Här är vi redan forbid Mjölö pennor (Peninkarit) och längst t.h. skymtar spinnakrarna på Low och Rödstjärten over klackarna!

Återstod bara att spinnaker köra till målet i sundet vid Merenkävijät. Där tog vi i lugn och ro ner seglen och packade bort dem och puttrade sedan sakta mot HSK och Blue Peter, medan vi kollade klockan och kunde konstatera att segern troligen var vår.

På Blue Peter bjöd sedan rederiet på ”jubileumsmiddag” med målgångsölen för dagens segling. Vi kunde ju inte skåla för segern i den seglingen så det blev för Lill Scampin Scampelills (L 248) totalseger, ett år då två i dagens besättning inte ens var födda! 

Seglingen var ju ett nöje i det vackra vädret och med laber bris och klanderfria arrangemang inklusive lyckad bana. Personligen tycker jag dock att GoFR borde vara längre. (Originalet kunde gå över två nätter!) Kanske inte en nattsegling intresserar dagens seglare, men en heldagssegling, med olika långa banor för de olika klasserna, som nu var fallet skulle intressera åtminstone mej! Om man sedan skall ha LYS med som nu (4 båtar) är en svårare fråga. En del ORC båtar frestas kanske att starta i LYS, men det blir konkurrans om besättning också! Att båda är rankingtävlingar som det felaktigt stod i Inbjudan, motsätter jag mej skarpt och det är också ProSailor LYS Rankingens anda att så inte får vara!

BOW “LÅNGA RACET”
Arrangörerna har ett fint trackingsystem med vilket man kan följa tävlingarna väldigt bra!
Man har funderat över båtarnas tidvis underliga kurser och bland annat att först Xilia II och sdan Katarina II har avbrutit. Leif af Xilia berättade att de hamnade i en åskby och skulle ta in ett rev och då skörade de storseglet. Det var dumt att börja reva anser han nu. Byn var såpas kort att det bra hade gått att rida ut den.
Åskmolnen har säkert varit flera. Så underliga har båtarnas kurser tidvis varit! När detta skrivs har de seglats över halva tävlingen!
I klass 1 är Mare Bos etta före Normet (i klungan), På sladden hittar man bl.a. Nissan Airport och Blue Café.
I klass 2 Leder Xantippa flocken före My-Car. Ramdata är 4e och Audi Gekko på delad 5e plats! Bianco hade tydlit något problem nyligen, men fortsäytter nu normalt.
I klass 3 har Jazz en klar ledning före andra ester. Ilmarinen är bäst av de våra, just nu före Nauti n´ Nolla Low och ”Rösdtjärten” före Vesikaar som är sist! Detta är alltså inte placeringar i korrigerad tid!

HTR - "BERÖVADES"  SEGERN I MÖRKRET!
FRIDA, HENKKA, NIKU o GIGGEN
Vinden var någonting kring V och något starkare än de 7 m/s som jag sett som utlovat!
Förra årets startlinje var gräsligt åt helvete! I år var den bara felaktigt lagd! Det var säkert alldeles omöjligt att komma upp till S-märket från linjens östra ända. Så vi som en av de minsta båtarna i ORC 1-3, totalt 23 st, som startade tillsammans, såg ingen annan möjlighet än att starta i västra ändan. Planen var att ligga och lurpassa bakom de första båtarna och försöka starta fria efter dem. Men vi hittade en ledig plats bakom Blue Café, som enligt vår uppfattning startade klart för tidigt. Återkallelse signalerna (flaggan och ljudsignalen) kom omedelbart! Men ingen återvände så vitt vi kunde se! När de första preliminära resultaten kom, hade ”Rödstjärten” och Nauti n’ Nolla i vår klass SCP (strafftid för tjuvstart). Också två i tvåan hade den betäckningen om jag inte mins fel. Däremot såg jag aldrig preliminära resultat för klass ett.
Vi blev lite störda av Blue Café och om jag mins rätt körde ännu någon större båt förbi oss i lovart före första märket, men vi var bland de första där. Före oss hade vi Blue Café, Relax, Rödstjärten och några andra! Så vi var rätt nöjda. Spinnake till Trutkobbens S-boj där vi var samtidigt med Rödstjärten (på vår insida) och just efter klass ettbåten Gwaihir (Elan 350 RP), som genast tog en högre kurs än nödvändigt och därmed tog hand om Rödstjärten, medan vi fällde ner. Efter det var klubbkompisen bakom oss hela resten av tävlingen. Elanen gick givetvis snabbare än vi på den öppna sträckbogen till Helsinki kassun. Före märket lyckades också Xilia II (X-34 i klass 2) få innerposition på oss. Slarvigt av oss! Jag upptäckte den för sent för att kunna göra någonting!
Straffet blev att vi inte kunde ta full krysshöjd, utan måste gå lägre för att få fart att hållas fri från dem. Man sträckte nästan till märket då så att bli tvungen att slå hade varit helt bortkastat. Länge fick vi kämpa innan vi fick någorlunda fart och aningen lämna dem. Då kunde jag ha tagit full krysshöjd och säkert lagt oss framför dem. Det borde vi normalt ha klarat i denna vindstyrka, som nu var t.o.m. uppe i 20 knop. Men vinden hade vridit med en aning och det kändes meningslöst att gå på full krysshöjd. Det tror jag att Xilia II gjorde en stund, förde hade sökt sej upp ett stycke. Kanske såg de Panasonic, 45 fotaren från Business LYS, komma och lyckades peta upp sej tillräckligt för att Hannu skulle gå i lä om dem. Jag blev allt försent varse om den faran och vi blev överkörda, samtidigt som en Fg 43 gick förbi i lä och innan vi kommit ur Hannus ”pissvind” tog 43an höjd framför oss och gav en massa spillvind den också! Och Hangöborna var i jämnbredd med oss, men rätt mycket högre uppe. Igen slarvigt av oss! Jag ursäktar mej med att föret var så svårt att det krävde min fulla koncentration på styrandet! Och det gav utdelning i form av att vi körde fast Gwaihir och kom jämsides med den, när sedan vinden vred ytterligare med och ”stryklodet” började gå aningen bättre, men i stället för att gå rakt på märket, som nu syntes klart framför oss, tog de höjd.

Långt innan vi var vid Aegnas prick där man skulle rapportera till målfartyget, hör vi Ilmarinen göra det! Pauli berättade senare att de hade gått den nordligare rutten med god fart hela tiden! Detta är nackdelen med mörkersegling, när inte trackers, såsom AIS, används. Vi hade vår AIS på hela tiden, så vem som helst kunde t.ex. med en mobiltelefon följa oss och inte bara se var vi var utan också vår kurs och fart! Om någon gjorde det vet jag inte, men vi var enda båt i vår klass som hade en AIS, eller hade den på!
Till råga på allt fick vi sedan kryss alldeles före målet, dit vi kom 14 minuter efter Ilmarinen och förlorade med nästan 11 minuter!
Trea blev Tiare, efter att arrangörerna först gav dem DNC, trots att de t.o.m. rapporterat vid Aegna och fyra var Estniska Jazz (First 34,7).
Alla som hade SCP i de preliminära resultaten fick straffet förlåtet av någon underlig orsak! Såg aldrig några preliminära resultat för ORC1! Något verkar nog ännu vara fel med Blue Cafés tid? Men någon markering för tjuvstart finns inte i protokollet! Men var de inte också de för tidiga så är jag Kalle Anka!

 
Pekka Rapeli från Imppu B med sitt 3e pris I LYS 1. Vår Ros Frida med sin ros!

 Det ryms ganska många damer på c 170 båtar och alla närvarande fick en ros!

 (8.6) AMIRALENS SISTA HOGLANDRACE !?
        FRIDA, NIKU, JOKKE o HENKKA

 Väderutsikterna enl. Amiralens favoritkälla var följande:
Start i 3 m/s VSV (blev delvis svagare och kryss i till riktningen varierande. Senare c, sw) Vid midnatt skulle vi ha 4m/s W, (blev t.o.m, nästan 0-3 m/s c SW, dimma). 09 skulle det vara 1 m/s från S. (nå styrkan var väl ganska rätt men riktningen hade då en längre tid varierat otroligt mycket. Sikten fortarande dålig) På vägen mot Hogland skulle det varac SW2-4 m/s och vid 15-tiden skulle vinden börja öka till 10 m/s från W-SW och börja avta efter 21. (Det skedde lite tidigare och var väl just 10 m/s som mest, På vhf hade man varnat för 11 m/s, och kanske vi fick någon kort pust i den styrkan?).Vid midnatt skulle det ännu blåsa 5 m/s, men sedan skulle vinden vrida till S och senare till SO. (Den vred till c S, men ur vår synpunkt för sent. Vi var redan förbi Kalbåda grund då! Och från Hramtsow In till målet hade vi platt läns. Efter det vred vinden mot S-SW och ökade! Här missade värkligheten spådomen totalt! Tyvärr!)

STARTEN I OSTADIG LÄTT VIND
Vi startade som tredje klass och kunde följa med LYS 3 och klass First 31,7 och deras problem i den lätta vinden med sina hål och variationer i riktning. Vi chansade på start vid yttre bojen, som i ett skede verkade fördelaktigast. Helt så tror jag inte att det var, men vi hade bra fart jämfört med bl.a. ”Rödstjärten” (på finska Leppälintu, en vacker fågel, som vi föredrar att kalla den i st.f. det reklamnamn båten ärvt av förra innehavaren. Troligen utan reklampengar? J ). När vi tvingades slå för land, kunde vi ändå inte gå före klubbkompisarna och slog dem i spegelvind och de slog bort.
Så var vi av med dem, visade det sej snart, och vi tog oss an Ilmarinen (Dufour 34), som vi upplevde som vårt största hot, väl medvetna om att de mätetalsmässigt minsta, Minnamari (Antilla 36) och Tiare (MP 34) kunde göra livet surt för oss, inte minst p.g.a. vädrets makter. De fick ju komma långt över 1 timme efter oss i mål och kunde ändå vinna oss.
Ilmarinen hängde sedan någorlunda med en lång stund medan vi i klassledning plockade den ena efter den andra av de före oss startande. Inget dramatiskt i det för de snabbaste LYS-båtarna hade ju LYS 1,20 mot vårt 1,23, medan First 31,7 har 1,18. Men vi gjorde det väl ”onödigt tidigt”! Att ta fast ett försprång på 20 minuter till LYS 1,20 borde ta dryga 13 timmar. 

ÖVERLÄGSEN ETTA VID HRAMTSOW
Men vi hade igen förvånansvärt bra fart i den lätta vinden och gjorde mestadels rätta vägval och vid Hramtsow var vi redan i klar ledning på vår bana.
Vi såg inte ens vem i vår klass som var två. Där var så många andra båtar mellan oss! Tror det var Ilmarinen före Rödstjärten? Dimman slöt dem sedan småningom i sitt sköte och den enda referens vi hade till dem där bakom var en Inferno 31 som också hade AIS. Nu hade vi det otacksamma läget att det bara var att vänta på en starkare vind och hoppas på att vi skulle få den före förföljarna. Sådant tar på nerverna och läget fortgick ända till Kotka port. Vid Kalbådagrund hade de närmaste skakat av sej slöjan och tagit ordentligt in på oss. Vi kunde urskilja klubbkompisen som den första på deras logo i spinnakern. Två i klungan var Ilmarinen.
Vi kom med knapp nöd förbi kassunfyren efter att ha tagit ner spinnakern och fick lite bättre vind, medan konkurrenterna fick problem där och blev igen efter, men också de kom bättre förbi märket än de bakomvarande. Så fortsatte kampen för att hitta vindpustar. De kom än härifrån och än därifrån och det var spinnacker upp och spinnacker ner och gippar däremellan.
På AISen kunde vi konstatera att de större båtarna, som kommit via Helsinki kassun, fastnade före Kalbådan och i den gruppen ingick också Minnamari, som vi endast kunde känna igen på deras kännspaka spinnaker i tricolorens färger. Den blåsan kommer jag ihåg från Comfortina tiden! Tur för Tapsa att han kappseglar så sällan nuförtiden. Annars skulle det seglet vara helt slut nu!

HISTORISKT
I något skede stadgade sej sedan vinden och Amiralen tog sej en frivakt nästan till Kotka port. Här kan jag inte låta bli att nämna att jag många gånger (säkert inte alla) vaknade till att Jokke, Frida och Niku jppade eller bytte spinnacker och tyckte att det verkade gå så bra att jag inte brydde mej om att stiga upp och kolla läget. Någonting jag tidigare alltid brukat göra. Lite historieskrivning alltså!
En knapp timme före Kotka port steg jag sedan upp och beordrade matlagning, som alla utom jag han äta innan rundningen. Vi bytte också till vår AP spinnaker just innan rundningen. Amiralen fick sedan sin mat och tog därefter en vilopaus igen tills vi kom till den f.d. finska ön, som borde återfås å det snaraste. Men det lär inte ske. En viss president lär ha en 2 vånings villa där. (Källa: en anonym rysse på en Sverigefärja!)
Vinden hade nu friskat till sej och var som vanligt hårdast på lä sida om den höga ön och det var ett hårt jobb att klara av vindpustarna, som kom regelbundet oregelbundet. I början såg vi i lä om oss en stor blå båt utan spinnacker, som verkade broacha upp mot en båt med spinnaker. Vi trodde t.o.m. att det skedde kontakt mellan dem, men det är jag inte säker på. Vi hade då redan tagit ner vår blåsa.
På andra sidan ön var det sedan lite jämnare vind och kaske lite lättare också. Tog rätt snart frivakt för att orka kryssa hemåt i den friska vinden. Det var ju där vi måste slå till!
Medan Minnamari ledde på båda ställena var vi bara 4a vid utfarten till Hogland och 2a på hemvägen, men ännu klart efter Minnamari. I seglad tid dock c 50 minuter före, vet vi nu efteråt!

SLUTSPURTEN
Vi hade Audi Gekko just bakom oss vid rundningen och den fick lite fortare än vi det rätta trimmet och tog därför i början bättre höjd, men sedan gick vi förvånansvärt lika jämfört med 38 fotaren. Deras fart var endast obetydligt bättre än vår! Men sedan lossnade deras genua från däcket och revs helt ut ur profilen. Men otroligt fort fick de upp sin fock och vi gick väl knapt akter om dem när vi slog utåt från den inre territorialgränsen, som inte fick överskridas!
 Lite senare var det vår tur! Vi skulle sträcka fockfallet och gav tydligen för lite ut i skotet, för efter en stund brast fallet ungefär vid topptrissan. Tyvärr hade vi varit lata och inte bytt till vår H1a och därmed till fall 2 som är av större dimension. Ice focken som var uppe har jag tänkt att skall bli vår MH1a när den nya L1 Ice kommer (snart?). Så det försvarar jag mej med! Lite omskärning har jag planerat för den och det är möjligt att det blir lite mera nu efter detta. Underliket verkar att ha fått lite stryk på denna kryss? Nå det klarnar i morgon onsdag!
Men nog borde vi ju ha bytt försegel! Fast om H1 hade varit bättre, så skulle Hannu ha förnedrats? J Det som hade varit skillnaden är att vi hade gått aningen högre än nu? Men man måste betänka att ett segelbyte, hur professionellt det än görs, alltid gör att man förlorar i fart och lite i höjd. Bara det att ha c 100 kg på fören är en bra broms i sjögång!
Vi hade den taktiken att vi gick västerut med kortare slag ut från gränslinjen och på slutet lite längre ut i hopp om att vridet mot S äntligen skulle komma. Samma taktik hade Minnamari haft, berättade Tapsa efteråt i ett mejl. Att vi gick bra torde det inte råda någon tvekan om. Den sista av våra konkurrenter som vi kunde känna igen var klubbkompisen med den röda baken, när solen lyste på dem. Men snart tappade vi bort också dem och hade endast några stora båtar då och då i närheten. Bianco (First 35) i klass ORC 2, kommer jag ihåg att pojkarna kände igen och några andra. Igen speciellt bra draghjälp erbjöds alltså. Gekko gick delvis i otakt med våra slag och vi tappade närkontakten när vårt fall gick av, trots att det gick snabbt att byta fall, men 2 man för om masten, med focken nere... Gekkon hade också bytt tillbaka till sin genua, vilket förundrade oss lite, men när vinden småningom avtog var det säkert rätt segel.
Nå vridet kom väl först närmare Kalbådagrund. Hade kryssat i åtskilliga timmar, nästan 30 Nm i den friska vinden. Det gick väl närmast med ryggmärgen, men när vinden mojnade orkade jag inte mera koncentrera mej och vår ”fartexpert” Jokke fick ta över.

ARRANGÖRS KOLL
Lite före fyren kom sedan arrangörerna med videokamera och en mycket stark lampa och ställde några frågor till en ”yrvaken” och helt oförberedd skeppare. Det finns några olika sådana videostumparav oss och många andra på YouTube på www.suursaarirace.fi !
Nu hoppas vi på att vi skall få rapporteringstiderna från Kalbådan så att vi kan få en koll på hur vi har kryssat. Tapsa säger att de kryssade förbi Rödstjärten, som i sin tur var frustrerade av sin dåliga kryssfart, 5,5 kts med revad stor. Vi hade ju c 6,5 kts i medeltal!

Minnamari fick vindvridet redan klart före Kalbådan, samtidigt som vinden började avta, och de kom mycket nära fyren. Här lär de också ha fått fast och gått om Rödstjärten.

ÄNTLIGEN MOT MÅL
Vi rundade fyren någon gång c 1:30 och till vår lättnad hade vinden vridit såpas mycket att vi kunde gå på Hramtsow och ungefär halvvägs dit kunde vi hissa vår AP.

Mot Hramtsow. Fr v Henkka, Jockke och frida.

Då kunde vi skymta två båtar bakom oss i diset. Båda verkade ha mörka segel, så vi antog att det var Rödstjärten och någon annan, men senare framgick det att det var Ilmarinen (mörk fock) och LOW.



En stunds spänningsmoment gav detta lastfartydåg på väg in till Nordsjö, men med AISens hjälp kunde vi rätt snabbt konstatera att vi inte skulle köras over av dem.

Minnamari hade liknande förhållanden som vi och gick med genuan till c halva sträckan där de hissade spinnacker. Rödstjärten hade hissat redan vid Kalbådan och fallit ner, men när vinden vred hade de kommit upp till Hramtsow före Minnamari. Ett bra drag tydligen, fast nog skall de ju vara snabbare än Antilla 36an!!
Från Hramtsow hade vi sedan i det närmaste platt läns i småningom sakta ökande vind till målet. Enda spänningsmomentet här var om Gekkon, som kom från Helsinki kassun, skulle hinna fast oss före målet och om någon hade gått i mål redan tidigare.
Minnamari hade ökande vind genast från Hramtsow och Tapsa tippar att tävlingen avgjordes där när de kom in med regnfrontens starkare vind. De hade också vinden lite från sidan till Melkö, medan vi ju hade helt platt läns efter att ha Jipat efter Hramtsow och skar sedan först lite efter Melköbojen innan vi jipade och gick på platt läns till målet. Minnamari hade så mycket sidavind efter bojen att de inte kunde bära spinnakern. Den hissades först på målrakan.

LINE HONORS ”OVERALL”
Vi fick nöjet att komma först av alla i mål, något som jag nu inte noterar som annat än en kuriositet eller en litet uppiggande händelse! Och konstaterade att ”Med detta är det bra att avsluta kapitlet Hogland Race”! Då visste vi inte ännu hur vi skulle sluta i resultaten, utom att Ilmarinen var slagen.

MELKÖRAPPORTERINGEN
Sista rapporteringstället som gjordes med VHF var ”när Melkö är i öster”! Sådana mellantider ges ut officiellt!  Helt värdelösa tider! Det fanns ju bojen vid Melkö!

ASARNA INTE PÅ VÅR SIDA OCH OCKSÅ TI SVEK OSS!
Minnamari seglade sträckan Melkö - mål 3:13 snabbare än vi, men de har rapporterat tidigare medan vi gjorde det vid bojen. Detta kunde vi konstatera när Jokke och jag körde till Amiralshamnen.
Så blev det totalt bleke, men konkurrenten var i mål just före det!
Klassens minsta båt enl. mätetalet vann alltså!

TAPSA MED BESÄTTNING GRATULERAS TILL  FÖRSTA SEGERN I TÄVLINGEN!
Ingen tvekan om att de seglat bra! Det är lättare än ni tror att glädjas med honom! Vi var ju dessutom först i väskan och det anser Teddy att är viktigast J !
Men lite kniper det i hjärtat! Jag har aldrig haft så bra besättning i Hogland Race, så de kunde ju ha vari värda segern också! Jag har ju av den varan så det räcker!

Farväl Hogland Race!
Amiralen

EFTERSNACK:

* Jokke konstaterade att han nu har lärt sej hur man trimmar focken i hart väder! Det är nackdelen med att ha konkurrenter i besättningen! :-)

* PRIS FÖR FÖRSTA BÅT I MÅL?! Jag borde ju ha kommit ihåg hur jag under åren förundrat mej över tanken att första båt i mål tilldelas stora vandringspris. Har aldrig förstått att det är en prestation! Det är ju närmast frågan om att skaffa en snabbare båt än konkurrenterna. Money talks, till stor del!

Så jag togs helt "på säng"! (Tur att jag ännu kom ihåg hur banan går!)  Att vi var snabbast på lilla banan förklaras ju deis av att det inte fanns många båtar som förväntades vara snabbare än vi på den banan! I vår klass Rödstjärten, Elysia, LOW och gränsfall Nauti n’ Nolla och Ilmarinen. Att vi sedan kom före de som seglade de längre banorna  kan väl tillskriva vår otroliga skicklighet att på utvägen ta oss förbi Kallbådan och ordna så att de stora båtarna stannade i timmar  på andra sidan fyren (såg det på AIS!), medan vi ”drev” österut. Ja nog är vi bra? Eller???  J
Att ett liknande pris för långa banan går till en båt, som med toppseglare blir sist i korrigerad tid i sin klass, visar det bisarra i saken. Visserligen ligger problemet här kanske i gammal utrustning och kanske fel LYS-tal? Men om man ytterligare betänker att man inte ser någon skillnad mellan en- och flerskrovsbåtar gör en ju ytterligare betänksam. (De senaste 10 åren har första båt i mål varit en flerskrovsbåt. I år avbröt den!)

SEDAN HAR VI DE OLIKA BANLÄNGDERNA! I ÅR TRE OLIKA LÅNGA BANOR!
Men lilla FinnFUN går nu till historien med sitt namn på byttan! Inte alla småbåtar unnat!

* Också andra än jag verkar värdera kvällsseglingarna högt. Ilmarinen (KLV tiistis) och Gekko (KoPus tiistis) hade ingen representant på prisutdelningen. Uppgifterna baserade spontana kommentarer från de närvarande! ESF har förstånd att ha onsdagsseglingar. J
<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->

* På skepparmötet uppmanades alla som har AIS att ha den på! Nå, muntliga direktiv gäller ju inte, men vi tog "risken" att som enda i klassen ha den på. Nu kan det ju ha funnits sådana som med en dator, eller t.o.m. telefon har kunnat kola hur vi vi och andra rört oss! Denna gång tror jag ingen hade nytta av det.
Men jag vet om flere som hemma suttit och följt med oss. Men glädjen kan ju inte ha varit stor eftersom ingen annan i vår klass hade AIS (på)!
Nu när man inte mera bryr sej om att sätta ut mellanrapporterna på nätet så är det ju totalt omöjligt att följa med tävlingen om inte AIS eller motsvarande finns!
Tycker AIS borde vara obligatorisk i ORC! Det lär den vara i ÅF (GR).

Frida, Jokke, Henkka och Amiralen njöt av Line Honor middagen! Niku var på arbetsresa, Vi fick ett större pris än Minnamari, så vi måste ju ha varit batter än de!? Eller hur resonerar arrangörerna? :-)

<!--[if !supportLineBreakNewLine]-->
<!--[endif]-->

(1.6) WB BANSEGLINGAR 
      FRIDA, NIKU, HENKKA o JOKKE.

I de två första starterna startade vi bra och seglade i det närmaste felfritt och ledde fleeten hela vägen till mål, lekande lätt, i lätt överlägsen stil.  Ingen var väl mer förvånad än vi själva över vår goda lättvindsfart! Enligt våra uppskattningar borde vi ha vunnit båda starterna. (Det bekräftades sedan när de korrigerade resultaten kom lite före 21!)

FINA BILDER AV SAILPIX.FI:



Två starter som detta gjorde livet lätt för oss, när dessutom boatspeeden var på top! Mörka seglen är "Rödstjärten", t.v. Nautin n' Nolla och i mitten Elysia. Var de tre övriga är komme jag inte ihåg.

Vi närmar oss Tallinna Madal efter en sträckbog från Helsinki kassun. Långtråkigt och obekvämt för besättningen, som klagade over att kroppen domnar mm.Fr.v. Niku, Henkka och Amiralen. Giggens rygg skymtar längst tillvänster!

 
Nog såg man ju båtar bakom oss. men inte var det lätt att urskila sina konkurrenter!

Och det gav utdelning i form av att vi körde fast Gwaihir och kom jämsides med den. Sedan vred vinden  ytterligare med och ”stryklodet” började gå aningen bättre. Men i stället för att gå rakt på märket, som nu syntes klart framför oss, tog de höjd. Också Xilia gick nu klart bättre än vi och rakt mot märket, dit också vi styrde. Elanen passerade vi, men sedan när den styrde mot märket hade vi ingen chans och de rundade just före oss till spinnakerslören mot Nygrunds boj.

 
Gwaihir I solnedgången lite före Tallinna Madal.
Våra konkurrenter då? Besättningen trodde sej kunna känna igen endast Rödstjärten och Ilmarinen.
Vid Nygrund hade vi uppskattningsvis 5 minuters försprång till de första i klungan bakom oss. Det var nu rätt mörkt med åskmoln i S o W, så vi kunde inte identifiera någon. Beslöt att som väl alla framför oss, gå mot S i början av kryssen. Det trodde jag alla bakom oss också gjorde, men efteråt har jag förstått att man sett att en slagit genast vid bojen och ”gått fort”! I ett skede tyckte jag att klungan bakom oss kommit lite närmare! Vi hade problem med att hålla en jämn fart med sjön rakt framifrån och en orolig mätare som visar vindvinkeln. Tillslut blev nog båtarna bakom oss klar efter oss, trots att vi en kort stund hamnade i något vindhål och hade problem att ens komma upp i 3 knops fart! Allt såg tryggt och bra ut för oss!

SÅ KOM KALLDUSCHEN!
Långt innan vi var vid Aegnas prick där man skulle rapportera till målfartyget, hör vi Ilmarinen göra det! Pauli berättade senare att de hade gått den nordligare rutten med god fart hela tiden! Detta är nackdelen med mörkersegling, när inte trackers, såsom AIS, används. Vi hade vår AIS på hela tiden, så vem som helst kunde t.ex. med en mobiltelefon följa oss och inte bara se var vi var utan också vår kurs och fart! Om någon gjorde det vet jag inte, men vi var enda båt i vår klass som hade en AIS, eller hade den på! Nå, Jokke säger att också X2 hade AISen på, men det visste inte jag!
Till råga på allt fick vi sedan kryss alldeles före målet, dit vi kom 14 minuter efter Ilmarinen och förlorade med nästan 11 minuter I korrigerad tid!
Trea blev Tiare, efter att arrangörerna först gav dem DNC, trots att de t.o.m. rapporterat vid Aegna och fyra var Estniska Jazz (First 34,7).
Alla som hade SCP i de preliminära resultaten fick straffet förlåtet av någon underlig orsak! Såg aldrig några preliminära resultat för ORC1! Något verkar nog ännu vara fel med Blue Cafés tid? Men någon markering för tjuvstart finns inte i protokollet! Men var de inte också de för tidiga så är jag Kalle Anka!

I väntan på prisutdelningen! Amiralen, Giggen och Niku. Henka är redan hemma och sover:

Ilmarinens besättning. Skepparen Pauli Wetterstrand med pokalen:

EFTERSNACK:
Kimmo från Blue Café svarade på mitt mejl att han har undersökt saken med arrangörerna och att de inte har straff för tjuvstart utan ett felaktigt tal från mätbrevet har gett dem fel sluttid! ORC Club 1 får nya resultat!
OCH INGEN HAR FÅTT STRAFF FÖR TJUVSTART!
Skulle gärna höra hur det är möjligt i en rankingtävling! Inte för att vi blir lidande på något sett, men säkert är/blir någon ännu sur och besviken!
(19-8) Redogörelse för tjuvstarternas förlåtande finns på tävlingens anslagstavla!  FUNleak

(20-8) BLUE CAFE ÄR NU VINNARE I KLASS 1! Se anslagstavlan! OBS! Arrangörerna har inte gjort annat fel än att de inte har märkt att den som gjort båtens anmäla matat in ett felaktigt tal från mätbrevet! FUNleak.