LYS- och Club-tävlingar 2002

KARVALAKKI 5.10.2002
FUN Star (Jonte, Jänä, Kenneth, Niku)

Tilltagande NO på kvällen 8-12 m/s stod det i Hbl på morgonen. Klockan 8 var det snöslask på Drumsö och nordlig vind. När vi kom till båten hade vi snöslask på däcket. Härligt!

Startlinjen var tyvärr alldeles sned, så man måste starta vid startfartygets ända för styrbord och sträckte då nästan upp till märket. Som "långsammaste" båt var det inte så roligt. Inte blev det bättre av att jag kom för sent till linjen, helt utan fart inklämd mellan konkurrenterna. Vi kom dock ungefär mitt i fältet till kryssmärket och påbörjade slören ut mot Trutkobben. Det var nog spinnakerbog, men i de rätt friska byarna tvekade jag, med misstaget i Syysseilaus i färskt minne, när inte någon annan heller hissade.

Så kom några blåsor upp och vi hissade vår hårdvinds/slör dito och gick sedan, utan problem raka vägen till Trutkobben. Speciellt X-99:orna hade tidvis problem och de flesta tog ner sina spinnakrar. Det gjorde också Pampula som hade valt en lägre rutt runt kobbarna väster om Mjölö.

På länsen mot Rysskär hade vi Pampula, som vi tog fast när de hissade spinnakern på nytt, i lä på babords sida och i lä om dem den estniska 99:an. Inge vidare läge eftersom de skulle få innerposition vid märket. Men så fick vi hjälp av Tiira, som kom bakifrån och täckte våra antagonister så bra att vi kunde runda till "kryssen" (sträckbog då) före dem, med Ruskan Pusu ca 100 m framför oss.

Ett utmärkt läge! Inte minst med tanke på den eländiga starten. Konkurrenterna föll ner i lä om oss och gick inte ens hårdare än vi. Andra blev tvungna att slå sej fria och på kort tid hade vi ett gott försprång till alla och hade t.o.m. tagit in på Ruskan Pusu.

När ca en tredjedel av tävlingen hade seglats, började våra problem. Den byiga vinden, som också kastade närmare 30 grader i riktning, var för svag för vår hårdvindsgenua mellan byarna. Men vi hade plötsligt också oförklarliga problem med farten när det blåste. Vi tappade massor åt Ruskan Pusu och Pampula började gå betydligt bättre och slog till slut upp mot oss och sedan på oss, så att vi blev tvungna att slå bort. När vi närmade oss nästa märke (Bändaren) hade också On Brandy (Diva 35 i öppna klassen) gått förbi oss och trots att den bra hade kunnat slå lite tidigare slog dom oss så total i backvind man bara kan. Gissa om mina redan svarta nerver blev bättre. Vi var ju inte i samma klass!

Följde en läns under vilken esten lyckades gå knappt förbi oss och tog tidvis vår vind på den följande lösa sträckbogen. Samtidigt hade On Brandy rundat ytter om oss och fick allt sk våra segel kunde ge. Tog dock inga problem över den saken. Han hade ju själv placerat sig där och dom blev mycket efter, men det räckte inte. På den långa länsen mot Hundören tog dom fast oss och täckte oss så bra de bara kunde!? (Hagelgevär borde tillåtas mot vissa båtars segel!). Samtidigt gick 39-fotaren Tiira förbi oss, långt i lovart. Här får jag väl nog ta lite på eget konto också. Vår länsspinnaker är betydligt större och den borde vi givetvis ha använt. Det var ju platt läns, men det ruggiga höstvädret och utlovad friskare vind till eftermiddagen gjorde väl att man inte ens kom att tänka på den. Samma gäller valet av genua. Vi borde ha bytt till den lätta genuan, men det förklarar inte varför Tiira var nästan 6 minuter före oss i mål och knep andra platsen med ca 80 s till godo. Ruskan Pusus försprång som den fått redan före Bändaren var det ingenting att göra åt. Dom vann med över 7 minuter!

Att Bimbo vann lilla klassen, förvånar väl ingen. Tvåa var den vanligen välseglade Linjett 32:an Rosa, nästan 8 minuter efter. Totalt vann Ruskan Pusu med 4 sekunder före Bimbo. Trea blev Tiira före Rosa och oss. Oss stora till försvar måste konstateras att vinden avtog mot slutet.

Som säsongsavslutning var seglingen inget vidare för oss. Inte för att vi blev "bara" trea, men den kvaddade starten, våra sporadiska problem med farten, fel spinnakerval på långa länsen och fel genua i slutspurten grämer mig så in i vassen. Till det kommer On Brandys, åter en gång, helt oförklarligt "fientliga" beteende mot mig. Banan som korsar huvudfarlederna till Helsingfors fyra gånger (!), har tre holmar (varav en skall tas två gånger) som rundningsmärke och dessutom alltid fiskebragder på området, som en del rundar och andra kör rakt igenom, gillar jag inte heller.

Speciellt under kryssarna längtade jag till 32:ans seglingsegenskaper, men inte hade jag velat segla mot Bimbos 1,16 i LYS heller. Kommer inte på rak arm på en enda IMS-tävling där vi inte skulle ha förlorat mot dem med det talet - och säkert klart.

Undantag finns, insåg jag efter att ha skrivit detta. I Esbo Hogland Race var vi etta med över en halvtimme före Bimbo som var 10:a, enligt IMS. Med LYS 1,16 hade Bimbo vunnit Fresco (1,15) med 210 sekunder!

Nu får man bara, i väntan på nästa sommar, se fram emot en hägrande atlantsegling med en båt som är längre än mina båda båtar tillsammans. Kanske kommer det rapport från den transportseglingen på denna sida?

Trevlig höst, vinter och vår till er alla!

PÄLSREGATTAN (NVK & MP) 28.9.2002
(Daije, Jonte, Steffi)

Amiralen anlände 9:55 med färja från Riga. 11:55 var han i Amiralshamnen, dit också Daije kom. 12:25 lade FUN Star ut från hamnen. I Havshamnen tankades diesel och så plockades Jonte med dotter Saga upp vid Carusel ca 14:15. Vi hann bra till broöppningen 14:45 i Hästnässund och noterade, med tanke på hemresan, att sista öppningen är 22:45. Det blev sedan motorkörning hela vägen till Borgå, dit vi anlände tidtabellsenligt vid 19-tiden. Vi kunde ha seglat, eller åtminstone motorseglat, i en frisk SO med början från Sibbo-fjärden, men besättningen var för lat och lät järngenuan göra jobbet. Webmaster jobbade lite på översättning av hemsidan, men något resultat har jag inte sett ännu :-). Vädret var lite kyligt men mestadels soligt.

På kvällen intogs en god middag på snigelrestaurangen Timbaali. Sällskapet hade utökats med gasten Steffi och Blomman, som åter svek oss på hemmaplan. Gastkandidat Glurpen (som ej heller kunde delta pga. nyligen genomgången operation) och seglaren/konstnären Antti Linnovaara var också med. Härifrån hade vi sedan kunnat gå till båten och lätta lite på den tax fria barlasten i form av bl.a. öl, men nej! Man måste gå på pub först.

Min GSM lovade god västlig vind för hela dagen. Det var mycket svag ostlig när vi lite före 9 startade mot NVK:s hamn N om Fortums anläggningar i Sköldvik. Vid 12-tiden när små båtarna skulle starta blåste det ca OSO och aningen mera, tidvis. Arrangörerna hade meddelat att meteorologen hade lovat att vinden vrider mor SW vid 1-tiden.

Hade planerat att starta i östra ändan av linjen med fart och räknade med att sträcka ledigt till första märket. Allt för sent märkte jag (de små gullena sov ännu djupare) att vinden redan kom från S i andra ändan och efter startlinjen och man borde ha startat för styrbord i andra ändan av linjen. Så hade också några gjort, och vi som kom för babord blev tvungna att slå för dem. Hade givetvis velat gå mot väster så mycket som möjligt, mot den vridande vinden. Bedömer nu i efterhand att vi inte låg bättre än ca 6:a i detta skede.

Snart kom vi dock åt att slå tillbaka och höll oss efter det på västra kanten så mycket det gick. Vinden verkade starkare där och det var ju åt det hållet den förväntades vrida. Trots att vinden ännu var ostadig och tidvis vred tillbaka gick vi snabbt upp i ledningen, drog ifrån våra konkurrenter och gick snabbt förbi de små båtarna. När de närmaste konkurrenterna efter ca 2 Nm rundade första märket var vi så långt före dem att vi inte såg deras nummer. Tyvärr var klassens minsta båt, Albin Expressen "Järnet", tvåa i fältet, men då ledde vi dem nog i korrigerad tid och läget såg bra ut. Vi gick mot den förväntade vridningen mot SW.

Hade för några konkurrenter deklarerat att FUN Star inte går i så lätt väder. Undrar om dom fattade att de var taktik och vägval (och nästan rent botten) som låg bakom vårt försprång, inte överlägsen fart?

I valet och kvalet

Banan är sådan att man vid första märket får välja om man seglar runt Kalvön med- eller motsols. Vi hade fått en uträkning på hur man skulle göra vid olika vindriktningar. Den sade att man vid O och SW skulle segla medsols. Vi valde efter lång tvekan motsols, just före märket. Varför? Jo, vinden hade pendlat mellan O och S och var ca SO när vi kom till märket. Alltså kunde vi gå lätt skotade till det första märket och sedan på kryssbog tills SW kom och den skulle vi ju få före dom andra, som till 90 % följde oss.

En Albin Express igen!?

Till en början gick det just så. I ett skede hade vi t.o.m. mera ostlig vind än dom, men de hade tyvärr kraftigare vind. Vi blev också två gånger tvungna att slå just när vinden vred med, och mot slutet av benet slog vi för sent mot märket. Vi hade svårt att hitta det med den gassande solen i ögonen och just när vi hade slagit kom SW:en, så vi slörade nästan mot märket. Slutresultatet på det benet blev att vi inte just alls drog ifrån Expressen, som ännu var tvåa före en Inferno 33:a. Lillingen hade seglat superbt.

Sedan ökade vinden småningom och i mål hade vi trefaldigat tidsskillnaden (18 min) till Järnet. Men det räckte bara till en andra plats, slagna med sju minuter. Inferno 33:an slog vi med 6 minuter och den vann över en Seawind 32, LYS 1,11(!?). Lilla klassen vanns, inte oväntat, av en Guy 22:a. Detta var också ordningsföljden i totalen.

FUN Stars segerrad i totalen bröts här och begränsades till tre. Vi kommer igen nästa år!

Hemfärden påbörjades genast efter prisutdelningen, som denna gång kunde hållas ganska snabbt. Ja, så tidigt att vi kom för sent till den. Vinden hade ökat och var nu på väst, så det blev motorkörning med sprayhooden uppe, och tyvärr också förluckan på glänt, så det blev lite våta segel. Rutten gick genom Hästnäs sund och via Carusel till Amiralshamnen. Enda problemet var att Amiralen kunde se endast korta stumpar av F1 tidskörningen, eftersom vi måste navigera med PC:n i mörkret. Hemma på Drumsö var han före midnatt.

I vår strävan västerut efter starten råkade vi ut för ett styrbord - babord fall där styrbordsbåten meddelade att de gett väg för oss. Varför vi inte gjort fel kan du läsa i aktuellt!

SYYSSEILAUS LYS
14.9.2002 - FUN STAR (Sanna, Niku)

Äntligen frisk vind! Kanske lite för mycket av det goda, med ca 200-300 kg undervikt i besättningen.

Men det fattade vi inte genast, utan startade med största spinnakern. Vinden var nämligen moderat och rätt mycket bakifrån i början. Snart kom den dock mera från sidan och ökade till frisk och byig. Båtarna framför oss, det var ju jaktstart, började en efter en lova upp i vinden utan kontroll (broachade). Så också vi, flere gånger, men kanske lite mera behärskat. Men nog var man lite orolig för den lätta, stora spinnakern, som dock höll.

Från Melkö till Rysskär hade vi nog gått med spinnaker med 32:an. Nu gick ingen med blåsan, så vi avstod också, trots att vi hade en mindre och stark slörspinnaker. På kryssen hade jag problem med balansen på båten och skotade storen rätt högt i lovart. Först på andra varvet insåg jag att det var orsaken till att vi inte gick så snabbt som jag väntat mej och farten blev betydligt bättre när vagnen flyttades ner. Den goda höjden kunde också bibehållas. På andra varvet var vi också förståndigare och använde lilla spinnakern. Ingen gick förbi oss, trots att jag inte kan vara nöjd med vårt seglande. Men så var det ju två båtar vi inte fick fast. En 8 mR med LYS 1,21 och H2O. Den sistnämndas felfria framfart i den friska vinden förvånade många.

Om LYS - Certifikat

Åttan som var först i mål hade ett föråldrat LYS-certifikat och arrangörerna ansåg sej tvungna att ge den DSQ. Därmed var H2O segrare och vi tvåa före Ajatar (Diva 39), som kom verkligt hårt på slutet. Det är bra att det finns arrangörer som försöker hålla ordning på LYS-seglarna! Till dem hör bl.a. också kommittén för Esbo Hogland Race.

Följande i tävlingen var Laura (Facil 335 XO, min f.d. båt, så den var det ju ett måste att vinna), Puppis (Optima 106) och Falco, som därmed segrade i Esbo rankingen med 43,5 p före Marietta (39,5) och Zoo...m, som fick ihop 32,5p. Följande i rankingen är FUN Star (30p), Dix (28p) och FRESCO Networking (26p). En viss amiral har alltså samlat 56p på 3+3 starter. Om man avdrar den sämsta blir det kvar 52 poäng!?

I lilla klassen segrade den lilla Myn Peto, som också var först i mål av alla. Redan när de startade kunde man ana hur det skulle sluta. Så vackert gick båten. Tvåa var Lentävä Kani (Albin Express), före Imppu (Maestro 31 Cr), Falken (H), Hertta Ässä (H), Lill Freya (First 24) och La Bamba (First 30).

Rankingsegrare blev VindUngen (Finngulf 28), före Peto, utan att starta i denna segling. Q-fisk och Lill-Freya har lika poäng och i skrivande stund är det osäkert vem som är bättre.

ESF vinner Aktivitetspriset och likaså Lagditot.

De slutliga rankingresultaten kommer så småningom på ESF:s hemsida.

Saaristokilpailu, HSK 8.9.2002 - Esbo ranking
(Amiralen på "fremant")

Morgonen ljusnade, men enda dimman som jag var medveten om var i mitt eget huvud. Men jag hade inte ens hunnit stiga upp innan skepparen Nicke ringde och berättade att han redan hade hunnit köra på grund och nu var tillbaka i Amiralshamnen. Det var tät dimma på havet. Arrangörerna uppsköt starten och en timme senare ringde Nicke på nytt. Han hade satt ordning på sin hand-GPS och var nu nästan halvvägs till Drumsö.

När jag kom till HSK var arrangörerna oroliga för att skicka ut oss. Dom hade återgått till sin gamla bana, som går längs farleden förbi Gråhara och sedan korsar den livligt trafikerade leden från Busholmen, trots att vårens banexperiment fick beröm från alla håll. Föreslog en bana som var liknande den, men bara ett varv och man satte igång att göra en skriftlig ändring av banan som sedan delades ut åt alla deltagare. Vid 14-tiden kom vi sedan igång och började med kryss ut mellan Melkö och Rönnskär och sedan runt Rysskär och norrut till Rönnkobben och längs farleden N om Melkö till målet utanför HSK.

Vi försenade oss 10-15 s i starten och H2O kunde "grosshandla" iväg framför oss. Vi slog ganska snart bort från dem och fick gå ensamma västerut. När vi mötte dom andra var det bara Zoo…m och en J-92 som gick knappt för om oss. H2O och de andra hade blivit ordentligt. Det blåste ojämnt omkring 6 knop och nästa gång vi mötte H2O var de fast oss och Nicke slog tätt i lä om dem och fick till min stora förvåning konkurrenten i spegelvind och dom blev. Det var bara att konstatera att Inferno 31:an är en "jolle" jämfört med min Comfortina, som behöver flere minuter på sej att få upp farten i så lätta förhållanden.

På väg mot Rysskär tätnade dimman igen och vi såg aldrig holmen, men prickade märket precis, men just när vi fått det inom synhåll slog vinden emot och vi sträckte inte upp. Tarantella och H2O kom ifatt oss och gick förbi med spinnaker och försvann småningom i dimman framför. Det var det sista vi såg av H2O tills de kom i mål en halv timme efter oss. De hade utan GPS (batterierna slut) missat Rönnkobben och när de inte visste var de var, tagit ner spinnakern och fortsatt för bara storsegel. Tarantella fick vi en skymt av när vi rundade nämnda kobbe, men sedan försvann de på nytt för gott. Zoom hade också missat här, hamnat rätt mycket för långt österut och kom på kryssbog upp just framför oss. De gjorde oss sedan sällskap en god bit tills de tog ner spinnakern och blev efter.

Vi hade ett PC-program, som inte var rätt inställt och en bärbar GPS som det verkade som skepparen övade sej på, samtidigt som han ofta också styrde. Vi hittade bra, men framdrivandet av båten var inte det mest effektiva. Vi var bara tre ombord. Skepparen som var rorsman, förgast och navigatör, när han inte skotade något segel och skötte bardunerna. Hans bror Benko navigerade parallellt med PC:n och skotade eller styrde ibland. Själv skotade jag i huvudsak spinnakern när den var uppe. Ingen hade tid att hålla ut storbommen, som hade en benägenhet att söka sej mot båtens mittlinje också på läns. Några gånger styrde jag också. Lite före Melkö bytte bröderna plats och skepparen kom till rors, med sin bärbara i handen. Lite senare blev han så osäker på sej att han kommenderade ner spinnakern och lovade upp, men den hann inte mer än på däck så såg vi den röda pricken några båtlängder ifrån oss. Troligen hade vi gått på grund om vi inte lovat upp.

Vi kom lyckligt i mål och fick höra att bara två kommit före oss. J-92:an och Tarantella. Att Tarantella kom före oss var ju självklart efter vårt framdrivande av båten efter Rönnkobben. Dom hade fulltalig besättning. Antagligen så att det räckte till en per segel, en vid ratten och en som navigerad. Dessutom fanns det säkert en eller två som kunde spana ut i dimman. Det är dessutom ett erkänt faktum att man på den båten kunde navigera redan för 30 år sedan. J-92:an hade vi ju inte sett sedan lite före Rysskär, när dom var klart efter Zoo..m. Man kan bara konstatera att de bättrat på boat speeden ordentligt sedan RWYC, där Fresco t.o.m. var före dem i mål.

Man måste lyfta på hatten för Peto (My, Riku Ruokolahti), som med endast sjökort, kompass och klocka navigerade sej genom banan. Alltså utan logg och ekolod. De blev tvåa i lilla klassen, efter en X-79, som hade svårigheter att hitta målet. De har inte varit så mycket med tidigare, så platsen var inte bekant. Rankingledaren VindUngen fick nöja sej med fjärde plats, men rankingsegern är redan klar. Endast en båt avbröt av 15 startande! Strongt!

Rykten och misstankar

Det händer ofta att man i sådana här seglingar blir misstänksam om alla har seglat rätt om alla märken. Ja det händer till och med i klart väder. Nu finns det starka indicier för att så har skett, troligtvis helt omedvetet. Sådant är tråkigt och svårt att reda ut.

Och så hem

Efter lite mat och avstressning var Nicke redo att köra ut till Amiralshamnen och jag följde efter med Fresco. Lite betänksam blev man ju när vi mötte sjöbevakningen, som lotsade in en lång rad båtar, men vi kom väl fram utan problem. En gång tappade jag helt bort Marietta, som var bara 4 -5 båtlängder framför, men lite full gas och ordningen var återställd.

Kunde åter en gång konstatera att man är handikappad med glasögon. Dom blev immiga varje gång jag skulle gå in och kolla på min PC att Nicke körde rätt.

En annorlunda kappseglingsdag var avklarad.

Läget i ESBO RANKINGEN finns på ESF:s hemsida www.saunalahti.fi/esf.

RWYC Challenge, Esbo Ranking
25.8.2002 - Fresco Networking (Niku)

När jag kom till EM:s hamn för att avhämta Niku, blev jag litet fundersam. Väster om Karlö vimlade det av Optimister och funktionärsbåtar (FM). Just där som vi skulle ut mot Melkö. Ringde till en som var med i juryn och berättade att det kommer 17 LYS-båtar inom kort. Det verkade som om arrangörerna var helt omedvetna om varandras tävlingar. Till all lycka var det i det närmaste totalt bleke där Optimisterna skulle segla medan vi hade vind när vi startade. Så Optimisterna kunde ändå inte starta.

Vi gick över startlinjen med dragande spinnaker bara några sekunder försenade. I lä om oss hade vi en Banner 41:a med blåsan uppe, några meter framför oss. Några båtlängder bakom oss i lovart hade vi en J-92:a och efter dem de flesta andra. I lä ända fanns Falco (Athena 34) och någon annan, men där var vinden ännu svagare, så Bannern gled iväg och vi följde efter. J-båten fick upp sin gennaker och började ta in på oss men hann inte förbi innan vinden vred i mot och dog nästan helt. Det var dags att byta till genua för att över huvudtaget klara S-märket.

Rörliga hinder

När vi gled närmare FM-seglarna hördes en röst ropa i megafon ungefär "Varokaa avomeriveneitä, ne EIVÄT VÄLTÄMÄTTÄ VÄISTÄ". Hade inte det korrekta varit att uppmana Optimisterna att söka sig undan för kappseglande båtar!? Och se till att de gjorde det? Jag vet att det bland de närvarande äldre fanns folk som borde veta hur vår bana gått i många år. Nu hände ingenting!

Innan vi glidit fram till "vägspärren" ökade vinden sakta snett framifrån och vred något med. Vi började röra på oss. Först Banner 41:an, sedan vi och J-92:an. De två andra valde att höja och göra en stor omväg runt "hindret". Jag styrde rakt mot nästa märke. Det gavs plats, men inte kändes det tryggt, speciellt när två jollar nära i lä om oss gjorde häftiga knyckar med rodret som om de försökte skrämma oss och tänkte göra en snabb luffning för att "försvara sitt revir".

Våra konkurrenter blev så mycket efter att vi inte riktigt såg hur de tacklade problemet, eller om de fick bättre plats, men Dix lär ha gjort en ca 100 meters lov upp runt en ankrad motorbåt. Vi hade dessutom händerna fulla med att hissa spinnakern på nytt vid Ormholmens prickport. Något som inte många andra gjorde. Vi kunde bara med säkerhet identifiera VindUngens kännspaka blåa "planka" och så J-92:an som efter vårt initiativ hissade sin gennaker framför oss. Puppis som också sökt sej upp runt Optifältet lär ha kunnat hissa spinnakern ungefär samtidigt som vi och tog fast Dix, som inte hissat blåsan. Vinden vred tydligen jämnt över hela fältet. J-92:an lyckades sedan "tråla" med gennakern vid nedtagningen så effektivt att vi gick förbi. (Ett minne från en liknande episod som hände oss i Caribien spelades upp i min skalle).

Enligt vår tidtagning ledde vi endast några sekunder över Bannern, som var över 5 minuter framför oss, när kryssen började.

Ett nöje att kryssa

Då blåste det 8-10 knop och båten var som förvandlad jämfört med lördagens IMS-segling. Det var lätt att komma upp till target speeden och kryssandet var åter ett nöje. För att beskriva hur mycket försprång vi fått kan nämnas att en X-99:a Zoo...m fick fast oss först efter en timmes segling, men gick förbi på "nolltid" och lämnade oss till och med oroväckande snabbt. Sedan ökade vinden något och deras framfart mattades lite av. En annan som kom nästan lika hårt bakifrån var Falco, som med sitt LYS-tal på 1,18 verkligen gav oss en match på kryssen, trots att vi fortfarande lätt överskred target speeden och gick med bättre höjd. Vi ledde endast med ca en minut i korrigerad tid när kryssen var slut. Hur vi gick i förhållande till Dix och Puppis var omöjligt att bedömma. Avståndet var för stort och vi gav oss inte tid att klocka dem.

På den långa undanvindsbogen mot mål var de sedan inte lika mycket snabbare och vårt största problem var J-92:an som kom skärande med sin gennaker, än från styrbord och än från babord, tills de slutligen blev efter. När vi på slutet lekande lätt kunde slöra med spinnaker, där konkurrenten tagit ner sin, var saken klar och segern vår. Men utan vår tur med vinden i början hade vi nog fått problem med åtminstone Falco. Kanske räddades vi av vår ringa besättningsvikt? Manövrerna behövde vi inte skämmas för.

Klubbkompisarna Dix och Puppis hade åter en hård inbördesfight på banan. Puppis slutade på 3:e plats och Dix blev 5:e, Bannern hamnade mellan dem.

VindUngen gjorde åter en bra LYS-segling och fick säkert också de lite tröst för Pentala Race, som de förstörde genom att försena sej till starten. En A-båt från arrangörsföreningen blev 2:a före en Albin Express och en Scampi. Fullständiga resultat på EMs hemsida http://espoonmerenkulkijat.cjb.net/

Arrangörerna bjöd sedan traditionsenligt på laxsoppa, öl, läsk, kaffe och bulla, medan man väntade på de sista båtarna och resultaträkningen. "Vi gör ändå en förlust, så det är inte så viktigt hur mycket", sade man. TACK! DET UPPSKATTAS! Sedan blev det prisutdelning. Åter en fantastisk sommardag hade upplevts i kappseglingens tecken och gav lite tröst för föregående dags misslyckande.

I Esbo rankingens LYS 1 leder nu Falco. Fresco Networking är 4:e och FUN Star 6:e. Så det blir båtbyte till HSKs skärgårdssegling. LYS 2 leder VindUngen klart. Se ESF:s hemsida där också lag och aktivitetsläget finns.

Amersport 1 & 2 låg vid Pentala 14.-15.6. Pentala Race till ära!?

PENTALA RACE 14.-16.6. MED FUN STAR

A. Nattsegling 57 Nm (Niku & Magnus)

Det regnade hela dagen, men på fredag kväll, när starten gick klockan 20:00 var det uppehåll och det höll hela tävlingen igenom.

LYS 2 klassen startade 20 minuter före LYS 1. Slutsegraren Jessica tar genast ledningen före Kvinten, som hissar sin gennaker och den gula H-båten Trassel. Albin Expressen Prisca är lite försenad.

Den svaga ostliga vinden vände sakta mot nord och ökade. Det gav seglarna mycket undan- och sidovindssegling. Tidvis fick man träna spinnakerslör i rätt frisk vind. T.ex. över Porkala fjärden, men det tärde på materiel och besättningens krafter. Vi på FUN Star gav upp lite efter halva sträckan och bytte till genua. De flesta andra slutade pina sej och båten betydligt tidigare, om de alls försökte gå med spinnaker. Dock kunde man konstatera att farten sjönk några tiondedels knop efter byte till genua.

Segelsoppa i salongen.

Det gick ju inte så lysande, med den halvfärdiga båten, men vi var först i mål, vilket så många värdesätter högt. Inte jag! En lite större hårdvindsgenua (vi använder 32:ans H 1) skulle vara på sin plats och nog saknade vi spinnakerskotsvinchar också. Men man kan ju inte begära så mycket av en "sommarvilla". Varm vatten hade vi t.ex. nog, men hann aldrig utnyttja det. Den planerade rapporteringen till hemsidan måste också lämnas ogjord. Mest p.g.a. den friska vinden och manskapsbrist.

På söndag blir det sedan att ta det lugnt, om det nu inte blir svaga vindar. Besättningen är i skrivande stund åter endast tre. Magnus seglar på egen båt och ersätts av seglingselev Sanna.

Resultat LYS 1: 1 - Falco, Teuvo Lybeck; 2 - Marietta, Nils Rostedt; 3 - FUN Star; 4 - Kiara; 5 - Dix; 6 - Toggles; 7 - Zoo...m. !0 startande.

Resultat LYS 2: 1 - Jessica, Finn Eriksson; 2 - Vindungen, Palle Eklund; 3 - La Bamba, Timo Perttilä; 4 - Q-fisk; 5 - Trassel; 6 - Prisca; 7 - Imppu; 11 startande.

B Skärgårdsbana 22 nm (Niku)

Morgonen ljusnar så... men Amiralen sover mycket djupt. Så vaknar han, mindre än en timme före starten, väldigt trött. Telefonen som brukar fungera som väckarklocka är försvunnen. Niku ringer till den från grannbåten och den hörs svagt någonstans ifrån. Den är alltså ombord och hittas till slut. Ett meddelande har kommit från Sanna. Hon har feber, alltså blir det bara Niku och jag, på den jobbiga banan.

Amiralens tunga huvud besluter att vi seglar med fock trots den lätta vinden. När vi hissar den märker gasten att fallen är i kors, men vi skall ju inte byta försegel, så det får vara.

Starten misslyckades också. Vi kom alldeles för tidigt mot linjen och hittade oss inträngda bland konkurrenter, så det återstod endast att ge ut i seglen och försöka stå stilla som en jolle. Det lyckades, men Amiralen "glömde" att man skall skota in i seglen när man vill få fart i lådan. Nu kunde klubbkompisen Marietta kila in sej mellan oss och lovarts startflagga och tog därmed vinden av oss och spred sedan en lång stund sin backvind över FUN Star. Först en sjömil senare fick vi tillfälle att ge tillbaka.

Bäst kom Dehler 33:an Caramell (Kari Hokka) i väg och ledde klassen praktiskt taget hela tävlingen i genom. Endast en kort stund på andra varvet hotade X-99:an Zoo...m (Henrik Andersson) deras position. Vi kämpade nästan hela första varvet med Wind 328:an Helga (LYS 1,18!!!) och beslöt att byta till stora genuan under en läns. Men det gjorde också Helga, så det hjälpte inte mycket mot dem, men vi hängde fortfarande båda bra med de två ledande båtarna. När vinden sedan i det närmaste dog ut under den andra kryssens senare del, lyckades vi ta in på dem och lämna Helga. Helt tydligt tack vare lite mera tur med vinden.

På den följande bogen ökade vinden och det blev en tight spinnakerbog på vilken vi lyckades passera Zoo...m. Den positionen gav vi sedan frivilligt upp i slutet av länsen, för att kunna göra en bra gipp till den avslutande slören mot målet. Här ett exempel på en av de få gånger vi blev lidande av att vara bara två ombord. I något skede undrade faktiskt Niku "vad de tre andra vi brukar ha ombord brukar göra". Två gånger skulle vi ha gått med spinnaker, där endast Marietta gjorde det nu, om vi hade haft något par händer till.

Samtidigt som vi såg en chans att med lite tur klara av Marietta, när vinden dog ut, insåg vi när den ökande, att spelet var förlorat. Marietta vann med nästan fyra minuter över Helga som klådde oss med drygt sju minuter. Totalsegrare blev dock lilla klassens segrare Sabrina, med Magnus Forsén (vår tredje man i nattseglingen) som skeppare. Tvåa i lilla klassen blev Riku Ruokolahti med en My före far och son Mattsson i sin 606:a.  Det var ett nöje att konstatera att de tre första båtarna i mål hör till DOYLE-stallet. Dit hör också klassegraren Marietta, med sina, till Amiralens förträt, "urgamla trasor" som dessutom är för små enl. LYS-tabellen.

Om LYS-tal

När vi gick över mållinjen hördes röster om att vi har fel LYS-tal, från någon av de två som redan gått i mål. Efter två tredjeplatser i rad föreslår jag att de riktar sin kritik mot några andra båtar!

För övrigt kan konstateras att ca 1/3 av båtarna hade LYS-certifikat, alltså mätbrev. Ingen av dem lämnade dock in det vid anmälan (svårt via internet, men det finns fax). Några få visade upp det frivilligt när de sökte orderbrevet. De flesta meddelade att det finns båten.

ORC Club

Vi har väntat på en databas på ORC Club, men i skrivande stund inte ännu fått en sådan. När den dyker upp skall vi kora en segrare i vardera seglingen och skepparna skall premieras. Resultatet kommer upp på ESF:s hemsida och kanske också på denna sida.

Esbo rankingen

Stora klassen leds nu av Marietta med 22,5 p före Falko 21,5, Dix och Zoo...m 20, och Fun Star 19. Fresco Networking har 11,5p (7:a).

Lilla klassen leds klart av Vindungen med 27,5p före Q-fisk 21, Prisca och La Bamba har 16. Bästa ESF:are är Trassel på 5:e plats med 14 poäng.

SÄSONGEN INLEDDES PÅ HSK 18.5 (LYS). (Basti, Jonte, Kalle, Niku)

Båten sjösattes på torsdag 15:30, med masten på men ej alls trimmad och utan masttopps instrument, och kördes till HSK:s gästplats på Drumsö.

Återstod två kvällar och en dag, med regnskurar och kall blåst, till starten för HSK:s skärgårdssegling. Hade gjort ett beslut att ställa upp om arrangörerna godkänner mitt förslag till ny bana. Så det var bara att bli färdig! Banan skall ligga till grund för skärgårdsbana i FM som i år går i samma förenings regi. Den har också erbjudits Suunto Cup IMS, som seglas den 25.5. Då startar man med kryss start från banområdet söder om Melkö, precis som under FM. Målet var öster om Drumsö, vilket också är fallet i FM. Nu startade man utanför arrangörernas hamn.

Varken Windex, vindgivare eller VHF-antenn blev monterade. Det är lite svårt ensam och när Jonte ställde upp på fredag kväll blåste det kallt och kom små regnskurar. Alltså ingenting för en masttoppsresa och dessutom hade vi nog med andra saker att göra.

Klockan nio på lördag morgon samlades besättningen i båten och snart for vi ut och hissade seglen för första gången i år, i stället för att skepparen hade åkt hem efter sina regnbyxor. Vinden skulle bli rätt frisk mot eftermiddagen och före starten blåste det rätt bra. Kanske 10 m/s i byarna, så vi beslöt att starta med focken för att se vad den går för i lite för lätt vind.

I starten kom vi lite för tidigt mot linjen och blev tvungna att kurva lite, med fullt dragande spinnaker. Vem kunde ana att den vinterrostiga besättningen skulle få upp blåsan så raskt! För övrigt gick manövrerna genomgående bra. De få malörer som skedde är sådant som sker också mot slutet av säsongen. Bland annat att genuaskotet är på fel sida om spinnakerbommens nedhalare i en stagvändning. Otroligt att det sker så ofta. Här skulle det finnas plats för innovation!

Enligt ett foto som lär finnas på starten skulle vi ha varit först över linjen, men vi var i lä av Henrik Anderssons nyförvärv X-99 Zoo…m, som fick upp spinnakern först långt senare (de ville ta det försiktigt i början med den nya båten) och därmed förstörde vår fina start. Hade dom hissat genast hade vi fått ett ypperligt tillfälle at åka snålskjuts på deras aktervåg. Nu gick det så olyckligt att de inte såg en isboj här de hissade länsseglet och det svepte över bojen och revs. Så vi fick söka oss upp i lovart om dem innan vi slapp förbi.

Länsen, som i startögonblicket blev mera slör, gick ut mellan Rönnskär och Melkö till en isboj ca 1 Nm S om Melkö. På den bogen fick man än en gång förundra sej över de moderna båtarnas (besättningarnas) förmåga att bära spinnaker på frisk slör. Ingen av de största båtarna framför oss kunde bära sin spinnaker ordentligt. Antingen broachade de helt eller delvis eller så gick de lägre och tog ner blåsan och skar upp till märket. Man kan givetvis vända på steken och se vårt seglande med en konkurrents ögon: "Ert spinnaker körande ner till första märket var helt suverent, ståtligt att skåda." Är övertygad om att vi kunde ha fortsatt relativt bra med spinnakern ända till nästa märke, som låg ytterom Trutkobben. Men jag ville inte pressa oss och båten i vår första segling, när vi dessutom låg så bra till. Mina misstankar bekräftades när jag senare hörde att en H-båt i lilla klassen klarade det.

Som så ofta seglade ledande båt sedan till fel märke och insåg misstaget så sent att min besättning uppskattade att de förlorat ca 10 minuter i seglad tid. Den friska vinden mojnade, så klart och vi bytte, i tron på den friska vinden, till vårt supersegel, Doyles heavy etta i D4. Och snart ökade vinden igen och vi borde ha gått högt och hårt på den sjölösa kryssen. Men nej. Vi gick "lågt och långsamt". Om kring 4/10 knop fattades i fart, eller så stämmer inte loggen i år. När vi sedan kryssade på samma ställe på andra varvet hade vi fått bättre trim på storen och target speeden närmade sej, men helt tillfredsställande var farten inte.

På den kryssen lyckades vi dock gå förbi Athena 34:an Falcon. Inte så mycket på bättre fart, utan främst på grund av att vi såg den nya, mera ostliga vinden i tid och slog mot den. Sedan gick dom förbi när det igen mojnade. På den efterföljande lätta länsen saknade jag nog Windexen.

Vädret var rätt kallt, men till all lycka för skepparen kom det inte mycket regn över oss. Andra fick säkert en hel del mera nederbörd. På Lill Freya i lilla klassen hade man snöbollskrig med bollar gjorda av hagel, berättade Freyr Riska. Båten lär dessutom i något skede ha gått med över 10 knop med spinnaker, när den friska vinden kom tillbaka. (LYS-tal 1,02!). Men det räckte bara till andra plats i klassen för Finngulf 28e Vind Ungen, med Paul Eklund som skeppare tog en klar seger. Båten måste ha tagit vindskiftena mycket bra för dom seglade förbi flere båtar i stora klassen, som startat tio minuter tidigare, och vann också klart totalt före oss. De hade c 4 minuter bättre seglad tid än vi, trots 1,14 i LYS-tal mot vårt 1,15.

Vad tyckte seglarna om banan?

De jag talat med har alla tyckt att den var bra. På prisutdelningen frågade arrangörerna vad seglarna tyckte om den och kommentarerna blev: Bra, omväxlande, intressant, verkligt bra. En pristagare sa att den var bra, men att det sista vändmärket var onödigt. Han var skeppare på en av de minsta båtarna och förstod inte att det finns med för att få mera kryss i nordlig vind. Nu råkade den kring nord växlande vinden vrida till nästan väst när vi gick i mål.

Detta var den första deltävlingen i Esbo rankingen. Fortsättning följer i Pentala Race 14-15.6 (55 Nm) och 16.6. (22 Nm på "Kytö runt" banan). Info tom.finell@pp.inet.fi

Resultatförteckningen finns separat i avdelningen Resultat här invid.

Bild: Fresco Networking i hemhamnen för första gången i år, men redan med en seger i kölsvinet. Till höger nya klubbkompisen Dix som tog fjärde platsen.