om också rätt ojämnt. Redan klockan 19:00 avslutas tävlingen.

Som regel startade båtarna ju rätt bra, ensamma som dom för det mesta var. Redan på länsen/slören mot Melkö, kunde man konstatera hur ojämn den W-NW-liga vinden var. Lokala pustar kom här och var och till synes utan något klart mönster. Tyvärr blev det också mycket lite kryss, vilket är förvånande med tanke på banans cirkulära karaktär, som dessutom seglas åt båda hållen.

Trött Amiral

Hade sovit mycket dåligt under natten. Somnade nog bra, men vaknade snart igen efter någon underlig dröm och så blev det inte mycket sömn mera. Utslaget från överklagan över protesten i GR hade nämligen kommit och det beskedet var inte positivt och är fullt med underligheter. Kände mej förtvivlad och hjälplös!

Vi hade min f.d. Facil 355 XO som startpartner, eftersom "sommarvillan" och den har samma LYS-tal. Lyckades samla mej och gjorde en bra start före dom, mera i lä där linjen var fördelaktigare och båda tog snabbt in på en Finngulf 36:a som startat lite tidigare. Laura (Facilen) tog dem i lovart och vi i lä, men dom gav inte upp så lätt och tog fast oss med en privat vindpust. Vid första märket rundade emellertid Laura först, just före oss och dom ökade något på försprånget till isbojen S om Melkö.

Vid rundningen till "kryssen" mot Rysskär hamnade vi sålunda rakt bakom dem och jag trodde att vi var tvungna att slå bort och gjorde det. En felbedömning, skulle det visa sej. När vi slog strulade det till sej vid masten och vi fick knappt upp farten innan det var skäl att slå tillbaka, för det förelåg risk att man skulle sträcka. Så kunde vi snart konstatera att vi gick märkbart högre än konkurrenten och sträckte tidvis för högt.

Benet slutade med att vi kom klart före Laura, men vi kom inte riktigt upp till märket. Lite smolk i bägaren fick vi av att en 8mR redan fått fast oss och hölls bakom enbart p.g.a. att den blivit i vår spillvind. På den lösa sträckbogen N-ut mot Rönnkobben tog dom sedan oss genom att gå i en båge i lä och gick stadigt ifrån oss. Rätt deprimerande att redan bli omseglad efter en fjärdedel av banan!

 

Mariettas story så långt (saxat från ett klubbmail):

Efter en hyfsad start (som första i LYS 1. Amiralens anm.) lyckades vi ta oss förbi huvudklungan (d.v.s. 1.13-1.14-båtarna i lilla klassen) "just in time" för att få innerplats vid märket innan Melkö. Vi hade valt att gå utåt på länsen och vann klart på det över t ex Vindungen och Lucky Seven som gippat norrut, medan båtarna som startat senare hade mindre vind. Den blå Inferno 29:an gjorde dock en lika bra läns som vi. Efter märket kunde vi sedan rymma iväg i fria vindar medan klungan störde varandra på de efterföljande sträck- och kryssbogarna. Det var ganska avgörande. Skiften var ju rätt stora ca 20-30 grader men denna gång gick vi inte på några större minor från dom.

 

När det var dags för Dix att starta, dryga 2 min senare, tog vinden en liten paus, kunde vi konstatera från FUNStar.

Skörad genua

Vid vår stagvändning vid Rysskär gavs inte genuaskotet ut genast och jag gjorde troligen samtidigt en lite onödigt snabb stagvändning (hon lyder roder litet för lätt!?), så spridaren rev ett stort hål i genuan. Spridarförstärkningen hade jag tydligen satt lite fel också. Segelmakar-Steffi konstaterade att genuan kanske håller, när det gick upp för honom att vi inte behöver slå. Så gick det också och på den efterföljande korta spinnakerbogen byttes genuan ut mot 32:ans D4 Heavy. På nästa läns lappades sedan hålet.

 
 

Marietta-Nicke fortsätter:

Den andra avgörande etappen var ut till Rysskärspricken från Rönnkobben där vi lyckades (som enda båt utom dom före oss i lilla klassen?) klara märket utan att behöva ta ner spinnakern då vinden vred emot. Farten led visserligen lite, men vi vann nog mera på att inte behöva göra segelmanövrar och packa spinnaker. (Vi på FUN Star packar inte alltid vår spinnaker utan hissar direkt genom nedgångsluckan. Nicke har blivit en häftig spinnakerseglare! Vem månne är hans förebild? Amiralens anm.).

 
 

På FUN Star tog vi också ner spinnakern, när vi såg vad som hände framför oss. Vi hade ju vår stora länsspinnaker uppe och en skarp slör i den rätt friska vinden hade nog slutat med problem för "sommarvillan". Genuan var ju dessutom redan hissningsklar.

Efter Rysskär följde en platt läns, vinden hade ju vridit till nästan SW, och under den tog vi kraftigt in på Dix, som ledde rankingen och förväntades vinna den. 8:an hade gått förbi Marietta, som dock hade ett allt för långt försprång för att vi skulle ha en chans att få fast dem, eller… ?

 
 

Från Marietta:

Men tävlingen avgörs ju inte förrän på mållinjen. Mycket riktigt, som så många gånger förut i denna tävling tänkte jag verkligen bränna propparna på slutet när konkurrenterna Dix, en Avance 36 och FunStar plötsligt kom ikapp oss efter Ormholmen med mera vind. Vad göra? Vinden skiftade upp till 40 grader med väldigt lokala pustar. I sista stund tog vi beslutet att slå västerut, bevaka Avancen och lämna FunStar obevakad. Denna gång gav det utdelning och vi kunde hålla andraplaceringen i mål.

 
 

Vi kunde gå på gränsen mellan vindarna och fick höja och sänka hela tiden och hade skaplig vindstyrka för det mesta. Att slå efter Marietta, som gått just för om oss, var ändå ett alternativ. Dix hade också slagit, men gick då klart akterom oss. Framför oss hade 8:an god vind och i lä framför gick lilla Myn Peto med god höjd och fart så jag valde att fortsätta och vi var nog före Nicke och Avancen i ett skede, när det visade sig att vi skulle sträckte till målet. Men dom hade något bättre vind och aningen lägre kurs, där de gick kanske 100 m i lovart. Den vinden höll dom dock för sig själva och delade inte med sig åt Dix, som var rakt bakom dem. 50 m högre upp hade kunnat ge en andra placering åt oss. Den höjden hade vi ledigt kunnat ta i ett tidigare skede, men såg alldeles för sent vad som hände Marietta och Dix, bakom vår genua. Jag sov alltså!?

Vi slutade 4:a för fjärde gången i rad nu, efter att med knapp nöd klarat en IMX-38, som spurtade kraftigt! När skall den serien brytas?

 
 

Ännu en gång Nicke:

Dagens stora överraskning var ändå rankingresultatet. Jag hade inte en tanke på att kunna hota Dix' placering, men poängberäkningssystemet var nu av annan mening. Hatten av för bra kämpande i varje fall!

 
 

ESF:s Marietta (Doyle-stallet) vann Esborankingens LYS 1 med 0,5 poäng till godo på klubbkompisen Dix, Daije Wikström, som allt jämt verkar att vänta på lite god tur! Falco, Teuvo Lybeck, Me, kom på tredje plats. Amiralen nådde sin målsättning: att samla mest poäng, men inte vinna rankingen. Precis som förra året.

Också i LYS 2 gick segern i rankingen till Doyle-stallet genom Vinhamia, Timo Svärd, HSK (2:a i Syysseilaus efter Sunrise). 2:a blev Peto, Riku Ruoholahti, MSVK och 3:e platsen gick till VindUngen, Palle Eklund, HSK. ESF:s LYS-veteran Lill-Freya fick nöja sej med 4:e plats.

Hur det går i Aktivitets- och lagtävlingarna är ännu lite osäkert. Enligt Amiralens egna kalkyler ser det ut som HSK skulle fara iväg med det förstnämnda, vilket skulle vara första gången som ESF förlorar det priset. I lagtävlingen är det så jämnt mellan HSK och ESF att jag inte vågar utnämna någondera till segrare.

 

 

 

MISSION PÄLSREGATTAN - INTE BARA KAPPSEGLING
(Besättning: Alldeles för många östnylänningar!?)

 

För oss börjar detta evenemang redan på fredag eftermiddag. Amiralen kör båten till Brunnsparken där webmaster och en flicka brukar stiga på. I år blev det snäppet bättre, två flickor!

Siri (5½ år) och Saga (nästan 9 år) hade en angenäm, men kanske litet sval seglats till Borgå tillsammans med "Farbror Tommen" och pappa webmaster.

 
Vinden var hyfsat frisk från W-SW och vädret till en början rätt soligt. Senare blev det disigt och solen kunde inte riktigt göra sig gällande, så det var nog lite kyligt. Vi kunde segla med hyfsad fart största delen av färden och kom fram redan 18:40 till Borgå, 20 minuter före tidtabellen. Under resan serverade webmaster köttbullar med bl.a. rikligt med hälsosamma grönsaker. Lite rödvin värmde skönt till maten.

Webmaster blev avhämtad med bil och förde flickorna till farmor. Steffi "Segelström" kom tidtabellsenligt från Lovisa och installerade sej ombord, men Blomman och Glurpen hade fastnat hos den förstnämnda och kom hela 25 minuter försenade, trots att de var medvetna om att Amiralitetets flaggskepp skulle anlända i förtid! (Östnylänningar! Skyllde på 5 % tidsstraff pga felaktigt startad vinflaska.)

Webmaster Jonte, Blomman, Steffi "Segelström" och Glurpen funderar på vad man skall äta till vinet.

Foto: Amiralen

När alla äntligen var samlade dracks lite rödvin igen innan man enades om vilken krog som skulle få äran att förpläga oss. Glurpen hade "beställt bord" på många ställen och från ett ringde man t.o.m. och frågade om vi kommer. När svaret blev negativt stängde dom för kvällen! Vi hade valt en spansk krog i gamla sta´n. (Blomman läser spanska som bäst och Amiralen talar ju flytande - flere ord!) Det blev "Borgås bästa spanska pepparbiff" och vino tinto de la casa.

Så fortsatte vi mot Pub Glory Days, men inte kan man ju gå till bara ett ställe, så vi tog Sevilla på vägen.

Falska rykten

Som den vakna läsaren har märkt sprider webmaster synnerligen grava rykten om Amiralen på paradsidan!? "Sistförlidna veckoslut nådde Amiralen - krypande på alla fyra - longituden 25° 39,902' (= toaletten på pub Glory Days i Borgå)"!

 

Att detta är "bull shit" och inga "faställt fakta" är ju lätt att förstå! När nämnda brott skulle ha skett var webmaster redan hemma hos sin mor och sov! Att någon av de andra närvarande skulle ha vittnat är lika omöjligt. Dom var nämligen inte i sådant skick att de hade kommit ihåg ens något så roligt. Och detta är inte elakt förtal, det bevisas av gastarnas drömlika rörelser, också i kritiska lägen under tävlingen!? Det är "fastställda fakta", som t.o.m. motparten har vittnat om!? Men, kanske webmaster inte alls var hos mor på natten? Under tävlingen var han nämligen i det närmaste lika frånvarande som de andra gastarna! Några hot om rättsliga åtgärder eller tävlingsförbud är inte nödvändiga. De kan inte annat än medge!? V.s.b.

 

Rookie of the Year = Tom "Glurpen" Rosbäck och Amiralen begrundar rödvinets kvaliteter.

 
(Nog är det ju underligt att man på senare tid inte har hunnit göra annat än förklara var beskyllningarnas "fastställda fakta" är felaktiga och försöka hjälpa… Hm, bäst att hålla käft!?)

Tävlingen

Det kunde man ju ana, att dom som inte sov ombord skulle knorra om den tidiga avfärden. Men förvånandsvärt nära (endast en minut efter) den utsatta tiden klockan 9 kom vi iväg! Men inte hann vi till skepparmötets för det (det gjorde inte så många andra heller, så det hade skjutits upp).

De 11 båtarna i lilla klassen startade 12:00 och då blåste det dryga 10 m/s från S-SO. Vår start var 10 minuter senare. Vi valde FiftyFUNs D4 fock och orevad stor, vilket visade sej vara ett bra val.

Protesträdsla

Som jag tidigare har konstaterat har jag blivit rädd för "protestsituationer". Det började redan under FM:s banseglingar där jag några gånger gav plats vid rundningar, trots att jag hade rätten på min sida, bara för att inte hamna i protestrummet. Nu valde jag att inte starta vid den fördelaktigare högra ändan, för att undvika den väntade rusningen där. Utan längre ner för styrbord. Vi var 22 båtar i vår klass!

En Haj 2000 fällde sedan ner på oss längs linjen och jag fällde snällt undan och kom därmed ännu lägre ner. Lite efter starten tappade en framför varande H-323 höjd jämfört med oss, och jag bromsade upp och lät den falla ner framför. Igen utan att ens skrika åt dem. Sedan var vi helt fria och kunde börja kappsegla!

Kom, såg och segrade

Sponsorn klagade över att exponeringen var dålig, då FUN Star seglade ifrån de flesta av sina konkurrenter på nolltid (bilden arrangerad).

 
En snabb koll på fjolårets totalsegrare, en Albin Express, gav vid handen att den, efter en start i rätt ända, ganska fort slagit mot hamnanläggningarna i Sköldvik. Det hade inte utfallit speciellt bra, och vi var redan omkring 200 meter före dem. Det var alltså kryss, men med betydligt längre babords slag, de 3 första sjömilen till det första märket. Dit kom vi redan som klar första båt i hela fältet! Några båtar kan ha förlorat lite p.g.a. att en tanker beslöt att starta från hamnen just när vår klass passerade. Sedan följde en lös sträckbog, en slör utan spinnaker (byte till genua tog ca 10 minuter med 3 gastar på fördäck!?) och en läns, innan motsolsvarvet runt Kalvön var fullbordat.

Återstod en lång bog som tidvis seglades med ganska hårt skotade segel. En kort slör utan spinnaker, sedan 100 m kryss och därefter målrakan, som igen var en litet öppnare bog. Så 30% kryss hade vi inte, trots att det står så i resultaten.

I början av länsen österom Kalvön hotades vår position som etta i fältet av en Guyline 125, men dom hade inte bråttom med att få upp blåsan och deras gipp mot slutet av bogen misslyckades, så vi fick lite andrum. Så fort det var full kryssbog gick vi bättre, men när det öppnade var dom klart snabbare med sin rullgenua och 1,25 mot vårt 1,22 i LYS-tal. På den långa sträckbogen mot Bodö kom de redan förbi oss i lä, men kunde inte hålla höjden.

I sista stagvändningen mot målet sov visst "Segelström" stående och glömde att ge ut skotet, som han hade i handen. Resultatet blev att D4 genuan (lånad från FiftyFUN) revs lite. Ingen panik! Den skulle hålla till målet och Segelström kunde reparera den själv. Detta bara som ett exempel på "slöa östnylänningar" i seglingen. Vanligtvis är det bara skepparen som reagerar på sådant, men denna gång undslapp det även webmaster, yngst ombord med sina 46 år, ett småleende ibland.

Var övertygad om att vi skulle bli omseglade av Guylinen på slutrakan, men nu vaknade Glurpen och började skota genuan. Därmed fick han också Segelström vid storskotet alert, och genom att påpassligt ta de nyckfulla pustarna före målet lyckades vi knipa "line honors" och därmed en liten prestigeseger. När det gäller så vaknar ju tydligen t.o.m. en östnylänning!?

Vi vann i korrigerad tid med 4:19 före en Joe 36 (ingen överraskning med så lite kryss) och Guylinen. Bästa i lilla klassen var en Guy 22 som kom 8:a totalt.

Fullständiga resultat hittar du i avdelning "Resultat".

Funderingar

För en besättning med medelåldern 52 år i en "sommarvilla" med lånade segel från lilla syster var vår prestation skaplig.

"Från Pälsregattan klockan fem
herr Amiralen seglar hem."


 
Med så lite kryss och mycket sträckbog fanns det alla chanser att förlora mot någon slör-båt.

Den på förhand sett tuffaste rivalen, X-99:an Zoo... m (Henrik Andersson), dök aldrig upp till start.

Denna gång hade det nog varit bra att tvinga alla att segla medsols och helst utan att runda första märket. Många konkurrenter hade smutsigt botten. Det hjälpte oss.

Klassindelningen förundrar fortfarande. Dubbelt mera i stora klassen. Borde hellre vara tvärtom.

Hade Troil Marins flagga i akterstaget, men sponsorns representant var inte nöjd - ingen såg ju den när konkurrenterna var så långt bakom!? Turha reissu?

Övergiven av alla östnylänningar såg jag mej tvungen att skippa prisutdelningen för att hinna hem innan det blev mörkt. Och 19:30, rekordtidigt, landade jag i Amiralshamnen. På söndagen var jag på talko i där.

På måndag kväll beslöt jag att det får räcka för i år! Inget Karvalakki för mej! Börjar visst tappa sugen!?

Mission completed!?

Trevlig höst, vinter och vår!