INFÖR SÄSONG 2003

Vi hade valt att inte ställa upp i Hangö-Sandhamn p.g.a. full pott i Esbo-Hogland och för att vi var bara tre ombord. När vi hade ca en tredjedel kvar vred vinden emot och ökade till frisk. Snart var sjön underligt krabb och besvärlig. Båten och vi två som sluppit sjösjukan fick onödigt mycket stryk.

I GR blev sjön igen förvånande svår före Gotska Sandön. Föll två gånger ner i sittbrunnen när jag försökte parera de värsta vågorna. Sedan på väg på frivakt flög jag handlöst inne i båten. Rena undret att jag inte slog mej. Inte ens i sjökojen i akterhytten låg man bra. Huvudet "skuffades" gång på gång hårt mot skottet, tills jag lyckades få något mjukt som vaddering. Pentryskåpets skjutdörrar, som går i längdriktningen, sköts då och då upp i sjögången och grejor ramlade ner på spisen och under den.Tyckte synd om den i 11 säsonger hårt körda båten, nu under den 13 säsongen. Inte ens tanken på att avbryta var främmande i detta skede.

All ursprunglig inredning slängdes ut, och nya
längsgående balkar har laminerats på plats ca
15 cm högre än förut. (inte rätt bild?)

På väg till Hangöregattan var det slörvind i början. Blomman som flugit till Sandhamn och Jonte som sovit för det mesta på vägen till Sandhamn tog första vakten, som de plikttroget förlängde till morgonen, där Janne och Amiralen tog vid. På VHF-väderleken lovades SE-S 15 m/s. T.o.m. SE skulle ju vara bara kryssbog, så det skulle nu ännu gå an. En timme senare hade man höjt prognosen till 17 m/s, med samma riktning. Felet var bara det att vi redan då hade ostan, men vi hade redan passerat Utö så det blev inte av att välja den vägen mera, tyvärr.

Vi motorseglade efter detta så långt det var någorlunda dräglig sjö. Ca en timme. Sedan fick vi kryssa resten av vägen, i vindar som tidvis var uppe i 20 m/s och det småregnade och var disigt. Sjön var dock inte fullt så jävlig som det vi upplevt tidigare, men åter fick besättningen och båten ordentligt stryk. Gissa om man var slut, frustrerad och frusen när vi äntligen landade i Hangö vid 19-tiden.

Hemkommen upptäcktes krackelering i gelcoten kring ankarboxens skott. Efter som detta hade skett en gång tidigare insåg jag att skrovet nu måste förstärkas på insidan. Hela förpiken består av ett fristående innerskal ända från däcket t.o.m. kojbottnen. Stället som skulle förstärkas låg bakom detta glasfiberskal.

Båten 2003 - s/y FiftyFUN?

Halvvägs... Tvärbalkarna har monterats, kojer och
skåp passas in.. (kanske inte rätt bild)?

Några alternativ fanns och i samråd med båtens tillverkare beslöt jag mej för skära av hela innerskalet under de längsgående hyllorna. Fullånga balkar byggdes 15-20 cm ovan om det tidigare kojbottnen och nytt dito gjordes på dem av faner med tre stödande tvärsgående stöd, som samtidigt förstyvar skrovet. Under kojerna, som nu är 25 cm bredare och 7 cm längre än på standard båtar, finns ett stort förvaringsutrymme som är öppet akterut och har rymliga skåp med hylla på var sida längst bak. BB skåp uppvärms av att värmarröret, som kan blåsa ut varm luft under kojerna, går genom det. Båda skåpen har dessutom ventilationshål framåt. Värmen kan sprida sej upp i sovutrymmet från fören, genom att kojbotten och de nya madrasserna inte kommer att går ända fram till ankarboxens skott.

Största delen av det behövliga materialet och goda råd fick jag under ett besök på Comfortbåtar i Arvika. Behövde minsann inte betala något överpris heller och vd Lennart Wikström härbärgerade mej två nätter i sitt hem. Här hemma har experterna hos Jouko Lindgren Oy, där mina båtar övervintrat i många år, bistått med hjälp, råd, verktyg och material. Mitt försäkringsbolag, förväntades stå för de yttre skadorna, men har konstaterat att ombyggnaden är av den arten att de lovat stå för en del av ombyggnadskostnaderna också.

Allt detta är i stort färdigt före Valborg, men många timmars arbete kan ännu sättas ner här och på mycket annat. Så det blev inget festande för Amiralen, trots lockande inbjudan!?

I masten behövs en ny vindmätarkabel och alla vet hur svårt det arbetet kan vara. För att klara av det nya storseglets stora abborryg skall masten förses med ett "racing toppbeslag" som är avgjort längre än på en standard mast. Men jag har lite svårt att förstå hur det kan kallas "racing". Beslaget väger nämligen 2 kg i det utförande Seldén levererade det (också priset är som för en silverklimp!?) Ca 1,5 kg mer än standard beslaget.

Nästan färdigt. Gastförbundet nickar bifall åt den nya
längden och bredden på kojerna.

Tillkommer ett "spö" på några 100 g, som skall "stöka undan" häckstaget i stagvändningar och gippar. Detta skulle balanseras av ca 11 kg i en bulb i kölens nedre kant! Så jakten på gram började genast. När detta skrivs har 250 g fåtts bort. Det nya häckstaget i blå spectra väger förstås en bråkdel av det gamla (1,650kg ?) så där får man ju lite tillbaka (0,7kg ?).

Storskotsskenan skall sänkas till bänknivån. Gubbarna börjar bli gamla och orkar inte mera hoppa över den ;-) !?

Ny motor - tursamt beslut blev dyrt?

Det var ju dags att byta olja och diverse filter, och dessutom var den oljig på utsidan, så det fans goda skäl att byta hela kraftkällan, tyckte Amiralen ;-) !? Beslutsfattandet hjälptes av att man på Volvo ansåg att motorn måste lyftas ut, öppnas och kanalerna putsas, för att råda bot på värmeproblemet. Motorn började nämligen gå het senaste sommar.

Volvo och Pencentra kom gemensamt emot i priset och ett hyfsat, muntligt (tyvärr?), avtal gjordes med den sistnämnda om bytet.

Här kan det vara på sin plats att påpeka att ett klart bättre pris fick jag från Comfortbåtar, men trots att en "erfaren motorbytare" lovade hjälpa till insåg jag att tiden inte skulle räcka till för att göra det själv.

När den gamla motorn lyfts ut hittades en spricka i blocket. I detta skede vill jag inte gå närmare in på detaljer, men det ser ut som motorn skulle bli betydligt dyrare än beräknat.