2018:

TONFISKEN ÅTERHÄMTAR SEJ!
Den Skandinaviska tidningen Dag & Natt, som utkommer på Gran Canaria, har goda nyheter för den som gillar tonfisk. Fiskstammen ökar tydligt i Atlanten och fiskekvoterna, som varit i kraft sedan 2006, kan igen höjas – nästan så att alla parter verkar bli nöjda. Årets kvot på 255 ton ökar till fram till 2020 till 700 ton.
Amiralen, som gillar tonfisk, har kunnat följa med när man lossat bjässarna i hamnen i Los Cristianos, Teneriffa. Via vägning direkt i kylbilar. Hade ingen aning om hur stora de verkligen kan vara! (Har bilder men kan inte få dem hit ännu!)

5.4-18 REKORDPROMENADEN, GC - ETT VÅGHALSIGT OCH HÄNDELSERIKT ÄVENTYR!?
10:15 - 17:10. Promenerade ner till Playan via matbutiken där några bananer köptes. Två åts genast. Resten i ryggsäcken. Började gå mot väster och följde en man med vandringsskor och ryggsäck, tillsammans med en dam i sandaler. De gick betydligt snabbare än Amiralen i sina vandringsskor hade velat, men han försökte hänga med! Men tappade hela tiden lite i avstånd., trots at paret såg ut att gå helt lugnt. Planen blev då att småspringande ta fast dem lite senare. Första försöket krymte avståndet och de syntes klart där framme. Andra löpningen företogs när rymlingarna inte mera syntes till. Läget blev inte bättre! Vart hade de tagit vägen? Stannat obemärkt någonstans?
Vid Faron (fyren) gick jag så långt det gick på playan och kom nästan ända fram. Kollade piren igen, för denna gång var det EBB och det blev slutligt klart att dit skulle man inte ens lura sin värsta ovän med hans båt! Elaka rev runt omkring över och under vattenytan och höga vågor, som sköljde över dem! MAN UNDRAR VAD PIREN BYGTS FÖR!? Isjakter?

Fortsatte vandringen längs den fina strandpromenaden. Vek in till supermarknaden när jag märkte att jag glömt vattenflaskorna i kylskåpet!
Denna gång lade jag märke till att det på vissa vägskyltar stod distansen till Faron. Vid 1.7 km hade jag tidigare vikt av in mot land och lite på måfå orienterat mej till kanalen som går mot norr och sedan tagit mej längs vägen runt golfplaner mm och hem.
Strandpromenaden fortsatte lika fin ända till Playa de Meloneras, som nog hade sand längst uppe, men nu vid lågvatten vada folk ut på stenbotten för att simma. Här fanns en rad med i det närmaste tomma restauranger, men jag hade siktet inställt på Pasito Blanco, som jag på tidigare promenader sett på långt avstånd. Men inte så långt att man inte hade sett segelbåtsmasterna i hamnen.

Men den fina strandpromenaden var slut nu! Kunde man gå vidare? Nå en liten stig gick ditåt, men efter ett tag tog den slut och fortsättningen var mer eller mindre stora stenar. En ung dam hade gått lite före mej och hon hoppade och gick vidare på stenarna!
Amiralen tvekade länge om han skulle följa efter, han hade stannat vid en skyllt av vars slitna text man kunde ana sej till att det varnades för jordskred från den höga och branta väggen tätt intill stenstranden! Nå framfarten såg inte så svår ut! Man har ju i sin ungdom vuxit upp vid sådana stränder! Visserligen utan hot uppifrån! (När detta skrivs kom jag på att det inte syntes några som helst spår av att det skulle ha dråsat ner några bumlingar på väldigt länge! Så nu var ju rätt tid? För ett  är säkert! Vissa bumlingar och mindre kommer att ramla ner en vacker dag!)
Eder modiga/dumdristiga Amiral tyckte att detta går ju fort och ingenting hinner ramla ner på honom.

Men det var inte så lätt som jag kom ihåg! Men det berodde givetvis på de otympliga vandringsskorna och ryggsäcken! Man miste lätt ballansen och måste hoppa till en sten man inte tänkt sej och den kunde vara olämplig att stå på och då måste man hoppa vidare... Några gånger blev farten för hög för att det skulle kännas tryggt! Risken att falla omkull var då överhängande eller vricka en fot... Men så kom partier med småsten som man kunde promenera på och tanken på att vända tillbaka slogs bort och snart var det kortare väg framåt i stenöknen... Men sedan kom ett värre parti. Ett stup på c 80 cm, med vått ojämnt berg under. Ingenting man bara hoppar ner på p.g.a. risken att halka vid landningen! Men tillbaka ”vågade” man inte heller gå! Återstod att hoppa med stöd av höger arm på avsatsytan och hoppas allt går bra! Nå det gick det med undantag av att vänster foten som skulle landa på ett litet ställe som var ovanför vatten ytan, slant ner i vattnet så djupt att hela foten blev våt. Jag var räddad för nu var rasfaran över och playan alldeles nära! Såg förresten en ännu delvis inplastad segelbåtsköl på stenarna. Vraket hade troligen forslats bort eller spolats ner i havet.

 Den unga damen hade blivit långt efrer för hon gick omkring på stenarna nära vattenbrynet och sökte alldeles tydligt efter någonting. När hon kom till supet var jag redan långt därifrån. Hon funderade länge på hur hon skulle ta sej över hindret. Tillslut såg jag att hon var nere, men hur hon gjorde det vet jag inte. Kanske hon kunde barfota gå i vattnet runt hindret?

Jag gick till hamnen och kunde konstatera att där nog var mest motorbåtar och rätt små segelbåtar. Gick i riktningen som en pil visade på ett litet plakat som lovade bar, restaurang mm, men såg ingenstans ett sådant ställe och inga människor heller för den delen. Till all lycka hade jag gått förbi en butik före jag kom till hamnen och vände om och köpte en glass. Nu tog jag fram telefonen och dess karta, som visade riktningen ut ur den döda byn. Nu skulle jag inte mera frästa ödet! Bilvägen gick i en lån krökt uppförsbacke, med en bred trottoar. Anade att den lyxen inte skulle bli långvarig. Och besannades på krönet, där det fanns tre vägar att välja mellan! Den första var den smalaste och mest tilltalande, men ledde troligen till golfplanen. Den andra hade skyltar som tydde på att det var dit jag borde gå. Men den var helt utan trottoar och hade bara en varierande bred remsa som kunde betraktas utanför körfältet. Allt som jag hade befarat. En busshållplats såg jag ett stycke från korsningen, men åt fel hål. Men inte kan man ju vandra i bussar!? Så bara att än en gång ”riskera” livet. Men allt gick ju bra och bara en taxi tutade lätt! Ville kanske ha passagerare?

Efter c ett par km kom jag till ett fält som tydligt hade en stig mot ett samhälle som säkert var nära stranden. Och rätt fick jag! Playa de Meloneras låg där nedanför! Cirkeln av faror var sluten! Men det var inte Amiralens ben, men beslöt ändå att äta vid någon av restaurangerna. Gick in i den som hade lite mera kunder än de andra. Fick menyn och valde min rätt. Men sedan fick jag vänta och vänta... Trots att jag försökte vinka till mej olika servitörer kom ingen och jag gick ut och fortsatte till Café de Colon vid foten av fyren, där jag varit förut. På vägen stannade jag, än en gång och såg på boningen som urinvånarna byggt åt sej på c 600 talet! Här kallar man dem aborginer, men  de är säkert av samma osäkra folk som på Teneriffa och La Gomera, där de heter Guancher!

Om det gick 20 minuter på förra stället så hade jag ätit här på c 40. minuter. Men hade gärna stannat lite längre och beundrat den för mej nya servitrisen! Men det var dags att vandra vidare!

Från restaurangen hade jag kunnat följa en segelbåt som kom kryssande rätt nära stranden med bara genua. Det gick långsamt framåt i den svaga vinden och stagvändningen var eländig. Men så småningom fick den upp farten. Men snart slog den igen, lika eländigt. Då tänkte jag att  skall jag promenera fast! Men räkningen dröjde lite onödigt länge – inte mej emot förstås – fick ge upp matchen med segelbåten.

Fortfarande var benen i oväntat bra skick, men ryggmusklerna började bli sjuka, märkte jag när jag promenerat en stund! Segelbåten var redan vid det stället där stranden vänder klart mot N och efter det skulle den ha lösare skotning. Men till min glädje tog den plötsligt höjd och jag antog att var grunt längre ut från stranden än jag gissat! Det gav mej en chans! Men så såg jag plötsligt att den kom rakt mot mej!? Och den bara kom och kom. Alla möjliga scenarier gick genom mitt huvud. Den troliga enmansseglaren hade fallit över bord och autopiloten styrde, sjukdomsfall ombord och man hade kallat på hjälp av de många livvakterna på stranden (båten hade gummijolle på släp). Så kom en av sjukbilarna emot mej på playan. De är aldrig långt ifrån så en sjukling får tydligen fort hjälp! Men den for inte ända fram till segelbåtens position, där den nu hade ankrat!? (Inte en ankarplats jag skulle villa ligga på! Men kanske han hade god väderlekskontroll?) Efter detta hade jag redan kommit så långt att jag inte kunde följa med händelserna och snart var jag ju på slutrakan och segelbåten var ur synhåll.

Men nu fordrade kroppen lite vila och jag beslöt att stanna vid en av strandkioskerna, som har allt från vatten till alla sorters drinkar. Jag nöjde mej med en flaska vatten, för att täckas sätta mej ner och vila. Halv liters flaskan kostade hutlösa 1.60, men sittplatsen var det värd! Efter några klunkar bytte jag den mot min egen, som redan var rätt ljum. Efter en stund insåg jag att jag inte mera hade så långt kvar som jag trodde. Kunde redan skymta trappan upp (c 80 steg) till Playa Del Ingles! Där uppifrån var det endast 1km kvar! Men väl framme vid trappan kändes det lite väl tungt att ännu måsta upp för den, men fortsatte. Väl uppe satt jag mej ner, drack lite vatten och vilade en stund. Sedan gick resten åter rätt bra ända fram!

Då visade Polar A360 19,4 km och c 29.000 steg! Kvällsmaten skulle sköta det som fattades! Inget problem efter en het dusch och några timmars vila! Gällde bara att bestämma ett ställe som inte var för långt borta, så det skulle finnas förutsättningar att ännu förbättra resultatet någon gång i framtiden! Promenad Drumsö - Amiralshamnen kommer väl ganska nära?
Det blev svenska Skansen i närbelägna Yumbo köpcentrumet och mitt dagsrekord är nu:

31.553 steg, 21.2 km och 2599 kalorier.

Havskappseglarnas skolningskväll 12.3:

Deprimerande att höra hur mycket man borde träna! Men mycket av det som sades kan nog vårt team glömma! Vi klarar nog oss på rutinen i de flesta tävlingar vi ställer upp, men ibland sätts nog skepparens nerver på prov när saker som gjorts otaliga gånger rätt, görs fel eller man gör någonting trots att skepparen säger att det inte skall göras! Så nog skulle det vara bra med lite övning i bland. Nu sker det på våra onsdagsseglingar, där vi inte alltid har råd att göra fel!

För den som är intresserad fick man en massa länkar till nyttig litteratur. Se nedan! Men för att låna ett uttryck som en kompis i tiden klämde ur sej när han fick problem med min dator och jag gav honom handboken, så gäller nog för mej också vad han då sade! ”Äh det där är för nervsvaga”! J (Är för lat att läsa och saker och ting fastnar inte alltid i min skalle!)

Gällande spinnakersegling är vi nog inte riktigt på elitnivå, men kanske man lärde sej något nytt i varje fall?

En sak jag genast ansåg överdrivet var om besättningsmängd som man anser att det behövs på en First 31.7a! Upp till 8-9 personer (dock max 550kg). Båten är ju t.o.m. kortare än FinnFun, och vi seglar normalt i LYS med 2 – 4 och ORC med max 5 personer! ”Rörlig barlast, som lätt rör på sej i fel ögonblick”, som jag skrev i ett referat förra sommaren. I synnerhet i lätt vind är sådant illa! FinnFun är inte ens enstyv båt och ändå är vi som bäst på frisk kryss!?

För min åsikt fick jag belägg på tisdag morgon när Jokke Majander skrev att de blev 2a i 31.7 klassmästerskapet! DE VAR ENDAST TVÅ OMBORD!!! Lätt vind första dagen (2-5 m/s) och c 8 m/s(!) andra dagen. Notera att det var väldigt många båtar med och att båten har genua och alla delseglingar var banseglingar, givetvis med spinnaker!  Jocke menade att stagvändningarna nog hade gått lite bättre i den friskare vinden med en man till. För övrigt hade de inga problem! Båtens ägare, Jussi Heikonen, är ju inget blåbär! Kommer ihåg att han kunde ställa till med problem för oss, när han ibland ställde upp i IMS med sin Albin Express Econen! Och Jokke har man många gånger haft problem med i LYS. T.o.m. när han en gång seglade ensam i ESFs Grande Finale, vann han över Niku och mej. Senaste år vann han Pälsregattan med bara en gast! Men så mycket som First 31.7orna tränar...!?

NÄSTA SKOLNINGSKVÄLL ÄR 9.4!

Kilpapurjehdussääntöihin liittyviä linkkejä:

http://game.finckh.net/indexe.htm   (klikkaa ratakuvaa)
http://www.purjehdustuomarit.info
http://spv.fi/teema/kilpapurjehdus-materiaalipankki/
http://www.rya.org.uk/shop
http://www.sailing.org/documents/index.php
http://www.ussailing.org/race-officials/rules/

Yleisiä hyviä purjehdus-linkkejä:
http://spv.fi/teema/kilpapurjehdus-materiaalipankki
http://www.wb-sails.fi/valmennusmateriaalia
https://www.fe83.org/docs/purjehtiminen/
https://northu.com/product/performance-racing-tactics/
https://northu.com/downloads/
http://avomeripurjehtijat.org/aineisto/
https://www.marjaniemen-purjehtijat.fi/kilpakoulumateriaalit.html

Marjaniemen Kilpakoulun vanhoja esityksiä erityisesti LYS-purjehdusta aloitteleville:
https://www.marjaniemen-purjehtijat.fi/uploads/2/5/9/4/25940564/mp_kilpakouluosa1_2006.pdf
https://www.marjaniemen-purjehtijat.fi/uploads/2/5/9/4/25940564/mp_kilpakouluosa3_saa_2008.pdf
https://www.marjaniemen-purjehtijat.fi/uploads/2/5/9/4/25940564/erkkiheinosenkilpapurjehduksenavaintekijat.pdf
https://www.marjaniemen-purjehtijat.fi/uploads/2/5/9/4/25940564/mp_kilpakoulu2016_joakim_majander.pdf

Avomeripurjehtijoiden koulutuspäivien esityksiä, esimerkkejä:
http://avomeripurjehtijat.org/aineisto/amp_training_sandholm.pdf
http://avomeripurjehtijat.org/aineisto/2011_koulpv_jorma_taktiikkaohjelmistot.ppt
http://avomeripurjehtijat.org/aineisto/2013_koul_pv_laadukas_treenaaminen_kari.pdf

 

- 15.2 Presenterades Havskappseglarnas nya rankingar:

   FINEST ORC Ranking består av
 *12-13.5 Tallinn (Misslyckat! För tidigt och Morsdag! Dansat efter elitens och Esternas Pipa?)
 *15-17.6 BOW Tallinn. (Också det är för tidigt tycker jag, men eliten bestämmer?)
 *25-26.8 Gulf of Finland Race, Merenkävijät. Enbart banseglingar
!

- North Sails SUOMENLAHTI RANKING
  25 deltävlingar från Kotka till Åbo. Regler som kan användas fritt: LYS, ORC och IRC!
Men allt ingår i en enda ranking, troligen i 2 klasser. Men klassgränserna och kriterierna för det är inte klart för mej och inte för många andra heller! Men har förstått att man får deltaga enligt vilken regel som helst och olika i olika tävlingar. Man får poäng enligt placeringen i sin klass. Klasserna bestäms av arrangörerna i de olika deltävlingarna! (Tveksamt?) Man lär också kunna ställa upp enligt t.o.m. alla 3  regler i en och samma tävling, om arrangörerna går med på det och alla startar samtidigt?
Vidare får LYS sämre poäng än ORC och IRC!

Lätt obegripligt? FÖR MEJ OCKSÅ!

 

2017:
<!--[if !mso]> <!--[endif]-->(Plock ur Amiralens Loggbok)
EN ANNORLUNDA SJÄLVSTÄNDIGHETS DAG:

AMERICA 500

Till minnet av att Columbus 500 år tidigare seglat väst och trott sej upptäcka Indien, men kom ju till Amerika, där vikingarna ju redan varit.
Tävlingen startade från Palos (Huelva) i Spanien, därifrån Columbus startat, och gick i hans kölvatten via Madeira och Kanarieöarna till San Salvador, Bahamas.


FUN Star, Comfortina 38, utanför Portugal på väg mot starten för AMERICA 500. Foto Janpia.

Arrangörerna hade bestämt att vattnen kring målgången var för farliga för att gå i mål på natten! Varför förstod vi inte, men måste ju följa reglerna.
Vi var fyra finska båtar som ankrade nära mållinjen 5.12-92 efter 18:00.

5.12-92, 18.00 UTC/GMT (13.00 lokalt) gav vi upp möjligheten att hinna i mål före målet skulle stängas för natten. Kappseglingens "avslutning" firades med en Bloody Mary. Sedan skulle vi skåla i en Honungsrom (Ron Mile, på spanska), som hade korsat Atlanten mera än någon av besättningen! (Den klipske har redan räknat ut att den köptes i Las Palmas före ARC 91, då Amiralen gjorde sin första överfart.) Tyvärr kom det en våg som stjälpte våra glas. Det lilla som blev kvar i flaskan ansåg sej Amiralen vara berättigad att inmundiga själv, skålande med videokameran. (Besättningen hade ju sin cognac, som inte jag dricker.)
 
Stärkta av dessa drycker följde sedan serenader (Frej och hans gitarr) över VHF för Marra (syntes bakom oss) och Janpia (hördes på VHF). VHF är ju inte tänkt för sådant bruk, i vår del av världen! Men t ex i George Town, Bahamas, gjorde man t o m reklam på kanal 16. Undrar om inte VHF var vanligare än telefon där. Vi hoppades att  Cornell hörde våra serenader och förstod hur vi kände det.

Vi simmade, skämtade och hade riktigt trevligt. Sedan kom det en front över oss och vi tog in tre rev. Genuan hade vi redan tidigare rullat in. Med denna segelföring tog vi oss  till målområdet. De "farliga vattnen" till trots!

Ca. 22.00 anmälde vi oss åt arrangörerna, som nog var på vakt dygnet runt. Narda, Swan 39, som redan var i mål med bl.a. Janne Winqvist ombord kontaktade oss genast, och hade givetvis några fräna kommentarer! Mera fick  man ju sedan höra hemma i Finland, över ett halvår senare! (Men då visste vi ju att vi vunnit klassen totalt, efter Jimmy Cornells sista överraskande manöver, så spydigheterna bet mindre än någonsin!) 

FINLANDS 75e SJÄLVSTÄNDIGHETS DAG

6.12 -92 ca 05.59 gick Avec, Marra, FUN Star och Janpia (Eki Laurila, Me) imål nästan samtidigt. (Vi gjorde vårt bästa att komma samtidigt!) Vi bad om att få samma tid, dagen till ära, men det gick inte igenom hos arrangörerna. Undrar förresten hur de kunde skilja på oss. Det var nämligen ännu rätt mörkt när vi gick i mål. Vi kunde inte urskilja målfartyget från de ankrade båtarna, utan såg bara radiomasten på land, som var ”yttre märket”. Tillsammans med oss gick också två andra båtar i mål. Endast  Marra och vi fick samma målgångstid!

Ankaret droppades, skepparen slängdes i sjön och de andra hoppade efter i det 26-27 gradiga, kristallklara vattnet. Janpias besättning invaderade simmandes och medgav sitt nederlag, trots att de givetvis officiellt besegrade oss på etappen.   

Sedan fick vi (Niku) besök av Pam, dotter till skepparen på Show Me. Också hon simmandes och hon höjde en skål för Finland! Ryktet hade gått snabbt!

Espirito da Madeira (som skulle ha vunnit vår klass totalt) kom 2h 14min senare och blev 6:a. Här skulle det ha funnits plats för protest. Inte ett enda segelbegränsningsmärke på varken mast eller bom. Undrar också varifrån båten fått sitt mätetal. Hade försökt få kopia på mätbrevet från England, men där kände de inte till båten och hänvisade till Frankrike, därifrån jag aldrig fick svar. Man borde ju ha lämnat in en protest.

Efter tullklareringen blev det allmän palmplantering vid den plats där man antar att Columbus landsteg. Aurora hade lämnat sin palm på tävlingskansliet, med en lapp åt oss att ta hand om plantan, vilket vi givetvis gjorde. De bad också oss ta ner den finska flagga de fört upp i radiomasten. Det var min mening att göra det, men glömde flera gånger. Efter vår avfärd bad jag sedan per radio Arto sköta saken, men han vågade inte. Så den är väl där ännu?

På kvällen blev det sedan "slottsbal" ombord på Marra, dit alla finska medborgare var välkomna. Efter det, utlovad champis på Fun Star för 100R, som kommit in på dagen. Med var också Kim Tigerstedt från Tiger Lily, som just ankrat nära oss, men inte var i mål ännu! Att vi ännu var på benen var ett under, med tanke på föregående eftermiddag och natt och den tidiga målgången, och alla skålar för fosterlandet och avslutad Atlantsegling......

Själv hade jag knappast sovit mer än en timme den natten och kvällen slutade också med att jag somnade vid kartbordet under pågående kontroll av senaste videoinspelning. Bl. a. innehållande

Övrigt