SUUNTO CUP IMS, HSS/M
(Jonte, Janne, Niku, Peter)

 På kvällen före start var Amiralen ett nervvrak. Ingenting fungerade ombord. Visserligen hade Puppis-Kalle fått PC:n att hitta GPS:en, men t.ex. topplanternan och motorljuset hade slutat fungera, lilla Navcentern (vår reservplotter) fungerade bara delvis, Navcenter 500 som gick sönder senaste sommar har Kalle inte ännu lyckats få i skick, båtens trim?… Kvällen avslutades med att jag tappade mitt nya mätbrev med kopior och ödde över en halv timme på att söka dem. Först när jag kom hem hittades de bland "bråten" på golvet i bilens baksäte. Inte blev humöret speciellt mycket bättre på vägen till starten heller...

 

Länge fick vi vänta i dimman innan starten kunde ske. Problemet var väl närmast den dåliga sikten. Hur hittar man ett kryssmärke vars position är okänd? Tillslut lättade dimman något och vi skickades iväg. Starten lyckades hyfsat för oss för styrbord i mycket svag SW, ungefär på mitten av linjen. Dix ( Elan 295) och Crescendo (One off ½-ton) var dock något före oss, längre fram på linjen. Tarantella hade blivit under oss och tappat farten totalt. Klubbkompisen Puppis (Optima 101) startade någonstans bakom oss, men slog genast västerut dit också Tarantella och Juanita (Inferno 31) sökte sej. Såg inte då någon orsak att stagvända utan försökte förtvivlat hitta trimmet för att nå target speeden, som var allt för låg. Men inte gick nu de andra nämnvärt hårdare heller.

Vi såg inte kryssmärket då ännu. När vi sedan hittade det var också vi på väg västerut och märkte att Puppis gått bra när de kom söderut. Det var tydligt att det blåst bättre på den kanten, där alltså Juanita och Tarantella hade försvunnit i dimman. Men ditåt kunde vi inte gå länge eftersom märket var söder om oss och för mej var det självklart att det skulle lämnas till styrbord. Kunde inte förstå varför Tarantella och Juanita höll sej så långt från märket, som de omöjligt kunde se. Förklaringen kom på prisutdelningen när de berättade att de sett det före starten och konstaterat att det var så rakt på linjen att "det behövde man inte ta". Hmm!? Så kan man ju inte tänka när det finns en regel 28,1 (..så att ett snöre föreställande dess kölvatten… när det sträcks skulle ligga på föreskriven sida av varje märke och beröra varje rundningsmärke.)

Så blev också jag tveksam när navigatören meddelade att märket nog är mycket nära linjen mellan starten och märke två. Men en sida måste man ju bestämma sej för... Crescendo rundade först, men lämnade märket om babord. Dix lämnade det om styrbord liksom vi och Crescendo vände om och tog det som vi och tillslut gjorde Puppis det också. Den sistnämnda förlorade verkligt mycket distans på den manövern. Han hade tyckt sej se en flagga på startfartyget som skulle betyda att märket skall lämnas om babord. Sådan fanns ju inte.

Långt senare skymtade vi Juanita komma söderut långt före oss och också Tarantella var klart framför, men fortsatte på sitt slag och lät oss gå till den bättre vinden på högra kanten. Följden blev att vi kunde slå på dem när vi möttes nästa gång. Då hade Juanita försvunnit helt i dimman, nu på södra kanten. Så såg vi Tarantella försvinna i dimman på väg underligt långt västerut, medan vi sökte oss söderut mot nästa märke. Swanen blev otroligt mycket efter oss på denna manöver. Förklaringen fick jag också på prisutdelningen. Dom hade rundat fel märke och fattade först sent att de förväxlat WNW med N!? Vi tackar för den gåvan!

Efter kryssen följde en spinnakerslör mot Rönnkobben där vi lyckades passera Dix i den klart friskare vinden och mot slutet av den skymtade vi Juanita, som höll på att hissa spinnakern. De var ca 3:45 minuter före oss, men ökade något försprånget på den efterföljande länsen och slören.

När andra varvet inleddes fick Tarantella äntligen fast oss och gick förbi genast när kryssen började. Vinden var då 14-19 knop. Nu skänkte jag Juanita en avundsjuk tanke. De fick segla helt fritt i ensamt majestät. Dix hade gått förbi oss i lovart på spinnakerslör efter att ha kört fast oss på länsen så att vi inte kunde gå som vi ville och på kryssen gick han så högt att vi blev tvungna att slå bort. Vid nästa märke tvingades vi gå för långt för att inte bli störda av Tarantella, som hade Dix ovanpå sej… Sedan kom vi igen i ett sådant läge med Dix att jag tvingades gå för högt med tanke på target speeden. Att slå bort var inget alternativ eftersom vi gick i det närmaste rakt på märket. Är det vår höjdtagningsförmåga som försvunnit eller gick Dix för högt?

Andra spinnakerslören mot Rönnkobben gick nu i klart friskare vind än den förra och Dix hade problem att hålla höjden, enligt min åsikt åtminstone delvis p.g.a. fel placerad besättningsvikt. De fick tillslut byta till focken och vi gick förbi och lämnade dem så mycket att vi fick vara ifred resten av banan, som vi seglade med spinnaker, med undantag av några hundra meter. Vår hoptrocklade blåsa gav efter nära det lappade stället i toppen, när vi skulle visa hur man spinnakerslörar!? Genuan var uppe samtidigt som det skörade seglet var bärgat. Slörspinnakern på däck och sedan hissades den med genuafallet. Sista biten mot målet var sedan platt läns i vind på endast 6-8 knop, men trots vår mindre blåsa tog Dix inte nämnvärt in på oss. Varför?

Utan att se dem gick vi i mål 5:41 efter Tarantella som var 33 s före Juanita, men vi vann glädjande med 33 s före Swanen och 1:54 före Juanita. Totalsegern var också vår, och den är lite mera officiell än i förra LYS-tävlingens J!? Amiralens stress, som nog lättat redan under seglingen, var som bortblåst.

Däremot har Segel-Ström fått tilläggs press på sej!? Hur skall han våga sy nya segel åt oss när vi vinner med de gamla trasorna, menade han!?

Vår webmaster fick en mer än ordentligt inkörning i sin nya tjänst som navigatör, men vi hittade genom banan utan nämnvärda problem. Lite borde kanske kommunikationen mellan honom och Amiralen finslipas och så borde han lära sej hur man får nav.data på Multiinstrumenten, någonting som vi nu inte ens har hunnit tänka på ännu.

Åtminstone två seglare har meddelat att de är nöjda med resultaträkningen! Sådant händer sällan!? En är Puppis-Kalle, som med fog, är mycket besviken i övrigt!? Behöver jag tillägga att jag är en tredje nöjd!?

Banan och efterspelet

Några större problem med navigeringen har jag inte hört om att någon skulle ha haft, trots dimma av varierande täthet under hela tävlingen. Bästa sikten var ca 1 Nm, men ofta var den bara 0,2 - 0,3 Nm. Största problemet utgjorde kryssmärket och närmast hur det skulle rundas. När vi gått i mål satt jag mej bakom PC:n för att försöka bilda mej en klarare uppfattning om läget, men vi hade ingen klar markering på var märket varit. På resultaträknarens maskin såg man dock klart att vi rundat rätt. Märket var knappt men klart på södra sidan. I vår klass lämnade två båtar in protest mot rundandet, när de insåg att arrangörerna, som noterat vem som rundat märket, inte tänkte skrida till åtgärder. Protesterna behandlades dock inte enär protestflagga inte hade visats. I IMS 1 torde en protest om samma sak ha behandlats, men inte godkänts.

Enligt obekräftade uppgifter var motiveringen att oberoende på vilken sida man passerade märket uppfylldes banbeskrivningens "kierretään niin, että ei vanavesi muodosta silmukkaa merkin ympäri jatkaessa seuraavalle merkille". Om så var fallet undrar jag om kappseglingsreglernas §28,1 inte mera gäller!? Märket behöver ej vara långt från linjen för att nämnda beröring ej kommer att ske, enligt en enkel seglares mening!? Medger dock att dimman gjorde det svårt att avgöra saken, men märket hade en föreskriven sida och den hade man kunnat enkelt bestämma om man hade haft XTE-funktionen på i sitt nav.program! Det igen hade ju förutsatt att man är nära märket!!!

(Enl. obekräftade rykten har också minst en ombord på en av de två som inte ens gick nära märket, efteråt sagt att de medger att de rundade fel).

Nu bör man dock betänka att det var dimma. Det ledde till att arrangörerna lade märket på mycket kort avstånd från starten (<0,5 Nm?), för att vi skulle hitta det. En bra lösning, men tyvärr blev avståndet i sidled därmed betydligt mindre. Hade sikten varit bra hade man dessutom kunnat sätta märket lite mera mot sidan, men i dimma är det inte att rekommendera. Bästa lösningen skulle dock ha varit om seglingsföreskrifterna hade innehållit en signal som gör att kryssmärket kan lämnas bort. Så har vi haft längre i Pentala Race, därifrån systemet har lånats. Varför stympningen skett här vet jag ej.

Felet är mitt, ryktas det!

Såtillvida stämmer det, att man kontaktade mej och undrade om jag har några ändringsförslag till förra årets bana. Meddelade då att jag anser att en isboj före målet borde rundas, för att undvika strandstenarna, men inte har tid att fundera på annat. Bad dock att dom skickar mej förra årets banbeskrivning "så kan jag fundera på den, om jag skulle få tid". Nå det fick jag ju inte, men sedan så ville man plötsligt ha "min banbeskrivning", och fort! I samarbete med resultaträknaren ändrade vi i all hast ett märke, för att få en klarare insegling mot Merenkävijät och satt till en boj före målet. Goda ändringar tycker jag. Föreslog också för resultaträknaren att EMK:s boj lämnas bort och han instämde. Den ändringen "föll bort" i kommunikationskedjan. Kom inte i brådskan att tänka på att man inte har möjligheter att lämna bort kryssmärket. Inte märkte någon det de två föregående åren heller! Så skyll på mej!
Men som sagt, det är inte nödvändigt, om seglingsnämnden vet vad dom gör. Också nu hade man kunnat flytta startlinjen och bojen aningen mor SO och problemet hade minskat betydligt! Och så finns ju som sagt XTE, till och med på små bärbara GPS:ar!

Nästa tävling är HSK:s banseglingar på söndag 2.6. Då torde vi ha en överbokning i besättningslistan.

 

WB ROUND THE BUOYS IMS-BANSEGLING, HSK 2.6.2003
(Janne, Jonte, Niku)

 

Anmälda intressen för tävlingen hade fåtts av sju gastar. En fick dock arbetsförhinder och en hade skadat revbenen och var inte ledsen för att han inte rymdes med. Så var vi fem, som jag ville. Tills min son kvällen före meddelade att hans motorbåt höll på att sjunka och att den måste tas upp på söndag. (Vem har bett honom skaffa en motorbåt!?) Så var vi då bara fyra, men jag orkade inte jaga efter en ersättare.

 

Vindriktningen kastade under dagen mellan nästan NV och nästan NO och höll sej stadigt så hela dagen. Medelstyrkan var enligt min uppskattning 8-9 knop i första seglingen. Och kanske drygt 10 knop i de två senare. Dessa är rena uppskattningar, som inte var lätta att göra när vinden varierar av och an mellan 6 och 17 knop. Min 10 år gamla Navcenter 500 hade kunnat ge exaktare data, men den pajade senaste sommar och har inte fåtts i skick, ännu!? Dess lika ledes gamla lillasyster visade sej behöva lite trimning ännu, efter att vi fått den att fungera sent på kvällen före starten. Däremot hade vi nu en fungerade vindmätaren efter att Puppis-Kalle visat sina hackertalanger och hittat "tjuvkoden" till 35:ans instrument.

 

IMS 2 var denna gång klart största klass med 12 anmälda båtar. Bland dem en ny X-362 Sport, som i motsats till systerbåtarna inte mäter in i ettan, och vill stanna i tvåan. En dålig lösning, tycker jag!? Där hittade man vidare Carabilla III, Ralf Ramm-Schmindts nya Dehler 34:a och Leif Nordströms nya X-332.

 

I IMS 1 tyckte vi synd om Aquavit, Tor Lundströms ILC 40, som alltid skall vara långt före alla andra. Måste vara litet tråkigt, men å andra sidan får de ju segla helt ostört. Båten vann serien. En estnisk First 36.7 ställde också upp och knep tredje platsen, men räknas inte med i rankingserien.

 

IMS 3 är den "brokigaste" klassen med allt från halvtonnare till Swan 37, från Albin Express till Antilla 36, från Comfortina 32 till Elan 295 med bl.a. Inferno 31 där emellan. Utan att gå in på detaljer, tror jag att man här hittar IMS-regelns största problembåtar, som dock inte är många.
X-99:orna var endast fyra och de hade enligt min mening passat bra i IMS 2, som då hade blivit riktigt stor. Fast nog tycktes det vara tillräckligt trångt för tvåorna på linjen nu också. I en start vägrade en båt att låta sej trängas över linjen av en grupp konkurrenter och t.o.m. fällde ner så att kontakt uppstod. Protesten var onödig för båten var ändå för tidigt över och återvände inte.

 

IMS 1-2 och X-99 seglade kryss-länsbanan tre varv medan treorna rundade två gånger. Detta system möjliggör tre starter på en dag i och med att treorna gick i mål samtidigt eller före ettorna. Systemet fungerade inte speciellt bra i senaste FM, i och med att en minimitid då fanns i FM reglerna. Den bestämmelsen har nu strukits.

 

Karaktäriserande för seglingen var att om vinden råkade vrida så att man låg i ett hopplöst läge så slog man. Ofta fick vi en utmärkt utdelning på detta (tack Ti!?). I sista starten slog klubbkompisen Dix ett perfekt slag på oss. Vi låg redan dåligt, så - smått irriterat - såg jag ingen annan utväg än att slå bort. Det gav lite senare en enorm utdelning (tack Daije!?). Måtte gräma dem nu att de inte kunde hålla sej för frestelsen att störa oss!? Men inte tydde vi oss alltid till hjälp av Ti och konkurrenterna. Nog hade man ju åter en gång nytta av de polariserade solglasögonen, genom vilka vindbältena ofta syntes mycket klart.

Jussi Heikonen blir här en rik man. WB-sails gav en gåvocheck på 150 euro ochT-shirts till hela besättningen. Damerna är Eva Lindgren från HSK och Krisse Lindqvist från WB.

Helt som väntat var Albin Expressen Lentävä Kani (Econen) en allt för svår bit för oss alla. Bansegling är ju deras specialitet, så besättningen är samtränad och de har säkert i entypsseglingarna lärt sej att trimma båten optimalt. Några gånger lyckades vi få ett försprång som såg ut att räcka till, men senast på länsen knappade de sedan in på oss igen. Och trots att deras vägval, glädjande nog, inte alltid gav full utdelning, vann de serien med 1, 1 och 2. Båten har nu i IMS vunnit oss i fem starter av fem. Nu får man börja drömma om den enda gång jag seglat i Albin Express klassen. Det var med Battery Express för några år sedan. Då vann vi över den "oslagbara" Lentävä Kani!?

 

Vi hade serien 2, 2 och 3 och blev tvåa före Tarantella II. I den sista seglingen gjorde vi ett fel i val av försegel. Trots den tidvis svaga vinden hade vi i de två första seglingarna använt vår hårdvinds genua (Doyle D4), men före den sista seglingen såg det ut att bli svagare vind så jag chansade på lättvindsgenuan. Men det blåste upp igen och tidvis var det klart för mycket vind för den och heavyn hade varit super!?

 

Slagna hjältar - bokstavligt!?

 

Två öppna kappseglingar (och en onsdags dito) har vi vunnit före detta trots att target speeden inte uppnåtts tillfredsställande och vindmätaren inte fungerat. Nu hade vi bra fart och vindmätare, men blev slagna!? Inte enbart av en konkurrent, utan av oss själva och den egna båten!?

 

I första spinnakerhissningen försökte skepparen förtvivlat få in i lovarts skot när Webmaster, i sin iver att snabbt få upp blåsan, drämde armbågen just ovan kaptenens vänstra öga. Glasögonen höll, men flög från huvudet. Senare duckade spinnakerskotaren Janne för storbommen i en gipp och slog kindbenet i en vinsch. Kindbenet höll, men pipon flög.

 

Efter sista målgången gav skepparen tillbaka åt Webmaster, som samlade in spinnakern. Varnade att bommen kommer över. "Den kom inte genast, så jag trodde den inte skulle komma" förklarade han där han satt på däcket och tog sig om huvudet, och såg lätt omtumlad ut en stund. Skepparen påpekade att gasten hade en "lippis" på huvudet, så han kunde ju omöjligt se bommen komma. Dylika huvudbonader är hädanefter uttryckligen förbjudna under kappsegling på FiftyFUN!? Vad dom gör efter avslutad kappsegling (som nu!?), är ju deras ensak!?

 

Så gubbarna fick lite stryk!? Ungdomen Niku höll sej för det mesta för om masten, så honom var det lite svårt att komma åt!?

 

På det hela taget gick ju våra manövrer bra, och det är ju absolut en förutsättning för att klara sej i bankappseglingar. Lite vilsekomna verkade grabbarna nog tidvis, trots att de redan var ombord på en segelbåt för tredje gången denna säsong!? Man borde ju kunna förvänta sej att rutinerna sitter i ryggmärgen redan!?

 

Nästa tävling är Esbo Hogland Race och där fattas möjligen en femte gast ännu!? Månne någon vågar ställa upp?

 

PS: På prisutdelningen försökte Jussi Heikonen, skeppare på Lentävä Kani, trösta mej med att alla fem gånger vi mötts har det varit "slätt vatten" och när det går sjö kan det gå annorlunda. Visst, det kan gå annorlunda, på kryss. Länserna kan däremot bli värre. En Express surfar säkert ganska lätt. Vidare förstod jag att det var en rätt dyster Exspressbesättning som seglade hem efter seglingarna. Dom hade inga möjligheter att mäta banans längd och hade uppskattat den till klart kortare än den var och det gjorde dem betänkliga. Vi däremot hade läget relativt bra under kontroll. Denna gång var ju tidsskillnaderna mellan toppbåtarna rätt klara i varje start, i storleksordning 25 sekunder.

 

 

 

ESBO - HOGLAND RACE (6.-8.6.2003)
Blomman, Christer, Janne, Jonte

   

   

Prolog

 

Ett litet helvete fick skepparen åter en gång genomgå tiden före tävlingen - och inte tog motgångarna slut efter start heller. Skall förberedelsetiden aldrig normaliseras mera?

 

Onsdagsseglingen på ESF var inte endast en inkörning av skeppare och besättningen i manövrer och segelhantering. Nya navigatören, Webmaster Jonte, skulle också köras in. PC:n kan han ju använda och på arbetsplatsen (Troil Marin) får han vid behov hjälp med nav.program mm. Nu visade det sej att PC:n detta år inte riktigt gillade Hogland! Inte ens Puppis-Kalle hittade orsaken till att programmet låste sej. Något vi inte upplevt tidigare med programmet.

 

Min reservplotter skulle också testas. Nå den förstod inte ens vad en wp är!? (P-Kalle, som inte har sin egen båt färdig och dessutom skulle fixa ett och annat för arrangörerna på Pentala, gav sej åter tid att försöka hjälpa oss. Han har också orkat bekymra sej över klubbkompisarnas VHF-problem. När skall jag få tillfälle att hjälpa honom!?)

 

Slör start, i lä om alla, enda som hissade spinnaker och tog ledningen. Allt gick bra och vi rundade i klar ledning efter kryssen. Båten hade gått bra på kryssen och skepparens stress försvann totalt - för en stund. Men när vi rundat var det nära att en Optimistseglare hade svepts ur sin jolle av vår för. Situationen var över innan jag hunnit fatta vad som var nära att hända…men…

 

Några andra små detaljer i sista minuten: Hemkommen kvällen före start, stressad och slut, upptäckte jag virus i både min bärbara och i bordsmaskinen. Teknikens Maestro hade klarat av de problemen redan 03:00!? Men varifrån hade det kommit? Virusprogrammet fungerar ju!? 8:30 ringde telefonen första gången. Svarade inte, sorry!? 10:30 väcktes jag igen av telefonen. Livbojens drivankare var försvunnet, glömde köpa nytt. En mössa fick den uppgiften. Livlinorna för säkerhetsselarna var i "lagret" (Comfortina 35:an i Lindgrens hall) upptäckte jag några timmar före start och samtidigt insåg jag att orderbrevet med besättningslistan blivit hemma och båten och jag var i EMKs hamn och "Ingen vill låna dej en bil. De vill hellre diska dej", upplyste organisationskommiteens ordförande och konkurrenten Daije. Nå, det finns besättningsmedlemmar som har bil.

 

Tillbaka till båten upplystes jag om att mina VHF-papper hade granskats och är i skick(!), men utskrivna på fel båtnamn. Så fan heller, båten heter ju Fortina FUN (det står i fören med segelnummer och allt), men råkar nu bara kallas FiftyFUN detta år. Inte heter min webmaster ju heller Jonte!? Borde arrangörerna börja använda annat än "båtens namn" i orderbreven. T.ex. Båtdata - Tietoja veneestä, som en gemensam rubrik för segelnummer, båttyp och -namn/reklamnamn.

 

Trodde jag rett ut detta problem med myndigheterna förra året… Orkade inte ens bli arg nu!?

 

Så en närande portion mat, tillredd av Webmaster, innan vi lade ut.

 

PS: Man ringde mej från Ficora (dom där som beviljar VHF-tillstånden) och skulle be mej ändra namnet i VHF-certifikatet. Berättade hur det låg till och han konstaterade att saken är i sin ordning och att man tydligen inte kunnat förklara saken ordentligt för mannen som varit ombord!?

 

Seglingen

 

Väl ute ur hamnen, just före start, undrade Webmaster vad det är för fel på WC-pumpen. Så hade vi då ingen toa under denna tävling.

Tarantella har tagit ledningen före Minnamari och FiftyFUN i den friska vinden.

Starten lyckades hyfsat för vår del i det 15 båtar stora fältet och den friska och byiga vinden från V-NV. I ett hänseende misslyckades den dock delvis, men det avslöjar vi inte för konkurrenterna.

 

Dix gjorde visst årtiondets "kinesiska gip" lite efter starten, om man får tro honom själv. Själva hann vi bara höra och se en del av spektaklet, som skedde bakom oss. Det gällde att vara skärpt, också för oss.

 

Efter Melkö hade Puppis fått fast oss, men lagt sej på vår lä sida. Gjorde mitt bästa för att låta honom gå förbi. Inte för att jag ville hjälpa honom, utan för att få haka på hans aktervåg. När detta sedan lyckades "tackade" han med att höja kursen och den sortens vägval gillar jag ej, så han fick gå. Lite senare kom en annan snabbare båt förbi och vi tog snålskjuts, tills också den höjde kursen oförklarligt och vi satte kurs på märket - och rundade innanför den!?

 

Största delen av länsen mot Kalbåda grund förlöpte odramatiskt. Men vi hindrades i början att gå kurs mot märket, eller nästan mot det, av sistnämnda konkurrent i lä. Konkurrenten var snabbare men slapp givetvis inte förbi oss där. Närmare märket började vinden mojna och blåste ojämnt över fältet och vred också tidvis mot N. Här gällde det att vara aktiv med kurs och spinnakerskot och skotarna "piskades" till aktivt skotande i den skvalpiga sjön och svaga vinden. Konstaterade åter en gång att det lönar sej att "hellre gå med 1 knop mot märket än 3 knop åt fel håll". Det torde Juanita, Puppis och Tarantella ha erfarit när vi gick förbi dem. Senare sov vi (jag på sidodäcket) när de fick vind i lovart om oss och gick förbi igen. Vi lovade upp för att fånga den nya vinden och samtidigt gipade Tiare, som vi hade i det närmaste fått fast, och skar söderut och där blev dom. Puppis seglade bra och gick t.o.m. förbi Tarantella och rundade aningen före 37-fotaren!? Sedan följde en rätt odramatisk spinnakerslör - för dom andra - mot Kotka port. En bog som gjord för klassens långa båtar.

 

Igen!?

Malen biff med vitlökspotatis och grönsallad. Dukningen är förstås undermålig, men Janne är nöjd ändå. De som var tvungna att äta på däck fick onödiga grönsaker bortblåsta.

Hade just gått på frivakt och slumrat in, i god förtröstan om att ingen konkurrent skulle få fast oss på länge. Dom hade med Tiare i spetsen fastnat i bleke vid kasunen. Tror att besättningen då förstod värdet av att bli lite "piskade". Hundra meter längre bak i fältet hade lett till att också vi hade fastnat där!? Vaknade till ett välbekant ljud. En lätt "knäpp" och ett susande. Rusade upp och undrade vad som hänt. Menade "har spinnun gått av igen"!? Nej fallet, som står på listan över delar som skall bytas ut, hade gått av nära haken.

 

Rutinen börjar vara klar. Genuan upp, värdering av läget, spinnun upp igen i genuafallet och "menox"!? Åtminstone hann inte besättningen på Puppis se vad som hände. Däremot ansåg Kalle att vi på den bogen tog in lite på dem. Medan jag sov!?

 

Enligt mellantiderna ledde vi vid Kotka port (vår rapporteringstid är dock något fel) före Minnamari, som var 1 minut före Tarantella och 7 min före Puppis i korrigerad tid. I realtid var vi minst 25 min efter Swan 37:an, 20 efter Antilla 36:an och några minuter efter Optima 101:an.
Mot Hogland tog jag sedan igen, i den avtagande vinden, till taktiken 1 knop mot märket… Daije på Dix kommenterade efteråt ungefär såhär; "Nu e du ju fantastisk. Går med säckande spinnaker en lång tid och ändå kommer du upp därifrån före oss". Det han inte fattade är att vi gick rakt på märket, sakta men säkert, medan alla andra skar och gick lite hårdare med något bättre drag i blåsan - men åt fel håll - och alla båtar blev just då, också de större båtar i närheten. Skär man måste man gå klart hårdare och framför allt - man måste se till att man kommer ner där uppifrån på något sätt!?

 

När man går så platt läns är det svårt att läsa spinnakern rätt. Den blir ofta täckt av storen och då gäller det att fatta att inte skota in utan ge ut. Skotar själv seglet till minst 50% - med rodret. Tolkar skotaren och jag då seglet olika får man ofta börja om från början - styra upp så att spinnakern fylls innan man fäller igen. Bästa sättet skulle ofta vara att skota spinnakern med ena handen och styra med andra, men det kan man inte göra speciellt länge. Det kan då vara en fördel att ha någon på lovarts skot, något som jag oftast sköter själv när jag styr.

 

Åter en gång!?

 

Så kom då den väntade vinden sakta, sakta bakifrån, och med den minst 50 båtar och bakom dem ännu flere!? Vår räddning blev när vi fångade upp den traditionella brisen nära stranden, när den dök upp. Västan hade kommit. Vi höll vår tredje plats i klassen (som tredje minsta båt!?) till Hoglands S-spets och Minnamari hade gått förbi Tarantella.

 

Vi uppfattade aldrig när rymlingarna rapporterade vid porten. Inte heller kunde vi urskilja dem bland alla större båtar framför oss och det gjorde läget olustigt ombord. Senare visade det sej att vi ledde med 23 minuter före Puppis som var knappt före Merimari ( Dufour 28, klassens minsta), Minnamari och Tarantella.

 

Vi bet ihop tänderna och kryssade på så bra vi kunde. Dock utan att ha någon som helst uppfattning om hur vi gick i förhållande till konkurrenterna. Omgiven av större båtar får man en känsla av att det går dåligt, men båten kändes dock jätte bra. Enda kollen vi fick var när vi gick för om Tiare (klassens snabbaste enl. GPH) ett gott stycke efter halva vägen mot Kalbåda grund. Den hade rundat samtidigt med oss, men hur den egentligen kryssar visste vi inte.

Tarantella blickar bakåt vid Hoglands nordspets. Minnamari närmar sej med sin kännspaka tricolor. På bilden kan man inte urskilja den hord av båtar som snart skall välla fram.

Vid rundningen såg vi ingen framför oss som med säkerhet var på väg mot Gråskärsbådan. Men sikten var ju allt annat än god. När vi var ungefär halvvägs skymtade vi plötsligt tre båtar bakom oss i diset. Det visade sej vara Juanita (som vi antagligen sett under kryssen, utan att identifiera den), Tiare och Esteri. Alla tre gick rätt snabbt förbi oss i den mojnande vinden, som sakta vred i mot, och drog ifrån. Samtidigt såg vi Minnamari långt framför oss, men Tarantella syntes inte till och förhållandena spelade nu till deras fördel. Vi hade ännu vår hårdvinds genua uppe. Den fungerar rätt bra också i lätt väder, men nu var vår fart allt annat än tillfredsställande och vi bytte till "lighten", utan någon större förbättring i fart. Kommer ihåg att jag var jätte trött och frös så att jag nästan skakade, trots skidhalare under regnstället. Stirrade på storen och konstaterade att den är fullständigt kass, men fattade inte vad som var fel.

 

Tröttheten försvann dock och märkte inte mera att jag frös (sådant fanns det inte tid för i det desperata läget!?) och vi kämpade oss segt runt märket och började slöra mot Hundören, fast beslutna att ge allt den sista biten mot målet. När vi började kryssen mot Kytö stod storen åter hyggligt (kicken!?) och target speeden var ok. Vi var ganska säkra på andra platsen, men var nog beredda på att förlora mot Tarantella, men skulle inte ge något gratis!? Då visste vi inte att vi varit bara 4 minuter efter i korr.tid.

 

När vi sedan inledde spinnakerslören mot målet kunde vi se cirkusen utanför målet. Det verkade som om båtarna kryssade i de mest otroliga vinklar. Det gav oss mera energi. Kanske Tarantella hade haft det lika jäkligt!?

 

När vi kom dit fick också vi ta ner blåsan, men lyckades sträcka hela vägen i mål.

 

Circus på cirkus!?

 

Har alltid ansett att man i denna segling inte behöver skicklighet, för den tar oturen nog hand om. Hur kommer det sej då att vi nu vann tredje gången i följd? Att det inte beror på tur fattar väl de flesta konkurrenter redan. Amiralens gudinnan Ti står bakom allt och han tycker synd om konkurrenterna som är chanslösa !?

 

När man studerar resultatlistan och jämför med rapporteringarna vid Gråskärsbådan kan man konstatera att Tarantella varit 45 minuter långsammare än vi!? Alltså måste de ha haft rätt svaga vindar efter Gråskärsbådan. Minnamari åter var 4 min långsammare. Däremot har vi förlorat 33 minuter mot tvåan Mermari (28 fot), som säkert kom länsande både från Gråskärsbådan och också sista biten i mål, i betydligt bättre vind än vi. Dessa vindförhållanden är inte så ovanligt när man kommer in i skärgården på morgonen.

 

Bleket vid Hogland är alltid där och/eller så förekommer där andra oberäkneliga vindförhållanden.

 

Nu frågar jag om detta är roligt och sportsligt!? En seglare gav sitt svar efter seglingen: "För oss var det roligt. Vi vann massor på det (hogland)"! Ok, jag brukar också vinna på det! Men sportsligt …!? Mest förlorar de snabbaste båtarna. Vad tycker de?

 

Svaret kom från Tarantella innan detta hade publicerats:

 

Leif konstaterar lätt bitter, att ju långsammare man seglat till Kotka port desto snabbare kom man runt ön. 28-fotaren Merimari har seglat den biten snabbast av alla IMS-båtar!? Så ondgör han sej över att målet var vid Pentala, där det lär ha varit så trångt på fjärden att de knappt rymdes i mål!?

 

Nå intet nytt under solen där, inte!? Allt detta hör ju till i denna segling. Tydligen något tillspetsat denna gång, speciellt vid målet. Inte hade det varit bättre med målet i Gäddvik, skulle jag tippa, och att ha det vid Gråskärsbådan, som Leif skämtsamt föreslår, är inte praktiskt genomförbart. Spännande och rolig segling avslutar han sedan tappert sin e-post till vilken han bifogar fina bilder.

 

Men bäste Leif! Inte kan man ju bli bättre än trea när man fotograferar hela tiden ;-) !? Gå gärna in på Tarantellas nya hemsida och se på de fina bilderna!? http://koti.welho.com/hramm_sc.

 

För mej var seglingen intressant ända till Sydspetsen av Hogland. Inte så kallt heller i medvinden. Sedan började åtminstone jag sakteligen längta hem. Inte ens kryssen, vår specialitet (åtminstone tidigare), var särskilt intressant eller rolig, trots att båten verkade fungera bra. (Den är dock inte alltid lätt att trimma, men när allt är som det skall kan man t.o.m. slumra till för någon sekund, utan att båten mindar!?). Mot slutet, när läget i tävlingen skärptes, vaknade man ju till livs igen och det blev riktigt spännande!? En läcker middag bestående av malen biff med grönsaker och vitlökspotatis, som serverades av Webmaster, höjde stämningen, trots att den måste intas sittande på durken, av utrymmesbrist. Andra segel än dom man har uppe borde förbjudas i små båtar!? Frestelsen var stor att korka den rödvinsflaska, som Blomman sin vana trogen "mutat" skepparen med inför sin första segling för året. Men karaktären höll - tills skepparen var hemma!?

 

Exempel på kylan: När jag skulle ta mej en "livräddare" i form av en Battery efter målgången, var den ordentligt nerkyld. Men vi hade inte haft kylaggregatet på under hela seglingen!?

 

Arrangemangen

 

Arrangemangen var väl närmast perfekta och i synnerhet online-resultaträkningen, inklusive mellantidsrapporteringen, var superbra. Såhär går det när Amiralen dragit sej i bakgrunden från arrangemangen, men han är stolt över att det var ESF (Daije) som drog seglingen i år!? För det tekniska får vi till stor del tacka Puppis-Kalle för. Ari skötte resultaträkningen bra, fast Amiralen gillade inte att han måste vänta ca 5 minuter på det positiva utslaget!? Tack till alla i arrangörer. Det var inte ert fel att vindarna var lite virrigare än vanligt!? Men det gjorde ingenting, tycker vi på FiftyFUN!?

 

Återstår bara att göra det tillåtet att kolla på nätet också under seglingen, som i Gotland Runt. Fast man kan väl anta att många gjorde det ändå!? En nackdel med systemet var att alla tog i land på Pentala och vi hade lite svårt att rymmas vid bryggan!?

 

Detta är skrivet måndag kväll av en trött och spattbruten, men nöjd Amiral och omredigerat på tisdag morgon. Efter en dåligt soven natt. Dags att sluta med de långa seglingarna - nästa år?

 

På fredag kväll startar Veritas Pentala Race (57 Nm), så firar vi ESF-paviljongens 90 års på lördag kväll. Alla seglare välkomna!? På söndag är det Veritas Pentala Race "Kytö runt" banan. Båda enlig LYS-regeln. FiftyFUN seglas möjligen av endast Amiralen och Niku!? Hoppas man hinner återhämta sej till dess och att någon hämtar en rullator till Amiralshamnen plats C 2 på söndag eftermiddag!?

 

 

 

PS: Tävlingledaren, livmedicus Teddy har "bestämt" att Amiralen inte får ställa upp i nästa års Hogland Race. Skööönt!

 

 

HANGÖ REGATTAN IMS (4.- 6.7.2003)
(Blomman och Janne)

Niku svek åter en gång, men denna gång hade han t.o.m. två godtagbara orsaker.

Amiralen vägrar publicera IMS-klassens totalresultat för regattan på hemsidan (om sanningen skall fram, så dem har han inte ens) p.g.a. att

1. Samtliga nästan 30 båtar hade åter slagits ihop till en enda klass. (Vi skulle ha varit minst 9 i varje klass. Dubbelt mera än många entypsklasser. T.o.m. Optimisterna var endast 9 !?)
2. Man hade (p.g.a. ett misstag i orderbrevet?) satt också de 2(!) LYS-klasserna att starta tillsammans med IMS vilket gav ett startfält på över 70 båtar!?
3. Man lovade att ändra på arrangemanget till lördagens start, men så skedde ej. Motiveringen var att fredagens start gick så bra. Dom var ju inte ute på banan och led, men borde ju inse det osportsliga i systemet. (Inte enbart min åsikt!)
4. Många båtar ställde upp i endast IMS-rankingens lördags- och söndagsstarter, vilket snedvrider resultatet.

Trångt vid bryggan. Vi hamnade alltid i andra ledet. Foto: Sebastian Wikström / Dix

En liten båt som vi (minsta IMS-båt enl GPH) kan bli otroligt mycket störd under ca 25 Nm, speciellt om man startar bra som vi gjorde (i förhållande till dom andra, alltså!).

Exempel: I fredagens start tog det 3 minuter innan IMS 1:an Birgitta, som första båt, gick förbi oss, artigt och givetvis problemfritt i lä. Någon minut senare kom Henrik Andersson som andra båt, med sin X-99 (LYS). Också han smärtfritt i lä. Tack till båda!

 

Så kom följande 99:a, som tog oss i lovart, trots att vi valt ett lite onödigt högt spår. Nästa var en IMS båt, som dock fastnade på vår aktervåg och aldrig gick förbi oss. Samtidigt gick några större båtar förbi i lä.

 

Efter första märket radade sej båtarna på ett pärlband, skärande utåt med spinnaker. I st. f. att hållas där och bli överkörd av alla större båtar som kom bakifrån, gippade vi och sökte oss därmed fria. Slutresultatet blev att vinden vred med för dom som skar utåt och de kunde falla ner på kurs. Vi var plötsligt i mitten av det ca 70 båtar stora fältet. (Ett totalt bleke efter kryssen delade sedan båtarna i två grupper med minst 30 minuter mellan sista i första gruppen och första i den bakre, med bl.a. oss.

 

I lördagens segling blev vi omseglade av många i lovart. Bl.a. LYS 1:ans totalsegrare. X-99:an Taxfree, passerade oss på den sidan (men först 34 min efter starten!).

 

På ett ställe slog en klubbkompis "helt reflexmässigt" perfekt på oss under kryssen. Han var i LYS och beklagade efteråt det skedda, men tvingades ändå bjuda Amiralen på en öl. På slutet av kryssen slog vi ett i det närmaste perfekt slag mot den kobbe som skulle rundas före målrakan, men vi fick tre LYS-båtar, som gått för långt, på oss. Vi klarade ändå kobben med en hårsmån och vann t.o.m. IMS-3 (beaktades endast vid uträkning av rankingpoängen). Totalt blev vi 4 i den tävlingen. Hur mycket vi förlorade till dom framför varande vet jag ej.

 

Sista seglingen var rätt svårstartad med vinden kommande nästan med linjen från Maraskär. Men därifrån fick man lägre kurs. Att starta i andra ändan kändes hopplöst, trots den höga kursen. Tax free startade dock där utan spinnaker och kom bland de första upp till första begränsningsbojen. Vi hamnade lite onödigt nära lovarts ända, men startade med länsspinnakern och blev ideligen täckta av större båtar.

Toi, Flyer och FiftyFUN på sista dagens andra spinnakerslör. Foto: Sebastian Wikström / Dix

Ett exempel på stora båtarnas fördel i ett startfält som detta. Birgitta (IMS 1) kom med god fart bakifrån, gick i lovart om oss, vrålade åt båtar som var väjningsskyldiga (eller skulle bli väjningsskyldiga), gled i lä om lovarts klungan medan dom hissade spinnakern - i skothornet! Och dom tyckte Amiralen såg trött ut före starten!? Seglet ner och upp igen och dom kom som andra efter den ännu större Aquavit till begränsningsbojen som skulle rundas.

Vid bojen bytte vi till slörspinnaker, trots att många tog ner sin eller inte hissat alls. Valet var rätt, för en Dehler 33:a som gick utan gick låg nära bakom oss i en halv timme. Sedan hissade dom och susade förbi. Samma hände med en X-99:a när dom hissade. Också den höjde upp för att passera oss i lovart.

Vi blev dock alldeles för mycket efter Antilla 36:an både på de två spinnakerslörarna och den långa kryssen och en Optima 101, som startat mycket bra, klådde oss med 36 s. Därmed blev vi på lika poäng i rankingen med Minnamari, som vann tack vare segern i den sista deltävlingen.

Hur det gick i de övriga klasserna ser du bland resultaten. Birgitta (Seppo Ajanko) vann IMS 1 med två spikar och Lapland Hotels (Olof Rytövaara) tog tvåan med två andra placeringar.

 

VERITAS PENTALA RACE IMS (23.8.2003)
(Janne, Niku, Peter)

IMS 2 närmar sej startlinjen.

Det drar ihop sej! Bara lite skrik, men ingen pressas på fel sida om startfartyget!?

Starten har gått.

Regn, tjuvstart, prilliga lätta vindar, Ti svek, tidvis dålig fart(?), problem med spinnakerskotningen, där är FiftyFUNs segling i ett nötskal.

När ettorna hade startat vred vinden från SO mot S och sedan mot SW, för att senare tidvis gå tillbaka mot S och t.o.m. kortvarigt och lokalt till SO. Startlinjen och den första kryssen blev härmed helt fel för tvåorna och treorna. Min första tanke var att seglingsnämnden borde uppskjuta, ändrat linjen och skickat de två återstående starterna direkt till det andra märket. Men så insåg jag att en stor del av seglarna inte hade märkt banändringen. Till samma slutsats kom seglingsnämnden. Ett alternativ hade förståss varit att flytta kryssmärket, men det kunde man inte göra för resultaträknaren hade inte kollat märkets position och var för tillfället långt borta och kollade att bojen vid Örskär ännu var på plats. En extra boj hade ju varit på sin plats, som man har i bankappsegling. Detta är dock en skärgårds bana och alla dessa har inte krysstart. Inte ens i årets FM hade vi det!

Först trodde jag att vi inte skulle hinna till startlinjen i tid, i den avtagande vinden. Men vi kom för tidigt och jag bedömde linjen och tiden fel. Huruvida det berodde på att jag inte kunde använda glasögonen, som var regnstänkta, är svårt att säga. Juanita gjorde oss sällskap och båda fick vända tillbaka. Tarantella lär också ha vänt tillbaka, men insåg att återkallelsen inte gällde dem när flaggan togs ner och fortsatte. Dom var längre ner på linjen och kom upp därifrån till kryssmärket med förunderligt bra fart, trots svag vind och motsjö.

Resten av seglingen kämpade Minnamari, som fått en bra start, och Tarantella om ledningen i fältet och den förstnämnde kom till slut som klar etta i mål. Tarantella vann dock med 26 sekunder. Trea blev Dix, som seglades med endast tre personer. Strongt gjort! Åter ett exempel på hur den eventuella nackdelen i manövrarna, utjämnas av den lätta vikten!? Har ni hört det förr!? Vi däremot återhämtade oss egentligen aldrig efter den misslyckade starten.

Enda gången vi hade lite tur med oss var på sista länsen S om Kytö, när vi fick vind bakifrån och tog klart in på båtarna framför, men det räckte inte till mera än att vi var mycket jämnt med Dix i korrigerad tid vid rundningen. Men så for han iväg igen.

Vår höjdpunkt i seglingen var när vi med spinnaker lyckades glida förbi Crescendo just före rundningen (dom var visst 6 ombord, med en sammanlagd vikt på över 500 kg, så då kan det ju inte gå!) och rundade före dem, trots en turist som visst fått solsting i regnet!?

Tokig turist!?

När vi var alldeles nära pricken, knappt före Crescendo, kom en segelbåt för motor från babord, med kurs mot märket. Det naturliga för dem hade givetvis varit att gå akter om oss, men damen(!) vid rodret satt full gas och hann just och just mellan oss och pricken!?

För vår del en segling man försöker glömma snabbt. Nu siktar vi på Henri Lloyd 6.9, som är den sista rankingtävlingen. I alla klasser är striden hård om poängen i toppen. Vårt ledning är dock ointagbar, men man vill ju gärna avsluta IMS-säsongen med ett gott resultat.

Och nu på den traditionella kräftseglatsen till Mariehamn med "sommarvillan" i goda vänners lag!?

PS. Comfortinan är testseglad mot Inferno 31 (två familjeversioner!?)

 

HENRI LLOYD - IMS 6.9.2003
Janne, Jonte och Niku

Stora båtarna drev iväg i riktning kasunen med en obetydlig nordan. När det var vår tur att starta, 20 min efter IMS 1, var det lika svag vind, varierande till styrka och riktning, från omkring SW. Inte ens Aquavit hade hunnit speciellt långt. Segraren i vår klass har goda chanser till totalen, tänkte jag, och var samtidigt oerhört glad över att seglingen inte hade någon betydelse för vår del vad rankingresultatet beträffar. Det sparade nog mina nerver en hel del. Kanske tog jag det t.o.m. för lugnt? Om de andra placeringarna, i alla tre klasser, var seglingen däremot mycket avgörande.

IMS tvåorna "startar". Besättningen på Juanita (till höger) avvaktar situationen.

Vi startade i östra ändan med Tarantella och Juanita med riktning mot Rönnskär. Minnamari försenade sej ordentligt i samma ända och valde att gå längs linjen mot Drumsö, där man kunde skönja lite mera vind. Först c 15 minuter efter startskottet lär dom ha gått över linjen, fick vinden, som inte nämnvärt flyttade på sej, och tog en solklar ledning i klassen, före också många IMS 2:or och säkert någon 1:a. Troligen var Tiare på den kanten också. Vi klarade oss skapligt på vår kant och höll Tarantella bakom oss och lyckades också passera Juanita och Club-båten Lucky Seven (Siesta 32) i sundet mellan Melkö och Rönnskär. Tarantella blev tvungen att slå ett extra slag för Rönnskär och blev ordentligt efter.

FiftyFUN och Juanita (t.v.) kappseglar våldsamt, och lyckas sakta men säkert passera Drumsö (i bakgrunden t.h.). Foto: Tarantella

Medan vi spanade efter mera vind från W-SW fick Tarantella vind bakom, där de gick lite i lä om oss och tog kraftigt in. Dom gick öster om Koirakari, medan vi kom väster om den, och lite senare var de förbi oss. Samtidigt gick Juanita förbi i lovart. Så vred det lite i mot och både vi och Tarantella fick göra ett kort slag för Enskärs S-udde. Därefter fortsatte Tarantella på något lägre kurs än vi och Juanita."Fortast möjligt i riktning kasunen", enligt Leif R-S. Det gav utdelning, för vinden vred med och de behövde bara göra ett kort slag innan de sträckte upp. Rätt taktik! Vi blev tvungna att slå för dykare och gick sedan med flit litet längre, i hopp om att hitta mera vind, och kunde sedan gå med lätta skot mot kasunen när vinden vred med. Lucky Seven hade följt efter Tarantella men föll ännu längre ner mot öster och blev ordentligt efter oss.

Vi rundade 8-9 minuter efter Tarantella och gick vår vana trogen nästan på platt läns och halvägs tyckte vi att vi t.o.m. tagit in på 37-fotaren, som skurit västerut "enligt sina polarer". Juanita hade gått nästan rakt framför oss och vi hade avgjort gått bättre. Så måste något ha hänt med vinden, för vi blev tvungna att gå högre än Juanita för att ha tillfredsställande fart. Samtidigt hade vi nog bytt spinnakerskotare, men jag kan inte peka på någon konkret skillnad i skotningen. Samtidigt skar Tarantella framför oss mot Östertokan och nu verkade dom ha betydligt bättre fart än vi.

Åter en gång fanns det fiskebragder S om Östertokan. En del båtar gjorde en omväg runt dem, medan andra hittade en lucka närmare stranden. Vi följde Tarantella och Juanita, som följde Minnamari genom den.

Höjdpunkten

Så följde en slör på dryga 3 Nm där ingen syntes gå med spinnaker. Vi hade vår nya utpräglade länsspinnaker så vi tog ner den och begrundade en kort stund och så hissades slörspinnakern i 14-16 knops vind och vi kunde gå med den utan minsta problem och hängde med Juanita. Utan hade vi säker blivit. För vår del var detta höjdpunkten på seglingen. Tarantella rundade till den korta kryssen endast c 10 min före oss! Enligt Leif R-S var vi 13 min efter dem där, men han medger att vi hade tagit in på dem en dryg minut på sträckan från Östertokan. Oberoende tycker jag vi hade gått bra sedan kasunen.

Navigationsmiss

Lite sent bad jag navigatören gå ner och kolla på Navcentern att vi inte kör på ett 2 meters grund som alla vet att finns, men som är svårt att lokalisera. Han var dock så "yrvaken" att han inte kunde skilja på 10 m och 20 m kurvorna och det grundade upp och vi fick fälla undan. Inte förlorade vi nu så mycket på den manövern, men det blev lite nervöst ombord och det störde min koncentration en stund. Varför hade vi inte PC:n på!? Nå, antagligen för att jag tyckte att vi inte skulle behöva den och ingen annan tänkte heller!?

Så blev vi ytterligare störda. En IMS 2 båt hade tydligen äntligen beslutat gå hårdare än vi och körde över oss så att vi fick göra ett helt onödigt slag. Tarantella syntes ingenstans framför oss och de kom ca 17 minuter före i mål. Vi blev 4:e efter Tarantella, som mycket riktigt vann totalt, Minnamari och Tiare. Till den sistnämnda förlorade vi ca 90 sekunder. Men vem bryr sej? Och som Leif R-S uttryckte det är det ju bra att någon annan vinner också? Här är det lätt att instämma när rankingsegern var klar.

Så besättningen i land och jag till Amiralshamnen för att byta till 35:an för söndagens Esboranking deltävling på HSK!?

Om resultaträkning

Tapani Juva (Minnamari) har på Havskappseglarnas hemsida, helt berättigat, ondgjort sej över orättvisorna i resultaträkningen när det förekommer bleken under en tävling. Medelvinden blir ju då för låg och det inverkar på resultaten. Han föreslår bl.a. att man skulle räkna bort tiden för blekena. Bra ide, men hur definiera bleke? Vem bestämmer hur länge det varade… (Se t.ex. starten i ovanrelaterade tävling, när andra står i det närmaste stilla och Minnamari seglar runt alla på samma lilla fjärd under en knapp timme!)

Esbo Hogland Race

Andra har klagat över den orättvisa målgången i Esbo Hogland Race, där det ofta är totalt bleke i innerskärgården tidigt på morgonen. Man har t.o.m. fordrat att målet skall flyttas till Gäddvik. Nå inte blir det nu bättre där heller!

Samma cirkus har man alltid när man kommer till Hogland. Ofta på båda sidorna och ingen klagar!? Bleken förekommer dessutom ibland på andra ställen under den tävlingen. Ofta före Gråskärsbådan på hemvägen, som i år!

Har fått tillgång till båtarnas rapporteringsblanketter från årets tävling och kan avslöja följande om rundningstiderna:

 

 

Jag tycker att det ser ut som om "orättvisan" vid målet bara skulle ha tagit ut "orättvisan" före Gråskärsbådan!? Eller hur?

MEN VEM HAR SAGT ATT KAPPSEGLING ÄR RÄTTVIST!? T.o.m. i entypsklasser varierar vinden!?

Inte för att jag haft dåligt samvete för vår "tur" på slutet, men det känns bättre med dessa siffror framför sej!? Förutom turen "gav vi nog allt vi hade att ge" efter Gråskärsbådan. Som vi brukar i de långa seglingarna som t.ex. Gotland Runt, där vi ju alltid bättrar på mot slutet. (I år var ett undantag! Då ledde vi ju från början och bättrade bara på hela tiden.)