Esbo - Hogland Race 2002
nödvändigtvis till vår fördel. Vår taktik i starten kommer att vara försiktig; all inblandning i täta situationer med konkurrenterna skall undvikas. Ute på öppet vatten skall vi sedan försöka hänga med klassens snabbare båtar så gått det går. Fredag kväll och natt: Start -> Hramtsow -> Kallbåda -> Kotka port Vår start blev trots de goda föresatserna en rätt tät historia, men inga egentliga incidenter inträffade. Vi kom bra i väg från vänster ända av linjen, och inledde serien av gippar som så småningom tog oss till rundningsbojen vid Melkö, som vi rundade som fjärde båt strax efter ledande Carabilla, Meri-Hukka (X-95) och Minnamari. Bimbo, som rundat efter oss gick litet lägre kurs ut mot Enskär, gick med hjälp av en privatvind upp i ledningen. Också Vindungen gick förbi, men på lovart sida. Vinden friskade i till ca 18 knop, och några båtar tog ner sina spinnakrar. Till Hramtsow kom vi i ordningen Bimbo, Vindungen, Minnamari Juanita (Inferno 31, BSS Borgå), Fresco och Carabilla. Från Hramtsow österut hade vi fortfarande medvind, nu i en avtagande och mot nordväst vridande bris. Etappen motgång upplevdes genast efter Hramtsow då vi var nära att köra in i en fälla, gillrad av en laxfiskare. Att runda bragderna kostade oss ca 150 m = 2-3 placeringar i fleeten. Rundningen av Kallbådan blev en tråkig historia; de flesta av våra konkurrenter hade gippat in mot land - mot bättre vetande enligt vår mening, eftersom de skulle få platt läns på väg ut igen, då vinden fortfarande vred mot nordväst. Men det visade sig, att vårt "förståndiga" vägval var det sämre i alla fall, eftersom vi hade mycket svagare vind än konkurrenterna närmare land. Sträckan Kallbåda - Kotka port medförde sedan inga större katastrofer; visserligen måste vi igen en gång väja för fiskebragder väster om Digskär, men förlorade inte nämnvärt på det. Den sista timmen före rundningen av Luodematala hade vi bra fart i förhållande till våra konkurrenter, och lyckades ta igen nästan allt det vi förlorat vid Kallbådan. Endast Minnamari och Bimbo behöll sina försprång till oss; differenserna i rundningstid var 37 minuter resp. 26 minuter. Lördag morgon och middag: På ryska farvatten Länsen in mot Hogland gick till en början lysande; genom att gå lägre än den ledande klungan plockade vi en massa placeringar i fältet. Framme vid Hoglands nordspets vred vinden emot och avtog till 0 m/s, vilket ledde till att färden neråt längs Hoglands östra strand blev en alldeles normal "vem hittar vinden" -lek. Småningom stabiliserade sig en ny ostlig luftströmning, och flottan fick upp farten igen. Vi fröjdades åt att vi lyckades återknyta kontakten till rymlingarna Minnamari och Bimbo, men glädjen fördunklades en aning av att Juanita lyckades ännu bättre och gick upp i täten. Hela Hogland-rundningen avklarades på 7½ timme, vilket innebär att vi är på hemväg en aning före "normaltidtabellen. Lördag eftermiddag, kväll och natt: Hemåt i dimma och värme Vid Kotka port hade vi en tät dimma, och situationen fick litet extra intresse av det att de tävlande båtarna varnades för ett stort fraktfartyg i farleden. No, allt gick ju väl, och när dimman lättade, fanns konkurrenterna ungefär där man kunde förvänta sig. En lång och långsam seglats hemåt i virriga och svaga vindar inleddes. Bimbo, Minnamari och Juanita låg fortfarande i täten, och deras försprång såg ut att växa. Men visst kom vi framåt vi också, vi och vår sparring partner Puppis. Kvällen var vacker, och traktens urinvånare = sälarna och sjöfåglarna kom för att hälsa på. Under nattens "mörka" timmar avklarades den sista sträckan från Kallbåda till Helsingfors, och framme vid vändmärket = Gråskärsbådan, kunde vi konstatera att Minnamaris och Juanitas försprång var alldeles för stort, nästan en timme och en kvart. Så detta var det bittra slutet? Söndag morgon: Målgång! Den sista krokiga etappen, 10 sjömil från Gråskärsbådan till målet vid Pentala, förde oss igen in i skärgårdens skyddande hägn. Uppenbarligen hade skyddet varit så gott som fullständigt för båtarna som låg före oss, för nu började Minnamaris kännspaka "trikolor" -spinnaker synas allt större framför oss. Också vindriktningen var mindre tjänlig för de tidigare båtarna, de kryssade norrut på Kytö-fjärden, medan vi körde rakt med bra fart (en timme senare kördes här redan med spinnaker...) Hela den sista etappen var vi också oroliga för att bli "överkörda" av en klunga stora båtar, som var på väg in mot mål samtidigt. Med lite tur och en god portion lokalkännedom lyckades vi hålla Odette (Swan 441) jämte kumpaner bakom oss. Vid målgången, ca kl. sju på morgonen, hade Minnamaris försprång krympt till ca 30 minuter, vilket torde innebära att de största byttorna även i år förs hem till Wavulinsvägen. Se även Amiralens egna kommentarer! |
